Grönt är det nya svarta

Att fondbolag och börsnoterade företag tävlar i miljömedvetenhet är inget nytt. Det gäller att försöka sälja in sig som det bästa miljövalet, hur långsökt det än må vara. Och av någon anledning är bästa miljöval sedan en tid tillbaka liktydigt med att minska koldioxidutsläpp. I alla fall påstår man det, jag har hittills inte sett någon som använt fakta i sin argumentation.

När Nordea slog sig för bröstet och hävdade att man får 27 gånger lägre koldioxidavtryck synade Nordnets avgående sparekonom Joakim Bornold bluffen.

Jag tror inte att Bornold hatar miljön eller ens ifrågasätter klimatalarmismen. Han undrade bara på vilket sätt koldioxidutsläppen påverkas av att någon annan äger aktierna i bolaget bakom utsläppen. Det fick han mycket kritik för, men utan fakta, det bara ”kändes fel” för en del.

Elbilar är såklart också en helig ko. Det är helt okej att åka till en nationalpark och hälla ut kvicksilver i grundvattnet, bara du kört elbil (förlåt, jag menar ”miljöbil”) dit. Huruvida elbilar ens är bättre för miljön återstår att se, men staten har en längre tid subventionerat dem med ”supermiljöbilspremier”.

SVT Plus har konstaterat att leasingföretag har som affärsidé att köpa bilar med skattefinansierad subvention och sedan exportera dem till länder vars skattepengar istället går till kärnverksamhet som sjukvård och sånt där trist. Nu har man ändrat bonussystemet, men det nya kommer säkerligen också utnyttjas, precis som alltid när staten försöker mixtra med den fria marknaden.

Jag tycker också att det vore bra om folk köper hållbara produkter från företag med hög moral, men att försöka tvinga dem genom att snedfördela konkurrensen med hjälp av deras egna skattepengar är precis motsatsen till en långsiktigt hållbar lösning. Är man dessutom inte säker på att man snedfördelar den åt ”rätt” håll kanske det inte är bra ens på kort sikt.