måndag 19 november 2018

”Jag önskar att jag ägde min tid”

Jag ser och hör ofta uttalanden likt rubriken och skulle vilja analysera lite. Vi äger alla vår tid. En del kallar sig visserligen ”löneslavar”, men jag tror att det mest är på skämt. Slaveriet är avskaffat i Sverige sedan rätt länge.

Vi har jättejättekul!

Vi bara väljer, i olika utsträckning, att hyra ut vår tid, eller låna ut den gratis. Det är inget fel med det. Vore man konsekvent motståndare skulle det nästan bli omöjligt att interagera med andra människor. Vi gör alla saker vi inte hade velat om vi hade fått välja fritt. Allt från att ta en anställning till att åka på middag hos svärmor.

Men välj med omsorg, för tid är vår allra viktigaste resurs eftersom den så småningom kommer att ta slut och inte går att ersätta för alla pengar i världen. Som någorlunda ansvarstagande vuxen kan man ju inte stryka allt tråkigt i kalendern och bara göra det som är kul. Det vore inte ens önskvärt eftersom en del åtaganden är tidsinvesteringar för framtida skörd. Det skulle helt enkelt bli ett rätt torftigt liv om man aldrig gjorde något som tog emot.


Med det sagt undrar jag ibland om jag inte borde prioritera lättja lite oftare. Det ska vara gott att leva!

39 kommentarer:

  1. Ordet löneslav är absolut inte på skoj. Det är på fullt allvar för egen del. Jag äger inte rätten att arbeta och verka i Sverige utan att min tilltänkta arbetsgivare är beredd att betala en avgift till staten för rätten att hyra mig av min husbonde. Den skärv jag får för egen del avtvingas mig ytterligare avgifter för att inte straffas som en brottsling.

    Livegenheten lever i allra högsta grad i dagens samhällen. Adeln har bytts mot politiker som utövear exakt samma makt som tdigare kungar, grevar och baroner gjorde.

    Det handlar inte om vad man väljer i ett fritt val, det handlar om hur man blir bestulen och tuktad till att livnära en poltisk elits olika utsvävningar utan praktisk möjlighet att påverka eller förändra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det där stämmer visserligen, men för att det ska klassas som slaveri kan du inte ha rätten att avböja eller sluta på ett arbete, inte ha rätten att själv byta arbete utan måste invänta att din nuvarande arbetsgivare säljer dig till en annan arbetsgivare. Är det den deal du fått har du förhandlat rätt dåligt ;-).

      Radera
    2. Jag är alltså inte slav hos min arbetsgivare utan hos staten. Hur avböjer jag deras inblandning?

      För mig är det i stor utsträckning en fråga om semantik där man skenbart vill ge folk rätt till deras liv men i praktiken kan man inte tacka nej.

      Jag kan så klart säga upp mig, då har jag två alternativ, hoppa på ett annat jobb under samma villkor eller inte ha någon inkomst alls och svälta. Att tacka nej till statens erbjudande, både de bra och de dåliga delarna finns inte som alternativ. Har jag då egentligen något reellt alternativ annat än att spela med i husbondens spelregler? Jag är inte fysiskt inlåst men i praktiken har man väldigt få val.

      Radera
    3. Svaret på första frågan: Genom att byta stat. Men det är ändå skillnad mellan att staten är inblandad och att den styr hela ditt liv. Vore jag slav och t ex satt kedjad vid en maskin där jag måste klara en viss mängd arbete för att slippa bli pryglad skulle jag uppleva vår avighet mot staten som lite av ett lyxproblem.

      När det gäller frågan om val kan du exempelvis spara pengar så att du slipper vara beroende av ett arbete och därmed slipper inkomstskatt. Jag försvarar inte en stark stat, men vid en jämförelse med slaveri står den sig rätt bra.

      Radera
    4. Om man tror att definitionen av att vara slav är att vara kedjad vid en maskin så är det säkert svårt att se likheterna.

      Det finns så klart olika grader av slaveri.

      Radera
    5. Det kan vi vara överens om, men jag menar att en svensk tillsvidareanställning inte ens är i närheten av slaveri, även om jag inte skulle välja det själv.

      Radera
    6. Det har funnits perioder där slavar/livegna har haft det helt ok sett till levnadsstandard det som man vänt sig mot principiellt är ofriheten. När man är fri eller ofri är i mångt och mycket en subjektiv känsla där vissa kräver mer och andra mindre frihet.

      För mig är det lite som yttrandefrihet, den kan inte beskäras för då är det inte längre yttrandefrihet. Ofrihet är lite samma sak för mig, man kan inte beskära min personliga frihet och sen hävda att vi visst är fria.

      Att byta stat är givetvis inte enkelt, jag är född här och mitt liv är uppbyggt här. En slav hade säkert också sina chanser att bara sticka men gjorde det inte för det var inte så enkelt som att springa till skogs.

      Man skapar mekanismer för att folk ska foga sig och så gör vi än idag.

      Radera
    7. Håller nog i stort med dig. Vi lägger bara väldigt olika värden i ord.

      Radera
  2. Ser också mycket av det. Vilket jag tror i grunden är ett uttryck för ett missnöje med sin situation (arbete). Inget fel i att äga sin egen tid, jobbar själv åt det hållet med mitt sparande, men jag upplever iaf personligen att mycket av det som är värdefullt i livet är det som är självuppoffrande, något man gör för att förbättra för andra än en själv. Att vara en sorts fri atom utan några sorts förväntningar och krav från sin omgivning är inte kul. Det som är värdefullt i livet skapas tillsammans med andra, och i detta ligger oundvikligen en del förväntningar och "tvång" andra har gentemot den tid man disponerar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker att det går att skapa en hel del av värde helt själv, men det är inte fel att också hjälpa andra. Så länge självuppoffringen är frivillig.

      Radera
    2. Jag håller med. Men då kommer man in på den intressanta frågan om vad som är frivillighet. :) Det är, i princip, frivilligt att käka med svärmor. Men säger man fuck off till henne så kommer det med en social kostnad, och till slut kanske man inte längre har en svärmor.. då är du fri att göra vad du vill med den tiden, men du är då kanske mindre lycklig trots allt.

      Det finns en del intressant lyckoforskning som (på aggregerad nivå - individer är givetvis olika) som pekar mot att det bästa sättet att öka sin lycka är att hjälpa andra, när man kommer över viss inkomstnivå vill säga. Alltså i någon mening "offra" sin tid på andra: Ge dem saker, hjälpa dem med saker, filantropi och dylikt. Personligen känner jag iaf igen mig i det. Det gäller bara att hitta rätt sak att offra tiden på.

      Radera
    3. Absolut är det så, det är därför jag skriver: "Som någorlunda ansvarstagande vuxen kan man ju inte stryka allt tråkigt i kalendern och bara göra det som är kul." Middag med svärmor kanske inte är drömsysselsättningen en ledig eftermiddag, men ändå värt det.

      "När man kommer över viss inkomstnivå vill säga".

      Varför vänta på det? Tid är vår allra dyrbaraste resurs och alla har den. Vi kanske inte kan bygga skolor i tredje världen, men vi kan hjälpa grannen med dålig rygg att skotta fram hans bil.

      Radera
    4. Yes, såg det, och menar inte att vi inte håller med varandra. Ville bara utveckla några reflektioner på det du skrev.

      Man behöver inte vänta på det, det jag redogjorde för var forskningen som är gjort på människor med radikalt annorlunda materiella förutsättningar. För den fattige i tredje världen är det världens grej att få en högre inkomst, men för topp 0,5% globalt (där en hel del svenskar platsar in, typ alla svenskar är i topp 1%) är marginalnyttan av detta mycket lägre. Där blir det istället viktigare att hjälpa andra för att känna känslor som lycka, meningsfullhet, etc.

      Radera
    5. Det är jag med på, har sett liknande (kanske samma) forskningsresultat. Tror dock att människan har en inbyggd egenskap att skjuta upp allt som går, så säger man att snorrika människor kan göra något är det för många liktydigt med att man bör vänta tills dess, men faktum är ju att de flesta av oss aldrig når den nivån och att merparten av världens goda gärningar utförs av icke-dollarmiljardärer.

      Radera
  3. Bra inlägg, jag får tack för det!

    SvaraRadera
  4. Micke, vad är då frihet? Och är den önskvärd?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag skulle säga att svaret är olika för olika människor. Om den inte är önskvärd är det väldigt sorgligt för då får man väl nästan misstänka att den personen blivit av med sin fria vilja och helt saknar mål och mening.

      Radera
    2. Har funderat på frihet med. För mig skulle det vara att kunna sticka NU till Thailand eller annat varm ställe och vara borta en månad eller mer. Min partner vet om 1 månad om hen får semester.. jaha, så vi sitter här o funderar på om vi ska ta avbokningsskydd eller inte, hoppa resa, orka, är ändå bara 2 veckor o massa pengar, men visst skulle det vara skönt..
      Men frihet är iaf att kunna vara var man vill, när man vill. Sen vore det skönt att vara frisk med såklart. Lite fången av sjukdommarna, men ska försöka bli bättre nu på egen hand. Antar det är så jag kommer göra iaf när våra utdelningar och passiva inkomster är tillräckligt stora..
      Sen tror jag det är svårt att någonsin bli helt fri.
      Vad gör man om svärmor blir långvarigt sjuk t ex? Då lär vi inte sitta i Thailand om vi har pengar utan troligen bo där och hjälpa till flera år.. men det är iofs också en frihet :)Sen är frihet att kunna säga rätt mycket vad man vill och slippa vara trevlig mot de man får betalt av.
      Som chefen. Eller klienter. Eller sammarbetspartners.
      Mer, nä du idag har jag ingen lust o snacka med dig, bye bye..
      /Mrs Doubtfire

      Radera
    3. Helt fri är ytterst få människor och undrar om det är eftersträvansvärt. Jag tänker typ uteliggare utan vänner.

      Radera
    4. Fast är det frihet? De måste söka boende varje dag, söka mat varje dag, tigga i t-banan, hoppas på allmosor.. vete sjutton.. läste nån bok att de som är fria är de som lärt sig leva på lite pengar, typ tibetanska munkar och sådana. De är nöjda med vad de har, de har allt de behöver.
      Tror att OM man kan vara nöjd med vad man har är det en stor frihet... alltså att inte hela tiden längta till nåt mer. Bokat resa nu iaf, det är ju att längta till nåt mer, att inte vara nöjd där man är, även om man kan se som att resa är kul utvecklande också.

      Radera
    5. Det är åtminstone inte önskvärd frihet. Definitivt inte bekymmerslöst.

      Radera
  5. Under 2018 har jag tappat min morfar i cancer och min pappa är just nu döende i cancer. Då ställs saker i andra perspektiv.. Vad gör JAG med min tid här på jorden? Lever jag ett liv som känns okej att lämna den dagen det är dags? Har jag "ogjort" mycket? Kalla det livskris, för det är det ju. Jag har ideal som jag inte hittills levt efter - det är jobbigt att bryta normer - men det kommer bli svårt att harva på i samma spår som förut. /J.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Känner tyvärr igen mig i din kommentar och håller med. Förhoppningsvis är det något bra som kommer ur situationen, att man tar sig tid att utvärdera.

      Radera
  6. Jag införde för några år sedan lata lördagar, dvs inga hushållssysslor utöver matlagning, inget jobb eller sociala måsten. Oftast spenderar jag lördagen på soffan med en bok och laddar batterierna.

    Jag tror det är alltför lätt för många att säga att man inte har något val. För i slutändan är det du som väljer att gå till jobbet eller hälsa på svärmor för jag utgår från att du inte gör det under pistolhot. Som J skriver så måste vi alla välja vad vi gör med vår tid på jorden och det borde inte vara att spela ett offer som inte har något val.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Låter som en vettig tanke. Som frilans är det risk att dagarna flyter ihop till en grå smet.

      Och ser man sig som ett offer har man ett val att försöka göra något åt det. Olika svårt för olika människor, men första steget är att försöka.

      Radera
  7. Har det ganska slött faktiskt nu. Gjort om alla jobb så jag kan ta hand om hälsan och laga mat hemma, gå till hälsokostaffärer, läsa på om alternativa behandlingsformer etc just nu. Samtidigt får jag just nu extra bra lön och kan lalla runt i mjukisbyxor och koka te med hallon och åkerfräken tre gånger per dag, ett kinesiskt te 2 ggr per dag, ja sånt.. :)..
    Nu funkar inte blogger heller, 44 nya bilder på bussar, bilar som ska klickas i, men testar detta nu..
    /Mrs Doubtfire

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är inte mjukisbyxtypen, men tycker ändå att det borde vara en mänsklig rättighet att kunna jobba i mjukisbyxor.

      Jaså, har Blogger gått i buss- och vägskyltsläge - trist.

      Radera
  8. En sak jag har undrat sen jag börjde följa dig för...länge sen, är hur hittar du dina bilder? Denna bedårande lilla gnagare...nätet är ju fullt av dem, men hur går själva researcharbetet till? Du har en text som handlar om att skjuta saker på framtiden ok jag fattar, men därifrån till att hitta den där lille kexätande gynnaren, vad bildgooglar du på?
    /Nyfiken vädur

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet inte. Den här hade jag på lager sedan tidigare. Annars tänker jag att jag kunnat söka på "procrastination". Sen ska man inte underskatta turen heller :-).

      Radera
  9. Om man säger såhär då, ska man hyra ut sin tid ska man helst ta bra betalt. Alt att det är riktigt kul. Helst kombination. Tror det är ett mål och sträva efter. Skulle gärna ha det såhär nu, jobba på detta viset, bara jag bodde varmare land. Hade vart så skönt med lite strandpromenader. Tror de allra flesta är djupgående deprimerade i grunden? Eller finns det några riktigt glada människor? Jag känner inga men beror väl mer på tragiskt umgänge kanske..
    /Mrs Doubtfire

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, helst både välbetalt och kul, men åtminstone det ena.

      Själv tycker jag att värme är lite överskattat, men just i november skulle även jag gärna bryta av med något varmare ställe.

      Radera
    2. Varför bara november?:) Jan, feb, mars värst?
      /Mrs D

      Radera
    3. Pysslar med vår resa nu, yoga, vego, sand under tårna när man vaknar i det lilla huset på stranden, eller yoga i djungeln med massa sköna flummiga människor.. tror det kan vara vår grej och vår sorts människor sen som fire, men inte säkert.. ska röka marjuana då, se om det är nåt o pensionera sig på, hihi.. Charter var inget kul, vill ha äventyr..

      Radera
    4. Jag tycker nog att november är värst. December lyses upp av julbelysning och eventuellt lite snö. Sedan vänder det och blir längre dagar, man ser dessutom slutet på eländet. November är bara mörk.

      Yoga i djungeln ihop med flummiga människor låter lite som min vision av helvetet :-).

      Radera
    5. Men man kan ju roa sig med shopping! Singles Day, Black Friday, Black week... Det är alltid gott om ljus i varuhusen. Det blir lite som pengarnas Gröna Lund, de får åka runt och ha kul istället för att sitta och sura i sina högar. ;D

      Radera
    6. Jag tror inte pengar lider av att ligga i högar. De kanske är sociala och då passar det ju bra att få umgås med andra pengar. Precis som med oss människor blir de dessutom ännu fler genom umgänge :-).

      Radera
  10. Det är lite granna intressant detta. Dvs att det finns så många som måste hacka på andras livsval. En del gillar sina livsval och sina jobb, andra bevisligen inte. Kan vi lämna det vi det, eller måste vissa fortsätta att övertyga sig själva och andra om det bästa i sina egna val :)
    Mvh https://investera-pengar.blogspot.com/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kan tänka mig ett mellanting mellan hacka och lämna. Att ifrågasätta val (t o m andras) kan vara vettigt. Ibland kommer "väljaren" fram till att rätt beslut redan tagits och då är det bra, ibland vill man ändra dem och det är också bra.

      Sedan skulle jag aldrig drömma om att ifrågasätta hur någon jag inte känner väldigt väl lever sitt liv.

      Radera