Första meningen i hans ledare är ett önskemål om
arbetstidsförkortning. I nästa mening kallar han Oskar &
Maribel Lindbergs bok Ut ur ekorrhjulet (som jag recenserat här)
”djupt problematisk”. Vad är då problemet? Boken handlar ju
om en familj som genomfört den arbetstidsförkortning Gasslander
själv önskar.
Men nej, de har tydligen gjort det på
fel sätt. Genom att ha ”ett par miljoner i aktiekapital”, och
man kan riktigt se hur avundsjukan lyser. Borde man inte istället
fråga sig varifrån dessa pengar kom. Har herr och fru Lindberg
ryckt handväskor från fattigpensionärer, sålt kidnappade
barnslavar eller stulit tandguld från krematorier?
Nej, de har jobbat ihop pengarna på
hederligt arbete och sedan investerat dem på börsen, alltså i
andras arbete. Sparat genom att ifrågasätta och begränsa sin
konsumtion, dra ner på sitt bilanvändande och lära sig att
uppskatta ett lite enklare liv på behörigt avstånd från den
köphysteri tidningar som Flamman en gång i tiden själva
kritiserade. Men det var då, numera sitter tydligen statarna och
kapitalet i samma båt och jag förstår inte varför eller hur det
gick till.
Från en tid när vänstern var emot
EU.
Visserligen ger Gasslander en
välförtjänt känga till Fredrik Reinfeldt för att denne tycker
att folk ska jobba till 75. Men när Oskar och Maribel valde att inte
följa Reinfeldts plan är tydligen det också fel. Sedan skriver han
de vanliga flosklerna för att befästa sin offerroll och antyder att
människor med sämre ekonomi jobbar och pendlar mer än rika, vilket
faktiskt inte stämmer hur man än räknar.
Men jag vill inte vara lika spretig
utan stannar kvar på det här med arbetstiden och hur vi väljer att
leva, för jag kan på riktigt inte förstå vad Oskar och Maribel i
Gasslanders tycke gjorde fel när de hoppade av sina jobb som
kapitalets slavar. De bor nu i en landsbygdskommun och handlar med
hjälp av en lådcykel. Flamman borde göra vågen, men svaret anas
längst ner i artikeln:
”Ett samhälle där vi jobbar mindre är kanske en dröm, men inte ouppnåeligt. Det är på tiden att vi kräver det.”
Självklart är det där skon klämmer!
Gärna mindre arbete, men inte genom egna initiativ utan genom att
”kräva det”. Det djupt problematiska med den kommunism
Flamman representerar är att de inte förstår att de tidigare
arbetstidsförkortningarna kom sig av ett ekonomiskt utrymme
framdrivet ur industrialismen.
I dagens pyramidspelssamhälle finns
inte det utrymmet. Om man inte kliver åt sidan och väljer en annan
väg, men gör man det får man smäll på fingrarna av Flamman som
därigenom, utan att begripa det själva, gör gemensam sak med den
storfinans och politiska adel de fortfarande kritiserar i teorin.