”Kan vi göra det här svart?”

Rent praktiskt är det knappast illegalt att som privatperson handla svarta tjänster av t ex målare eller städföretag eftersom det är omöjligt för kunden att veta ifall företagaren har för avsikt att ta upp inkomsten för beskattning, oavsett om man får ett kvitto eller inte. Men i ett teoretiskt resonemang är det en gråzon varför jag vill betona att jag inte uppmanar någon att handla svart. Dessutom utgår jag ifrån att alla läsare precis som jag aldrig skulle kunna tänka sig att medverka till skattefusk.

I mindre nogräknade grupperingar har jag däremot hört talas om personer som gärna skulle vilja föreslå en uppgörelse där det inte är hugget i sten att företagaren gör rätt för sig, men inte vetat hur de ska formulera sig. Givetvis vill de inte veta av fusk, de vill bara utmana hantverkares rättspatos. Så hur går de lättast tillväga, hur skulle de – hypotetiskt! – kunna inleda diskussionen?

”Innan du räknar ut priset vill jag vara tydlig med att jag inte kommer efterfråga något kvitto. Du får göra vad du vill med den informationen.”

”Jag kan inte hindra dig från att betala skatt, men jag vill inte uppmuntra till det.”

”Jag behöver inget kvitto, jag kommer alltid ihåg vad jag har köpt.”

”Svart eller vitt spelar ingen roll, när jag gör affärer diskriminerar jag ingen.”

Känner du också människor som till skillnad från mig, dig själv och alla andra läsare ibland handlar svart och hur brukar de i så fall formulera sig?

Och nej – innan någon ens ställer frågan – jag jobbar inte svart. Huruvida det beror på att jag aldrig anlitas av privatpersoner eller på min höga moral ska jag låta vara osagt eftersom frågan av detta skäl aldrig aktualiserats.