fredag 10 maj 2019

Låt barnen tjäna pengar – sponsrat av DelikatessKungen

Jag har tjatat om att tidigt lära barn och unga vikten av att tjäna sina egna pengar, genom att t ex ge dem chansen att jobba extra hemma. Nästa steg är att komma ut på arbetsmarknaden genom att skaffa sig sommarjobb. Det var kanske inte så himla inspirerande arbetsuppgifter på de där jobben jag hade under högstadiet, men jag tjänade pengar och fick lära mig hur arbetsplatser fungerar. Och lyda order – bara en sån sak!


När det är dags för skolresor, gymnastikläger och ishockeyturneringar – låt barnen tjäna ihop till dem själva! Det är här DelikatessKungen kommer in. Ja, jag är jävig. Inte bara för att jag får betalt för att säga detta utan för att de anlitat mig som skribent även tidigare. Men det har å andra sidan gjort att jag fått se hur det funkar. Jag har intervjuat föräldrar om deras erfarenheter av försäljningen och jag har smakat på företagets delikatesser. Jag tror på idén för att den fungerar. Så här går det till:

Skolklasser, idrottsklubbar, scouter och andra grupper av ungdomar säljer DelikatessKungens produkter mot provision och tjänar pengar till sin resa, cup eller träningsläger. Beställningar tas upp av grannar, lokala företag eller bland politiker i kommunhusets lunchrum (särskilt effektivt så här i valtider då politiker går med på vad som helst från röstberättigade eller deras barn). När försäljningen av cheddarost, salamikorv, olivolja och annat är klar får gruppen leverera varorna, ta betalt av kunderna och – nu kommer det! – behålla sin del av vinsten.


Det man lär sig är att hårt arbete lönar sig och att ännu hårdare arbete lönar sig ännu mer. Framgångsrika grupper har dragit in tiotusentals kronor på den här försäljningen, pengar som går direkt till en resa föräldrarna slipper betala. Fast den största vinsten för föräldrarna är nog att deras barn kan växa upp till självförsörjande vuxna istället för till skrikande kravmaskiner.

OBS! Inlägget är ett reklamsamarbete med DelikatessKungen, men åsikterna är mina.

36 kommentarer:

  1. Jag gjorde liknande försäljningar med skolklassen och fotbollslaget.
    Det tråkiga var att det ofta var några enstaka (jag inräknad) som stod för 90% av klassens totala försäljning. Men vinsten gick förstås till den gemensamma klasskassan och delades lika.
    Det mest frustrerande var att mina föräldrar inte kunde skjuta till pengar till klassresan, så klasskassans storlek avgjorde om jag kunde följa med på klassresa eller inte.

    Denna tidiga socialistiska erfarenhet sådde ett frö av förakt mot snyltare och bortskämda snorungar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men då fick ju erfarenheten en positiv bieffekt för dig då ;-)!

      Det där minns jag annars som ganska rättvist på min tid (gjorde liknande insamlingar till det fotbollslag jag av outgrundlig anledning var med i). Däremot känner jag igen det från grupparbeten i skolan. 1-2 personer gjorde jobbet och hjälpte upp betygen för de andra :-(.

      Men tillbaka till skolresorna kan man ju bestämma att alla säljer fem produkter som går till klasskassan/skolresan medan resterande försäljning går till den elev som säljer. På det sättet hade du kunnat finansiera din andel med försäljning.

      Radera
  2. Bra att ungarna lär sig att inkomst kräver arbete......men det där med skolresor har jag bara dåliga vibbar av. Slutade även i vårat fall med att några gör allt jobb. Bättre att ta en skolresa som alla har råd med att betala.....

    Men att tjäna egna pengar tror jag på. Har en 12årig dotter som just nu är upprörd på lagarna som förhindrar henne att lönejobba. Hon gillar gymnastik och vill ha en Airtrack...vilket kostar flera tusen. Hon vill jobba men får inte ännu...hon har undersökt "leta pant", sälja jultidningar osv men inget som ger tillräckligt med inkomst över tid.

    Med vänlig hälsning
    Thz

    SvaraRadera
    Svar
    1. Då tycker jag att det var värre att majoriteten valde ett tråkigt resmål, så då skulle man samla in pengar till något man inte ville. Fast min skolklass hittade aldrig sådana här lösningar utan höll på med basarer där vi "tvingade" föräldrar att köpa våra smörknivar från träslöjden. Det slutade med att vi aldrig hade råd att göra något annat än att cykla och tälta.

      Jag känner med din tolvåring. Jag började jobba som trettonåring och tror inte att det var så mycket restriktioner då som nu.

      Radera
    2. Jobbade själv som 12/13 år dvs året innan man fick. Men vi gjorde en deal att jag fick vänta med lönen och arbetstiden tills den fick registreras som 13/14åring...kanske inte helt lagligt men det var bara den lilla firman "Statliga postverket" så det var ingen som brydde sig.

      Hade antagligen tagit hus i helvete om något hänt dock....men men...jag tvivlar på att jag tog någon större skada av det..

      (Dock funderar jag på om inte mitt tidvis krångliga knä kan härröra från denna tid...omöjligt att driva i bevis så här 30ish år senare)

      Med vänlig hälsning
      Thz

      Radera
    3. Jag praktiserade på Posten och märkte att de flesta reglerna var förvånansvärt flexibla där.

      Själv sommarjobbade jag bara på kontor utan kontanthantering, så det är väl de första arbetsplatserna som är godkända. Däremot minns jag det som att jag jobbade heltid, 40-timmarsvecka, som 13-åring och det skulle man säkert inte få nu. Jag tyckte hur som helst inte att det var jobbigare än att plugga halva natten och kliva upp och gå till skolan efter 2-3 timmars sömn.

      Radera
  3. Ja visst kan Delikatesskungen fungera, absolut inget fel i de för den lite bekväme, men varför inte försöka lära sitt barn att se ett steg längre, mer second level thinking om man nu ska dra en Howard Marks. Varför jobba åt någon annan som tar en stor del av intäkterna? Varför inte bli din egen entreprenör redan i tidig ålder? Exempelvis: sätt upp en abonnemangstjänst i ditt grannområde där grannarna kan få hjälp med att slänga återvinningen och dylikt. Gå ut med husdjur efter skolan. Städa grannars lägenheter. Hjälpa äldre grannar med IT ( idag kan ju ofta en 13 åring nog mkt för att hjälpa äldre med krångel och installationer). Plocka lingon och blåbär, rensa själv och sälj direkt till hushåll och restauranger i närområdet. Plocka svamp och sälj, tex mer exklusiva svampar som svart trumpetsvamp.

    Och gör det gärna med en bra kompis så man kan dela upp arbetet, täcka för varandra om ngn blir sjuk och då får man också in lite mer av den sociala biten i verksamheten..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det ena utesluter inte det andra. Problemet med att ta ansvar för hela upplägget är att det nästan bygger på några riktigt engagerade föräldrar för jag tror att väldigt få barn på grundskolenivå har det driv som skulle behövas.

      Radera
  4. Ungefär hur ligger priserna på varor som säljs på detta sätt jämfört med motsvarande vara i butik?
    Bygger hela konceptet på att man är mer benägen eller kanske känner sig lite tvingad att köpa när grannungen eller driftiga ungdomar kommer och knackar på?

    Tack för en bra blogg med många intressanta ämnen även om jag i många fall verkligen inte har samma åsikter.

    /M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är fel person att svara på vad delikatesser, och särskilt sådana med kött i, kostar i butik, men min gissning är att det här ligger högre. Då har man ju också fördelen av att få varorna hemlevererade och att det antagligen känns roligare att hjälpa ungdomar än feta Icahandlare.

      Men visst, samvete kan vara en faktor (även om jag tycker att man som vuxen behöver träna på att säga nej om man inte klarar det). Man kan ju också sälja på stan, på nätet och förmå någon lokal större arbetsgivare att ge bort delikatesserna som presenter till anställda och stora kunder. Då vänder man samvetet till något positivt, att "Vi här på Olssons Mekaniska hjälper med denna gåva den lokala idrottsklubbens ungdomsverksamhet".

      Tack själv, det är särskilt trevligt att höra när folk som inte är överens med mig om allting ändå läser.

      Radera
  5. Idag håller jag inte alls med dig.
    Om ett tiggeriförbud införs hoppas jag det även kommer omfatta denna typ av bettleri.
    Det är nämligen precis det det handlar om. Att tigga en tia till klassen mha av en överprissatt salami, paket strumpor eller kakor. Släktingar, arbetskamrater och grannar tvingas köpa skiten för att inte känna sig snåla och ogina när de hellre hade skänkt den där tian direkt och sluppit strumporna för ytterligare 90 spänn.
    Och vad lär sig barnen? Kanske att det är viktigt att kunna identifiera en kundgrupp som inte kan säga nej?! Tja det kanske är värdefull kunskap...

    //Krusse

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fast ett tiggeriförbud kan ju inte omfatta försäljning, oavsett pris. Det en tycker är överpris tycker en annan är billigt. Det får jag bevis på varje gång jag kommer förbi en Icaparkering och ser att det faktiskt finns folk som storhandlar på denna butik, där jag själv inte ens skulle kunna tänka mig att kompletteringshandla pga de höga priserna.

      Om människor tycker att det är jobbigt att säga nej till en produkt de tycker är för dyr är det väl utmärkt om barnen hjälper dem att träna på det? Det vore såklart bättre om dessa människor kunde köpa sig en ryggrad, men det går ju inte.

      Och vill de gå halva vägen genom att skänka en tia, som du föreslår, går det säker alldeles utmärkt.

      Radera
    2. Kunde inte ha skrivit det bättre själv.

      Radera
    3. Bättre än mig eller Krusse? Jag respekterar såklart även mothugget, blev bara nyfiken.

      Radera
    4. Håller med Krusse.

      På min tid gick det inte att ge klubben 20 kr direkt istället för att sälja de där bingolotterna för det var orättvist att någon kunde köpa sig fri medan andra var tvungna att sälja bingolotter. Det slutade med att mitt lag inte hade någon målvakt i ett par matcher...

      Radera
    5. Kostar en bingolott mer än 20 kr? För annars kunde du ju köpa dem själv rakt av.

      Radera
    6. De kostade väl 20 kr styck och föreningen fick fem kr per lott och man var "tvungen" att sälja minst fyra vill jag minnas.

      Alltså var klubbens förtjänst 20 kr för fyra lotter.

      Radera
    7. Då begriper jag inte varför du inte fick betala dig fri istället. Dålig provision förresten. Vill minnas att Bingolotto mer än någon annan poängterar hur mycket de försörjer svenskt föreningsliv. Köper man en bingolott av den lokala idrottsföreningen vill man ju inte sponsra Gert Eklund och Loket med 75 % av beloppet.

      Radera
    8. Vi pratar nästan 30 år sedan, på den tiden bingolotto var populärt. Nej, man fick inte köpa sig fri, det var orättvist. Så var det bara.

      Radera
    9. Tycker ändå att de kunde ha delat med sig mer än en fjärdedel av lottpriset. Jävla Loket :-).

      Radera
  6. Om dessa varor skulle frontas på Ica blev det inte mycket sålt.
    Hela konceptet bygger på att du har en personlig relation till en kund som förväntas vilja hjälpa dig. Har inte så mycket med ryggrad att göra tycker jag. Vem köper en klassresesalami av någon de inte känner?

    Men det finns fler exempel på dolt tiggeri, t ex försäljning av tidningen Faktum här i Gbg. Där framhåller man alltid att de minsann gör ett riktigt jobb och säljer en eftertraktad produkt. Konstigt att de alltid står på samma ställen som de rumänska tiggarna då.

    //Krusse

    SvaraRadera
    Svar
    1. Där har du fel. Massor av människor köper klassresesalami av någon de inte känner. För att de gillar konceptet eller den höga kvaliteten. Eller, som jag nämnde högre upp, företagare som ger bort dem i sin tur.

      Att försäljarna av Faktum står på samma ställen som de romska tiggarna (om de inte blivit bortmotade av dessas chef) beror på att det är centrala platser med hög folkgenomströmning, exempelvis utanför köpcentrum. På samma ställe står också politiska flygbladsutdelare och mobilabonnemangsförsäljare. Det är ren matematik, ingen konspiration.

      Radera
    2. Nja, snarare där folk får dåligt samvete skulle jag säga. Dvs utanför mataffärer och systembolag.
      "gillar konceptet eller den höga kvaliteten" Var det verkligen en Bitter-Micke formulering? ;-)

      //Krusse

      Radera
    3. Jag kanske är hårdhudad, men jag känner inte ett dugg dåligt samvete på väg ut från en mataffär eller ett systembolag.

      Ja, faktiskt tycker jag att det var det. Nu har jag inte ätit salami sedan Delikatesskungen startade 1992, så jag kan inte uttala mig om smaken, men ska man ändå lyxa till det skulle jag hellre köpa deras handgjorda, lufttorkade salami med 96 % kötthalt än någon aningen billigare av sämre kvalitet. Annars kan man lika gärna köpa blodpudding till extrapris. När man snålar snålar man och då snålar man rejält :-).

      Fast nu gällde det alltså inte min smak, eftersom jag är vegetarian, men det finns faktiskt kunder som går in på DelikatessKungens hemsida och via en kartfunktion letar upp en försäljning nära dem för att de vill ha just deras salami.

      Radera
    4. Det är ganska humoristiskt när en vegetarian gör reklam för salami.

      Radera
    5. Siw Geuner Walsén10 maj 2019 16:14

      I min erfarenhet ÄR ofta Faktumförsäljarna numera ”rumänska” tiggare.

      Dessutom subventionerar tidningen projekt till gagn för romer både utomlands som i Sverige. Utmärkt lektyr för den som anser att världen behöver fler och rikare romer, här som där.

      Radera
    6. Jag har högre krav på humor än så. Hur som helst säljer de andra saker. Olivoljan gissar jag är vegansk.

      Radera
    7. Siw, det var tråkigt att höra. Jag, liksom troligen alla som sett den norska dokumentären Lykkelandet (https://tv.nrk.no/serie/brennpunkt/2017/MDDP11000617), sponsrar hellre svenska hemlösa än den industrin.

      Radera
  7. Skrev inte tillräckligt snabbt. Den här gången Krusse. Men du ska veta att jag är ett stort fan av dig, läser varje dag dina allt som oftast klockrena inlägg. Mvh Jonas

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, helt okej, blev bara nyfiken.

      Radera
  8. Att internet största snåljåp som ofta berättar om sina låga matkostnader helt plötsligt börjar propagera för överprissatt salami av tveksam kvalité gör ju att man har svårt att betrakta det här inlägget som seriöst.

    Jag finner det helt uteslutet att du själv skulle välja att betala de priser de begär för någon av sina varor. En flaska olivolja á 170 kr står ju nästan för en fjärdedel av din totala månadsbudget.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror du får läsa inlägget en gång till, kanske i nyktert tillstånd. Eller ännu hellre ägna tid åt en webbsida som inte gör att du mår dåligt. Kram!

      Radera
  9. Jag är nog benägen att hålla med dig om att det kan vara bra att ungarna får jobba ihop till tex en klassresa eller liknande, istället för att få allt till skänks. Ger dem lite stolthet också förhoppningsvis. Däremot kan det ju ibland kännas smått jobbigt när det plingar på för ofta av dylika säljare kanske :)
    Mvh investera-pengar.blogspot.se

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du får skaffa ett sånt där titthål i ytterdörren ;-).

      Radera
  10. Skulle du själv kunna tänka dig att köpa någon av delikateskungens varor till angivet pris, och i så fall vilken?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Cheddarosten var fin. Om jag ska konsumera den själv, ska jag ha den som present fick det nog bli pralinerna.

      Radera