Vad är ett jämställd börsbolag?

Kanske verkar rubriken som en fånig fråga, men när tidningen Placera slår på stora trumman och menar att jämställda företag går bäst måste man kunna precisera vad det är. Och det kan de! De använder stiftelsen Albrights definition:

”Ett bolag definieras som jämställt om andelen kvinnor i ledningsgruppen är minst 40 procent.”

Alltså: En ledningsgrupp bestående av två män och fyra kvinnor=jämställd. En ledningsgrupp bestående av två kvinnor och fyra män=ojämställd. Är det ett rimligt sätt att se på jämställdhet? Tydligen. När Stockholms stad satte ihop en grupp för att arbeta med jämställdhetsfrågor var den också jämställd med Albright-mått för den såg ut så här.

Så låt oss titta på de två företagsexemplen, det jämställda 2+4 och det ojämställda 4+2. Om man i företag 2, det ”ojämställda” sparkar den mest kompetenta mannen blir det jämställt, trots att han var den enda uttalade feministen i gruppen. Samma sak om man låter honom sitta kvar, men anställer en kvinna som är troende muslim eller medlem i kristna Plymouthbröderna och som anser att män är överordnade kvinnor. Då blir det också jämställt.

Sverige är ett av världens mest jämställda länder. Självklart finns det mycket att göra, men är verkligen antalet personer per kön i ledningsgruppen ett relevant mått? Är inte det att tillskriva denna handfull personer väl mycket makt? Inte enligt stiftelsen Albright som finansieras av bl a Sven Hagströmer, som själv suttit i en massa ledningsgrupper.

Jag kan inte säga att påståendet att företag med 40-100 procent ledande kvinnor går bättre än de med 0-39 procent är fel, men med statistik kan man visa det mesta, särskilt om urvalet är lågt. Minns ni handbollsportföljen i EFN, där man "bevisade" att vd:ar med handbollsbakgrund blir bättre än de som inte har det. Betyder det att handbollsspelare borde kvoteras in i företagen? Om de är bättre hittar de väl fram ändå?

Men nu har jag inte tid med det här. Jag måste jobba för mitt enmansföretag har 100 procent män i ledningen, så det gäller att ligga i.

Steget Efter, vem annars?

När försvinner momsen?

1960 infördes tillfälligt en allmän varuskatt kallad oms. Skattesatsen var 4,2 %, som togs ut på alla varor i konsumentledet. 1968 omvandlades omsen till mervärdesskatt, förkortad moms. Om någon hade trott att skatten var tillfällig lär den illusionen ha försvunnit där och då, för 51 år sedan.

Gunnar Sträng & Tage Erlander – dåtidens Filip & Fredrik

Jag tror inte att det går att piska upp en opinion för avskaffandet av moms. Anledningen att jag tar upp det här är som påminnelse när politiker säger att ”just den här förändringen” (förändring är liksom utmaning och ansträngning kodord för försämringar) är tillfällig.

Den ”tillfälliga värnskatten” ska eventuellt försvinna 2020. Jag skulle inte satsa pengar på det. Trafikförsäkringsskatten är ett annat exempel. Den infördes 2007 för att finansiera kostnaderna för skador och sjukdomar pga trafikolyckor. Men bara tillfälligt, i väntan på en permanent lösning. Bara det att den permanenta lösningen verkar vara att ha den kvar. Fast inte för att finansiera dessa skador, efter tolv år ligger de fortfarande under socialförsäkringssystemet.

Det finns andra exempel, flera hundra år gamla, så det är inte Löfven eller Reinfeldt vi ska peka finger åt. Oavsett tid bör vi ha detta i bakhuvudet när politiker lovar att skatter, subventioner, lagar och regler bara är tillfälliga. ”Sen” kanske aldrig kommer och så sitter vi där med en ny oms.

Är all reklam god reklam?

Det brukar sägas att all reklam är god reklam, även den som verkligen inte är positiv. Namnet kommer ut, fastnar i bakhuvudet och nästa gång man ser det kanske man nickar igenkännande och köper trots att det man hörde var skit.

Men jag tror att jag har hittat ett undantag. På min brevlåda står det ”Reklam – nej tack!”. Det gör det på mer än hälften av mina grannars också. Man slipper inte samhällsinformation, lokaltidningar eller politisk propaganda, men man borde slippa fastighetsmäklare och pizzerior. Det gör man inte, och jag tror att anledningen är att deras papper inte delas ut av professionella reklamutdelare utan av den egna personalen.

Att jag vet det beror på att jag ibland sprungit ut och frågat utdelaren hur denne tänkte kring den tydliga skylten på dörren. Jag får sällan något svar, för vad ska de säga? ”Jag såg, men sket i den för det känns meningslöst att gå förbi alla dörrar med reklamskylt.” Nej, det går inte. ”Oj, förlåt, jag såg inte”, kan de säga, men det ”märkliga” är att de även missar grannarnas skyltar.

Det här är inte det största bekymret i världshistorien eller ens i mitt liv, men ett par gånger har jag på bästa rättshaveristiska vis kontaktat företagen och berättat att deras utdelning resulterat i att jag aldrig kommer anlita dem. Samma sak där, de ber om ursäkt, säger att det skett en kommunikationsmiss eller något annat lamt.

Eller bett om min adress så att de kan se till att det inte sker igen. Tänker de då att alla som har en ”nej till reklam”-skylt ska kontakta alla fastighetsmäklare så att de ska se till att inte dela ut reklam i just dessa brevlådor? Jag brukar på ett ganska tydligt sätt förklara att alla som valt att sätta upp skylten vill slippa all reklam. Det var därför vi gjorde det.

Sedan är det såklart ett av tusen reklamblad man hade haft nytta av, precis som en av tusen (eller i alla fall tiotusen) telefonförsäljare är värda att lyssna på, men det hör liksom inte hit. Jag har satt upp skylten för att slippa oadresserad direktreklam för kommersiella företag. Den som struntar i det förtjänar förakt och sämre affärer.

Maskrosmarmelad och sirap

I mitt projekt att börja använda skogens skafferi har turen nu kommit till maskrosor. Som jag tidigare konstaterat kan bladen användas till sallader och roten till gratänger, men i mitt första försök har jag koncentrerat mig på blommorna.

Dessa plockas enkelt på en äng nära dig. Förslagsvis en bit från större vägar och hundrastgårdar. Rensa dem så att bara de gula blommorna är kvar, inget grönt. Inga insekter heller. Myror tycks älska blommorna och jag vet inte om jag hade otur, men trots att jag försökte slippa djur fick jag hem en bärfis per 15-20 blommor, så plockar man några hundra blommor blev det ett gäng.

När råvaran är klar, fri från både insekter och icke-gula växtdelar kan man börja skapa. Mitt mål var en liten sats maskrosmarmelad och en lika liten sats maskrossirap.

Marmelad

Maskrosblommor, 4 dl

Vatten, 4 dl

Strösocker, 3 dl

Citronskal (ekologiskt, annars dör ni)

Lägg blommorna i en bunke eller burk. Koka upp vattnet och slå det över blommorna. Låt det stå och dra i 30 minuter.

Sila av vätskan och häll i en kastrull. Finhacka citronskalet och tillsätt det tillsammans med strösockret. (Man kan använda syltsocker, men vet ni vad det kostar?!) Koka upp och låt det sedan sjuda till önskvärd konsistens. För mig tog det ungefär 20 minuter. Tänk på att det kommer tjockna lite när det svalnat, ta bort kastrullen innan du kokat knäck.

Japp, kastrullen med det lagade handtaget funkar än!

Slå upp på glasburkar och använd på rostbröd.

Sirap

Maskrosblommor, 4 dl

Vatten, 6 dl

Strösocker, 6 dl

Koka blommor och vatten i 15 minuter. Sila bort blommorna och häll tillbaka vätskan i kastrullen.

Koka upp, vispa ner sockret och låt sjuda i ytterligare 20 minuter. Tappa upp på burk.

”Det här var inte kattpiss...”

Mopedbilar

Vad är grejen med mopedbilar? Ni vet, de där bilarna som ser ut ungefär som en Smart, men med en orange triangel som berättar att de inte är bilar eftersom de bara går i 45 km/h. När jag var ung fanns A-traktorer, men det var ju ombyggda bilar. Och så fanns trehjuliga och delvis karosstäckta mopeder som gick under benämningen CP-moppe.

Men nu är det alltså dessa mopedbilar som gäller, och de verkar banne mig bli fler och fler för varje dag som går. Mest tjejer bakom ratten, tror jag. Farten är som en moped, men priset är som en riktig bil. Det vanligaste märket, Ligier, finns att köpa från 140000 kr, men lyxigare modeller med lite extrautrustning kommer lätt upp i 170000 kr. Vem kan lägga sådana pengar för ett transportmedel för 15-16-åringar?

I och för sig har de märkligt höga begagnatpriser (fast jag vet ju inte om de får vad de begär), men nog får man räkna med att tappa 50000 kr på tre år. Mycket pengar för någon som helt eller nästan helt saknar inkomster. När jag var 15 hade jag en begagnad moppe för max 2000 kr. Hade jag bett mina föräldrar om ett sexsiffrigt belopp till en mopedbil skulle de ha skrattat ända tills jag fyllde 18.

Ofta höjs röster för att det är för dyrt att ta körkort. Ändå är det ju just den grupp som står i begrepp att göra det som också har råd att åka mopedbil medan de väntar. Inte alla femtonåringar och så vidare, men många.

Den svenska generalagenten för Ligier är Dealy, som är helägt av Olle Olsson Bolagen. Hade de varit börsnoterade hade jag köpt aktier. Inte för att jag fattar hypen, för det gör jag inte, men inte heller det är unikt.

Ansvarsbingo

En 24-årig bartender testade spriten själv efter jobbet, fyllnade till, satte sig full i sin bil och körde hem. Eller rättare sagt försökte han göra det, men kraschade och dog på vägen. Lyckligtvis dog ingen annan, och även om det såklart är tragiskt när någon dör så ung drabbades ingen oskyldig. Eller?

Jodå, bartenderns familj skyller dödsfallet på restaurangen och dess ägare Tiger Woods (och där vaknade Expressen). Tiger och hans flickvän ska enligt rattfylleristens föräldrar ha känt till att han hade alkoholproblem och därför sett till att han inte stannat kvar och druckit efter stängning.

”Nej, om man skulle ta och rulla hemåt då...”

Nyheten påminner mig om historien (skrönan?) om personen som ringde till ett telefonväkteri för att ställa en politiker mot väggen med repliken: ”Nu sitter mina barn och tittar på barnförbjuden splatterfilm, vad tänker du göra åt det?!”

Fast den gången var barnen minderåriga. När ungen är 24 får han själv ta konsekvenserna av sitt handlande. Och det fick han ju, men föräldrarna vill alltså ha begravnings- och sjukvårdskostnaderna täckta av Tiger Woods.

OBS! Bilden tagen i ett annat sammanhang.

Jag skulle förstå det här galna resonemanget om det fanns en koppling mellan konsekvens och handling, rättigheter och skyldigheter, men jag kan ta gift på att om Tiger sparkat killen med hänvisning till att han inte kan ha en alkis anställd som bartender hade samma föräldrar ondgjort sig över det med. Alla ska ha alla rättigheter, inga skyldigheter och klantar man till det är det alltid någon annans fel.

Minimalism – slutmålet

Den tredje och sista delen. Läs gärna den första och andra där jag berättar om hur jag kom in på minimalism och hur jag gått vidare med den.

När är man färdig minimalist, och vad är målet med minimalism? Svaren är olika för alla. Man får varken diplom eller legitimation. Slutmålet är ett liv man trivs med. För många tror jag detta är lättare att uppnå med färre prylar.

En del knyter upp sin konsumtion kring miljö, global rättvisa eller världsfred. Jag tror inte att världen påverkas nämnvärt av hur jag lever mitt liv. Mina handlingar påverkar i första hand mig och jag upplever att mitt liv blir enklare och bättre av att ha färre ägodelar. Hur det påverkar konsumtionssamhället, bruttonationalprodukten eller ens de lokala butikerna skiter jag i.

Jag har tavlor på väggarna, sex par löparskor, böcker jag inte läst och troligen inte kommer att läsa. Tavlorna har mening, och den dag de inte har det hoppas jag att jag kommer att göra mig av med dem. Löparskorna använder jag. Jag skulle klara mig med ett par, men det vore inte lika kul och att jag alternerar mellan paren istället för att slita ut ett och ett gör dem inte en krona dyrare. Böckerna kämpar jag med, ingen är perfekt.

Jag kallar mig inte minimalist och kommer kanske aldrig göra det. Dels för att jag inte är intresserad av självpåtagna titlar, men också för att det då alltid kommer att komma någon och säga att inte är väl du minimalist som … [och här kan de säga vad som helst för det finns ju inga regler]. För mig handlar minimalism om strävandet efter ett liv utan onödiga saker.