Något som däremot inte borde behöva
diskuteras är huruvida ett förbud mot tiggeri är liktydigt med ett
förbud mot fattigdom. Jag vet inte hur många gånger jag hört
människor på fullt allvar tycka att det är ett argument mot
tiggeriförbud:
”Vi kan inte förbjuda tiggeri, för det går inte att förbjuda fattigdom.”
Till att börja med behöver man inte
ens vara fattig för att tigga. Jag och många andra tänker att vi
inte skulle vilja tigga om det inte verkligen var sista tänkbara
alternativet till försörjning, men människor är olika. Unga,
fullt arbetsföra tiggare tar effektivt död på den myten. Sen är
det klart att inte alla tiggare spelar golf och bor på Strandvägen:
Men okej, ”för skojs skull” kan vi
utgå ifrån att exakt alla tiggare är oförmögna att tjäna egna
pengar i ersättning för ett riktigt arbete. Hur hjälper det
fattigdomsargumentet? Vi kommer aldrig kunna utrota ekonomisk
brottslighet, det är inte ett argument för att sluta med pengar.
Varför ens dra gränsen vid pengar – mord kommer alltid finnas,
även om det fortsätter att vara kriminellt.
Nej, man kan inte förbjuda fattigdom,
men tiggeri går utmärkt att förbjuda. Det har många länder gjort
med stor framgång.