Kaffemaskin

För många år sedan tittade jag på möjligheten av att köpa en kaffemaskin. Det här var innan kapslarnas tid. Maskinerna fylldes med bönor, eventuellt malda, och bryggde en kopp i taget. Priset låg på några tusen. Mycket pengar jämfört med en vanlig bryggare, men överkomligt för min ekonomi.

Fast inte så överkomligt att jag var på väg att spontanköpa en maskin. Jag jämförde märken, maskiner och butiker för att göra den bästa affären. Längs vägen kom jag dock på att även om jag älskar kaffe är jag helt okänslig för smaken. Jag köper de märken som för stunden är billigast (förutom Zoegas, det kan man möjligen olja in båten med, inte dricka). Jag kan dricka Eldorado snabbkaffe om det är så.

Och kokkaffe, perkulator eller – som nu – en vanlig bryggare. För några tusen kan man fortfarande köpa en sån där maskin som maler och brygger på en gång. Eller en kapselmaskin för under tusenlappen, men då tillkommer en kapsel på 4 kr eller mer för varje kopp, mot under 50-öringen för vanligt bryggkaffe.

Det kan dessutom bli ännu värre. Jag kände en som skaffade en värstingmaskin där han kunde ställa in malningsgrad och en massa annat. Det slutade med att han i princip inte kunde dricka kaffe hos andra eftersom hans eget kaffe blev så mycket bättre. Och börjar man tacka nej till gratiskaffe är det sannerligen ingen vinst. Det påminner mig om stilikonen Rune Bergström från Lenhovda:

Helidiot slår ett slag för halvfabrikat

Tänkte att det är fler än jag som inte pallar USA-politik idag (själv trött efter en hel natt av valvakor), så jag tänkte snacka sylt istället.

Expressens krönikör Jennifer Wegerup är trött. Trött för att andra kvinnor tvingas handla och laga mat. Hennes pappa lagade minsann lika mycket mat som hennes mamma och hon minns nu med nostalgi tillbaka på barndomens pulverfromage, som för mig låter som det äckligaste man överhuvudtaget skulle kunna äta.

”Och det var fest”

Men jag ska inte ta Wegerups barndomsminnen ifrån henne. Hon är fri att servera pulvermat till sina barn och verkar inte lida av egen prestationsångest. Annat är det med vänninorna:

”Fastän de jobbar känner de att de borde ge sina barn långkok, hembakat lusse-fika, egen puré och allt dessutom helst bara ekologiskt och närodlat.”

De tycks inte göra allt det där, men känner att de borde. Och roten till allt ont är ”de som sitter på makten”. De ”ser inget hellre än att vi kvinnor fortsätter att byta recept hellre än att drömma om att erövra världen och kräva lika rättigheter”.

Tänk, jag tror inte att detta handlar om ”makten”. Vilka de nu är, jag utgår ifrån att Wegerup menar män, men majoriteten av riksdagens partiledare är ju kvinnor. Är det Annie Lööf och Nooshi Dadgostar som vill att kvinnor byter recept istället för att smida planer och kräva att få byta däck och kolla oljan på bilen. Eller … det kanske inte ens är den bristande jämställdheten hon menar.

Jag tror att Wegerup innerst inne fattar att det vore bra för hennes barn att få hjälpa mamma att koka sylt av egenplockade bär, och att hon skulle ha tid att göra det istället för att titta på tv, dricka latte med polarna och läsa veckotidningar som problematiserar kvinnorollen.

För övrigt plockar jag egna bär och kokar egen sylt. Jag är osäker på om Wegerup tycker att det är en bra grej att jag som man gör det. Troligen inte, och det baserar jag enbart på att hon brukar tycka att bra grejer är dåligt. Jag skiter i vilket. Det är nyttigt att plocka bär, roligt att koka sylt och resultatet blir bättre än all köpesylt i världen. Nästan så att jag unnar Wegerup en burk, men nej. Hon kan äta sin pulverfromage och fortsätta gnälla istället.

Alexa, go fuck yourself!

I Claes Erikssons film Monopol säger tv-mogulen och den aspirerande politikern Sune Finåker i Findemokraterna:

”Folk vill inte ha det svårt, folk vill ha det lätt. Det visar undersökningar, vi har frågat folk. 'Vill du ha det svårt', har vi frågat, 'nej. Vill du ha det lätt? Ja.'”

Men det var 24 år sedan. Idag hade de flesta svarat att de vill ha det svårt. Nej, såklart inte. För det fattar de inte. När jag nyligen var i Danmark passade jag på att träffa ett par kompisar. Inte bara för att det var billigare att bo hos dem än på hotell, det var trevligt. Och så fick jag insikten att de vill ha det svårt.

I vardagsrummet hade de de 2-3 lampor, men ingen strömbrytare. Ville man släcka lamporna fick man istället ställa sig i hörnet av rummet och ropa på Amazons digitala assistent:

”Alexa, turn all the lights off.”

Ibland släcktes då alla lampor med en fördröjning på några sekunder, men oftast hände ingenting. Jag gjorde en webbsökning på termen nu eftersom jag fortfarande inte är helt säker på att detta verkligen hände. Och jodå, andra gör detta och har samma problem, så det verkar inte vara att Alexa inte förstår danglish, engelska med dansk brytning.

Enligt kommentarsfältet kan det funka att istället säga ”Alexa, lights off!”. Man kan också gruppera lamporna i en grupp man kallar ”everything” eftersom Alexa kan ha lättare att förstå formuleringen ”turn everything off”.

Här kommer en annan vild idé: Sätt upp strömbrytare! När ni vill att en lampa ska släckas trycker ni på knappen. När ni sedan återkommer till rummet trycker ni på samma knapp igen och lampan tänds. Det här har funkat i över hundra år och kommer att fungera i min bostad så länge jag lever.

Vad är det som får tillsynes mentalt friska människor att ersätta sina strömbrytare med en intellektuellt funktionsvarierad datorröst som fungerar nästan lika bra som en strömbrytare var tredje gång?

- Vill ni ha det svårt?
- JAAA!!!

Från staten till kapitalet

Jag tycker att nästan alla borde starta eget företag. Det är ett smidigt sätt att kunna jobba med lite vad som helst eftersom många tillfälliga arbetsmöjligheter annars faller på att uppdragsgivaren inte orkar anställa. Med ett företag skickar man en faktura efter utfört arbete. Inga anställningsavtal, arbetsgivaravgifter eller annat krångel för chefen.

Några som inte tycker detta är Vänsterpartiet. En kompis gick in i deras valstuga någon gång på 90-talet med frågor om att starta eget. ”Det ska du inte behöva”, svarade vänsterpartisten. Kompisen förklarade att hon ville detta, det var ingen uppoffring, men det gick inte fram till politikern som fortsatte mala att hon minsann inte skulle behöva starta eget för att kunna jobba.

Den avgående partiledaren Jonas Sjöstedt har varit ännu tydligare med att privat ägande på sikt ska avskaffas, men det hindrar honom inte från att nu själv starta företag där han ska ge ut böcker och kanske hålla något föredrag. Få ihop logiken den som kan!

Här kommer en inte helt galen teori. När en riksdagsledamot lämnar sitt uppdrag får den inkomstgaranti som betalas ut i upp till femton år, men som minskar med andra inkomster. Vill man leva på samhället kan man då som Lars Ohly hävda att det är svårt att få jobb genom att i stor sett inte söka några.

Eller så gör man som Veronica Palm, Göran Persson, Reinfeldt och några till, och det är här min teori kommer in. De startade egna aktiebolag, men lät bli att ta ut någon lön. Vips kunde de äta kakan och ha den kvar genom att lägga nya arvoden på hög samtidigt som de lever som de alltid gjort – på vår bekostnad. Återstår att se om Sjöstedt sällar sig till denna frånstötande grupp.

Far och flyg, idioter!

Så har det hänt igen. Aktivister har fått ett flygplan försenat genom att starta en aktion när planet skulle ha lämnat flygplatsen. På frågan om det är rätt att skaffa uppmärksamhet genom att bryta mot lagen svarar en av terr... aktivisterna:

”Vi tycker att det pågår väldigt mycket olagliga handlingar i världen nu. Vi tycker att det är ett brott mot mänskligheten att inte ställa om nu, att fortsätta att släppa ut koldioxid.”

Frisyrer Mot Klokskap?

Så eftersom hon och hennes vänner tycker att det är ett brott mot mänskligheten att släppa ut den livgivande gasen koldioxid tycker hon sig ha rätt att bryta mot andra lagar, som inte känns lika viktiga. Ingen fakta, ingen logik, bara känslor, känslor, känslor …

Nu kan man hoppas att de bägge åtalade kläms åt ordentligt med ett kännbart straff med tillhörande skadestånd, men jag tvivlar. Kommer ni ihåg Elin Ersson, kvinnan som försökte stoppa utvisningen av en afghan som tidigare dömts för misshandel av sin fru och sina döttrar efter att ha piskat dem med med en lång laddningssladd? Hon dömdes till slut att betala 4200 kr i dagsböter, det var allt.

Men insamlingen gick sådär...

Sen undrar jag personligen hur man tänker när man löser biljett hos ett flygbolag för att protestera mot flygindustrin. Vad uppnås? Förmodligen blev enda resultatet att några resenärer som innan detta var positiva eller neutrala till miljöaktivister nu börjat hata dem efter att de tagit sig rätten att sabotera deras resa.

Försäkringspengar att spara

Försäkringar är inget kul. Det är vanligtvis bara pengar i sjön och de gånger det inte är det är det inte heller kul. Men att spara pengar är kul och av den anledningen borde vi alla se över våra försäkringar någon gång om året, för här finns pengar att spara.

De som inte känner igen sig det minsta i detta har nog aldrig funderat över sina försäkringskostnader utan bara betalat och förträngt. Mitt hemförsäkringsbolag har satt i system att chockhöja om kunden inte slår näven i bordet.

Så gå igenom försäkringskostnaderna. Steg 1: Ta reda på vad du har för försäkringar. För mig är det lätt, jag försäkrar bara bilar och bostäder. Det första måste man enligt lag, det andra måste man om man inte är helt dum i huvudet.

Men det finns egentligen inga gränser. Förutom att försäkra sig själv (a-kassa, livförsäkring, olycksfallsförsäkring …) kan man försäkra snudd på varenda ägodel, från hemelektronik till tavlor. Om det är en bra idé beror kanske på hur man är som människa eller hur påverkad ens ekonomi skulle bli om grejerna går sönder.

Är man en familj med villa och normalt många barn och saker kan antalet försäkringar vara tvåsiffrigt. Skriv upp försäkringarna på en lista som du kan spara och fylla på, på papper i en pärm, i en dator eller telefon. Jämför dem med konkurrenterna. Ett enkelt sätt kan vara att skicka hela listan till ett bolag du inte har och fråga vad de tar för samma försäkringar.

De verkar ha tid över.

Jag vet, deras produkter är kanske inte exakt likadana, men det ger ett hum. Är de billigare kan du byta eller ännu hellre kontakta dina nuvarande bolag och kräv en sänkning för att stanna kvar. Troligen får du det, annars får du bedöma om du orkar flytta.

Det här är inte särskilt jobbigt, men om du vill kan du dela upp jobbet över tid. Lägg t ex en kvart om dagen tills det är klart. Det kan sluta med att du likt killen här uppe sparar tiotusentals kronor. I värsta fall blir du bara en person med lite mer koll.

Flerbarnstillägg, borde det inte vara tvärtom?

Stora företag kan pressa tillverkningskostnaden genom att köpa in större volymer och lägga mindre tid per tillverkad enhet. Man kan kalla det för en synergieffekt, men det är samma princip som när en stor familj köper storpack.

Så varför finns det då något som kallas flerbarnstillägg i barnbidragssystemet? Lilleman kan ju ärva storasysters barnvagn och sparkdräkt, så är det något barn man behöver ekonomisk hjälp med är det logiskt sett det första. Och det är inte kattskit, flerbarnstillägget, som märkligt nog blir större per barn ju fler man skaffar.

Jag fattar att det inte täcker upp för en större bostad, men man ska väl ha någon del i familjeskapandet själv också. Nu kanske jag framstår som en bitter barnlös, men felaktigt satsade skattepengar gör mig irriterad oavsett område.

Jag gissar att systemet infördes för att uppmuntra till ett större barnafödande. När Ungern gör likadant genom att locka flerbarnsmammor med skattelättnader har svenska politiker och medier inga problem att jämställa det med Nazi-Tyskland, men den svenska modellen är som vanligt oantastlig.

Annars hade man kunnat utvärdera flerbarnstillägget och fundera över om det ger önskat resultat. Vad det nu är man önskar. Mer än barnfamiljernas röster såklart. Jag vet verkligen inte.