På påskafton sprang jag några kilometer ihop med en kompis som normalt inte gör det. Han bestämde tempot vilket blev c:a 20 procent saktare än det långsammaste jag någonsin springer. Begripligt och inte förvånande, men för varje minut gick det lite långsammare samtidigt som hans andning blev flåsigare. När den nått nivån ”lungsjuk flodhäst” började jag tänka att hjärt-lungräddning borde man nog lära sig.
Det var en bra verklighetsuppdatering för mig som den senaste tiden gnällt på min dåliga form, och detta går att överföra till ekonomi. Jag har alltid varit intresserad av
pengar och ekonomi, men ibland får jag en påminnelse om att inte
alla befinner sig i den bubblan.
Det här inlägget hittade jag på
Twitter mellan andra i mitt flöde som går kort DAX och flippar
SPAC:s. Det är lätt för oss som snackar börs och sparande varenda
dag att glömma hur nollställda många är. Vi har såklart våra
egna kunskapsluckor där vi är lika borta.
Jag tycker att det är fint när
människor börjar intressera sig för privatekonomi i vuxen ålder.
Bättre sent än aldrig. Samtidigt kan jag inte låta bli att
förvånas över hur man kunnat ducka hela detta ämne så länge.
Man kan utmärkt klara att leva ett helt liv utan löpning och utan att veta hur
schackpjäserna rör sig, men det går ju
inte att komma undan pengar.
Inlägget resulterade i diverse tips.
Allt från indexfonder och bitcoins till böcker och poddar, och
kurser där jag personligen skulle tro att det vore bättre att spara
tiden och pengarna. Samtidigt undrar jag om det är tips på lärande
som efterfrågas.
För privatekonomi är ju lite som att
lära sig ett språk eller att bli hälsosam. Det
går inte att köpa ett diplom. Jobbet måste göras och även om man
kan ta hjälp av goda lärare eller tränare finns det ingen annan
som kan göra det än du själv. Förslag på ”exakt i VILKEN jävla fond” man ska spara räcker inte, man måste först varför.