Stelopererad vårdapparat

En kvinna från Lappland covidvaccinerade sig i Halland, vilket resulterade i att hennes lokala sjukstuga nekade henne den andra sprutan. Det låter jättefint med ”vårdval”, men det verkar ofta så här det funkar i praktiken. Regionerna är så stela att man undrar om någon i organisationerna hade klarat att jobba med någonting annat.

Jag blev själv drabbad av denna stelbenthet i vintras när jag pga ett missförstånd mellan två vårdinstanser fick en tid på Danderyds sjukhus. Jag är lite för rädd om min hälsa för att låta klåparna på denna skyddade verkstad ge mig vård, så den bokade jag av (det tog bara tre försök innan Danderyd förstått budskapet, efter att jag till slut skrivit till dem att ”jag ska INTE stå i väntekö, jag ska inte vårdas av er vare sig nu eller i framtiden – TA BORT MIG FRÅN LISTAN!!!”.

”Patienter? Men vi har ju administrationsdag ju!”

Jag känner en tjej som jobbar på Akademiska i Uppsala och hade hört positiva saker både från henne och andra om motsvarande avdelning där, så jag ringde och kollade med dem om min husläkare i Region Stockholm kunde boka in mig där och det gick fint. Så det sa jag till min husläkare, men inte kunde han göra det, för en gång i forntiden hade han försökt skicka en patient till ett annat landsting och det hade strulat.

För 25 år sedan bodde jag i en geografiskt stor kommun i norra Västmanland där jag jobbade i ena änden och bodde i den andra. För att slippa ta ledigt från jobbet en halv dag för att åka fyra mil enkel resa och samma väg tillbaka undrade jag med min lokala vårdcentral om jag inte kunde söka vård på den andra, några hundra meter från mitt jobb. Jadå, sa de. Nej, du är ju inte inskriven här, sa den. Så jag ringde tillbaka till den första som sa: ”De ska ta emot dig, vi tar ju emot deras patienter.” Och så där höll det på medan jag funderade över om jag var utsatt för ”dolda kameran”.

Trots att det i slutändan är samma plånbok som står för notan kan alltså småpåvar tjafsa i oändlighet. Jag kan inte komma på någon annan bransch där ”Kunden har alltid rätt” används mindre. Ska vara byggbranschen då...

Soldyrkan

Igår kom sommaren hit. 22 grader i skuggan, härligt i solen. Jag och större delen av Sverige och norra halvklotet har längtat efter detta.

Nu gäller det att vi utnyttjar det också, för rätt som det är blir det höst. Själv åt jag igår samtliga måltider förutom frukost ute på balkongen och tog ett par långa promenader. Jag har alltid varit ganska ute, men nu ska jag försöka leva mitt liv så utomhus det går. Poddar och telefonsamtal gör sig lika bra ute som inne. En del jobb också. Jag tycker att det är knepigt med datorjobb utomhus, men allt har en lösning.

Min poäng är att det gäller att ta vara på solen. Förutom att ge oss D-vitamin ger den oss lycka, rent vetenskapligt alltså. Att ta med sig en termos ut i skogen spöar alla uteserveringar i världen, även om det också kan vara trevligt. Nöjer man sig inte med en slät kopp kaffe funkar det även att ta med sig kaffebröd eller smörgåsar.

Om en månad (eller två) går det att bada också. Simning är underskattad träning, både nyttig och kaloribrännande, och den enda fysiska träningsform man inte blir svettig av. Men simhallar pallar jag inte med. Förutom att det alltid är några barn eller idioter som stör är omklädningsrummen och duscharna ofta ganska äckliga, vilket också visas i undersökningar. Och det är dyrt! I min lokala simhall kostar det 80 kr att plaska runt en timme. Tacka vet jag havet.

Fiske håller jag inte på med, annars är väl det också bättre på sommaren. Åtminstone slipper man borra hål i isen. Jag håller mig helst på land, men maximalt exponerad för solen. Eller ja, trots min tjocka kalufs kan jag behöva en keps så här i början av våren. Men ute tänker jag vara, i mån av sol alltså. Om jag minns rätt från tidigare år är det inte hugget i sten att det blir strålande solsken varje dag i fyra månader nu.

Rättvisa?!

LO kräver en ”rättviseskatt” som går ut på att alla som tjänar över en miljon om året ska straffas. Det går absolut att argumentera för att de som tjänar mest har marginaler som gör det möjligt att betala ännu högre skatt. Men...

De som tjänar mest betalar redan mest i skatt, både i kronor och procent. Och det bara på inkomsten. Många av dem konsumerar mycket och betalar moms på allt de köper. Blir det något över investerar de i svenskt näringsliv, som i sin tur ger fler arbetstillfällen och ännu mer skatteintäkter.

Om någon är tveksam kan jag avslöja att jag inte själv tillhör denna grupp, har aldrig gjort det och kommer förmodligen inte att göra det i framtiden heller. Så jag talar inte i egen sak, men tycker att det måste finnas gränser för hur mycket man kan hacka på gruppen som står för den klart största delen av statens inkomster.

Som sagt, den som vill kan stämma in i LO:s gnällkör, och använder ni hederliga argument kommer jag att respektera er åsikt. Men att kalla detta för ”rättvisa” är faktiskt ett hån mot såväl dessa personer som mot det svenska språket. Det är precis motsatsen.

Absolut rättvisa på skatteområdet når vi inte med mindre än att samtliga skatter avskaffas. Det kommer såklart inte att hända, men LO och regeringen, var åtminstone ärliga med vad ni håller på med. Att en del rika människor betalar allt mindre i inkomstskatt beror på att de inte tycker att det är värt det att jobba ihjäl sig när de inte ens får behålla hälften. Att ”skattesystemet har blivit fullt av avdragsmöjligheter” beror på att svenska folkets inkomster är hårdast reglerade i hela världen.

Det finns ett sätt att ta bort de inkomstskillnader LO gnäller om i den länkade debattartikeln. Det är att vi alla slutar att arbeta. Blir ni nöjda då? Jag tror inte det.

App-skallar!

Sällan eller aldrig blir jag så rädd för mänskligheten som när jag kör bil. Under en och samma bilresa kan jag se bilister som kör åt fel håll på enkelriktade gator (jag bor längs en, så det ser jag ofta redan från fönstret), förare som stannar mitt i gatan helt omedvetna om att de har en eller flera bilar bakom sig, och trafikanter som blinkar vänster i rondellen samtidigt som de kör ur den (åt höger). Den sistnämnda kategorin är såklart ovanlig eftersom de flesta förarna aldrig använder blinkers mer än möjligen när de redan börjat svänga.

Många rena idiotmanövrar tycks bero på att föraren knappar på sin telefon under färd. Jag vet inte om de justerar GPS-inställningarna, skriver/läser sms, plockar upp samtal eller gör något annat, men det är inte ovanligt att se förare med mobilen framför ansiktet, och många gånger när bilar wobblar från höger till vänster över hela körfältet misstänker jag rattsurfning. Jag antar att det inte hjälper till att lagen är utomordentligt slirig:

”Vid färd på väg med ett motordrivet fordon får föraren ägna sig åt aktiviteter som användning av mobiltelefon och annan kommunikationsutrustning endast om det inte inverkar menligt på förandet av fordonet. Föraren får inte använda denna utrustning på ett sådant sätt att han eller hon håller den i handen.”

Idioter (och de verkar nästan alltid köra bil) kan ju hävda att de kan knappa på telefonen så länge den sitter i en hållare, för i deras värld klarar de av multitaskandet utan att körningen blir sämre. Blir de påkomna kostar det oftast bara 1500 kr och den risken är extremt låg.

Blanda aldrig surfing och bilkörning!

Vad gör myndigheterna, filar på hårdare krav och högre böter? Nej, de skapar fler appar för bilförare. Trafikverket ska t ex skapa en app för att varna för tåg vid obevakade järnvägsövergångar. Jag tror mig aldrig ha sett en bomfri järnvägsövergång där det inte varit lång raksträcka på järnvägen åt bägge hållen med en kilometerlång sikt. Men visst, det kräver ofta att man sänker hastigheten (det är ändå ofta stopptecken där) och tar sig tid att titta till vänster och till höger. Har du inte tid med det – kör inte bil!

Frilansparadoxen

Visst låter det bra med ett slagkraftigt ord – frilansparadox. Lite vetenskapligt, ungefär som att begreppet är vedertaget. Det är det inte, jag hittade på det nu. Men jag tänker så här. Många, mig själv inkluderat, som börjar frilansa suktar efter friheten att få styra sin tid själv. Men har man inte fasta kunder slutar det lätt med att man känner sig tvungen att ta alla jobberbjudanden man får, så då blir resultatet mindre frihet.

På ett fast jobb kan du för det mesta i alla fall säga nej till övertid, men som frilans kan du jobba dygnet runt för att du vill vara kunderna till lags så att de inte ska tycka att det där var en krånglig fan att jobba med.

Jag hörde en intervju med skådespelaren Michael Nyqvist innan han dog (ja, det hade väl varit konstigt annars) där han berättade att han trots guldbaggar och internationella succéer blev rädd så fort telefonen tystnade och tänkte att han kanske aldrig skulle få fler roller.

Så fenomenet tycks utbrett. Ändå verkar ytterst få planera för det. Flera exempel på det har jag tagit upp här i bloggen. Det senaste var Regina Lund, innan dess Ola Rapace. Ingen av dem hade nog velat sluta jobba, men det kan ju vara en tillräcklig tragedi att telefonen slutar ringa utan att man ska få försörjningsproblem också.

Så hur gör man då? Man sparar. Det är det enkla svaret till både talang och avdankad Wallander-polis. Spara så mycket lön att du till slut inte behöver få någon, utifall att det blir så.

Världens slöaste arbetskraftsutbud?

Jag glömmer aldrig när finansminister Magdalena Andersson beskrev Sveriges rekordhöga arbetslöshet som något positivt. Nu hade vi ju ett av EU:s största ”arbetskraftsutbud”. Vad är det värt då? Nu möts vi av informationen att svenskt jordbruk jobbar hårt för att få hit utländska säsongsarbetare för att plocka bär i sommar.

Det stora ”arbetskraftsutbudet” sägs ju bero på att Sverige har för få ”enkla jobb”. Men en gång om året finns dessa jobb i sådant överflöd att det måste flygas hit människor från Asien. Får ni ihop det? Jag får det inte. Behöver vi ytterligare en miljon arbetslösa först?

Att plocka bär eller plantera trädplantor är verkligen lätta jobb. Jag kan tänka mig att det behövs max en timme innan en nybörjare är självgående. Inte snabb, för exempelvis bärplockning är en konstform som det tar år att behärska. Jag var ganska gammal innan jag kunde plocka lika mycket blåbär i timmen som min mamma. Det var strax innan hon började gå med käpp.

”Fyra liter, plockat och rensat!”

Men det måste ju löna sig att skicka ut lokala arbetslösa om alternativet är att flyga in folk från andra sidan jorden! Även om inte staten skulle bjuda på halva lönen och hela arbetsgivaravgiften. Hur kan Sverige ha en enda arbetslös samtidigt som bär- och grönsaksodlare behöver personal? Jag skiter i om de arbetslösa i Sverige är utbildade raketforskare, ingenjörer eller astrofysiker.

För tydlighets skull, jag är inte ute efter att jaga halta och lytta, jag pratar om de fullt arbetsföra personer som inte försörjer sig själva. Så länge de uppbär bidrag kan de plocka bär. Ut i skogen med er!

Frukostbröd

Dags för ett nytt matbrödsrecept, till någras förtret och andras förakt. Denna gång några slags frukostfrallor med tuggmotstånd och utan matfett. Detta behövs:

vatten, 8 dl
jäst, 25 gram
salt, 1 tsk
sesamfrön, 0,5 dl
havregryn, 4 dl
vetemjöl, 12 dl

Sesamfrön valde jag för att jag hade det hemma. Det funkar säkert lika bra med linfrön eller något grövre.

Skalade sesamfrön.

Värm vattnet fingervarmt. Smula ner jästen och lös upp den med hjälp av en visp. Sedan ner med alla andra ingredienser. Blanda ordentligt med degkrokar.

Rätt kladdig deg.

Låt sedan degen jäsa en timme under bakduk.

Färdigjäst.

Klart för att skapa.

Dela upp degen i 24 bitar. Jag använde våg och siktade på 75 gram per bulle.

Sedan rundriver jag med mjölad hand. Vill du veta mer om rundrivandets ädla konst kan du lägga en halvminut på att titta här:

Lägg bullarna på plåtar och låt dem jäsa ytterligare en timme under bakduk. Sätt ugnen på 200 grader.

Före.

Efter.

In med brödet i ugnen tills färgen känns rätt. Det tar antagligen runt en kvart.

Klart! In med dem i frysen eller munnen.