Visst låter det bra med ett
slagkraftigt ord – frilansparadox. Lite vetenskapligt, ungefär som
att begreppet är vedertaget. Det är det inte, jag hittade på det
nu. Men jag tänker så här. Många, mig själv inkluderat, som
börjar frilansa suktar efter friheten att få styra sin tid själv.
Men har man inte fasta kunder slutar det lätt med att man känner
sig tvungen att ta alla jobberbjudanden man får, så då blir
resultatet mindre frihet.
På ett fast jobb kan du för det mesta
i alla fall säga nej till övertid, men som frilans kan du jobba
dygnet runt för att du vill vara kunderna till lags så att de inte
ska tycka att det där var en krånglig fan att jobba med.
Jag hörde en intervju med
skådespelaren Michael Nyqvist innan han dog (ja, det hade väl varit
konstigt annars) där han berättade att han trots guldbaggar och
internationella succéer blev rädd så fort telefonen tystnade och
tänkte att han kanske aldrig skulle få fler roller.
Så fenomenet tycks utbrett. Ändå
verkar ytterst få planera för det. Flera exempel på det har jag tagit upp
här i bloggen. Det senaste var Regina Lund,
innan dess Ola Rapace. Ingen av dem hade nog velat sluta
jobba, men det kan ju vara en tillräcklig tragedi att telefonen
slutar ringa utan att man ska få försörjningsproblem också.
Så hur gör man då? Man sparar. Det är det enkla svaret till både talang och avdankad Wallander-polis. Spara så mycket lön att du till slut inte behöver få någon, utifall att det blir så.
Det är så. Jag hört från folk genom åren olika varianter på "tänk om du dör ung då" varpå jag svarat olika varianter på "tänk om jag lever till hög ålder"
SvaraRaderaMen den här idén att om man dör imorgon är ju absurd, för i allt annat så agerar de ju inte som om de faktiskt tror att det är det som kommer att hända. Om du dör imorgon är det ingen idé att boka tvättid, köpa hem mat, inte sälja huset, ge bort hunden, och leva loppan på det som blir över.
RaderaDet är bara ett sätt att deflektera, få debatten att spåra ur.
Det rimliga sättet är ju att planera för de flesta troliga utvecklingar och några katastrofala (så man kan undvika dem). I de flesta fall vill man inte vakna upp med svår ångest om 10 år över att man inget har och inget kan.
Exakt, då är ingenting någon idé. Att använda argumentet för att slippa ta ansvar är bara fegt.
RaderaAtt döma av ditt svar Micke, så tycker du alltså att Löfven och Aftonbladet gör helt fel i allt? Är det så? Ska man inte stödja partiet i alla lägen?
RaderaMvh investera-pengar.blogspot.com
Det får var och en bedöma. Tydligen är det runt 25 procent av väljarna som tycker att man ska det.
RaderaDefekera?
RaderaSnart är jag där, i situationen att jag inte behöver få ut någon lön utifall att. Nu återstår bara att komma på vad som kommer härnäst. Kanske börjar med att göra ingenting alls i några veckor....
SvaraRaderaGör det inte för länge bara, tror att det lätt kan bli en vana.
RaderaFrilans är ju bara en eufemism för egenföretagare. Så precis som alla andra egenföretagare får man som frilans avsätta en del av sin tid för kundkontakter, marknadsföring mm som behövs för att hålla ett företag kvar på marknaden.
SvaraRaderaJust inom det konstnärliga företagandet tycks det dock vara mer vanligt förekommande att beklaga sig över detta, och man får intrycket att det förväntas att "någon annan" ska ta detta ansvar.
Nja, du kan frilansa utan att ha eget företag så en viss skillnad föreligger.
RaderaJa, det ingår i dealen, men en del tycks inte fatta det ens i slutet av sitt arbetsliv, och särskilt vanligt i konst och kultur.
Jodå jag vet att det inte är något krav att ha ett företag för att frilansa, men i praktiken innebär det ju egentligen samma sak - att arbeta för olika uppdragsgivare i perioder. Det går ju att arbeta som "tillfälligt anställd" i rätt många branscher, men ofta underlättar det om man har F-skattsedel i en eller annan form.
RaderaDet underlättar definitivt. Samtidigt kan jag förstå att den som verkligen hatar pappersarbete undviker företagande så långt det är möjligt.
RaderaDär finns det ju numera företag som sköter den detaljen, dvs som på papperet anställer en om det är så att uppdragsgivaren inte vill göra det utan kräver F-skattsedel.
RaderaMen återigen: min huvudpoäng var inte anställnings- eller bolagsformen, utan att man som frilansare får vara beredd på att marknadsföra sig gentemot potentiella uppdragsgivare, vilket somliga verkar tycka är någon annans ansvar när det borde vara ens eget.
Precis, men då är det ju inte längre företagare.
RaderaJag tror att många frilansare (kanske jag själv förresten) borde lägga mer energi på marknadsföring. För det är ju så, att ingen gör det åt en.
Vänsterpartiet har väl en överenskommelse med sina riksdagsledamöter att över ett visst belopp så går lönen till partiet. När LO har motsvarande frivillig skatt så är jag beredd att lyssna (men kommer aldrig betala).
SvaraRaderaJag vet inte vad de har för deal, om det är kronor eller procent, men det är alltid hedersamt med människor som lever som de lär.
Radera