tisdag 18 maj 2021

Åtta timmar exakt lagom?

Vem tusan har bestämt att fyrtio timmars arbetsvecka uppdelat på fem åttatimmarsdagar är en idealisk arbetstid? Det har politikerna och arbetsmarknadens parter gjort. Fast bara för att det finns en arbetsnorm behöver man ju inte anamma den. Det går att jobba deltid och/eller kanske kombinera flera jobb.

Men det är inte helt lätt. Ska man gå ner i arbetstid måste man inte bara gå emot normen, man måste hitta en arbetsgivare som gillar läget. Förutom vid tjänstledighet för utbildning eller om man är berättigad till deltid enligt föräldraledighetslagen kan arbetsgivare neka dig deltid på ditt befintliga arbete, och det är ofta svårt att skaffa ett jobb man vill ha med lagom mycket deltid, eftersom hela samhället är uppbyggt kring tanken att alla ska och vill jobba just heltid.

För många tror jag att ett beting vore det bästa, en tydligt utformad tjänst och när du är klar med dina arbetsuppgifter får du gå hem. Andra skulle må bäst med långa och färre arbetspass, ytterligare en grupp hade trivts med extrem flextid där man kan känna efter från dag till dag eller vecka till vecka hur mycket man vill jobba.

Okej, jag fattar att ytterst få arbetsplatser kan vara rena fritidsgårdar där personalen går runt och känner efter hur och när de ska jobba, men det är trist om många som skulle vilja jobba deltid inte kan komma dithän. Främst för att de inte skaffar sig de marginalerna i sin privatekonomi. Fast där är jag inte säker på att alla tänker rätt. Har man mer fritid kan man pressa kostnader med en helt annan effektivitet.

Det största problemet tror jag ändå är att man tråkas av både kollegor och andra. Så fort någon frisk och arbetsför människa frivilligt vill gå ner på deltid får denne höra att de sabbar systemet. ”Hur skulle det gå” om fler jobbar mindre och därmed sänker skatteintäkten? Jag skulle vilja vända på det. Varje år kostar sjukskrivningar för psykisk ohälsa tiotals miljarder. Mycket av denna kostnad (och mänskligt lidande!) skulle garanterat försvinna om samhället slutade att försöka pressa ner människor i färdiga mallar.

37 kommentarer:

  1. Tror du att framtidens arbetsmarknad kommer att fortsätta vara präglad av heltidsarbete eller är det på väg att försvinna? Gig-ekonomin (om den slår igenom brett) kanske möjliggör en förändring i normen.

    /Torsten Druvskog

    SvaraRadera
    Svar
    1. Med tanke på hur hårt präglade vi är av heltidsnormen idag kan det nästan bara gå åt ett håll, men det kommer nog ta väldigt lång tid. Särskilt i Sverige där facken varit så starka i historien.

      Radera
  2. Om fem år när jag fyller 55 ska jag gå hem varje fredag lunch. Dvs 90 %. Och sen ska det inte gå många år tills jag går ner ytterligare till 80%.

    Skulle kunna gå redan nu men dels älskar jag mitt arbete och dels är min fru yngre och jag vill att vi slutar samtidigt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilken framförhållning! Jag vet absolut ingenting om mitt liv om fem år, knappt vad jag ska göra i eftermiddag :)

      Är det ett självändamål i att sluta jobba samtidigt med frun? Jag skulle nog se en poäng i att inte behöva sätta de nya rutinerna på en gång.

      Radera
  3. Mitt jobb är väldigt frikostigt med deltider. Nu när jag, med mina asketiska mått mätt, är ganska rik, tänkte jag strax börja trappa ner till en nivå jag gillar. Tvivlar på att de tillåter mindre än 70%, men man vet ju aldrig hur livet ser ut om några år. Jag vill nog inte gå ner till 0%, för en relativt normal anställning håller mig alert i huvudet. Men en dröm vore helt klart att arbeta som anställd på närmare 0% än 100%. Övriga tiden kan man vara mer eller mindre produktiv med annat. Sur gubbe på verandan låter bra. Kanske biodling också? Det är guld värt att ha hittar ett jobb där heltid inte är normen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Låter sunt. Biodling tror jag lätt blir väldigt säsongsstyrt med extremt mycket jobb på sommaren och nästan inget på vintern.

      Radera
  4. Min kristallkula säger mig att automatisering/ai kommer göra att behovet av mänsklig arbetskraft minskar. Det kommer säkert försöka kompenseras med diverse "bullshit jobs" ett tag, men på sikt tror jag nog att det inte funkar att alla ska jobba 8h/dag.

    Tyvärr tror jag att de som har jobb som inte låter sig ersättas i första taget behöver fortsätta jobba 100%, medans de 80% av befolkningen som inte gör något alltför komplicerat är de som får gå ner i tid.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tror exakt som du... Trist då att tillhöra gruppen som får jobba 100+% och tillråga på allt betala mycket hög skatt för att finansiera övriga... Ingen direkt munter framtid.

      Radera
    2. Det kan mycket väl stämma.

      Radera
    3. Inte särskilt sannolikt. Den här sortens effektivisering av produktionen har pågått i över hundra år, vad har utfallet blivit hittills?

      Egentligen borde vi kunnat arbeta mindre för länge sen. Inflation och konsumtion gör att arbetslivet fortsätter.

      Radera
    4. Men nog kan man väl säga att utvecklingen gått snabbare perioden 2010-2020 än exempelvis 1920-1930.

      Radera
  5. Det knepiga med beting är att det kanske på ett obehagligt sätt skulle visa på fenomenet att arbetsuppgifter har en tendens att fylla ut den tid de tilldelas. Många skulle nog finna att de jobb som krävt heltid plötsligt skulle vara klara på halva tiden när folk får moroten att de kan gå hem när de är klara ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det tror jag med, men ser det inte som ett problem. Alla tjänar ju på att jobbet blir fort klart.

      Radera
  6. fort kan ofta bli slarvigt utfört tex byggbranchen

    SvaraRadera
  7. Hellre betting än beting.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är helt klart enklare att spela än att jobba.

      Radera
  8. Det verkar som om det finns något slags samband mellan många arbetade timmar och dödlighet, häromdan såg jag tex:

    "
    Arbetsveckor på 55 timmar eller mer kopplas till 35 procents högre risk för stroke och 17 procents högre risk för att dö i hjärtsjukdomar, i jämförelse med de som arbetar 35 till 40 timmar i veckan.

    Män är värst drabbade, enligt studien, och då i synnerhet de som är medelålders eller äldre. Gruppen står för 72 procent av alla fall. Allra störst är riskerna i Sydostasien, Kina, Japan och Australien. Dödsfallen inträffar ofta långt efter de långa arbetspassen, uppemot årtionden senare, enligt WHO.
    "

    En Linda L.Magnusson från Stressforskningsinstitutet på SU har bidragit till studien, även om Sverige inte verkar nämnas explicit.

    https://www.nyteknik.se/ingenjorskarriar/who-langa-arbetsdagar-dodligt-farligt-7014964

    originaldokumentet:
    https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0160412021002208

    SvaraRadera
    Svar
    1. Intressant, det ska jag läsa om.

      Men innan jag läst känner jag instinktivt att det är stor skillnad på vad man känner inför jobbet. Ett roligt jobb kan jag lätt göra 50 timmar i veckan medan ett tråkigt känns som att det sliter på psyket efter en kvart.

      Radera
  9. Jag håller visserligen med om att normen och synen på arbete är förlegad, att byta tid mot pengar när vi egentligen borde byta måluppfyllelse mot pengar, oavsett hur lång tid det tar.

    Dock tror jag att väldigt många arbeten måste ha cementerade arbetstider. Butiker till exempel, eller tillverkning. Komplicerade verksamheter kräver närvaro av många kompetenser samtidigt. Det håller dock på att förändras i takt med att allt mer automatiseras. Många biltillverkare har fler robotar än människor i själva biltillverkningen och snart finns det inga människor kvar där heller.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst måste det finnas fasta skift, men kanske inte så många som nu. Det stora problemet tycker jag är om människor som skulle vilja jobba annorlunda inte strävar efter det. Att de som gillar fasta tider jobbar på fasta tider är helt okej.

      Radera
  10. Visst pratas det om automatisering och robotisering, men dessa grejer behöver underhåll och min erfarenhet säger att de kräver väldigt mycket underhåll.

    Sedan tror jag att det kommer att komma många nya jobb framöver. Både bullshit och riktiga jobb.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du menar att det går med detta som med "det papperslösa samhället" som datorerna skulle fixa, och fullkomligt dränkte kontoren i papper.

      Radera
  11. Jag har med min arbetsgivares, i alla fall hittills, goda minne gått ner till att arbeta två dagar i veckan, alltså 40%. Det vete tusan om 100% någonsin egentligen har passat mig men det har ju tjänat sitt syfte i att bygga en grundplåt för att numera få ägna en större del tiden åt annat. Sedan inser jag att det ligger en intressekonflikt mellan arbetsgivare och arbetstagare här. Med full frihet blir schemaläggning och planering ett litet helsicke men balansen bör nog jämnas ut så att större flexibilitet av arbetsmängd kan tillåtas. Det talas mycket i fackkretsar om "rätten till heltid" men betydligt mer sällan om "rätten till deltid".

    /Surgubben

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ett problem åt andra hållet kan bli att arbetsgivaren tänker att han/hon kan be 40-procentaren "hoppa in" övriga tre dagar eftersom du ändå är ledig då. För flera av mina chefer var fritidsintressen eller överhuvudtaget ett liv utanför jobbet ett helt otänkbart koncept.

      Fackens inställning störde mig rejält när jag jobbade deltid. Det var som att de inte ville fatta att inte alla deltidsjobb var ofrivilliga från den anställdes sida.

      Radera
  12. I och med Corona och hemmajobb tror jag att rätt många tjänstemän skippat en massa skit under dagen och nu leverar samma mängd arbete på sex-sju timmar som tidigare på åtta. Detta med bibehållen lön.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inte omöjligt. Jag har dataansvariga kompisar vars kollegor ofta inte förstått att arbetsgivaren kan se hur många timmar per dag de är inloggade, och det är mycket sällan så många som åtta.

      Radera
    2. Det förekommer ju även på kontor att vissa loggade in innan de satte sig med frukost och DN i en halvtimme. Sedan är det väl sådant som kollas på först när man vill göra sig av med någon och man ska hitta bevis.

      Det verkar iallafall som att de som inte jobbade på kontoret maskar även hemma. De som jobbade, jobbar nu på hemma.

      Radera
    3. Så är det nog, en maskare hittar alltid möjligheter. Fast ännu lättare hemma.

      Radera
  13. Konsultbranschen går ju mer och mer mot att ta betalt för en tjänst och inte timmar. Alltså skapad kundnytta. Är man en duktig och erfaren konsult kan man utföra arbetet betydligt snabbare. Sen kan det ju ligga en intressekonflikt i att företaget kan sätta konsulten på nästa uppdrag instället men en kombo av beting och arbetade timmar skulle sannolikt bli bättre för kund, arbetsgivare och anställd.
    I mitt nuvarande liv som företagare och krögare är det däremot helt omöjligt att ha flexibla tider. När vi har öppet måste personalen vara här, svårt för en kock att flexa ut mitt i lunchen 😎. Men så finns det en väldigt hög arbetsmoral bland anställda i vår bransch. Man stannar normalt inte hemma på grund av huvudvärk eller skoskav.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om konsulten är självanställd löser det sig självt.

      Kocken har svårt att gå tidigt, det stämmer. Fast det är väl också en bransch med väldigt få 40-timmarsanställningar?

      Radera
    2. Både ja och nej. De flesta krogar har en kärntrupp av kökschef, restaurangchef, hovmästare, kockar och servispersonal som har heltid och fast anställning. Sen har man många som hoppar in och jobbar extra på timme.

      Mycket skit sägs om jobb på restauranger, dock pratas det mer sällan om de många seriösa arbetsgivare som också finns i branschen. Samtidigt är branschen väldigt dynamisk med hög rörlighet. På sätt och vis är LAS en ickefråga på de flesta ställena, både ur arbetsgivarens och arbetstagarens synvinkel. Folk rör på sig, funkar det inte så kommer man oftast överens om att gå skilda vågar utan några större problem eller bråk med fack. Ofta har framför allt kockar en outtalad kodex om att inte bråka om man behöver gå av den ena eller andra anledningen och nya jobb finns alltid (i vart fall i ett normalläge). Omvänt är det lätt att tappa duktig personal.

      Vill man jobba extra när det passar finns det oändliga möjligheter. Så visst finns det många som inte jobbar 40-timmarsveckor och jobbar utifrån sina egna villkor. Flexibla dagar men kanske inte tider då. Är man duktig finns det alltid massor av jobb att välja på.

      Fan, gick igång lite här känner jag :) Men utan en lättrörlig arbetsmarknad hade det varit omöjligt, så det branschen är en intressant motpol till diskussioner om anställningstrygghet vilket enligt mig ofta skapar anställningsotrygghet. Och vad är problemet, skulle min arbetsgivare inte vilja ha mig kvar, inte fan skulle jag då vilja vara kvar :) Givet att man har lite fuck-youkapital då.

      Radera
    3. Jag vet inte om du räknar in mig i "mycket skit sägs om jobb på restaurang" bara för att jag konstaterar att det där finns ovanligare anställningar än fyrtiotimmars kontorstid, men för mig är det inget underbetyg. Vill man jobba kontorstid söker man sig knappast till en krog med spriträttigheter. Det är ju precis sådana möjligheter jag vill ha fler av, och jag har träffat många som trivs med att jobba på krogen.

      Det sista du skriver är viktigt. Är man ambitiös och gör sitt jobb behövs inga lagar om anställningstrygghet. Jag säger inte att vi inte ska ha det, men ibland låter det som att stommen i svenskt näringsliv är de människor som tvingar sig kvar pga lagar och inget kunde vara mer felaktigt.

      Radera
    4. Nä, kunde inte se att du skrev det :) Det är mer en allmän jargong, mycket bland folket som varit i branschen. Många unga hamnar hos en oseriös arbetsgivare och lämnar sedan branschen för gott. Tyvärr. Krog är kul när man är ett gott gäng, då är det få andra arbeten som är så roliga tror jag. Men man måste ha lite ork :) Jämför ofta med hur det är att idrotta i lagidrotter.

      Yes, problemet är ju att anställningstrygghet ofta skyddar anställningen för de som inte står först i kön att bli anställda. Jag vet hur mycket energi det suger av en företagare när en anställd biter sig kvar.

      Radera
    5. En balans är att föredra.

      Radera
  14. Jag ska börja arbeta 50 % till hösten och responsen från min omgivning har varit övervägande positiv (det tog dock ett tag för mina föräldrar och äldre släktingar att smälta, men jag har pratat om detta i princip sedan jag började jobba så de har väl hunnit vänja sig vid tanken vid det här laget). Däremot när jag 2018 gick ner till 80 % på en annan arbetsplats upplevde jag att det var flera som ifrågasatte det. De faktorer som skiljer nuvarande/dåvarande arbetsplats är storstad/småstad, yngre/äldre kollegor samt kommunal/regional arbetsgivare. För övrigt var nog det största hindret för mig att släppa ilskan över att inte ha en tillräckligt dräglig arbetssituation för att orka arbeta heltid med hälsa och sinne i behåll. Nu känns det dock mer som ett eget val då nuvarande arbetsplats är bättre.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Låter kanon! Både att du vet vad du vill och att omgivningen är med och fattar.

      Radera