I januari frågade jag er bloggläsare om
hur man säljer konst i mellanskiktet.
Det var tavlor jag trodde kunde vara värda tusenlappar, men inte så
många tusenlappar att Bukowskis m fl var intresserade. Några läsare
tipsade om andra auktionshus. Bl a de som säljer sina varor på
Auctionet.com och det var just där som jag fick napp.
Bild från när jag ”lajvade” bostadsmäklare, med tavla i bakgrunden.
Jag hittade ett
auktionshus i Stockholm som värderade kostnadsfritt på plats hos
dem, så jag åkte dit med sju tavlor, ett skåp och lite smycken
(arvegods, det mesta). Skåpet och tre av tavlorna tog de emot och
auktionerade ut. Smyckena är inte ute än, men skåpet gick för
drygt 1800 kr och de tre tavlorna för drygt 7000 tillsammans.
Samma tavla.
De tavlor auktionshuset inte bedömde
som säljbara värderades ändå inte förgäves. För mig var de
okända tavlor med oläsbara signaturer, men värderingsmannen kunde
berätta vilka upphovsmännen var och bara det gjorde dem lättare
att avyttra. Jag sålde alla tre på Tradera, en sajt där det vore
svårt att sälja tavlor för tusenlappar, men ett par hundralappar
var fullt möjligt.
Efter avgifter blev det 7823 kr in på
kontot. Det var pengar jag inte hade räknat med och helt klart värt
arbetsinsatsen. Men jag hade ändå känt mig tvungen att gå till
botten med detta. Det är kanske inte så vanligt att någon råkar
slänga en van Gogh eller Picasso, men det hade känts rätt surt att
upptäcka i efterhand. Nu vet jag att både tavlorna och skåpet fick
rätt pris, det var lätt att ordna, kul och lönsamt.
Kul att det ändå inbringade så pass, ska lägga auctionet.com på minnet. Det blir väl nästan ett års "gratis" mat :) eller så kan du bjuda vännerna på en äkta "free lunch" om det nu finns något sådant
SvaraRaderaÄh, jag sätter in dem i aktieportföljen. Jag är inte roligare än så.
RaderaJag som trodde det Olle Olsson i Hagalund, fast det var ju inte långt ifrån, för de var tydligen goda vänner, John Carlsson och Olle. Bra tips hur man kan få sålt, har en del arvegods som står och dammar./Em
SvaraRaderaDet kan jag tänka mig att de var, det är lite samma stil, och samma intresse för Hagalund.
RaderaDet blir ju lätt så när man inte vet vart man ska vända sig. Glad att jag äntligen tog tag i det.
Ja, John och Olle var goda vänner. John bodde på Tulegatan 50 i Sundbyberg där vi också bodde till 1956. Varje gång John Carlsson skulle partaja lite med sina vänner gick han runt och knackade på hos alla och talade om att ikväll blir det kanske lite högljutt hos Carlsson.
RaderaHaha, kul! Som konstnär skulle jag nog hålla Olsson högre än Carlsson. Som granne vet jag inte :)
RaderaTack för bra och konkreta tips!
SvaraRaderaTack för kommentaren! Och ja, det här inlägget tror jag många skulle kunna tjäna bra pengar på samtidigt som de får undan grejer de ändå inte vill ha.
RaderaBra tips. Jag har alltid tänkt att "hur vet jag att de ger en korrekt värdering och inte bara försöker lura mig. En auktion är nog rätta vägen att gå för konst som är intressant.
SvaraRaderaVad krävs för att de ens ska auktionera ut det? Måste konstnären vara "känd" eller räcker det att de upplever tavlan som intressant?
Ja, fördelen med auktioner är ju att man någonstans kan acceptera att det pris marknaden enas om är vad det är värt.
RaderaBra fråga, men jag gissar att det mest handlar om värdering. En av tavlorna jag hade med mig sa värderingsmannen att "den konstnären går tyvärr inte att sälja längre". Fast en annan (rätt ful) tavla tog han emot trots att han inte på rak arm visste vem som gjort den. De tog en hundring i fast avgift och procent på köpeskillingen, så kommer man inte upp över femhundringen är det kanske ingen större idé.
Samtidigt upplevde jag här att den gränsen var lägre och mer flexibel än exempelvis Bukowskis. En av tavlorna jag sålde nu hade Bukowskis m fl avvisat för att den inte var värd 1500 kr som var deras lägre gräns, men nog tusan gick den högre än så. Som jag tror att jag skrev i januariinlägget är min känsla att de dyra auktionshusen egentligen bara tar in tavlor värda under 3000-5000 kr om man samtidigt kommer med finare objekt.
Det är verkligen inspirerande att läsa om försäljningarna av grejer som man inte förmår slänga. För min del handlar det inte så mycket om pengarna in utan bara att kunna frigöra mentalt och fysiskt utrymme. Har man någon gammal pryl man vet aldrig kommer till nytta men som inte riktigt går att göra av med blir man ju påmind om att det är något man behöver hantera varje gång man ser den och det blir ytterligare en rad på den för långa listan med sysslor som behöver göras.
SvaraRaderaPå det fysiskt planet så roade jag mig lite med att uppskatta hur mycket det kostade att ha en pocketbok i utrymme sett till kvadratmeterpriset i mitt område. Landade på ungefär 70 kr för böcker jag inte skulle betalat en femma för på loppis. Förstås blir det lite fel att räkna så eftersom man inte kan sälja en liten del av lägenheten för att spara in platsen man frigör, men det är ändå lite upplysande.
Det är verkligen en win-win, att bli av med grejer man inte vill ha. Ibland är vinsten att bli av med grejen mer än pengarna som kommer in.
RaderaRåkade ut för en liknande händelse, men som det visade sig var tavlorna av föga värde. Beslutade att vända på bilden, skriva ut ett foto och sen använda ramen. Fungerade utmärkt. Nu har jag bilder på människor jag älskar istället för mediumful målning.
SvaraRaderaDå får man i alla fall veta att det inte är värt något, och frigöra ramen :)
RaderaVilket auktionshus hittade du? Vi har ärvt vansinnigt många tavlor och vill inte bara slänga dem.
SvaraRaderaJag tog ett i mängden, men vill inte outa dem ifall jag bara hade tur. Ett tips är att du kollar på Auctionet och tar ett som ligger bra till så att du kan åka dit med tavlorna istället för att bara skicka bilder.
RaderaHaha. Mäklarmicke hette väl en karaktär i någon TV-serie för 20når sedan? Var det du?!
SvaraRaderaAktiepappa - en blogg om ekonomi och aktier
Jag tror att du tänker på Mäklar-Martin i Tre kronor, som spelades av Boman Oscarsson och hade en fling med Reines fru Mimmi. Those where the days...
Raderaeller Mäklarna som gick på svt 2006 med mäklarlosern Kaj, Kjell Bergqvist, gick två säsonger.
RaderaFörvånansvärt uppriktigt serie, fick naturligtvis en massa skit från typ mäklarsamfundet et al.
Om det varit nu hade det väl rubricerats som hets och hat mot utsatt grupp, och röster hade höjts om separat lagstiftning för den skyddsvärda folkgruppen mäklare.
Fastighetsmäklare får man nog hacka på även nu. Klart att det var skruvat att nästan alla mäklare verkade alkoholiserade rufflare, men när Bergqvist gnäller över att arvodena sjunkit så att man nu bara ska få 60-70 tusen för en eftermiddags arbete och avslutar med att "det är bara att konstatera att det är kundens marknad" känns det inte helt taget ur luften, och det svider nog att höra.
RaderaDet var som attan. Tack för tipset, det ska jag lägga på minnet.
SvaraRaderaDu lyckas då sälja allt möjligt. Du har inte funderat på en karriär som säljare :)
Mvh investera-pengar.blogspot.com
Nej, jag är inte ens särskilt road av försäljning, men det verkar som att nästan allt går att sälja, till någon, på något sätt.
Radera