torsdag 27 maj 2021

Vill vi jobba?

När jag skrev om arbetsmoral fick jag ett lästips i kommentarsfältet, en nyskriven artikel i Kvartal med rubriken ”Är det verkligen jobb vi vill ha” där man driver tesen att ju rikare vi blir, desto mindre kommer vi att jobba. De har dammat av en nationalekonom som menar att människan har en grundläggande drivkraft ”att inte jobba så mycket”.

Det må så vara, men det låter som att vi för varje krona in på kontot blir mindre benägna att arbeta och det köper jag inte. Jag tror däremot att när vi inte måste jobba för försörjningens skull vill vi jobba på våra egna villkor, det är en helt annan sak.

I gruppen ekonomiskt oberoende vet jag ingen under 65 vars mål är att inte jobba alls. De enda jag vet som inte jobbar alls är människor som är högst beroende av samhällets välvilja för att kunna ställa mat på bordet.

Och så länge det finns arbetslöshet, är det ett problem om arbetsföra människor springer i sin egen takt i ekorrhjulet, under förutsättning att de inte ligger samhället till last? Jag tycker inte det. Om den andra gruppen, den som lever helt på bidrag, säger en arbetsförmedlare detta i artikeln:

En inte oansenlig del gör efterhand sin arbetslöshet till ett sätt att vara och leva. De får sin a-kassa, aktivitets- eller försörjningsstöd och rättar munnen efter det.

Här nämns långtidsarbetslösa och äldre invandrade kvinnor som helt enkelt inte är vana att lönearbeta, och det finns såklart ingen anledning att ändra på det om samhället ändå försörjer familjer som har 0-1 förvärvsarbetare. Är det inte här samhället borde reagera istället för mot dem som har råd att inte ha en heltidsanställning?

43 kommentarer:

  1. Jag är ganska skeptiskt till grejer som medborgarlön, mest för att någon måste betala det hela. Men ibland låter det nästan som om vi redan har det, men med ett annat namn.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag får samma uppfattning, men blir inte klok på hur reglerna tillämpas. Jag vet arbetslösa som tvingats att söka en hiskelig massa jobb för att få a-kassa, och sjuka vars läkare tycker att de är oförmögna att arbeta och bör få sjukpenning, men där beslutet ändrats av Försäkringskassans handläggare med lika mycket vårdutbildning som en fotboll. På samma gång hör man exempel om människor som tycks kunna hämta ut pengar helt bekymmerslöst. Jag skrev bl a ett inlägg om en utbildad undersköterska och en lastbilschaufför som gick arbetslösa år efter år utan särskilt många krav på sig:
      https://sparosverige.blogspot.com/2019/09/bidrag-ar-efter-ar.html

      Radera
  2. Tesen att ju rikare vi blir desto mindre vill vi jobba stämmer inte på mig i alla fall. Det är däremot skönt att hela tiden veta att jag inte måste jobba för min överlevnad. Lite så som en del bidragstagare kanske känner.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis så känner jag också. När jag var ung och fattig hade jag möjligen övervägt att gå runt och slå dank om jag hade kunnat. Inte nu längre.

      Radera
  3. Knepigt, med rikedom kommer valfrihet och vissa väljer kanske att byta en del av sin rikedom/lön mot mer tid att göra vad man vill. Eller älskar man sitt jobb och fortsätter jobba.

    Det som jag tror starkt upprör många förutom den nuvarande regeringen är just som du skriver folk som av någon anledning inte vill jobba.

    Jag har inget emot att t.ex. invandrade kvinnor inte vill jobba, men de ska då inte ha en krona från staten, utan får vackert överleva på gubbens lön, oavsett hur många barn de satt till världen.

    Hittills har debatten handlat om ättestupor och att sjukskrivna ska tvingas tillbaka till jobbet, men ajg förstår verkligen inte varför inte tumskruvarna dras åt kring elefanten i rummet, alla långtidsarbetslösa invandrare? Visst, de är ju röstboskap åt S, vilket är väldigt tydligt om man tittar på hur rösterna är fördelade i våra ghetton, men ändå känns det helt orimligt att sitta hemma och lyfta bidrag utan att någonsin lyft ett handtag eller varit sjukskriven. Det är väl endast M och sd samt i viss mån KD som har en vilja att försöka rätta till detta. Finns det någon som längre tror att det var en slump att så många personer från Arabien "råkade" dyka upp vid Sveriges yttre gräns?

    En enkel fråga bara... hur länge ska det vara okej att läsa SFI och få bidrag utana tt kunna visa på något resultat? Jag har en bekant i Sthlm som jobbade som SFI-lärare, och enligt henne var det ett antal personer som var där enbart för att sitta av tiden och för att få bidrag för det. Man misstänkte att de var ditkommenderade av sina gubbar, men det fanns såklart inget sätt att bevisa det. Av någon anledning kunde de inte neka dessa personer som sökte om till samma kurs, månad ut och månad in, utan att ens anstränga sig att klara proven. När stänger vi vuxendagiset?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bilden av att det är FN som står för alla bidrag som Sverige betalar ut till alla nya svenskar är tydligen vida spridd inom gruppen, dvs Sverige får in mer pengar av FN än vad vad Sveriges nya invånare kostar och alltså underförstått skär emellan/tjänar på arrangemanget.
      Överskottet ser sedan politiker till att använda på sätt de tjänar dem bäst.
      Det är det egentliga skälet till att Sverige ska ha tagit emot så många nya invånare.

      Radera
    2. Det finns naturligtvis undantag åt alla håll. Rika som inte vill/tänker jobba en minut till och långtidsarbetslösa som inget hellre vill än att få ett jobb.

      Jag har också hört sådana historier, om folk som "studerar" enbart för ersättningen vilket naturligtvis är helt galet.

      Att en del fått bilden att FN betalar (vilket inte alls stämmer) kan ju bero på att FN säger sig ha kostnader medan svenska ledare säger "Tack för att du valde Sverige" och låtsas som att alla är en tillgång oavsett vad de gör. Då skulle jag också tro att den som säger det får betalt per person.

      Radera
    3. Den här idén om att FN betalar har långa anor; finns en intervju från 80-90-talet där en nyanländ person (som fått lägenhet och försörjning av det allmänna) får frågan om vem som betalar allt detta varpå svaret blir brevlådan, pengarna (avin) kommer i brevlådan. Reportern försöker då förtydliga VAR pengarna kommer ifrån och svaret blir att FN skickar dem (och inte de svenska skattebetalarna).

      Det kan tyckas anekdotiskt då det handlade om en persons uppfattning i en intervju men om detta fortfarande är det förhärskande synsättet behövs nog en ordentlig upplysningskampanj.

      Radera
    4. Tänk så bra om brevlådan kunde betala räkningarna. Det är ju ändå den som skickar in dem i lägenheten :)

      Jag har också hört att missförståndet att FN betalar är utbrett, så det stämmer säkert. Och som sagt, jag tycker inte att man kan belasta invandrarna för det. Om Sverige betalar vore det väldigt naturligt att Sverige berättar det, dag 1 på flyktingförläggningen. Gör man inte det fattar jag att man tror att någon annan betalar.

      Radera
    5. Håller med! Då inte ens vissa i Sveriges riksdag förstår vem som betalar vad i samhället och inte inser att det oftast i slutändan är skattebetalarna som får notan kan man inte kräva mer av våra nya medborgare.

      Radera
    6. Många politiker har nog varit så länge i det systemet att de inte fattar hur det går till utanför.

      Radera
  4. Att läsa om människor som saknar styrfena på sin ekonomifarkost är ju alltid både förfärande och lite kittlande, men tänkte att Sparo kanske var intresserad att även reflektera över andra människotyper, alltså sådana som tänker i förväg och planerar därefter.
    Såg denna i SvD:

    "Bo hemma hos föräldrarna, maxa CSN-lånet och spara ihop till en kontantinsats.
    22-åriga studenten Isabelle Westerlind har strategin klar för hur hon ska nå drömmen – att köpa en liten tvåa i Stockholm. ”Det känns långsiktigt smartare”, säger hon."

    Försökte hitta artikeln via papperstryckta SvD i inloggat läge på biblioteket men hittar den inte, men det kanske finns någon bland läsarna som har tillgång till inloggning till e-SvD och kan hjälpa till

    länk
    https://www.svd.se/maxar-csn-lanet--for-att-spara-till-egen-lagenhet

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kunde precis som du bara läsa det citerade (märkligt ändå eftersom vi betalar skatt till SvD:s redaktions arbete och därmed borde få läsa tidningen gratis). För visst är det upplyftande att läsa om folk som tar tag i sitt eget liv.

      Radera
    2. Visst kan du få läsa gratis "Prova 1 månad utan kostnad" som de säger på SvD - om man ger bort all sin information till Klarna.
      Och kan tänkas träta med juristerna på Klarna i ett halvår eller så, när det bara "råkar" vara så att just ditt ärende hamnat på sidan och blivit fördröjt, eller vilken felaktigt förklaring som står på Klarnas meny för denna dag, när du vill ha tillbaka pengar som dragits av Klarna från ditt konto. Annars blir det en Win-Win, för Klarna alltså, då du både ger bort din persondata och samtidigt även betalar för att ge bort den - dessutom.

      Radera
    3. Tack, men känner spontant för att undvika Klarna. Kanske går att hitta någon annanstans, där de inte låser skattebetalat material.

      Radera
    4. Fast det där med att bo hemma hos föräldrarna när man pluggade och spara hela CSN-lånet gjordes ju redan på 80-talet!
      Särskilt de som pluggade på sin hemort (tex Stockholms kranskommuner om man pluggade på KI, Handels, KTH, Stockholms universitet mfl). De enda som klagade på att de hade längre än 30 minuter (med cykel) till skolan var lantisarna som inte fattade att de flesta i Stockholm åker buss/tåg mycket längre tid än så, enkel resa.

      Frågan om hur länge man stod ut med det arrangemanget (gratis boende hos föräldrarna) ställdes på sin spets de gånger studenten i fråga började träffa en intressant person att ha intimare samvaro med.
      Alltså, när vill man presentera en flirt för sina föräldrar? Inte i stadiet "plåstrar fortfarande" i alla fall. Då kan det vara skönt att ha sitt eget boende även om det så bara är 17 kvm på Lappis (= stora studentghettot).

      Spargrisen (som pluggade på 90-talet)

      Radera
    5. Jag flyttade hemifrån vid 19, när jag precis fått min första inkomst, men jag hade åtminstone en kompis som bodde hemma flera år och toksparade för att kunna flytta till en bostadsrätt för någon miljon som första egna bostad. Jag förstår och sympatiserar med bägge alternativen, dock inte de som bor hemma länge, men som sedan ändå inte har några medel att flytta hemifrån.

      Radera
  5. En del föreslår att personer som går på bidrag ska jobba för att få sina ersättningar. Är det inte bättre om personer som jobbar får en riktig lön istället om man utför ett arbete 8 timmar om dagen?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, det tycker jag, men sådana initiativ brukar facket motsätta sig.

      Radera
    2. Visst är det bättre att man jobbar för riktig lön Niclas.
      Men värdeskapandet för en analfabet, som inte kan svenska och som inte har någon erfarenhet av ett västeuropeiskt arbetsliv är tyvärr för lågt.
      Så visst, om det är det som politiker menar med "enkla jobb" så det är klart att det går. Men då är det ju inte det vi i vanliga fall kallar för arbete. Kanske skulle man kunna kalla det för sysselsättning? Javisst ja, det är ju ett mått som redan redovisas regelbundet av regeringen. Så det verkar inte föreligga några hinder ;-)

      Radera
    3. Är man analfabet är arbetsmarknaden begränsad, så då kanske man får nöja sig med att kratta löv, sopa grus eller så. Men det ska inte vara 1 timme/vecka, som är regeringens mått på "sysselsatt", det ska såklart vara heltid.

      Radera
    4. Det borde finnas något sorts krav på motprestation även om man får A-kassa. Om inte annars för att det är uppfriskande för kropp och själ att göra något. Att plocka skräp är en perfekt sysselsättning. Frisk luft, motion, umgänge, en mening med livet. Hellre det än att sitta och röka på ett cafe eller driva runt planlöst på gator och torg.

      Radera
    5. Du är det ju så vist ordnat att " Sysselsättning mäts varje månad efter en persons aktivitet under en mätvecka " vilket innebär i praktiken att man behöver bara vara sysselsatt under en timme per månad.

      Och dessutom
      "Som sysselsatt räknas en person som under referensveckan har utfört förvärvsarbete i minst en timmes tid mot ersättning i form av penninglön eller naturaförmån, eller i vinstförvärvssyfte. Till sysselsatta räknas även personer som är tillfälligt frånvarande från arbetet t.ex. på grund av semester eller sjukdom."

      Kom och stå luta dig mot en kratta i min trädgård så bjussar jag på en timmes vistelse under min carport. De två kommande månaderna registrerar vi dig som frånvarande pga sjukdom, tex karensdag för förkylning. Så ja, nu har vi putsat på sysselsättningsstatistiken för många månader framåt....
      Inte är det väl någon som tänker att det är så här det kan göras? Hur var det nu, för de naiva och såg det inte komma, ingen har någonsin överhuvudtaget gjort något för att dra fördel av systemen? Jo, eller hur.

      Radera
    6. Ja, att inte begära motprestation kan ju tolkas som att man utgår ifrån att människor inte skulle klara av det.

      Precis, en timme sysselsättning (vilket kan vara skattebetalat jobb, utbildning eller vad som helst, inte alls nödvändigtvis ett riktigt jobb) räknas som att man inte är arbetslös eller tärande på något sätt.

      Radera
    7. Sparo: har erfarenhet av ett markskötsel-/trädgårdsföretag. Fungerar inte med analfabeter vid lövkrattning heller. Åtminstone inte i privat sektor.

      Vi krävde körkort/svenska hjälpbart/läskunnighet/fysisk styrka och vilja att jobba med kroppen.

      Det ska kunna läsas instruktioner, adresser, planeringskalender samt rapporteras av etc. Här räcker inte analfabeter till på långa vägar.

      Radera
    8. Nej, i privat sektor måste man nog alltid kunna ta emot skriftlig information. Realistiskt har jag svårt att se att äldre (50+) analfabeter någonsin ska kunna tillföra något på arbetsmarknaden. Vet inte hur många sådana som kommer hit som flyktingar (i vissa länder tycks ju exakt alla vara i åldersintervallet 16-17) och kommer de som anhöriga borde familjen sörja för deras uppehälle.

      Radera
  6. Sysselsätta sig kan nog dom flesta göra själva, men om man arbetar med vilket jobb det än må vara så ska man ha en lön inte bidrag. I sådana fall så blir det svårt att bryta ett bidragssystem om man hellre avänder sig av billig arbetskraft som staten bekostar istället för att anställa vederbörande.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Absolut, men det går också att vända på det och säga att om man kan jobba ska man inte få bidrag för att inte göra det.

      Radera
    2. Det är väl klar att man ska jobba om man kan. Varför skulle någon vilja gå på bidrag? Det var någon som föreslog att personer som går på bidrag skulle plantera skog för att få sin ersättning . Blir inte den ersättningen väldigt låg om man jämför med dom som kommer från baltikum och får en riktigt lön?

      Radera
    3. Niclas, "Varför skulle någon vilja gå på bidrag?"
      Det är ju det som artikeln hos Kvartal bla diskuterar, då det för flertalet är det som händer i praktiken när man inte jobbar. Och det var ju även det som är det ganska unika med artikeln, alltså att den är villig att i det offentliga diskutera att faktiskt inte alla vill jobba. Vilket det är det som politiker oftast påstår, att alla vill jobba alltså.

      Radera
    4. "Varför skulle någon vilja gå på bidrag?"

      Det kan man fråga sig, men helt klart finns det gott om exempel på just det. Bara läs den länkade artikeln. Arbetsmoral är inget alla föds med.

      "Blir inte den ersättningen väldigt låg om man jämför med dom som kommer från baltikum och får en riktigt lön?"

      Mycket möjligt. Passar det inte får man väl skaffa sig ett annat jobb, på egen hand.

      Radera
    5. Kan en ersättning eller lön bli för låg?

      Radera
    6. Ja, jag har tackat nej till jobb för att lönen varit för låg. Det tror jag att de flesta har gjort. Då får man hitta ett jobb med bättre lön i förhållande till arbete så att man blir nöjd.

      Fast det är ju om man försörjer sig själv. Lever man på andras bekostnad har man inte alla alternativ i världen, och det ska man heller inte ha. En intervjuad arbetsförmedlare i artikeln sätter fingret på när valfriheten blivit för stor:

      "En inte oansenlig del gör efterhand sin arbetslöshet till ett sätt att vara och leva. De får sin a-kassa, aktivitets- eller försörjningsstöd och rättar munnen efter det. Vi märker dessa av förklarliga skäl främst inom gruppen långtidsarbetslösa. Även i gruppen äldre invandrade kvinnor tenderar det finnas ganska många som av olika skäl inte vill arbeta."

      Radera
  7. Jag får utslag och kräkreflexer av det där sysselsättningsmåttet. Hur svårt kan det vara att mäta antal arbetade dagar i förhållande till totalt antal tillgängliga arbetsdagar hos befolkningen för att få fram en verklig sysselsättningsgrad? Men det finns ju inget politiskt intresse av att arbeta med faktabaserade åtgärder. Skamligt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det känns inte som att man vill mäta verkligheten utan skapa en påhittad verklighet.

      Radera
  8. Jag föreslår att vi skickar räkningen till de som drar nytta av nuvarande situation. Dvs vi låter partikassan hos regeringen och pök bekosta det helt själva. Då skulle situationen ändras innan vi han blinka ska du se. Annars skulle ju politrukernas välgödda magar bli enkom blekmagra.
    Mvh investera-pengar.blogspot.com

    SvaraRadera
    Svar
    1. Intressant tanke, men jag tror att risken är god att de inte skulle betala.

      Radera
  9. EnLasareHosSparo27 maj 2021 13:40

    Sparo, you got mail.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det har jag alltid. Obesvarade dessutom :(

      Radera
  10. det enda som inte är positivt för bidragstagare som levt ett helt liv på det sättet är pensionen. Utan tjänstepension blir det inte så roligt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag får inte heller någon tjänstepension (utan att ha levt på bidrag), men om några år blir det "rättvist", när ingen får pension.

      Radera
  11. Tyvärr kommer inte viljan att jobba direkt öka nu när S/LO föreslår att karensdagen eller det så kallade karensavdraget ska tas bort. Eller snarare att det slopade avdraget under pandemin permanentas.

    Det är dock en knepig åtgärd. Först dras första dagens lön in vid sjukdom. Ok, det kommer att göra tröskeln för att stanna hemma högre. Sedan tar man bort det men inte hos arbetsgivaren utan istället kan ett "karensbidrag" sökas hos försäkringskassan. Dock är detta ett fast belopp på 810 kr eller max 80% av SGI.

    Det som föreslås nu är att fack och arbetsgivare ska förhandla bort karensavdraget. Dvs staten vill att motivationen att arbeta ska sänkas men att arbetsgivaren får stå för notan om jag har fattat det rätt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag undrar om de inte tänker fel där.

      Radera