Jag har alltid umgåtts med människor i olika åldrar. Det
viktiga för mig är vad de gör. Eller rättare sagt att de gör
något. Det gör inte mig rik, men det berikar mig. Och ingenting
tråkar ut mig mer än de som bara nöter på i gamla fotspår –
jobb måndag-fredag, kvällarna framför tv:n, film och fem öl på
fredagskvällen, krogen på lördagen och på söndag ännu mera film
(de har alla tänkbara filmkanaler och tre hårddiskar sprängfyllda).
Det är såklart inget fel med att se på tv, som avbrott i livet.
Men om det sker istället för liv.
Här kommer ännu en fördom om
skillnad mellan stad och landsbygd. Jag har träffat många med
ovannämnda schema och alla bor i städer. Jag bodde på landsbygden
ungefär mellan 20-30, och nu sedan i höstas. I övrigt har jag bott
i Stockholmsområdet. Det finns vettiga och ovettiga människor
överallt, men det har varit slående att folk på landet alltid gör
något.
En del driver företag och/eller har kreativa hobbies,
men det kan vara vad som helst. De jagar, fiskar, plockar svamp,
bränner hemma, väver mattor, spelar fotboll, bygger bilar eller vad
som helst. Det finns såklart driftiga människor även i stan, men i
mindre utsträckning, och uppblandade med sådana där tv-zombier jag
aldrig sett på landet.
Jag har t ex hälsat på hos mina tre närmaste grannar. Tillsammans driver de 3-4 näringsverksamheter och jag har inte sett att någon av dem ens har tv. De lever istället. Om de tjänar mycket pengar vet jag inte, men det är heller inte poängen. De verkar klara sig och skulle skiten träffa fläkten skulle de med all säkerhet klara det med.