”Existensminimum räcker inte!”
Hur ofta har vi inte hört det?
5158 kr efter att boende, mediciner och
andra nödvändiga kostnader betalats ska alltså inte räcka för en
ensamstående person? När jag inte renoverar hus eller gör större
kapitalinvesteringar (typ köper hus) skulle jag klara mig på det beloppet varenda månad och har dessutom sparpotential kvar. Ja, jag
lever sparsamt, men det ingår väl också i ordet existensminimum?
Sedan handlar reportaget om en kvinna
som bor ihop med sin son, men att beloppet då ökar från 5158 till
9569 kr glömde reportern av någon anledning att nämna. Hur som
helst räcker det inte för Maria:
”Jag har ingenting över,
jag kan inte spara, jag kan inte göra någonting. Alla mina pengar
går till mat.”
I min bloggpresentation skriver
jag: ”Sparo skulle kunna stå för Sparombudsmannen. En sådan
borde absolut finnas i detta idiotsamhälle.” Och jag menar det.
Jag tror inte att Maria ljuger, att hon stoppar undan en massa
tusenlappar eller köper knark för pengarna. Hon gör helt säkert
av med alla pengar på hushållsutgifter.
Inte bara på mat, som hon påstår,
för jag ser åtminstone en mobiltelefon i reportaget och det skulle
förvåna mig om hon har ett kontantkort utan surf. Vidare köper hon
säkert kläder, el, hemförsäkring och lite annat. Kanske ingenting
som i sig är helt onödigt, men om hon och sonen varje månad gör av med 9569 kr och dessutom tvingas låna av hennes
mamma lever de över sina tillgångar.
Varje kommun har en eller flera budget-
och skuldrådgivare. Maria, som beviljats skuldsanering, har garanterat träffat en. Deras uppgift är att ”hjälpa skuldsatta att få en
överblick över sin ekonomi och ge praktiska råd om hur konsumenter
ska hantera och prioritera sina skulder”, men också att ”ge
allmän rådgivning om privatekonomi”. Min gissning är att i stort
sett ingen budget- och skuldrådgivare hinner med den andra biten.
Och tydligen behövs det. Maria skulle
sannolikt behöva en ”sparombudsman” som kan visa henne hur man
lagar mat med billiga råvaror och att räkna ut hur hon ska minimera sina
kostnader för transporter och hushållet i allmänhet. I en perfekt
värld lär man sig vanlig, enkel hushållsekonomi av sina föräldrar
som i sin tur lärt sig från sina föräldrar osv, men eftersom
Maria levt i mångårigt missbruk gissar jag att hon inte fyndköper
grytbitar och gör ett långkok av det ihop med rabatterade
rotfrukter för att sedan frysa in i lämpliga portionsstorlekar.
Fördomsfullt? Nej, hon har utöver
boendekostnaderna nästan tiotusen kronor i månaden att dra runt
sitt hushåll på och det ska inte vara några problem. Om inte
kommunerna tar sig tid att hjälpa människor att hushålla hoppas
jag att frivilligorganisationer gör det. Hushållsekonomi består av
både inkomster och utgifter, att ständigt ropa efter mer pengar är
inte lösningen.