Igår publicerade Affärsvärlden en
krönika av Börspoddens John Skogman titulerad ”Sluta spara till era barn”.
Läs gärna hela, den är både underhållande och tänkvärd. I
stora drag handlar den om att barn förr eller senare måste lära
sig att tjäna pengar och ta hand om sin ekonomi, och genom att
föräldrarna sparar till deras första lägenhet, körkort etc,
skjuter man upp det egna ansvaret.
Det är inte helt galet tänkt. Det
finns absolut en risk i att lära sina barn att pengar är något som
kommer lättvindigt. Bättre att de i tidig ålder får lära sig att
pengar måste förtjänas än att de curlas tills de är 25. Men det
ena måste inte utesluta det andra. Det finns fler sätt än att ösa
pengar över barnen alternativt kasta ut dem på artonårsdagen (jag
har för övrigt sett bägge exemplen i min bekantskapskrets).
Barn behöver gränser, det gäller
även pengar. Undersökning på undersökning visar att det är
bättre att ge sina barn en månadspeng att hushålla med än att ge
dem pengar vid behov eller när de tjatar. Och sämst är såklart
kombinationen, att ge dem ett ”fast” belopp och sedan ändå
fylla på när pengarna är slut. Är de slut så är de slut till
nästa förutbestämda utbetalningsdatum, det är ju inte så att de
svälter utan att käka hamburgare med kompisarna eller fryser ihjäl
utan vinterjackan de skulle köpt för studiebidraget.
Inte heller måste man visa ”att det
ligger nära en halv miljon kronor på kontot och väntar” eller
tillåta att det sparade kapitalet går till ”två veckor på Kos,
följt av Roskildefestivalen och herpes”. Så länge pengarna är
dina kan du öronmärka dem till kontantinsats, körkort eller bil,
och anser du inte att ungen är mogen ansvaret vid 18 kan du pytsa ut
dem under decennier.
Dessutom har du väl något eget ansvar
för att ungen blir en ansvarstagande vuxen? Det är ditt livs
viktigaste uppgift och du har arton år på dig! Jag är själv
precis en sån unge som Skogman pratar om, som fick hjälp till
körkortet och en klumpsumma på kontot innan jag blev vuxen.
Men jag fick också lära mig pengars
värde genom att jobba för pengar hemma, och gjorde jag slut på
vecko-/månadspengen fick jag ingen krockkudde i form av ett extra
bidrag. Jag hade sommarjobb, som jag dessutom fick skaffa mig själv.
Jag har gjort dåliga investeringar, eller rättare sagt köpt skit,
men när jag var arton var jag ändå vuxen ansvaret att ta hand om
mina pengar och det blev varken Kos, Roskilde eller herpes för dem.
Om John Skogmans barn inte klarar det vill jag – med risk för att
låta som Joakim Lamotte – fråga: Var är föräldraansvaret?