Först: Jag har aldrig varit in på kaffekedjan Espresso House, jag vet ingenting om företaget och det gäller även deras personalpolitik. Det är möjligt att det är ett riktigt skitställe att jobba på. Men med det sagt tycker jag att Aftonbladets indiciekedja är väldigt tunn.
”Madeleine fick sluta efter att hon kritiserat arbetsvillkoren.”
Det låter inte orimligt. Eller rättare
sagt, det naturliga hade väl varit att Madeleine slutat pga dåliga
arbetsvillkor. Till Aftonbladet säger hon att företagets
personalpolitik ”snarare påminner om en diktatur än ett modernt
samhälle”. Så hur hann de säga upp henne?
Kollegan Sabina ”jobbade 20 dagar i
sträck för att inte lämna kollegorna i sticket”. Hon har nu
slutat och jag vet inte vad hon gör istället, men mitt förslag är att inte planlägga ett liv som företagare. Vårdbranschen är nog
också en dålig idé om man aldrig är beredd att arbeta två helger på raken vid arbetstoppar.
Det är inte min mening att raljera.
Jag tror säkert att Espresso House är en stressig arbetsplats som
inte är för alla och definitivt inte en arbetsplats man jobbar på
tills man får en guldklocka eller avgår med pension. Men då är
det väl inte värre än att man säger upp sig och börjar jobba med
något annat?
Tacka vet jag uteserveringar!
LO kommenterar artikeln på Twitter med att ”alla har rätt till en trygg
och vettig arbetsmiljö”. Men alla arbetsmiljöer är inte vettiga för
alla människor. Själv sommarjobbade jag på en bank och det var en
så vidrig upplevelse att det kändes som en befrielse när skolan
började till hösten. Så jag sökte mig inte dit sedan. Sjukhus och
åldringsvård är andra platser jag aldrig skulle stå ut med.
Helvetet för någon är paradiset för någon annan.
Jag förstår att det inte är den
vinkeln Aftonbladet önskade, men jag hade velat ha svar på varför
Sabina jobbade där i nästan ett år om hon pga vantrivsel blödde
näsblod varje dag, och varför Madeleine tycks besviken över att
hennes provanställning inte omvandlades till ett fast jobb ifall hon
upplevde arbetsplatsen som en totalitär diktatur. Kort sagt, vad är
det med unga människor och ovilligheten – för att inte säga
rädslan – att bryta upp från ett dåligt jobb? Hjälp mig
att förstå!
Jag tycker inte att enda alternativet ska vara att säga upp sig, om man tycker att något är fel på ens arbetsplats. I och för sig är väl att säga upp sig den smidigaste utvägen, men vill man ta strid mot en usel arbetsgivare ska väl det också vara okej. Vissa arbetsgivare förtjänar säkerligen de klagomål de får.
SvaraRaderaMen då får man ta strid med arbetsgivaren direkt. Går man via media är nog möjligheten att jobba kvar när allt blåst över lika med noll.
RaderaJag kan tänka mig att tidningsartikeln är en del av striden och att fortsatt arbete för den arbetsgivaren inte är aktuellt.
RaderaDet får man väl hoppas, inte minst för arbetstagarnas hälsas skull. Jag förstår bara inte varför de håller ut så länge. Som hon som vantrivdes helt otroligt mycket, men ändå blev sur att hennes provanställning inte övergick i fast tjänst. Varför i all världen ville hon fortsätta jobba där när hon vantrivdes? Jag fattar inte.
RaderaNoll betalt för konstant övertid fungerar så länge inte arbetstagaren agerar. Tig och lid, eller gör något åt det. Gnäll inte.
SvaraRaderaJust så!
RaderaEftersom dom flesta arbetsgivare är känslokalla psykopater som enbart vill tjäna pengar på slavarbete, så är jag inte förvånad att du väler just att stå på arbetsgivarens sida. Alla kan inte välja och vraka när det gäller jobb. I sådana fall så är det mycket bättre att människor går på bidrag än bli utnyttjade av egoistiska galningar.
SvaraRaderaHa, ha, du är tillbaka! Du är då för rolig. Gäller din tes även företag som drivs av politiker till vänster om mitten, eller har de någon sorts immunitet?
RaderaEftersom du indirekt och utan att förklara hur du kommit till den ståndpunkten säger att jag är psykopat har jag ingen lust att svara dig. Mer än att om du tar av dig de ideologiska glasögonen och läser min text igen så ser du att jag inte alls står på arbetsgivarens sida. Fast människor som du brukar inte vilja komplicera sin världsbild med fakta, så jag tror inte att du mäktar med att göra det.
RaderaHaha bästa citatet på länge! "Fast människor som du brukar inte vilja komplicera sin världsbild med fakta" Den kommer jag spara o använda vid tillfälle
RaderaTack, gör det. Fast helst hade jag önskat att det inte var sant, att det faktiskt skulle gå att diskutera med människor ur alla läger. Tyvärr har den verklighet jag upplevt sagt att det är precis så här, att det t ex spelar större roll VAR något sägs än VAD som sägs.
RaderaHanna/Hahaha, sparo och fakta. Han tror att hela den vetenskapliga kåren har fel när det gäller covidvaccin och människans påverkan på klimaten. Det är inte bara skrattretande, det är också extremt tragiskt av en person som tror att han alltid vet bättra än andra. Jag kan definitivt vara ödmjuk och erkänna att jag inte vett eller kan allt, därför lyssnar jag på människor som vet och inte bara tycker.
RaderaOj, du kunde inte vinna diskussionen, så du testar att byta till ett annat ämne som inte ens nämns i inlägget :)
RaderaÅterkom när du på allvar vill diskutera något och inte bara ösa ur dig dynga i form av att ställa mentala diagnoser på människor du inte ens träffat. I annat fall föreslår jag att du skaffar dig en boxningssäck att avreagera dig på istället.
När det gäller tragik kan jag för övrigt inte tänka mig något mer tragiskt än en person som ägnar sina dagar åt att sitta och läsa på en blogg som bara gör honom arg.
Kan rekommendera denna: https://www.biketown.se/sv/articles/1.3856.33557/gymstick-kampsportsack-heavy-bag
RaderaVad jag kan minnas så var det en självutnämnd dr. sparo som ställde en diagnos på Greta Thunberg som psykisk sjuk. Nu vet inte jag om du har träffat vederbörande eller om du har utbildning för att ställa en sådan diagnos. Vad jag har förstått så är inte asperger/autism inte en psykisk djukdom, utan en funktionsnedsättning. Jag vet inte hur många som du har träffat som du har kräkt ut ditt hat mot, gissningsvis 0.
RaderaDet måste du ha blandat ihop, jag är inte doktor. Men du menar alltså att det case du tänkt åberopa är att jag kallat ett syndrom för en sjukdom och inte en funktionsnedsättning? Starkt...
RaderaJa tyvärr är det så, åsikter är mer värda än fakta. Men man måste få lov att skratta åt det ibland, hur ska man annars orka.
RaderaJa, så är det, ibland måste man bara skratta åt eländet.
RaderaMånga som börjar på Espresso House får det som sitt första jobb, och då är det inte alla som har skinn på näsan och/eller resurser att säga upp sig. EH kör också med sektliknande love-bombing när man är ny, och när man börjar bli kompetent så "råkar" det hela tiden bli problem med schemaläggning så att det är för lite personal i butikerna (billigare för arbetsgivaren). Detta presenteras som ett tillfälligt problem som snart ska lösas, så de anställda står ut med det ett tag till... De anställda är också solidariska med varandra av mänskliga skäl. Såklart ska man inte stå ut med att bli helt söndertrampad av kapitalismen, men om man redan är stressad av hög hyra så kan det vara knepigt att hitta kraft att byta - man vet vad man har men inte vad man får. Min dotters kompisar som jobbat där beskriver i stort sett samma sak, de har sökt sig vidare till bättre jobb.
SvaraRaderaJag tror att många av oss känner igen oss i den där bilden av första jobbet. Min första arbetsgivare var också väldigt dålig på många sätt. Jag saknade också skinn på näsan, men det fick jag ju där. För när lönen inte överstiger det negativa med jobbet börjar man fundera på att göra något annat, och åtminstone för mig brukar den känslan bara öka tills jag gör slag i saken.
Radera"Man vet vad man har men inte vad man får".
Ja, man vet att man har ett jobb där man vantrivs, som ger en fysiska problem som sömnsvårigheter och näsblod, för att inte tala om ilska och depression. Hur mycket sämre kan det bli? Det låter ju som att man kan söka jobb på måfå, nästan ingenting borde bli sämre. Kanske känner de någon människa i världen som jobbar på en arbetsplats som inte verkar sektliknande.
Själv jobbade jag en himla massa många dagar i sträck på mitt första jobb. Det var skitkul, jag tjänade pengar, jag var ung och framåt, vi var ett kul gäng och jag lärde mig massor om att skala potatis, skala lök, bryna lök, stå i disken och plocka bestick och tallrikar från matbrickor.
SvaraRaderaTill slut kom Facket och sa att jag jobbat för många dagar i sträck och det gick inte för sig att ha det på det viset.
Jävla skitfack !! :)
Ja, ibland undrar jag vem facket jobbar för. När varken arbetstagare eller arbetsgivare har någon glädje av dem tänker jag att facket nog mest jobbar för facket.
RaderaKanske är det ändå rimligt att hindra någon ung från att skada sig själv. Det är sällan människor frivilligt skadar sig, men pengar gör att risken ökar.
RaderaMen även: som ung orkar man mer än när man närmar sig 60.
Jag har inget emot fackförbund om de ägnar sig åt det de ska. Problemet är att jag aldrig upplevt det. De fackförbund som velat ha mig med och varit aktuella på de arbetsplatser jag varit på har jobbat med allt från miljöarbete till politiska frågor, men sällan eller aldrig hjälpt arbetstagare.
RaderaJasså LO tycker alla har rätt till en vettig arbetsmiljö? Det gäller tydligen inte det egna partiet, där maffian styr i kommunstyrelsen. En skitsak, som Morgan Johansson skulle uttryckt det.
SvaraRaderaMvh investera-pengar.blogspot.com
Det gäller kanske mest andra ;-)
RaderaObs, med ovan inlägg insinuerar jag förstås inte att Socialdemokraterna är kriminella ligister. Det skulle jag aldrig påstå :)
SvaraRaderaom man tittar enbart på väljare och brott, så sticker SDs väljare ur som kraftigt överrepresenterande.
RaderaDu menar det? Isåfall är det alltså som så att Socialdemokraterna är överförtjusta i SD?
RaderaDetta eftersom S satt någon form av världsrekord när det kommer till att gosa med kriminella och tillse att det aldrig sker bestraffningar och att offren för brottsligheten straffas istället.
snart har S 40%
RaderaSverige har ju trots allt valhemlighet och jag kan inte tänka mig att folk som döms för brott är superintresserade av att i samband med domen berätta vad de röstat på. Så jag undrar om det finns sådan statistik.
RaderaDet går att se vika som är medlemmar i olika partier.
RaderaDet gör det, men det är ju nästan ingen, bara några få procent som är medlem i ett parti. Men det som påstods var ju inte medlemmar utan "om man tittar enbart på väljare och brott".
RaderaNu har jag ingen erfarenhet av jobbet, men har svårt att se hur man som barista skulle vara så stressad o pressad o se sig själv under tummen för diktatoriskt förtryck.
SvaraRaderaHaft knappa tiotalet jobb, de flesta ok till kanon, men det överlägset värsta, som grovstädare på en spånskivefabrik skulle jag sju dagar i veckan byta mot att servera kaffe.
Topp 5 hatuppgifterna:
Hacka rent en 20 m3 limgrop med tryckluftskobra, ömsom flytande, seg o härdat lim.
Samma tryckluftskobra men nu inne i några gigantiska förbränningsugnar, jo man fick ett vanligt tunt munskydd o avundades sotare efter 10 sekunder.
Skotta ur ett antal pumpstationsgropar där vatten fått lika delar sågspån o skalbaggar att ruttna. Man spydde trots munskyddet.
Tvätta rent inuti stora pumpstationer som hade olja på väggar o golv med en kassavasopkvast och tio liter lösningsmedel, dessa stod utanför fabriken, sommarens varmaste dag. Funkade max ett par minuter innan man började bli yr o snart få rediga hallisar.
Klättra upp på spånskivepressarna under drift för att städa rent o återvinna från kasuners mängd av sågspån. Värmen var djävulsk o man flöt bort o ständigt mer röd än skär.
Men det där med att fixa kaffe verkar tungt.
/JB
Jag kan tänka mig att kafé/restaurang kan ha rätt hårt tryck, särskilt i rusningstid som lunch eller löningshelg.
RaderaSamtidigt är vi ju alla olika. En del är mer förtjusta i stress än andra, och det en upplever som stressigt upplever någon annan som lugn och ro. Jag kan t o m tänka mig att ett jobb jag upplevde som stressigt för tjugo år sedan skulle jag inte uppleva som stressigt nu, eller tvärtom.
Dina fem hatuppgifter skulle jag inte gilla, de flesta av dem skulle jag antagligen inte ens klara.
Kommer att tänka på en låt om mitt eget yrke när jag läser din kommentar, lyssna på den ;)
Raderahttps://open.spotify.com/track/2n7g62Pvj48TdLwvdxx6nb?si=y6sAMzv1QOKBQjaC8En9VQ
Det är tungt att jobba på café. Underbemannat samtidigt som du ska servera irriterande kunder i kassan ska du se till att borden är avtorkade och disken är diskad. När det står gammalt porslin på samtliga bord och kön bara växer med irriterade kunder, längst bak står kunderna och muttrar att det är dålig service och att brickorna är slut när du kanske står ensam bakom disken. Sen måste du springa ut för att samla porslin och diska trots att det är kö för att kunderna ska ha någonstans att sitta och för att kopparna håller på att ta slut. 100 tals kilo går genom disken varje dag, lyfta stora backar med tunga latteglas tar på axlarna och det är snorvarmt inne i diskrummet. Inget skräp får gå in i diskmaskinen så då får stå och skrapa tuggummi som någon kletat ut på tallriken och blöjan som någon snällt har lagt där.
På de ställen jag har jobbat som ung så har vi även städat toaletterna och varit kallskänka samtidigt.
https://www.youtube.com/watch?v=GSKeECZ7Cew
RaderaJag har inget konto på Spotify, så den kan jag inte lyssna på.
RaderaYoutube-låten kunde jag höra. Inte riktigt min kopp te, men det var ju ett ambitiöst projekt.
Jag är helt med på att det säkert kan vara väldigt stressigt. Inget jag skulle trivas med eller fixa speciellt länge.
Radera/JB
Inte jag heller.
Radera"Jag kan tänka mig att kafé/restaurang kan ha rätt hårt tryck, särskilt i rusningstid som lunch eller löningshelg."
RaderaJa, det är väl ingen hemlighet att cafébiträde är ett "skitjobb" vid sidan av cykelbud för Foodora och taxichaffis för Bolt och Uber och liknande jobb i gigekonomin. Det är jobb för de som saknar specifik kompetens som efterfrågas av arbetsmarknaden.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Gigekonomi
All heder åt de som kämpar på i dessa yrken. Jag hade aldrig fixat ett sådant jobb.
Tom-Hjördis
Fast jag jobbade faktiskt som tidningsbud som ung vuxen. Det var ett djävla slit, särskilt när man delade ut tidningar i hyreshus. Villaområden var lite lugnare. Tänk dig själv att springa upp och ner i trappuppgång efter trappuppgång i flera timmar. Varje jobbpass var som ett träningspass. På riktigt.
RaderaTom-Hjördis
"Kommer att tänka på en låt om mitt eget yrke när jag läser din kommentar, lyssna på den ;) "
RaderaEn annan som har tjänat en och annan krona den hårda vägen via arbete och sånt är Allram Eest. Jag gillar hans låt bättre.
https://www.youtube.com/watch?v=wxNrPDOgF1Q&t=534s
Tom-Hjördis
Jag har jobbat i gigekonomin i 22 år och är rätt nöjd med det.
RaderaAllram är ju alltid Allram.
Jag har också jobbat som tidningsbud, första året efter studenten. 72 trappuppgångar utan hiss 6 dagar i veckan, har aldrig haft så bra kondition och fick komplimanger för mina snygga vader! :) Nackdelen var väl att ibland låg det nåt fyllo och sov i trappan eller så sprang det ut en arg hund ur en lägenhet där dörren stod på glänt. Men inget allvarligare än så.
RaderaJag delade ut lokaltidningen när jag var 13-14. En gång i veckan, tror det gav 40 kr om det inte var något reklamblad man skulle dela in för då drog taxan upp till hela 60 kr. Inga fyllon och hundar vad jag minns. Inga snygga vader heller, tror jag.
Radera"Sabina jobbade där i nästan ett år om hon pga vantrivsel blödde näsblod varje dag"
SvaraRaderaFramförallt borde hon undersöka sin näsa. Man får inte näsblod varje dag på grund av att ha en dålig arbetssituation. Näsblod får man av inflammation i slemhinnan, torra slemhinnor, peta sig i näsan eller få ett slag (trauma) på näsan. I enstaka fall beror näsblodet på hjärtsjukdom eller blödningsrubbningar.
"Själv sommarjobbade jag på en bank och det var en så vidrig upplevelse att det kändes som en befrielse när skolan började till hösten. Så jag sökte mig inte dit sedan."
Vad var det som var så vidrigt med att jobba på en bank? Var det de höga räntorna på 80-talet?
Tom-Hjördis
Man kan få alla möjliga psykosomatiska symptom av att inte trivas med sitt liv, men visst kan det vara något annat också.
RaderaBankjobbet var i en källare utan fönster. Det var nog mest det som sög.
Det värsta med att jobba på Espresso House är nog ändå att man tvingas lyssna på Christer Sandelins "chillmusik" dagarna i ända.
SvaraRaderahttps://www.dagensps.se/weekend/noje-underhallning/sa-blev-christer-sandelin-rik-pa-hissmusik-artisterna-bakom-latarna-pahittade/
Gangsterrapen är rena rama skönsången jämfört med hissmusiken.
Tom-Hjördis
Ja, Christer Sandelin lyssnar man inte på frivilligt.
RaderaJag har aldrig förstått varför folk ska gråta ut i kvällspressen när de är missnöjda med sina jobb. Varför inte bara sluta och gå vidare?
SvaraRaderaJa, det är onekligen enklast så, och mest effektivt. Dessutom, om någon i likhet med mig har ett märkligt minne och kommer ihåg namn man egentligen inte har någon nytta av, finns ju risken att framtida arbetsgivare kommer ihåg dig från en dylik utgråtningsartikel och DET ökar inte chanserna att få jobbet, även om din kritik kan ha varit helt rättfärdig.
Radera