söndag 12 februari 2023

Facklig deltidsutrotning

Jag fattar att facket rasar mot att H&M vill sänka arbetstiden för sina anställda som ett sätt att skära ner personalstyrkan. Det är ju bra när facket faktiskt jobbar med saker de har med att göra istället för att agera politiska lobbyorganisationer.

Samtidigt är ju inte alternativet att sparka de senast anställda heller så himla populärt, särskilt inte bland de senast anställda. Och det är ju det som är alternativet, företag vill inte ha mer personal än de har bruk för. Det kan man tycka vad man vill om, men vi lever ju i verkligheten.


De flesta, i alla fall.

Med det sagt tycker jag att det är fel att alltid utgå ifrån att deltid är av ondo. Tro det om ni vill, men det finns faktiskt de som vill jobba deltid och/eller trappa ner, och då kan det ju bli en win-win för företaget som behöver mindre personal och anställda som önskar mer fritid.

Jag har helt frivilligt varit anställd på deltid och då tyckte jag att det var bra att det fanns ett sånt jobb. Och var föga imponerad över fackets (HTF, om jag minns rätt) korståg mot deltidstjänster. Jag ville ju ha det så. ”Alla ska ha rätt till heltid” löd budskapet, men de enda som hade rätt till deltid var småbarnsföräldrar, under förutsättning att de redan var fast anställda.

Så kämpa gärna för heltidsjobb och heltidsjobbare, men glöm inte bort att det finns olika önskemål på arbetsmarknaden. För mig och andra som gillar att hålla på med olika saker kan det vara helt perfekt att jobba några timmar här och några timmar där. Eller överjävligt många timmar under kort tid, men det får man ju inte heller för facket. Det är tydligt att alla måste vilja ha och få exakt 40 timmars arbetsvecka hos en och samma arbetsgivare. Och inte timanställd, fast och låst ska det vara. För dem som vill, men tyvärr också för andra.

18 kommentarer:

  1. Gud förbjude att människor jobbar mindre och har energi till att tänka och vara kreativa. Vad skulle kunna hända då? Konsumtionen kanske minskar då en mår bättre av mer fritid och inte behöver köpa prylar för att må bra. Ser hellre att deltid blir en rättighet.

    mvh

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, allt möjligt farligt kan hända. Eller tänk om de inte har råd att betala sina räkningar längre och går i personlig konkurs. Bäst att inte riskera det ;-)

      Radera
  2. Det du nämner borde väl kunna lösas med någon form av mer konsultkontrakt, eller far jag i villfarelser här?
    Mvh investera-pengar.blogspot.com

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om alla parter (inklusive facket) är med på det så. Sen är det ju inte alla som vill frilansa i eget företag. En del vill fortfarande ha tryggheten en anställning ger, men inte jobba åtta timmar per dag.

      Radera
    2. Jag undrar om inte detta bekymmer är väldigt beroende av vilken yrkeskategori och fack man tillhör? Jag har en känsla av att akademikerfacken är betydligt mer välvilligt inställda till deltid, för jag har sett det förekomma runt om mig utan större bekymmer. Däremot fackpampsfacken ,dvs "arbetarna", där verkar de vilja vara herre på teppan och bestämma centralt ala LO.

      Radera
    3. Alla fack jag drabbats av har stått utanför LO och där har det varit ett problem.

      Radera
  3. Facket har satt köppar i hjulet för min del när jag kunnat och velat jobba betydligt mera än normen, såväl under en månad, under ett år, eller den heliga dygnsvilan. Inget har tvingat mig ställa upp och jobba järnet för sådant jag sett som intressant och ledningen som viktigt och bortglömd efteråt för mina insatser har jag rakt ej blivit utan fått ut lite extra godis i alla former.

    I min kommun, precis som många, jobbas sedan hårt med "heltidsresan", att inga nya jobb numera skapas på deltid och diverse incitament att få deltidsanställda öka sin tid.

    Visst, jag fattar att det säkert finns några som sitter med deltid i ofantliga sektorn och säkert vill ha mera, men vanligare borde vara motsatsen för att få ihop livspusslet. där stretar det offentliga emot, trots att det finns många andra bättre lösningar för att få ihop det kring personalbrist och inhopp vid mycket sjukskrivningar.

    Jag skulle gärna gå på halvtid om ekonomin skulle tillåta, alternativt högre deltid med mycket stora möjligheter till jobb hemifrån. Om man får önska i ena näven.
    /JB

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har samma erfarenhet av facket, att de är pigga på att sätta käppar i hjulet för verksamheten, ofta av ren princip. Även facket borde ju vilja ha livskraftiga företag, det blir liksom inga jobb annars.

      Jag vet inte om det är vanligare med ofrivillig deltid än ofrivillig heltid, men det är märkligt att det ena bekämpas hårt medan det andra inte ses som ett problem överhuvudtaget.

      Radera
  4. Mitt stora bekymmer med HM ligger i att man samtidigt söker ny personal, samtidigt som allas tid kapas. Det rimmar illa.

    Sen är det väl ingen som tvingas jobba heltid, om man har en deltid och är nöjd? Handlar väl om att folk som jobbar 100% men bara har avtal på 75% ska kunna få papper på 100%?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, om det är samma typ av jobb och ungefär på samma ställe.

      Många jobbar heltid för att deras jobb inte finns på deltid. Och finns det på deltid ser gärna och ofta facket till att det görs om till heltid. Tvingas kanske är ett starkt ord.

      Radera
  5. Personligen gick vi ner i tid i stället och det är så himla skönt. Kommer troligen aldrig gå upp igen. Mycket mer tid med barnen samt hobbys i stället för nya kök och annat materialet trams. Har dock jobbat mycket mera förut för att sätt fart på snöbollen, men vi lever inte för att jobba utan jobbar (så lite som möjligt) för att kunna leva ^^
    Mvh Kemoko

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra att veta vad man vill och handla därefter (under förutsättning att man inte stoppas av fack, arbetsgivare eller samhälle).

      Radera
  6. Problemet är väl främst för ensamstående som inte får lönen att räcka till om de inte jobbar heltid, tänker många inom handel, hotell&restaurang och vården. De kanske inte har ett val. Här hemma fungerar det ypperligt att frugan och jag jobbar 80%. Visst, vi tappar kanske 100" netto om året, men det är pengar vi inte behöver. Alla är inte lika lyckligt lottade. Om jag var själv hade det funkat då med, tack vare en hyfsat hög lön på 50" brutto. De som har 23" brutto och sen endast får 70% av den, då kan det bli knapert om det finns många munnar att föda där hemma.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Klart de har ett val! För ensamstående utan barn går det alldeles utmärkt att leva på en halv minimilön i alla branscher, om man vill.

      Radera
  7. Hej , försvara inte detta sparo. Jag har jobbat inom skitbranschen inom handel. Det HM är ute efter nu är att få så många ansikten i verksamheten som dom kan plocka in vid behov. Slipper sjuklön, andra kostnader . Då folk kommer bli tvingade för att undre en tid är tvungna att ligga med telefonen i handen om det uppkommer ledig arbetstid för att få ihop pengar till räkningar. Tills de hittar nya arbeten.
    Att jobba deltid inom handel passa skolungdomar och pensionärer som behöver dryga ut studiekassan och pensionen. Att vara småbarn förälder men även övriga anställd på de villkoren leder till stress/utbrändhet/sjukskrivningar! Hoppas att många söker sig där ifrån och hittar andra arbeten, det gynnar samhället bäst och är en samhällsbesparing.Vissa kedjor som HM ,ICA mm är som en sekt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag försvarar väl inte H&M här?! Jag bara konstaterar hur verkligheten ser ut.

      Det man kan göra för att slippa sova med telefonen i handen är att skaffa sig dra-åt-helvete-kapital. Och nu har jag inte varit småbarnsförälder, men hade jag behövt lämna mina barn på institution åtta timmar per dag hade jag verkligen blivit stressad och utbränd. Är det någon gång man skulle behöva gå ner på lägre arbetsgrad är det väl just när man har småbarn? Vill man inte uppfostra dem själv vet jag inte varför man överhuvudtaget skaffar dem, men det är nog en diskussion för ett annat forum, och vis av erfarenhet vet jag att det mesta jag som barnlös säger i det ämnet kommer att viftas bort just för att jag är barnlös, så slipper man fundera över om jag faktiskt har poänger ändå.

      Radera
    2. När jag var ung jobbade jag själv som vikarie på förskola under ca 2år samt även inom äldreomsorg. Precis så tänkte jag också, varför skaffa barn om man inte uppfostrar dem själv? lämna vid 6-7 o hämta vid 17-18 (många gånger somnar barnen i bilen på väg hem och vaknar inte för än nästa morgon). Många av dessa föräldrar hade ganska dåligt samvete.
      Just då fick jag inget bra svar men nu med egna barn som gått igenom småbarns åren och kompisar som gått igenom det och man suttit och diskuterat så är det lättare att förstå.
      Svarat som jag kom fram till är många gånger som allt annat komplext och olika i olika situationer, men generellt är många barn faktiskt inte planerade, samt så består ju livet också av ganska många fler år än just de få åren på förskola (eller en begränsad tid då man behöver jobba lite mer) sen finns ju faktiskt föräldraledighet, helger, högtider och semestrar där man har tid med sina barn trots pressade scheman. Finns även dem som önskar vara yngre för att hinna/orka med och vara pigg inte bara till sina egna barn utan även till barnbarnen samt kanske även deras barn och prioriterar in det i när barnen skall skaffas. I vilket fall, i de fall barnen är oplanerade så väljer ju många i sådana fall att inte ta livet av sina ofödda barn även om de vet att det kommer bli temporärt lite mindre tid med barnen.

      Med det sagt så vägde vi själva pengar eller snarare materiella ting lägre än tid med barnen. Vi hade kunnat ha dem hemma hela tiden men tyckte att 3h ca 3dagar i veckan var lagom, detta för att träffa andra barn samt är det många gånger en bra och pedagogiskt lärande som är inplanerat till efter frukosten fram till lunch ungefär.
      Jag tror att många inte tror att dem skulle klara att få 5k eller 10k mindre i månaden, men man klarar mycket mer än vad man tror, generellt ^^

      Mvh Kemoko

      Radera
    3. Ja, man kan inte säga något kategoriskt. Det är olika från familj till familj. Jag känner bara att väldigt många gör märkliga prioriteringar och jag tror att de långt ifrån alltid är särskilt genomtänkta.

      Man hör ofta folk säga att de lever på marginalen och inte skulle kunna göra något annorlunda eller spara en enda krona. Fast när t ex elen eller bensinen blir X antal tusen kronor dyrare för dem varje månad klarar de det också. Alltså hade de kunnat spara undan de där pengarna även innan, trots att de sa (och antagligen trodde) att det hade varit helt omöjligt.

      Radera