Att den svenska livsmedelsmarknaden är
satt ur spel är de flesta överens om. Ett fåtal aktörer styr och
kommer märkligt nog oftast till kusligt liknande värderingar av
priset på olika matvaror. Nästan så att man misstänker att de
samarbetar för att hålla priserna uppe.
SVT frågar sig vad riksdagspartierna vill göra åt saken.
Gissningsvis ingenting för då hade de väl gjort det, men vi kan
väl ändå höra vad de har att säga, så ska jag på ett
pedagogiskt och ödmjukt sätt förklara varför de har fel.
Vänsterpartiet:
”Kräver att regeringen kallar till
sig de tre dominerande mataffärsjättarna för att få kontroll på
matpriserna. Regeringen bör i första hand försöka få till en
frivillig överenskommelse med dessa tre för att stoppa prischocken
på mat, men samtidigt vara tydlig med att om detta misslyckas kommer
staten gå in med lagstiftning. Det kan vara till exempel åtgärder
för ökad konkurrens eller någon form av prisreglering.”
Min
kommentar: Politiker har alldeles för mycket makt redan idag. Att de
ska gå in och bestämma priset på ost är ingen bra idé. Marknaden
behöver bli fri, inte ännu mer reglerad.
Miljöpartiet:
”Vill avskaffa momsen på viktiga
basvaror som bröd, mjölk, frukt och grönsaker.”
Min kommentar: Skulle kunderna ens
hinna uppfatta ett hack i priskurvan innan de är uppe på
all-time-high igen, med enda skillnaden att livsmedelsjättarna
får ännu högre marginaler? Ännu fler variationer i momsen skulle
dessutom resultera i ännu krångligare administration och byråkrati,
men MP har ju aldrig brytt sig om vad deras förslag får för
praktiska konsekvenser, så varför börja nu?
”Avskaffa momsen på magiska
svampar!” Centerpartiet:
”Har tagit initiativ till att kalla
Konkurrensverkets GD till Näringsutskottet för att förstå om
myndigheten verkligen har de vassa verktyg som de behöver i nuläget.
Har de inte det så kan vi göra ett utskottsinitiativ och tala om
för regeringen vad som måste göras.”
Min kommentar: Förvånansvärt
balanserat av riksdagens kanske minst balanserade parti. Centern har
åtminstone fattar att konkurrensen är satt ur spel, så i denna
fråga kan de vara ”bäst i test”.
Kristdemokraterna:
”Det viktigaste är att få ner
inflationen. Det kan politiken hjälpa till med genom en välavvägd
och ansvarstagande budget som inte spär på inflationen. Det är
därför som vi förordar riktade satsningar till de hushåll som har
det svårast.”
Min kommentar: Konjunkturer kommer och
går, men oligopolet består, och med riktade satsningar visar KD med
allt tydlighet att de inte vill åtgärda problemen utan istället
bekämpa symptomen. Det sägs ibland att riksdagen består av åtta
socialdemokratiska partier och här visar KD tydligt att de är ett
av dem.
Moderaterna:
”Den allra viktigaste uppgiften just
nu är att stoppa den skenande inflationen och därmed
prishöjningarna. Det är regeringens främsta prioritet. Alla måste
dock ta sitt ansvar. Företagen måste se till så att de inte
smyghöjer priser och konsumenter får jämföra priser.”
Min kommentar: Inflationsbekämpning
här med (se KD). Att säga åt vinstdrivande företag att inte
smyghöja priser är såklart poänglöst. De kommer alltid att
försöka vinstmaximera. Att uppmana konsumenterna att jämföra
priser är dock oväntat tufft från Mesmoderaterna. Kanske har
”Tuffe Uffe” för avsikt att försöka få någon att säga hans
öknamn oironiskt, men det lär inte lyckas.
Liberalerna:
”För att få ner de skenande
priserna tar vi ansvar med en neutral budget för att Riksbankens
arbete för att stoppa inflationen inte ska motverkas.”
Min kommentar: Stora, tungrodda
organisationer ska lösa världens alla problem, det är Liberalernas
lösning på allt. Det har aldrig fungerat, men den här gången...
gör det inte heller det.
Sverigedemokraterna:
”Det finns inte mycket politiker kan
göra konkret. Vi kan inte gå in och bestämma priset på potatis,
smör eller mjölk. Det vi däremot kan göra är att fokusera på
inflationsdämpande åtgärder som exempelvis sänka priserna på
insatsvaror.”
Min kommentar: Det enda positiva man
kan säga om SD:s uttalande är att de åtminstone gör klart att
politiker inte ska in och dutta i priset på potatis. Men väl på
”insatsvaror”, vad nu det är. Annars kör de det vanliga tugget
om inflationsbekämpning.
Socialdemokraterna:
”Vi tycker att regeringen omgående
behöver kalla till sig aktörerna i livsmedelskedjan för att se vad
som går att göra för att hejda prisökningarna. Det är ett
rimligt första steg.”
Min kommentar: Sossarna är konsekventa
i att adressera alla problem som regeringens. Nåväl,
opinionsläget visar att retoriken funkar. ”Kalla till sig
aktörerna i livsmedelskedjan” - ska man tjata fram frivilliga
prissänkningar? Det lär ta längre tid än en genomsnittlig
S-utredning, alltså mer än en mandatperiod, vilket är det längsta
en politiker kan räkna till.
”Rent skrivbord
igen!”
Men med det sagt har
jag ingen universallösning. Helt klart måste konsumenterna göra
motstånd genom att inte bara fortsätta gå till sin vanliga butik
och köpa det de alltid köper, men det krossar knappast oligopolet
och garanterat inte på kort sikt. Se över konkurrenslagstiftningen?
Kanske. Jag är glad att jag inte är politiker, så jag släpper fram ”folkdomstolen”. Vad tycker ni behöver göras?