Projekt maträddning!

Jag tänkte skaffa sand för att i den förvara de morötter jag skördat. Jag tog reda på var det fanns, men har inte hunnit, orkat eller brytt mig tillräckligt mycket. Jag har ätit väldigt många morötter, men nu kunde jag konstatera att de som låg kvar i bunkar i skafferiet började se väldigt sorgliga ut. Jag anade till och med någon mögeltråd på.

Men intet skall förfaras! Jag kommer ihåg att min mamma ofta räddade grönsaker genom att steka eller koka upp dem. Inte bara grönsaker, även en restad kötträtt kunde hettas upp och därigenom hålla några dagar till. Det här var på den tiden man inte slängde hälften av sin inköpta eller odlade mat i soporna.

Morötter som börjat bli mjuka kan få nytt liv genom att läggas i kallt vatten, men de här var lite för många och lite för sorgliga. Så det jag gjorde var att först skala dem. Det brukar jag aldrig göra med rotfrukter, mer än för att få bort skador, men nu kändes det rätt. Därefter la jag dem i iskallt vatten ett tag.

Därefter skar jag dem i lite mindre bitar (de minsta morötterna fick gå med oskurna) och kokade dem. Inte färdigt, bara några minuter, för jag tror inte att man ska frysa rå morötter, de blir antagligen helt mosiga då. Men det är dit de ska, till frysen i lagom stora portionspåsar så att jag kan ta upp en i taget. Att knapra morötter som snacks får jag vänta med till nästa skörd, men att finhacka till mat, stuva eller göra morotsbiffar tror jag ska funka alldeles utmärkt.

Familjetiggeri AB

SR berättar om en romsk kvinna som, vad jag förstår, haft som ”jobb” i minst sju år att tigga utanför Systembolaget i Sundsvall. Maken samlar ved i skogen. Tillsammans har de tio barn och tjugo barnbarn, varav ingen gått ut grundskolan.

Alla i inslaget, såväl kvinnan som barnen och reportern konstaterar att det här inte blev helt lyckat, men ingen har någon idé på vad man kunde ha gjort annorlunda. När kvinnan ”jobbat” i Sundsvall passar (enligt henne) barnen på att gifta sig i smyg och skaffa barn. Den femtonåring som SR intervjuade när hon var 8 är nu gift och har ett barn. Hennes mamma säger att flickan kommer att ha tre ungar till innan hon fyllt tjugo. Det tycks vara en naturlag.

Eftersom ingen i inslaget har några idéer tänkte jag försöka hjälpa dem lite. Har man inga riktiga jobb är det inte vettigt att skaffa tio barn. Har man tio barn ska man ta hand om dem och då är det inte klokt att under långa perioder åka till andra sidan av Europa.

Några frågor: Är barnuppfostran ett okänt begrepp för dessa människor? Enligt vilken lag kan barn på 15 år och kanske ännu yngre gifta sig utan sina föräldrars vetskap? Vad kostar kondomer i Rumänien? Jag försöker att inte lägga några värderingar här, jag vill förstå.

Men jo, här kommer frågor med underliggande värderingar: Är det inte tre månader ”EU-migranter” har rätt att uppehålla sig i ett annat EU-land? Kvinnan verkar ha tillbringat merparten av sin tid i Sundsvall sedan 2016, utanför en och samma butik. Har ingen märkt att det är samma kvinna? Har ingen polisanmält? Varför har inga svenska myndigheter reagerat?

”Ser ni något?”

Både mamman och dottern som intervjuas låter precis som deltagare i svenska Lyxfällan. De vet inte hur någonting gick till, det bara hände liksom. Hux flux hamnade de där de är, ingenting kan de göra åt det och därför är de offer. Där ser man.

Gå inte bananas i kommentarsfältet nu. Ni ansvarar själva för vad ni skriver, men håller ni er inte innanför lagen kommer jag att radera och stänga.

Stackars Björn …

Jag uppmärksammades i kommentarsfältet på en snyftartikel om Björn, som vädjar till Kronofogden om att ge honom en betalningsfri månad så att han kan ge dottern ”en riktig jul”. En sådan måste tydligen, i alla fall i Björns värld, kosta en massa pengar.

Hur synd är det då om Björn? För några år sedan köpte han en Audi S4. Detta genom att ta ett blancolån på, för ett säkerhetsfritt lån, svindlande 700000 kr. När Björn förlorade jobbet kunde han inte längre betala månadskostnaden (och hur hög den är tycker inte reportern var en relevant uppgift). Björn fick sälja bilen för halva priset och satt kvar med ett stort lån på en bil han inte längre ägde, vilket ledde till att han inte heller klarade av att betala hyran. Sedan är det svårt att hänga med i svängarna:

”Jag kan inte ha en enda utgift utöver hyra, mat och annat grundläggande. Jag får behålla 17000 kronor efter att fogden har fått sin del. Det ska täcka en hyra på 8000, elen som går upp och ner, maten, lite hygien, busskort, mobil och sådant. Björns tillvaro är skral.”

17000 kr i nettolön är mer än väldigt många pensionärer. Själv har jag oregelbundna inkomster, men förutom när jag köpt bostäder eller kapitalvaror har jag aldrig haft en högre månadskostnad än 17000, oftast inte ens hälften. Efter hyra har Björn 9000 kr. Elen går mycket riktigt upp och ner, men bor han i en hyreslägenhet lär den inte vara särskilt hög. Om jag är generös tänker jag att Björn skulle kunna få lägga 4000-5000 kr på mat, inkluderat dotterns mat varannan vecka. Efter kostnader för ”busskort, mobil, och sådant” har han åtminstone 3000 kr kvar. Vad är skralt med det?

”Han berättar att han var ute och letade pantburkar i går kväll för att ha råd att köpa kaffe att bjuda på under dagens intervju.”

Min egen skörd en vanlig löprunda.

Är Björn möjligtvis spelmissbrukare eller alkoholist? Annars förstår jag verkligen inte. Visst, han är inte rik (även om han antagligen tillhör världens rikaste tiondel), men att han inte skulle ha råd att baka pepparkakor med sin dotter blir bara för dumt.

Vi får inte reda på dottern ålder (heller), men utifrån artikeln gissar jag på 10-12 år. Tillräckligt gammal för att förstå ifall pappa på ett pedagogiskt sätt förklarar att det är kärva tider efter att han levt över sina tillgångar, och tillräckligt ung för att uppskatta julen utan att den blir lika dyr som alla kompisars familjer. På köpet kanske hon kan lära sig respekten för pengar, något som pappa inte har en susning om, trots att han måste ha varit vuxen i minst ett decennium.

Mitt i karriären vid 13

Jag blir alltid imponerad av riktigt unga människor som tar tag i sitt liv. Dagens exempel är Sami som vid tretton års ålder har en egen cykelverkstad.

Omöjligt för mig att veta hur professionellt det är, men han har en hemsida med priser som varken är tokdyra eller löjligt låga. Men alldeles oavsett ifall verkstaden har en hållbar affärsidé och kommer att göra honom rik och populär känns det som att han har ett försprång på omvärlden.

Problemet med barnarbete.

Den som lyssnar på inslaget i länken ovan inser att Sami inte låter som en trettonåring, det här är en affärsman. Hade jag varit Sami hade jag skickat länken till potentiella arbetsgivare om tio år och skrivit ”Det här var jag som trettonåring. Ring mig om du vill veta vad jag kan göra för ditt företag idag.”

Hur gör man för att få det drivet? Även om alla människor har olika förutsättningar tror jag inte att handlingskraft är en egenskap man föds med. Den måste odlas och uppmuntras, och så bygger ekvationen på att inte svenska skolan lyckas döda entusiasmen. Sami tycks ha två engagerade föräldrar som insett att ta vara på sonens intresse.

Föräldrar väljer man som bekant inte, men ju äldre jag blir desto mer inser jag att även jag hade tur där. Det blev ingen cykelverkstad, men när jag stod i valet och kvalet om jag skulle säga upp mig från ett fast och tryggt jobb med karriärmöjligheter för att starta eget i artistbranschen pushade min mamma mig att ta klivet. Jag är glad för knuffen och berättade det för henne i efterhand. Hon hade för övrigt fyllt 88 år idag, men det blev inte så. Grattis ändå!

Allt kan inte subventioneras

Det är kanske bra att diabetesmedicin kan användas mot fetma. Det vore ännu bättre om patienterna äter färre kalorier och ökar sin ämnesomsättning genom att motionera, men i jämförelse med att operera om magsäcken är diabetesmedicinen att föredra.

”Hur menar du nu?”

Nu rapporteras om fetmapatienter som tvingas avbryta behandlingen för att medicinen inte subventioneras för dem som inte har den diagnos medicinen egentligen är avsedd för. Tråkigt för dem, givetvis.

Men jag vet inte ... Det är väldigt mycket som är nyttigt för många människor, som ändå inte finansieras av skattebetalare. Gymkort, idrottsredskap och hälsosam mat t ex. Nu när det är svinkallt funderar jag på att köpa ett löpband. Det vore absolut bra för min hälsa, men det får jag betala själv. På samma sätt får Carina i SR:s inslag betala för diabetesmedicinen om hon vill använda den för att gå ner i vikt.

Staten har inte obegränsat med pengar. För mindre än ett år sedan skrev jag om handikappade som fick betala sina egna rullstolar eftersom de hade behov av att röra sig mer än två kilometer om dagen. Är du lam kan du inte välja att ta dig fram utan hjälpmedel. Carina däremot, hon kan faktiskt gå ner i vikt utan diabetesmedicin. Jag säger inte att det är lätt, men miljontals människor har visat att det går. Och om inte, då får hon faktiskt betala vad den kostar.

Upp till kamp mot gnälliga studenter

Först, tack till ”Surgubben” för ämnestipset. Dagens blogginlägg handlar om den grupp som alltid känner mest självömkan, alltså studenterna, snöflingornas snöflingor. Den här gången gäller det den ”chockhöjda” CSN-räntan, från 0,59 till 1,23 procent för 2024.

Ja, det är en fördubbling, men inte ens studenterna hade väl räknat med att stå helt fria från räntehöjningar när Sverige gått från minusränta? Riksbankens styrränta har på några år gått från -0,5 till +4 procent. Eller som ”Surgubben” uttryckte det:

”På två år har räntan alltså höjts från 0 till drygt 1 % samtidigt som inflationen varit 5-10 %, vilket alltså är kraftigt negativ realränta. Ungdomarna får i princip betalt för att låna men klagar ändå.”

Låt oss då höra studenterna själva.

”Kanske att fler kommer klaga på sin ekonomi och jobba över somrarna i stället för att plugga.”

Att minska lite på öldrickandet på studentpuben är såklart inte ett alternativ.

”Det är tråkigt för att det är för det blir ett mindre incitament att plugga saker som inte direkt leder till ett välbetalt jobb, typ humaniora som väl redan aldrig lönar sig att plugga.”

Säger Molly som läser latin. Men hon ger sig inte där.

”Det är väldigt tråkigt för det är en sådan viktig del av folkbildningen, om alla pluggade civilingenjör hade vi haft ett väldigt tråkigt samhälle.”

På vilket sätt latin är en viktig del av folkbildningen år 2023 förtäljer inte historien, och om alla pluggade till civilingenjör hade ingenjörerna till slut haft ännu sämre lön än de hittepåjobb hon själv studerar för att få. Hade hon läst ämnen relevanta för det moderna samhället hade hon förstått det.

”Jag började plugga direkt efter gymnasiet. Då var det jättebilligt och jag tog lån fast jag bodde hemma.”

Jag kan tycka att det inte är meningen att man ska ta lån om man bor hos sina föräldrar, då borde studiebidraget räcka mer än väl. Alltså är hon ett bevis för att det varit för billigt. Det förstår hon uppenbarligen inte själv när hon följer upp med:

”Det är jättetrist för det känns verkligen som att det kommer bli så att folk inte vill plugga 'onödiga' ämnen.”

Kan någon förklara för mig varför staten ska subventionera onödiga studier? Alltså, inte nog med att själva undervisningen är gratis, man får låna till sitt uppehälle medan man håller på. Är det då för mycket begärt att de pluggar sånt de har användning för?

Jag känner snarare att studielånet, Sveriges i särklass billigaste lån, borde höjas ytterligare. Det är bra att människor studerar för att få jobb de tycker är intressanta, men universitet är faktiskt inga jävla fritidsgårdar. Plugga det ni ska, bli färdiga med det och kom er ut i arbetslivet!

Skrota EU istället

Det är ingen hemlighet att jag är rabiat motståndare till EU. Större unioner har testats förr, som i Sovjet och det fungerade inget vidare då heller. Unioner leder alltid till att makten hamnar ännu längre från vanligt folk och att de som styr har ännu sämre koll över vad de beslutar om.

Jag fick ett tips från Hanna som bara förstärker mitt EU-förakt, ett EU-förslag om att människor inte ens ska få bestämma över när våra egna bilar ska skrotas. Helt galet! Vem vill ha detta:

”Striktare regler: EU föreslår hårdare regler för att avgöra när en bil bör skrotas. Fordonsägare kommer inte längre att ha rätt att själva bestämma när deras bil är redo för skrotning.

Syfte med förslaget: EU vill främja en mer cirkulär fordonsindustri genom att kontrollera hela livscykeln för fordon från produktion till skrotning för att säkerställa återvinning och miljöhänsyn.”

Folkpartister såklart, de applåderar alltid totalitära förslag som inskränker individens frihet (liberaler, jo tjena...). Men vem mer? Och hur tusan kan man hävda att miljön gynnas av att skrota fungerande bilar? Min nuvarande bil är 50 år och har således återvunnit sig själv ett antal gånger. Man kan hävda att gamla bilar ger större utsläpp, men det går absolut inte att säga generellt. Det man däremot kan säga är att alla bilar ger hög miljöpåverkan vid tillverkning, inte minst elbilar.

”Det ska alltså inte längre vara du som fordonsägare som beslutar när det är dags att skrota din bil, utan det ska avgöras utifrån en punktlista. Om någon av punkterna uppfylls är äganderätten förverkad.”

Oavsett om du gillar gamla bilar, låter det här rimligt? Till dagens politiker vill jag bara säga att 1984 var en dystopi, inte en jävla instruktionsbok!

Kommer det här förslaget bli verklighet? Troligen, i någon form. I EU blir de flesta dumheter verklighet, förr eller senare. Det enda positiva med det är att politiker i länder som ännu inte är med i EU, som mitt hemland Norge, har svårare att lura sin befolkning att gå med ju mer dumheter de hittar på.