”Tittarna rasar”

Jag trodde aldrig att jag skulle försvara TV4 eller Steffo Törnquist, men nu blir jag tydligen tvungen. I programmet Nyhetsmorgon presenterades en nyårsmeny, men Aftonbladet berättar att tittarna ”rasar” mot den dyra maten.

Nej, det gör de inte. I Instagraminlägget de refererar till får TV4 förvisso kritik för att nyårsmaten var för lyxig. Lite oklart av hur många eftersom några inlägg skulle kunnat vara ironiska, och något inlägg klagar på att det frossas i kött eller något annat som inte har med priset att göra. Jag får det till åtta Instagramanvändare som klagar på prisnivån på nyårsmiddagen, åtta av deras 385000 följare. Det är i mitt tycke en ganska beskedlig folkstorm. Jag får ibland kritik för att jag är gnällig, men låt oss lyssna på den här kritiken:

”Inget för en vanlig människa! Bara för mediemänniskor med hög lön. Här blir det grillad kyckling och potatis.”

”Är det mot vanligt arbetande hederligt folk ni vänder er åt?? Med dom matpriser som är nu så har ingen vanlig medborgare råd med den menyn.”

”Vilken publik vänder sig Nyhetsmorgon till? Inte vanligt folk i alla fall med den menyn!”

Aftonbladet rabblar lite priser och baserat på det känns det rimligt att anta att en portion kan gå lös på uppemot en tusenlapp. Jättedyrt för en måltid, men knappast omöjligt för ”vanligt folk” att uppnå. Skulle man sedan drista sig till att byta ut wagyebiffen för 3500 kr/kg (på Hötorgshallen i Stockholm!) mot oxfilé för en tiondel av priset kan man kanske halvera totalkostnaden.

Med risk för att få ett helt drev emot mig påstår jag att det mesta handlar om prioriteringar. Tycker man att nyårssupén är årets viktigaste händelse är den värd en och annan uppoffring. Jag skulle vilja fråga den som säger att ”ingen vanlig medborgare” har råd med TV4:s nyårsmat vad han har för matbudget övriga året, vad han kör för bil osv.

Jag har i stort sett inte haft rumstemperatur i mitt kök sedan i höstas, inte druckit alkohol sedan … jag minns inte ens och inte ätit på restaurang på flera år. Säkert helt galna val för någon annan, men det bekymrar inte mig. Poängen är att den som vill lägga undan pengar till en kanonmiddag på nyårsafton troligen kan det, och den som vill låta bli och sedan gnälla fram till påska kan göra det.

Lågprisbutiksunderskott

Det förvånar mig lite att bara tretton procent av de svenska matbutikerna är lågprisbutiker. Kanske för att jag själv nästan uteslutande handlat i lågprisbutiker i många decennier. Nu beror det väl lite på hur man räknar. Gissningsvis finns det bara Ica och/eller Coop på många mindre orter medan andelen lågprisköp blir betydligt högre där det bor flest människor.

Men i Norge bor det en högre andel människor på landsbygden och här räknas majoriteten som lågprisbutiker. Troligen handlar det om att den största kedjan, Rema 1000, anses som lågpris medan högpriskedjan Ica är störst i Sverige.

Vi får de butiker vi förtjänar och det är ändå positivt att såväl svenskar som norrmän tycks ha fått upp ögonen för möjligheten att spara pengar i matbutiken. Det bör leda till att handlarna inte kan behandla oss hur som helst. I en fungerande marknad innebär prishöjningar färre kunder och mindre köp.

”Vad hände nurå...?”

Själv har jag fortfarande egenodlade äpplen och morötter kvar från i somras, liksom kantareller och blåbär jag hämtade gratis i skogen. Förhoppningsvis ökar jag successivt andelen gratismat och får tag i ännu mer mat direkt från producent. Den mat jag fortfarande köper i matbutik ska jag försöka pressa priset på genom att vara så otrogen som möjligt.

Skatt trumfar miljö

Nytt år och nya irritationsmoment, men jag är inte helt klar med det gamla året. Strax innan jul försökte regeringen smyga in en ny ”klimatplan” som i vanlig ordning när ord som miljö och klimat används handlar om att ta ut mer skatt.

Det är ju så politikerna jobbar när det kommer till miljöområdet. Först fastslås att man lägger skatt på det man vill begränsa, i detta fall bilar drivna av bensin och diesel, så då inför man utsläppsavgifter för att folk ska köra elbil istället. Längst ner i artikeln framgår att även elanvändningen ska bestraffas:

”Även elpriserna kan komma att belastas med 32 öre per kWh för utsläppsrätter.”

Jag drar därför slutsatsen att detta varken handlar om klimat eller miljö hur mycket klimat- och miljöminister Pourmokhtari än hävdar det. Den här regeringen skiljer sig nog inte från någon annan på den punkten. Miljö i all ära, att styra folks liv ännu mer ärofyllt, men bäst av allt är skatteintäkter.

En kilometerskatt på elbilar har diskuterats så länge elbilar har funnits. Här i Norge är planerna ännu mer konkreta, men så här sa svenska Teknikens Värld redan för några år sedan:

”Med fler elbilar på vägarna försvinner stora skatteintäkter. Det är tänkt att stävjas med en ny skatt – kilometerskatten.”

Då var regeringen rödgrön, kanske någon invänder. Själv är jag både färgblind och cynisk, så jag blir inte ett dugg tryggare av det. Samma i Norge. Just nu är det Arbeiderpartiet och Senterpartiet som styr, men skulle de lyckas få till en kilometerskatt för elbilar innan nästa val, 2025, tror jag inte att en Høyre-ledd regering skulle riva upp den. De gillar nämligen också andras pengar.

Det verkar som det blivit nyår igen

2023 till ända och dags att sammanfatta året. Jag brukar inte summera börsportföljen offentligt och tänker inte göra det nu heller. Det har i alla fall gått väldigt bra. Kanske inte den bästa procentuella utvecklingen, men absolut största vinst i kronor på ett kalenderår.

Inga nyårslöften heller, men jag kämpar på med ett och annat. Jag ska inte trötta ut er med dem heller utan bara rekommendera er att göra detsamma. Kör nyårslöften om det känns bra, låt bli om det känns bättre. Men fundera över vad du vill och hur du ska lyckas med det.

Jag kommer ofta tillbaka till Ingemar Stenmarks kommentar ”Jag vet ingenting om tur, bara att ju mer jag tränar, desto mer tur har jag”. Jag tror nämligen inte att det bara gäller slalom. Saker har en förmåga att gå bättre om man jobbar för det.

Att sträva är nästan viktigare än att befinna sig på en bra plats i livet. Sannolikheten för att jag ska lyckas med mitt skrivande, biodlingen och framtida byggprojekt ökar genom att jag vågar erkänna mina mål för mig själv och fundera över hur jag ska uppnå dem.

Och sist, men inte minst. Nyår är förvisso en bra tid att tänka över vad man vill, men också att klappa sig själv på axeln för det man åstadkommit. Jag har själv lättare för att se det jag inte hunnit med än det jag faktiskt klarat, men idag ska jag glädja mig åt att jag fått mer och mer ordning på mitt liv i Norge.

Jag kan väldigt mycket bättre norska nu än jag gjorde för ett år sedan, i både tal och skrift. Under 2023 har jag utökat biodlingen från fyra till sju kupor och blivit certifierad biodlare vilket ger mig möjlighet att flytta bin till externa bigårdar. Jag byggde odlingslådor och lärde mig väldigt mycket på årets odling och jag är visserligen lite sur över att jag inte byggde och målade mer än jag gjorde i somras, men jag la om taket på två hus och målade om vedboden, det är ändå inte kattskit.

Därför har jag bestämt mig för att 2023 avslutas med flaggan i topp, men att jag ska få till väldigt många bra saker i 2024. Gott nytt år, gott folk!

Kontolösa bankkunder klagar

Svenska banker ser marknaden som en slags godispåse där de kan välja de kunder de vill ha. Eller ja, egentligen kan de inte det för är man lagligt i Sverige har man rätt att få vanliga banktjänster och när man inte får det klagar man.

Jag blir provocerad av bankernas förhållningssätt här. De har ingått ett avtal med staten och då får de banne mig hålla sin del med tanke på att de är noga med att staten ska hålla sin, att garantera deras förluster när det går åt skogen.

Dessutom har jag själv befunnit mig i samma situation som den australiska kvinnan i programmet. När jag kom till Norge hade jag inget personnummer eller ens lightvarianten D-nummer. Det gjorde att jag inte kunde försäkra min bil, stå för mitt eget elabonnemang eller ha ett norskt bankkonto.

När jag fick ett D-nummer efter några veckor kontaktade jag en bank för att öppna konto och kände på intet sätt att det var givet att de skulle godta mig. De var sura för att jag inte hade bolån på mitt nyinköpta hus hos dem. Möjligen lindrades det lite av att jag inte hade huslån någon annanstans heller, men så saknade jag anställning. Jag är osäker på om det faktum att jag på sikt skulle flytta över mitt företag till Norge hade hjälpt om de förstått hur lite transaktioner och pengar jag har där. Jag ska inte säga att jag ljög, men jag svarade ganska svävande.

”Jorå, mycket på gång nu ...”

Lösningen måste vara att hindra bankerna att välja kunder fritt, alternativt avstå från statliga bankgarantier. Sluta att dalta med bankerna! Det finns himla många banker och det är inte självklart att alla ska finnas i eviga tider, ens om de är så kallade storbanker. Om en stor andel av de rekordmånga kundklagomålen visar sig riktiga är det hög tid för staten att flytta fram sina positioner.

Ekonomiska nyord 2023

Språkrådets nyordslista ser ut ungefär som vanligt. Ett gäng ord kan jag nästan garantera aldrig kommer att slå igenom och andra betyder något helt annat än vad Språkrådet skulle önska. Och så har vi ord som inte alls är nya, som ”svenska tillstånd” som man plockat från den norska nyordslistan 2017, men det var inte nytt då heller. Norska Aftenposten konstaterar att uttrycket ”svenske tilstander” använts i decennier. Men nu tar vi ekonomiorden:

Multilojal

Nästan alla träffar på ordet multilojal refererar just till nyordslistan, så det verkar inte precis ha slagit igenom stenhårt, men det betyder i alla fall ”medlem eller kund hos flera olika butikskedjor för att leta bästa pris och nyttja rabatter”. Ett ganska överflödigt ord, men ett bra fenomen. Vi gör klokt i att vara multilojala (eller illojala som jag hellre skulle kalla det). Handla där det är billigt, se till att det lönar sig för butikskedjorna att sänka priser.

Deinfluencing

Lite av motsatsen, ”att i sociala medier uppmana till att inte köpa en viss produkt eller tjänst”. Bra, de som säljer skit ska inte sälja. Låt oss informera andra både om det som är bra och om det som är dåligt, online och offline. Lägg också den där minuten det tar att recensera företag och produkter på nätet. Det hjälper oss alla.

Snikflation

”Strategi där företag i stället för att höja priser försämrar kvalitet, rabatter och service på produkter och tjänster.” Det här känner jag igen och jag misstänker att jag inte är ensam. Det som försämrats allra mest måste väl vara kundtjänst? Finns det ens en kontaktväg kan man vara ganska säker på att inte få svar där. I alla fall inte av en människa, man kan få ett robotsvar som i så fall ofelbart svarar på något man inte frågat om.

Det näst vanligaste fenomenet av snikflation hittar vi i 2020 års nyårslista, nämligen krympflation, ”minskning av innehållet i förpackning utan motsvarande prisminskning”. Trea på lista skulle jag med ett nyord kunna kalla ”skenrabatt”, ett billigt pris som lockar mig till butiken eller sajten bara för att konstatera att den varan inte finns. Då brukar jag fråga om den finns i någon närliggande butik i samma kedja och döm om min förvåning (not!) när jag får reda på att den är slut där med. Det är himla lätt att erbjuda billiga priser om varan ändå inte finns, åtminstone inte under den period den är rabatterad.

Så låt oss bli ännu krångligare kunder under 2024. Ställ de obekväma frågorna, kräv din rätt och låt såväl handlaren som den övriga världen veta att du inte är nöjd med mindre än att du får det du blivit lovad och det du betalar för.

Krig och Svenska Freds

Ett särskilt bidrag till fredsorganisationer ska inte längre betalas ut, det har regeringen beslutat. De får även fortsättningsvis föreningsbidrag, men det här var alltså en extrapeng på tjugo miljoner till arton organisationer, varav den största är Svenska Freds som fått 2,7 miljoner i år.

”Skattesallad är inte dumt!”

Dessa går givetvis i taket och kallar besparingen för ett hot mot demokratin och andra överord. En del debattörer i sociala medier menar att detta är beviset för att regeringen är galna krigshetsare, för tydligen är man antingen för Svenska Freds eller för världskrig, det finns inga mellanting som att vara motståndare både till Svenska Freds och världens krig.

Själv är jag förresten motståndare till politiska bidrag. Kanske fanns det en tid när de hjälpte demokratin mer än de stjälpte, för hundra år sedan. År 2023 tänker jag att det är bättre att de som står bakom en politisk idé själva får finansiera den, genom att be om frivilliga bidrag eller genom att jobba och lägga sina egna pengar i potten. Alternativet är att de som har makten ska bestämma vem som ska få pengar från människor som inte själva väljer mottagare av deras pengar. Låter det demokratiskt?

Enligt Svenska Freds själva är de ”snart 10 000 medlemmar som tillsammans arbetar för en fredligare värld”. Hur då? 2,7 miljoner blir 270 kr per medlem. Eller ja, det står ju ”snart” tiotusen medlemmar, så låt oss avrunda till 300 kr/medlem. Förutsatt att de inte på känt manér pumpat upp medlemsantalet med hittepåmedlemmar, men det ska vi väl inte tro, så är det mindre än en krona per dag. För närvarande kostar det 240 kr/år att vara medlem. Det är alltså 20 kr/månad och då får man ändå en medlemstidning. Skulle medlemmarna hoppa av om de höjer med 300 kr var det kanske inte så mycket bevänt med engagemanget.