I den senaste statistiken jag hittar,
från 2013, kostade en restauranglunch i Stockholm i snitt 81,30 kr,
men eftersom priset tycks stiga 2-3 kr/år och jag allt oftare ser
reklam om lunch ”under hundringen” gissar jag att vi nu är uppe
på minst 90 kr. Jag har oftast lyxen av att kunna laga lunch i mitt
eget kök, men många har ju inte det och ställs då inför valet
lunchrestaurang eller matlåda. Det ena är enklare, det andra
billigare.
Att själv fixa hela veckans lunch är
enklare om man är filmjölks- och salladstypen som helst kastar i
sig något på stående fot, då kan man komma undan med en matig
macka. Själv är jag mer skrovmålstypen som vill ordna merparten av
dagens näringsintag vid lunchen, och då krävs lite mer engagemang.
Ska man räkna arbetstid på att fräsa
ihop en lunch kvällen innan förstår jag att det är lätt att ta
den enkla vägen och äta ute, men så behöver man ju inte göra.
Antingen bränner man på ett par extra portioner av middagsmaten
eller också drar man igång ett storkok på söndagseftermiddagen
och ordnar hela veckans lunch på en gång.
Och här finns ordentligt med pengar
att tjäna. Om den hemlagade lunchen kostar 10 kr (kolla exempelvis
in Portionen Under Tian eller Skippa nudlarna) är besparingen 80 kr/dag eller 18000
kr/år! Med åtta procents ränta på sparat kapital är vi efter tio
år uppe i över en kvarts miljon, antingen på sparkontot eller i
fickan hos någon flottig krögare.
Det jag brukar fokusera på när jag
ska göra matlådor är att välja mat som funkar för ändamålet.
Den ska vara lätt att transportera och klara en varm resa om det är
den tiden på året. Och så bör den vara enkel att laga till, hela
portionen ska gå att slänga in i mikron så att allt blir varmt
samtidigt, det får inte gå tid på uppläggning, krävas en massa
tillbehör eller annat strul. Bäst funkar matlådor av typen paj,
pizza och grytor, men också pasta, lasagne, pytt och varma mackor.
Egentligen vad som helst som inte är för känsligt att släpa med och som är lika gott efter mikrovärmning som färskt.
Visst kan det vara stressigt att lägga
fritid på att laga mat, men väl framme på en arbetsplats tycker
jag att det är betydligt lugnare att slå sig ner i lunchrummet än
att springa ut och jaga lunchrestaurang. Och så ger vetskapen om den
där kvartsmiljonen på kontot vart tionde år extra livskvalitet.
Obligatorisk disclaimer: Portionen
Under Tian och Skippa nudlarna har jag rekommenderat förut och
varken fått betalt då eller nu.