Marie tipsade mig i kommentarsfältet
om Suzanne och Rolf i Hofors som bränt allt de äger och har efter att ha nappat på bitcoinreklam på Facebook med en bild av
Leif G W Persson, för ”GW har man ju förtroende för”.
Tur i oturen att de själva är helt
utan skuld. Det är bankernas fel, och bedragarnas, och kanske den
kallhamrade kronofogden som nu mäter ut parets pension. För inte
kan väl de själva, som de vuxna människor de varit i c:a 50 år,
förväntas ta något som helst ansvar för sina beslut. En bild av GW räckte för att få Rolf och Suzanne att låt bli att göra någon kontroll av företaget och dess representant som de inte
ens verkar ha ett efternamn på. Nej, för GW var ju med och ”Vi
tänkte att han hade koll på sådana här saker”.
Tanken att det går att få tag i en
bild av Leif G W Persson utan att han är inblandad slog dem tydligen
aldrig. Några andra kändisar som använts just i bitcoinbluffar är Stefan Persson, Stefan Löfven, Daniel Ek, Camilla Läckberg, Filip
Hammar, Fredrik Strage och Claes Elfsberg. De här namnen hittade jag
på mindre än en minut. Men Rolf och Suzanne kanske inte tyckte att
deras samlade sparkapital var värt en minut?
Eller också tyckte de att det lät så
bra att de helt enkelt inte ville få sin illusion krossad. När
säljaren uppmanar paret att ta ett lån och de säger att de först
ska rådfråga sina barn tycker säljaren att det är bättre om det
blir en överraskning. Och det blev det säkert.
Om jag hade sålt en bra produkt och en potentiell kund hade sagt att han först ville få en second opinion hade jag välkomnat det. Vore det en riktigt bra produkt kunde jag ju få sälja till fler på det viset. Och om man vänder på det, om en deal verkar för bra för att vara sann är den antagligen det, och om säljaren säger att den är så bra att den inte behöver ifrågasättas är det dags att gå därifrån. Eller springa.