Så sent som i september berättade jag
att jag anlitat en elfirma och var nöjd,
men lyckan blev tyvärr kortvarig.
Jag behövde mer
elektrikerhjälp. Inga avancerade grejer, ett antal elkontakter,
strömbrytare och lysrör i garaget och ladan, och ett eluttag i köket. Precis som första gången kom chefen för
firman hit och tillsammans gick vi igenom allt som behövde göras.
Jag hade skrivit en att-göra-lista som han sedan åkte hem och
räknade på.
Några dagar senare återkom han med
ett anbud, 16 arbetstimmar + material. Jag förhörde mig lite om
materialkostnaden, men timantalet kändes rimligt och var ungefär det
han hade antytt redan på plats. Så jag gav klartecken och någon
vecka senare kom samma elektriker som första gången, en väldigt
noggrann kille. Jag satt i huset och jobbade medan han började i
garaget. Efter sex timmar gick jag ut för att kolla hur det gick för
honom. Då hade han satt upp åtta eluttag, det var allt.
Nu började jag ana att han inte skulle
hinna klart på sexton timmar i det tempot, men det gjorde ju inte
mig något eftersom jag hade fått ett fast pris. Det var förresten
samma sak första gången. Då hade de skrivit åtta timmar, men nog
fick jag det till minst tio. På fakturan stod det ändå
åtta, det var ju det vi enats om.
Så när han denna gång jobbade tre
dagar tänkte jag att det här kommer chefen bli sur över eftersom
han trodde att det skulle gå på två. Fast den här gången tänkte
han tydligen inte ta kostnaden själv, i förra veckan fick jag en faktura på 31
timmar istället för utlovade 16. Jag tänkte att det var en intern
kommunikationsmiss, så jag mejlade och hänvisade till det
skriftliga anbudet där det förutom sexton timmar stod: ”Det kan
forekomme endringer underveis som kunden blir informert om
skriftlig.” Och det hade jag ju inte blivit, inte muntligt heller,
för den delen.
Men nej då, firman stod på sig. De
menade att jag måste ha sett att elektrikern jobbat mer än sexton
timmar, och förresten var det jag som bad honom komma tillbaka den
tredje dagen. Nåja, när jobbet inte var klart efter två dagar
frågade jag när det skulle bli det. Det här var på lördagen och
elektrikern sa att han skulle vara ledig på söndag, men att chefen
skulle återkomma till mig. Det gjorde han på söndagen och sa att
samma elektriker kunde komma på måndagen. Inte ett ord om ändrade
kostnader.
Så jag rustade mig till krig. Först
kontaktade jag Forbrukerrådet, som jag uppfattat är lite som Allmänna Reklamationsnämnden i
Sverige. De lät som att de tyckte min ståndpunkt var rimlig och
bekräftade vad jag trodde, att ett företag normalt sett bara kan
öka kostnaden med femton procent från ett skrivet anbud. Fast nu
hade de ju sagt att det i så fall skulle varslas om skriftligt,
vilket inte skett. Forbrukerrådet tyckte i alla fall att jag på
förfallodagen skulle betala den del av fakturan jag ansåg var
riktigt, alltså sexton arbetstimmar plus materialet (17000 kr inkl moms mindre än slutsumman på fakturan).
Sedan hänvisade de mig till
Forbrukertilsynet, som lyssnar på parterna och sedan gör en
bedömning av saken. Precis som svenska ARN är inte företag tvungna
att följa deras rekommendationer, men jag tänker att ett företag
som jobbar så nära norska myndigheter som en elfirma gör klokast i
att hålla sig väl med dem. Forbrukerrådet rekommenderade mig också
att betala den rimliga delen av fakturan, samt skicka en skriftlig
beskrivning av ärendet ihop med anbud, faktura och
e-postkonversation till dem.
Så det gjorde jag, men först skrev
jag ett mejl till företaget och berättade att jag inte hade för
avsikt att betala fakturan i dess nuvarande skick. Vi har enats om
sexton timmar plus material, så jag betalar för sexton timmar plus
material. Så kom detta med i min anmälan till Forbrukertilsynet,
som jag för övrigt också berättade för företaget att jag skulle
skicka. Full transparens, jag har ingenting att dölja.
Forbrukertilsynet sa att jag kunde
räkna med tre månaders handläggningstid och utifrån deras hemsida
tänker jag att jag nog borde vara glad om detta är klart inom ett halvår.
Lyckligtvis behöver jag inte vänta på det. Efter att jag betalat det rimliga beloppet och informerat företaget om att Forbrukertilsynet kopplats in fick jag en kreditering, en ny faktura på det belopp jag redan betalat, samt en slags ursäkt.
Om det berodde på att chefen kom på orimligheten i att han offererat hälften så många timmar som det blev i verkligheten, rädsla för myndigheten eller en kombination får jag aldrig reda på, men jag är glad att kriget blåstes av. Återstår att se var jag ska hitta en elektriker nästa gång jag behöver det. Denna firma vågar jag inte anlita igen, och gissningsvis är den oviljan ömsesidig.