tisdag 27 februari 2018

Den hundrade miljonen

Jag fattar dem som aldrig försöker få ihop sin första miljon, för att de tycker att livet har roligare utmaningar. Denna grupp ska inte förväxlas med den majoritet av Sveriges befolkning som överhuvudtaget inte reflekterar över att de själva har makt över sin egen ekonomi. Jag pratar om dem som har tänkt igenom saken och kommit fram till att pengar inte är allt, att man ändå inte kan äta sig mer än rätt osv. Helt okej.


Jag fattar också den som har tio miljoner och som börjar jobba på den elfte. Jag skulle inte orka motivera mig själv att göra det, men tio miljoner är inte galet stora pengar. Ett stort hus i centralt läge kostar mer än så, t o m en stor lägenhet i Stockholm. Många menar att man behöver mycket mer pengar än så för att kunna kalla sig ekonomiskt oberoende. Jag håller inte med, men det beror på vilket liv man vill leva.

Låt oss gå upp ett pinnhål. Vad är poängen för den som har hundra miljoner att fortsätta med den hundraförsta? Låt oss säga att du driver ett företagsimperium och tycker att det är det roligaste som finns. Givetvis ska du då inte sluta bara för att din förmögenhet blivit niosiffrig.


Men hur vanligt är det? Jag tycker att det verkar som att många människor lägger väldigt mycket tid på att samla pengar de aldrig kommer att ha någon nytta av, trots att de skulle bli lyckligare av att göra annat. Jag hoppas att jag inte blir en sådan. Inte helt säker på att jag lyckas.

26 kommentarer:

  1. Jag tror inte pengar är den huvudsakliga motivationen för den som har 100 miljoner. På den nivån tror snarare det handlar om maktambitioner eller intresse för att utveckla något, tex sitt företag. Men vad vet jag..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är nog en glidande skala, men jag hoppas att du har rätt. Det vore på något sätt tragiskt om samlandet tar överhanden.

      Radera
  2. Bra frågeställning!

    Inte helt enkelt att sluta lägga på hög efter många års sparande/sparsamhet.

    Optimal storleken på högen är ju helt avhängigt utgiftssidan, kan säkert variera mellan nån miljon till hur mycket som helst.

    Att käka god veggobiff minskar kravet på högens storlek.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Nej, jag leker ibland med tanken på vad jag själv skulle göra/ändra om jag fick en massa miljoner till skänks.

      En del "kräver" så mycket pengar för att känna sig säkra att det är lätt att undra om de inte hugger i lite extra för att garantera sig att aldrig komma fram.

      Radera
    2. Tror du har rätt där, om inte psyket har kommit i mål så är det säkrast att ställa orimliga krav på högens storlek. Stackars satar!

      Radera
  3. Ja, det bästa kanske är att lägga sig ned och dö vid den elfte miljonen? För vad är meningen, liksom?... Skämt åsido, är man bra på något, och om det är kul, så ska man givetvis maximera fördelen. Inte mer komplicerat än så.
    Mvh https://investera-pengar.blogspot.se/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst, det är ju bättre att samla på pengar man inte behöver än t ex att röka heroin. Jag har inget emot det, jag har bara svårt att förstå.

      Radera
  4. Jag tror som Anonym att det är skillnad om pengarna ligger i ens lilla ISK eller är bundna i företag, det blir nog mest verktyg till andra mål snarare än "en spänn till hurra"-känslan. Jag minns en Skavlanintervju med Jeanette Bonnier - tätast i familjen - och på frågan "Hur känns det att ha så mycket pengar" sa hon (och jag kommer aldrig glömma dessa svar):
    1/ Jag känner mig inte så rik eftersom allt är uppbundet i olika verksamheter
    2/ Men visst, det är trevligt att ha mycket pengar, särskilt det faktum att man kan vända sig till den man man råkar ha vid sin sida för tillfället och säga (hon var vid intervjutillfället en bra bit över 80): "Vi ska skiljas åt nu, du tråkar ut mig" (läses med lite överklassigt rullande r och teatraliska ögon upp i skyn)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är stum av förvåning att
      A: det finns någon som orkar lyssna på Fredrik "Ääh-humhum-*harkel*host*" Skavlans intervjuer.
      B: han alltså fått någon att säga något intressant i dessa annars toktrista samtal. För det där var ju faktiskt kul!

      Radera
  5. Jag samlar gärna pengar som förhoppningsvis gör mig en aningens friare med tiden. Och misslyckas det projektet så tänker jag att det kan bli en darrig åldring mindre som behöver trängas vid soppköket om x antal år. Ska man ha någon pension att räkna med får man nog ordna de pengarna själv.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den kalkylen gör jag också. I "Hundraåringen som försvann..." hör myndigheterna av sig till Allan och frågar vart de ska skicka pensionen eftersom han varit pensionär i över 30 år och han bara: "Har JAG?!" Skulle det dunsa ner en utbetalning i brevlådan om 2-3 decennier kommer jag bli lika förvånad, för jag har aldrig räknat med de pengarna.

      Radera
  6. Vilken nytta gör det att du som ägare till en förmögenhet på 100 miljoner kr spenderar som ett svin? I det stora hela ingen nytta alls. Men om du lämnar efter dig en förmögenhet när du dör och instruktioner om att en stiftelse skall skapas där avkastningen går till medicinsk forskning/kolonisation av rymden etc, ja då gör pengarna faktiskt nytta på riktigt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sant, men det finns ju mellanting också. Att "spendera som ett svin" tror jag inte ligger för oss som inte gjort det från början, men när man nått en viss nivå med en begränsad tid framför sig känns det inte mer än rätt att faktiskt få njuta av de pengar man gnetat ihop och slippa jaga mer.

      Radera
  7. Skrev en uppsats om motivation för lääänge sedan. Lön/pengar har inte en motiverande effekt så länge den har en viss nivå och upplevs "rättvis". Vad "rättvist" är är väl sannolikt ganska subjektivt men utifrån den normalfuntade så rör man sig väl inom ett spann och över den nivån så handlar drivet om något annat än pengarna i sig. Så steget 100 till 101 miljoner handlar nog - som några av de andra kommentarerna redan varit inne på - om något annat. Däremot drivet upp till de ca 10 mnkr:na eller nivån där vi upplever oss som ekonomiskt oberoende är nog motiverande för de flesta av oss :-). Hälsar Lars D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Framförallt funderar jag över hur synen på rättvisa ändrat sig från "lääänge sedan" fram till nu. Någonting säger man att färre är nöjda med sin livssituation idag än tidigare trots att de flesta fått det bättre.

      Kanske tog jag i lite väl när jag skrev 100 miljoner. Eller, rättare sagt, jag underskattade läsarnas förmåga att ta mig på orden (folk brukar så sällan ta mig på allvar att jag inte trodde att det skulle hända nu).

      Jag menar såklart inte att det finns absoluta gränser vid 10 och 100 miljoner. Jag tänker mer allmänt att det finns en risk att vi fortsätter spara oförtrutet trots att vi borde kunna slå av lite på takten när plånboken fylls, men att det är svårt att känna av detta själv. Åtminstone för mig.

      Radera
    2. Tror Herzberg var liraren jag hänvisade till för lääänge sedan :-)
      Bygger sannolikt i sin tur på gamle Maslow. Tror att förhållandena är hyfsat allmängiltiga än idag.
      Hälsar Lars D http://www.biz4you.se/html/ledarskap/ledarskap/motivation/herzberg-motivations-och-hygienfaktorer.pdf

      Radera
    3. Mycket stämmer nog, men jag fastnar faktiskt lite redan på första meningen:

      "Människan motiveras inte av yttre faktorer, motivation kommer inifrån."

      Jag undrar om inte den formuleringen kom till innan Facebook var fullt utbrett. Jag skulle säga att folk tänkte betydligt mer självständigt för bara 10-15 år sedan. Nu gör vi så himla mycket som förväntas av oss, utan att vi själva alla gånger vet riktigt varför.

      Radera
    4. Vi hamnar ju i en kul definitionsfråga då kring "motivation". Samma diskussion som skillnaden självförtroende/självkänsla.
      Varaktig motivation som kommer inifrån och då kommer individen även om du tar bort piskan eller moroten (vilket var en tidig definition som rådde på Webers tid kring motivation där "arbetaren" var en gorilla som kunde motiveras med pengar och ju högre lön desto mer "motiverad") så fortsätter man att göra det man är satt att göra - av egen inre kraft.
      Dessa krafter handlar bl a om möjlighet till delaktighet, inflytande, självförverkligande m.m. enligt den lätt flummiga och teoretiska modell jag tog fram i min uppsats - kring motivation som en del i organisationers styrsystem och organoisationskulturer.
      Medan bl a lön fanns i det som Herzberg m.fl. beskriver som hygienfaktorer. Individer blir inte mer motiverade av en hög(re) lön men däremot omotiverade av en låg och upplevd orättvist satt lön.
      'Facebookbeteendet' och behovet av bekräftelse skulle upphöra om FB inte fanns medan glädjen och tillfredsställelsen av att bygga ett hus av egen kraft - för sin egen skull - skulle bestå även utan FB. Med FB hygienfaktor enligt Herzberg m.fl. och utan skulle man fortsätta det man käkar även utan FB en motivationsfaktor m a o :-).
      Skrev uppsatsen som examensuppsats på Handels, så den var lätt provocerande kan jag säga, men fick ändå MVG :-).
      I ett annat liv i en annan tid...för lääänge sedan.
      Hälsar Lars D

      Radera
    5. Ja, snacka om att det är lättare att "avmotivera" en medarbetare. Det kan gå nästan hur fort som helst att få en person att maximalt göra exakt det som förväntas och inte en millimeter mer.

      Varje gång jag hör Handels tänker jag på ett replikskifte från tv-serien Perssons parfymeri:

      Peter Dalle: "När jag gick på Handels..."
      Claes Månsson: "Du har väl aldrig gått på Handels?!"
      Dalle (irriterat): "Jag har varit en hel del på Handelshögskolan, svar ja!"

      Radera
    6. Touché :-)
      Hälsar Lars D

      Radera
    7. Haha taget! jag har också hängt en del på (eller åtminstone kring) Handels. Jag brukar också droppa att "när jag läste i Uppsala" även om den synnerligen flummiga terminen vid romanska institutionen mest handlade om att hacka lök på västgöta nation och hångla.

      Radera
    8. Inte hångla lök i alla fall. Jag tänkte om du hade identifierat dig som en grönsak, men det kanske mer är Södertörns Högskola :-).

      Radera
  8. Till att börja med så tror jag att för många av de personer som når 1 miljon, 10 miljoner, 100 miljoner genom sparande och investerande har detta som hobby och tycker det är roligt. Då är det inte konstigare än att någon som tycker det är roligt att fiska fortsätter fiska trots att denne redan dragit upp 100 fiskar i sitt liv eller att någon som tycker det är roligt att spela badminton fortsätter spela badminton trots att denne lyckats vinna både en och två matcher mot sin badmintonpartner tidigare.

    Dvs det ger en glädje att utöva sin hobby, få lägga dit på sitt stora intresse, snarare än att det är kronorna och örena som skapar lycka.

    Sedan tror jag att för många som kommer upp i riktigt höga belopp, 100 miljoner eller mer så finns det andra drömmar och mål som de brinner för, kanske är deras passion att bygga upp en familjeförmöghenhet som går i arv och byggs vidare på i generationer, en ny dynasti likt Wallenbergarna. Kanske är drömmarna och passionerna att kunna göra skillnad, välgörenhet, kanske riktat mot en specifik hjärtefråga eller kanske i större filantropisk skala där drömmen är att kunna sätta upp en stor fond eller stiftelse som i åratal eller till och med århundraden efter att man själv gått bort kan fortsätta dela ut pengar till behövande och hjälpa andra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "lägga tid" skulle det naturligtvis stå.

      Radera
    2. Jag hade en granne med en stor och proppfull vedbod. Varje år högg och travade han tio nya kubikmeter varpå jag tänkte att denne man, som var i åttioårsåldern, uppenbart laddade för en aldrig tidigare skådad fimbulvinter. Den kom aldrig, men vedförrådet ärvdes av fru och barn. Jag hoppas att även han hade roligt under tiden, och till skillnad från börshandel ger det bra motion.

      Kanske har du rätt, att de får glädje av själva samlandet.

      Radera