Kanske blir det för mycket
navelskåderi när ekonomibloggare skriver om och till varandra, men
jag hoppas att jag kan göra detta intressant för fler än de
inblandade.
I lördags skrev Miljonär innan 30 ett slags svar på
mitt fredagsinlägg om att våga vägra nymodigheter.
Jag tycker ju att det är sunt och friskt att välja bort Netflix,
Spotify, tv och smartphone om man inte ser nyttan, medan Miljonären
anser att mitt sparande till skillnad från hans har nått ”extrema
proportioner”.
Han menar nog inget nedsättande med
det och vi har ingen intern extremisttävling, men jag tycker att det
är intressant att han tycker sig ha ett ”väldigt normalt liv”
där sparandet inte märks så tydligt utåt. För så ser även jag
på mig själv. Jag äter gott och nyttigt, försöker leva hyfsat
hälsosamt utan att dra det till extremer och kämpar som alla andra
med att få till en bra balans mellan måsten och lättja. Mina
vänner vet att jag gör en del prioriteringar de själva inte gör,
men jag är ingen freakshow.
Sedan tycker nog både jag och
Miljonären att det är rätt kul att framhäva de lite udda valen.
Miljonären att han haft en sparkvot på 85 procent och samlar
tomburkar i soprummet. Jag när jag transportspringer två mil och
poängterar att jag sparar 30 kr på det, samt min avsaknad av
smartphone. Jag vet inte vem av oss som är minst ”Medelsvensson”
och skiter i vilket.
För tjugo år sedan hade bara
tekniknördar en smartphone. För tio år sedan betydligt fler, men
man blev fortfarande inte knäppisförklarad utan. Netflix
streamingtjänster kom för tio år sedan, samtidigt med Spotify,
mobilt bank-id 2011 och Swish 2012. Så himla udda kan det väl ändå
inte vara att leva på en tekniknivå som var helt normal för bara
några år sedan?
Vi behöver inte ”lösa” detta och
enas kring en nedre gräns för normalitet. Alla gör som de vill.
Själv tror jag mig slippa en del frustration genom att inte
hoppa på allt nytt (precis som jag märker att andra mår bra av att
slippa sådant jag tvingas hantera. Jag instämmer i mycket som sägs
av en vis (men aning irriterad) dam som ringer Sveriges Radios
kundservice klockan två på natten med uppmaningen: ”Skit i alla
de här nymodigheterna! Försök att få det som har varit gammalt att fungera först!” Det är en vacker vision.
En irriterande grej i mitt liv är att mina föräldrar brukar få rätt. Jag pikade dem länge för att de inte hade Smartphone men efter veckans Kropp och Själ fastnar skrattet i halsen. Värt en lyssning http://sverigesradio.se/kroppsjal "Kriget om uppmärksamheten"
SvaraRaderaUsch, erfarenhet funkar bäst när man har den själv :-).
RaderaFörsta tanken när jag såg länken var "55 minuter har jag inte tid med", vilket säger mest om min egen vardagsstress. Men jag ska absolut höra på det.
Nu har jag lyssnat. Intressant trots det tjatiga SR-fenomenet att alla journalister tror att det alltid blir bäst att försöka göra journalistik av sig själva. Nej, ni är inte Michael Mosley! Intervjua folk som vet istället för att hoppa in i nyheten och rapportera om era egna känslor!
RaderaMen förutom den biten var det bra.
Håller med om det irriterande känslopjunket i radio. Är en flitig radiolyssnare och trots att jag oftast lyssnar på "seriösa" P1 så är fokus alltför ofta på att få fram personers känslor i sammanhang där det faktiskt är mest intressant att få veta vad som har hänt, varför det hänt och tänkbara konsekvenser. Resten kan överlåtas åt lyssnaren. Man får då använda sin egen analysförmåga, sin fantasi och empati för att tolka och finna mening i det man lyssnat på. Känslor är inte irrelevanta men för mycket fokus på det ger ett oseriöst intryck och journalisten framstår som gränslös i sitt fikande efter väldigt privata reaktioner hos någon de intervjuar. P1 anses ju som en intellektuell radiokanal. Hmmm...tänker att den blivit emotionell snarare. /Eva
RaderaMobilen känns ofta som en snuttefilt för vuxna och tonåringar. Som att livet tar slut om ngn inte kan nå dig precis när de vill. Jag har en smartphone men den ligger oftast på dess plats i bokhyllan. Ganska ofta glömmer jag den hemma när jag går till jobbet och ids definitivt inte hämta den för alla som är viktiga har mitt jobbnr. Så tycker inte det egentligen är fel på mobilen som är ett fantastiskt verktyg i sig utan snarare på användarna.
RaderaEva: Jag har också varit en hängiven P1-lyssnare, men har nu i stort sett gett upp statsradion just av det här, att fakta oftast får stå tillbaka för känslor.
RaderaOch ofta hinner jag tänka "Är det nyheter på lätt svenska eller varför har de ett idiottilltal?" innan jag inser att det är ett "vanligt" samhällsprogram som Studio 1 eller Tendens.
Plina: Ja, teknik i sig är sällan av ondo, det handlar om hur man använder den. Jag har t ex alltid telefon med när jag springer eller kör bil, inte för att prata utan för att kunna slå larm om det behövs.
RaderaDe klipp (länkar till youtube) du lägger ut är ju helt fantastiska. :)
SvaraRaderaTack! Just den här tror jag att jag lagt ut tidigare, men jag tycker också att den är otroligt kul så det fick i så fall bli en favorit i repris.
RaderaHar du börjat använda ett plastkort när du köper de få varor du behöver? Eller mer underground och kör med cash?
SvaraRaderaNär jag handlar för mitt företags räkning är jag i princip tvungen att handla med kort, men jag gör det tyvärr privat också. Egentligen skulle jag vilja handla allt kontant i ren protest.
RaderaAppropå smartphone, skaffa en till firman med fast-pris-abonnemang (pott) så kan du även ringa privat med den utan förmånsbeskattning ochutan att den belastar privatekonomin.
SvaraRaderaAppropå att bli miljonär, skriv en bok "så blir du miljoner" och när (om) tillräcklight många köper den så har du lyckats.
Jag vill inte ha en smartphone. Även om den inte skulle stjäla mina pengar så stjäl den min tid och uppmärksamhet.
RaderaVärldens samlade bokförlag har gått ihop i en pakt som går ut på att vad som än händer och hur bra synopsis jag än skickar dem ska de inte ge ut mina böcker. Lite oklart varför, men någon annan förklaring kan jag inte se :-).
Inte för att vara någon partypooper här men du måste visst förmånsbeskattas trots att det inte kostar företaget något extra att du ringer privat. Det är besparingen på din privata kostnad du ska bli beskattad på, så kostar ett privat abonnemang 99kr i månaden i snitt ska du beskattas för det.. tror man slapp det i början när fast pott kom, men numera måste man som sagt skatta. Även för exempelvis tvillingkort som ingår, sålänge du undkommer en privat kostnad för saken.
RaderaMen - och nu talar jag givetvis helt hypotetiskt - om jag har marknadens billigaste abonnemang med fria samtal på företaget som enda telefon måste väl Skatteverket kunna bevisa att jag hade valt att ha telefon ifall jag inte drev företag? För annars har jag ju inte undkommit någon privat kostnad.
RaderaMicke, du glömmer att du bor i Sverige, här anammar vi all sorts teknik och gör den till vår egen standard fortare än någon hinner säga "hallå". Jag försökte hjälpa min far med nån sorts intyg till skatteverket (han har ett vilande bolag) och det fanns ingen blankett att skicka in, allt skulle göras via skatteverket.se och mobilt bankid. Han har ingen dator, ingen smartphone, inget mobilt bankid. Efter mycket om och men lyckades hans revisor göra detta.
SvaraRaderaJag har inga problem med ny teknik men det måste finnas ett alternativ för de som inte har det senaste. Själv brukar jag betala i protest med cash lite då och då, bara för att trotsa lite. Gärna då med tusenlappar som de brukar stå och glo på lite extra. Tycker det är helt faschinerande att se deras min, ungefär som:
- "öhhh vad är det här för papperslappar med bilder på döh?"
- "Det kallas pengar, du vet, sånt som man betalar med"
Apropå protester lämnar jag in samtliga deklarationsblanketter inklusive momsredovisning på papper. Lite bökigt är det, men hittills har jag aldrig drabbats av någon blankett som inte går att skriva ut och skicka in i kuvert.
RaderaDet dummaste exemplet hittills på att inte erbjuda alternativ var när SL fick för sig att man skulle behöva smartphone för att gå på toa i Stockholms lokaltrafik. Där tror jag de fick backa, men butiker som helt enkelt vägrar pengar börjar det bli gott om.