fredag 9 februari 2018

Det är skönt att vara utanför

Nyligen hade jag ett samtal med någon där Netflix kom på tal och jag förklarade att jag inte har tv. Det visade sig att man tydligen kan ha Netflixabonnemang utan tv, vilket jag inte hade en aning om.


Det där händer mig rätt ofta, att nya men välutnyttjade fenomen gått mig förbi till den grad att jag inte ens vet hur saker funkar. En del känner stress över sånt, “teknikstress”. Jag har inte det problemet. Tvärtom tycker jag att det är ganska skönt att slippa.

Häromdagen fick jag ett sms som påminde mig om mina gratisdagar på Spotify Premium, och så en länk för aktivering. Det är bara det att jag aldrig haft ett Spotifykonto, därför var jag rätt säker på att detta var en bluff. Mycket riktigt, nätet säger att jag hade fått en räkning på 710 kr om jag klickat på länken. Nu var inte det någon risk. Dels för att mina varningslampor tändes, men mest för att min telefon saknar internet.


Nyss framkom att något skumt pensionsbolag försöker få gamla tanter att flytta sina pengar till dem, på samma sätt: klicka på länken, avslöja ditt lösenord och låt dig luras. Hoppas tanterna har gamla hederliga dumbphones, så är deras pengar säkra.

När min farmor var gammal, 90+, tyckte hon att det skulle bli skönt att dö eftersom hon inte hade någon lust att lära sig all modern skit. Jag har ingen dödslängtan och är bara hälften så gammal, men jag börjar förstå hur hon tänkte.

10 kommentarer:

  1. Igår satt jag på bussen när ett gäng 10-11 åriga killar fick syn på min lilla och behändiga Nokia, som väckte uppseende.Kolla sa en av dem och peka, hon har en slimphone. Då kände jag mig utanför, men det är ok/ Elsa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, slimphone :-)! Ja, själv är jag lite grann kvar i mobiltelefonins barndom när man ville ha små, lätta telefoner med lång laddningstid. Och nu när jag har en pyttetelefon jämfört med tallriksstora smartphones är det plötsligt inte bra längre. Som Stefan Sauk sa i en Lorrymonolog: "Aldrig får man vara riktigt glad. Och är man det så regnar det."

      Radera
  2. Jag har gett upp alla nymodigheter, sakta har jag lugnt lyssnat och noterat.. nä, jag behöver inte lära mig snapchatta, instagramma, twittra och inte heller vet jag vad Cmoreplay (eller vad det heter) är. Och netflix vet jag inget om. Nu kommer jag ägna resten av livet på det som finns i verkligheten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skönt att höra att det finns fler i verkligheten (eller IRL, kanske man ska säga). Ibland känns det ensamt när varenda människa böjer sin nacke för att stirra ned i sin telefonskärm.

      Radera
  3. Jag gav i julklapp till mina utflyttade döttrar, Reservoarpenna,bläck samt Lessebopapper, även lack och sigill. Allt i förhoppningen om att emottaga korrespondens. Detta var 3 år sedan och jag har aldrig fått något brev.
    Ur led är tiden

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du får skicka några sigillförsedda brev själv och se om det tar skruv. Risken är att de inte hittade "on"-knappen på reservoarpennan :-).

      Radera
  4. Min TV pajade, då upptäckte jag att det går lika bra utan. Jag saknar den inte alls faktiskt, kommer inte fixa ny. Det går förmodligen mest bara statligt genuscertifierad skit numera på den också.
    Mvh https://investera-pengar.blogspot.se/

    SvaraRadera
    Svar
    1. De få tv-intryck jag får hemma hos andra tyder på att man inte går miste om någonting mer än en och annan pulshöjning, men då tror jag att det är nyttigare med intervallöpning.

      Radera
  5. Använder Sparo även kontantkort som han går och fyller på en gång i månaden?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hade jag haft kontantkort hade jag inte fyllt på det mer än en gång om året, men jag har företagsabonnemang.

      Radera