I dagarna är vi några hundratusen
svenska företagare som fått hem en blankett från Skatteverket som
heter ”Beslut Debiterad preliminärskatt”. Där står det hur
mycket skatt vi ska slanta in i förväg för 2017, och är en
kvalificerad gissning baserad på tidigare år. Så jag matar in
betalningarna i min internetbank och bokföring så att staten får
sin beskärda del av min förmodade vinst.
För två år sedan gjorde ”en uppsalabo” samma sak, med den väsentliga skillnaden att han skrev in fel
OCR-nummer, så hans 115000 kr åkte in på någon annans konto. Det
hade säkert gått att reda ut om det inte vore så illa att den som
fick pengarna var skuldsatt och innan han hunnit skrika ”Fredagsmys!”
hade Kronofogden tagit pengarna och slussat dem vidare till den
skyldiges fordringsägare.
”Uppsalabon” stämde Skatteverket
och tingsrätten gav honom rätt. Pengarna hade ju trots allt
betalats till det bankgironummer Skatteverket angett. Att sedan
OCR-numret ledde pengarna fel fick bli Skatteverkets huvudvärk. De
valde dock att överklaga och tamejtusan om inte staten fick rätt i
nästa instans. Så till slut blev ”Uppsalabon” inte bara blåst
på sina 115000 kr utan dessutom på 76000 kr i rättegångskostnader.
Jag kan tycka att det här systemet med
ett bankgironummer för alla skattekonton är lite bökigt, men om
jag fattar artikeln rätt hade ”Uppsalabon” ganska enkelt kunna
förhindra den uppkomna situationen genom att dubbelkolla OCR-numret. Det gör jag även om det handlar om 25
spänn. Också efter att pengarna lämnat hans konto hade det troligen
gått att lösa, för det kan inte ha gått på nolltid att först få
in pengarna på det felaktiga kontot och sedan genom fogdens försorg
vidare till fordringsägarna. Sexsiffriga belopp bör inte slarvas
bort så enkelt.
Men denna tragiska historia fick det
goda med sig att jag drar mig till minnes en annan Uppsalaprofil, trubaduren Bengt Sändh, och hans Handbok i olydnad. Bengt hade fått en
parkeringsbot, men istället för att använda den förtryckta
inbetalningstalongen tog han en tom blankett, fyllde i postgironummer
och i ärenderutan skrev han ”Grattis på 50-årsdagen Gunnar!”
Eftersom betalningen inte gick att
koppla ihop med någon bot hamnade den på parkeringsbolagets kontor
där man ringde upp Bengans och frågade varför han skickat denna
gratulation till dem. ”Ah, kom den till er?! Det var ju inte
meningen!” Kontoristen skickade tillbaka pengarna och allt var frid
och fröjd. Tills Bengts p-bot föll till betalning och p-bolaget
drog iväg en påminnelse. För där högg de ju i sten eftersom
Bengt hade kvitto på sin betalning.
Det påminner om nu när jag flyttade mitt autogiro för den förbannade vägskatten. Fick idag en påminnelse om 22 kr, och sedan en straffavgift på 500 kr för detta. Så kan banne mig enbart staten missbruka sin rätt, alla andra hade blivit stämda för ocker. Mvh http://investera-pengar.blogspot.se/
SvaraRaderaAutogiro är som gjort för påminnelseavgifter. Skulle inte förvåna mig om upphovsmannen finns på Intrum Justitias lönelista.
RaderaKan man tolka detta som prejudicerande? Om staten gör en felaktig utbetalning får man behålla pengarna.
SvaraRaderaJag är inte jurist, men dels tolkar jag det faktum att Högsta domstolen inte tog upp målet som att det inte kan ses som ett prejudikat, och dels kan jag ge mig tusan på att det räknas annorlunda åt andra hållet.
RaderaI rätt mycket lagstiftning handlar det om vad en vettig människa kan förväntas anta. Om staten av misstag betalar ut 20000 till dig när du inte förväntar dig det så kommer du vara skyldig att betala tillbaka det. Om du faktiskt förväntade dig pengar så hamnar det i en gråzon, men jag skulle sätta mina pengar på staten.
RaderaDu har nog rätt och det är en viktig skillnad. Sedan kan jag i och för sig tycka att statens förlängda arm Kronofogdemyndigheten i detta fall borde haft åtminstone något ansvar att ta reda på hur och varför pengarna fanns på kontot. För att en hård skuldsatt person plötsligt skulle ha prelskattat bort över hundratusen borde också ha varit ganska oväntat.
RaderaÅkte på en påminnelse avgift från radiotjänst på 79 kr. På avgiften står det att om du har autogiro kontakta din bank. Jag har autogiro men jag tror jag skiter i att kontakta banken. Säger nog upp avtalet med radiotjänst istället. Drygt 2k om året ska de ha + påminnelseavgifter, hutlöst.
SvaraRaderaMed vänlig hälsning
J
Förutom pengarna sparar du en massa tid och irritation om du följer upp med att slänga ut tv:n. Beslutet beslutet jag någonsin tagit.
RaderaNu vet jag inte hur Skatteverket satt upp sitt fakturasystem, men normalt har OCR-nummer checksiffra. Så han måste väl ha skrivt två siffror fel, fast på "rätt" sätt. Han måste i så fall haft maximal otur, dels detta och så pricka en lirare med skatteskulder...
SvaraRaderaHan bytte plats på två siffror. Maximalt oflyt, helt klart. Samtidigt är OCR-numret i detta fall i princip ens eget personnummer (tror man lägger till en eller två siffror på slutet), så man kan ju invända att han borde kunna nummerserien i ryggmärgen.
RaderaDet skulle ju kunna vara så att Uppsalabon och fordringsägaren var i maskopi. Den förste betalar in "fel" så att hans partner, fordringsägaren, ska få sina pengar. Sen får Uppsalabon "tillbaka" beloppet (till sitt skattekonto). Konstigare saker hänt :) Dock blev det knas i planen :)
RaderaSå konspiratorisk är inte ens jag... höll jag på att säga, men jag har faktiskt tänkt tanken. Nästan så att man hoppas att det var så det gick till för i så fall blev det kusligt rättvist.
RaderaKänner mig trög i tanke.. Hur gagnar det bedragarna om allt går i lås? Fattar inte. Walk me through it please.
RaderaJag tror Krögerström tänkte ungefär så här:
RaderaA har en kronofogdeskuld. B, en kompis med liknande personnummer sätter in sin prelskatt på A:s skattekonto. KFM tar pengarna och betalar A:s fordringsägare. B protesterar för att hans skattepengar kommit bort trots att han betalt in dem till Skatteverket. SKV åläggs att ersätta B för utlägget, samtidigt som A:s skuld minskat.
Och ja, lite långsökt är det ;-).
Haha, det var ytterligare en variant. Jag tänkte snarare så här: A är skyldig C pengar via KFM. C är kompis med B. För att C nånsin ska se sina pengar (A är nämnligen en hopplös skojare), så övertygar hen B att betala in på As konto. C får sina rättmätiga pengar, B får sen tillbaka beloppet (trodde dom) och As skuld minskar utan att hen lyft ett finger.
RaderaNu när jag skriver detta inser jag att alla tre naturligtvis är i maskopi! Århundradets brott :) Hade dom inte valt att gå till domstol (och behövt pröjsa rättegångskostnader) så fanns ingen nersida, endast uppsida. Som tur var för oss skattebetalare var de hopplösa skojare alla tre :)
Det knepiga med alla dessa teorier är att A och B måste ha nästan identiska personnummer. Inte många i umgänget har det (åtminstone brukar jag ha helt andra kriterier när jag skaffar vänner), så då återstår varianten att A (eller A och C) kontaktat B och sagt "Hej, du känner inte mig, men jag har en affärsidé som bl a går ut på att du lånar mig pengar och/eller gör en stor insättning på någon annans konto". Det känns inte helt klockrent.
Radera