fredag 20 januari 2017

Ge upp aktiehandel?

I Sparpodden har man ett par gånger på kort tid diskuterat läsarfrågor med innebörden: ”Min aktiehandel går sämre än snittet. Borde jag ge upp och köpa fonder istället?


Bra fråga och många bra synpunkter har tagits upp. Bl a att det beror på hur lång tid man fått stryk av index och hur mycket pengar det gäller. Men en viktig aspekt tycker jag att man hoppat över, nämligen hur länge man har hållit på med aktiehandel och hur gammal man är – alltså, hur stor del av ”investerarkarriären” återstår?

För jag skulle vilja påstå att aktiehandel funkar som det mesta, man blir inte mästare från dag 1. Tidig okunskap kan kompenseras, t ex genom att man inför sig själv accepterar att man inte är en mästertrader utan inser sina begränsningar. Och genom att ta hjälp.


Mycket handlar också om att gneta på. Det sägs att man blir bra på nästan vad som helst om man först lägger tiotusen timmar på aktiviteten. Så är det självklart inte. Kalle Moraeus skulle inte bli basketproffs hur många timmar han än försökte, precis som att Carola Häggkvist inte kan bli schackmästare eller mattegeni.

Men något ligger det i det. För egen del skulle jag säga att det var först efter tio års aktiv aktiehandel som polletterna började ramla ner (och in på kontot). Hade jag då gett upp efter fem år hade jag aldrig fått skörda frukterna. Förhoppningsvis kan jag år 2027 konstatera att ”för tio år sedan fattade jag i jämförelse mycket lite”. Det kallas personlig utveckling, och när DEN stannar av är det dags att ge upp. Med det mesta faktiskt.


Fast om någon känner att de inte vill lägga ner energin och tiden utan ”nöjer” sig med genomsnittlig börsutveckling behöver inte det vara fel. Alla kan inte vara bra på allt. Eller intresserade (det hänger ofta ihop). I poker kallas dåliga spelare för fisk och det finns ett uttryck som lyder: ”Om du inte märker vem som är fisken vid bordet så är det antagligen du.”

Eller som världens första maskin med artificiell intelligens, datorn i filmen Wargames, sa om kärnvapenkrig: ”A strange game. The only winning move is not to play.” Fast det märkligaste med den datorn är ändå att den hade Stephen Hawkings röst innan Stephen Hawking:

4 kommentarer:

  1. Bra inlägg! När är man duktig? När man slår index eller presterar jämt med index? Om man presterar sämre i 1o år så ligger man rejält efter för att ta igen tappet.

    Sen undrar jag lite hur man blir just duktig på aktier? Att köpa stora stabila bolag och behålla länge är inte så svårt att lära sig, precis som att köpa indexfonder och behålla och inte sälja. Problemet är väl att de flesta som misslyckas säljer då det börjar rulla nedför. Detta oavsett om det handlar med aktier eller fonder. Eller att de vill göra snabba klipp och köper förhoppningsbolag?

    Poängen är bra, men är det inte så att vi lär oss till en viss nivå och sen handlar det om att låta tiden ha sin gång?

    Med vänlig hälsning / Frihetsmaskinen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra frågor!

      Förhoppningsvis går man väl inte "all in" i aktier från start. Antar att det vanliga är att man ändå har lite mer pengar att leka med längre upp i åren, och då är det bra att ha kunskaper. Förhoppningsvis har några inledande magplask (och de är nog oundvikliga) då gett en verktyg att inte förlora stort utan tvärtom tjäna pengar.

      Jag tänker mig att man blir duktig dels av att läsa på och studera, dels genom att lära sig mönster och hur börsen funkar i olika lägen. En del lär sig mycket och snabbt, en del lär sig nästan ingenting oavsett tidsrymd.

      Radera
  2. För mig är det fortfarande en gåta om Carola i början förstod att hon inte fick körkort tilldelat i live-TV: https://www.youtube.com/watch?v=j7xzmDxxEdQ.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ååh, vad plågsamt! Hade inte sett det inslaget, men när ämnet kom upp tror jag mig ha hört om det. Men det kan inte fan hålla reda på alla exempel på Carolas mindre lyckade tankeverksamhet. Hon är helt enkelt bättre på att sjunga :-).

      Radera