Halva januari har
gått och som vanligt pratas det om ”tuffa januari”
då det är svårt att få ihop ekonomin.
Varför då egentligen? För att
det ses som en naturlag att man ska leva över sina tillgångar i
december och därför börja året på noll eller möjligen minus.
Skulle det finnas några pengar kvar vid årsskiftet kan man alltid elda upp dem genom att köpa fyrverkerier.
Nu är ju jag ett dygdigt as som alltid
planerar och försöker att ligga två steg före, men det är inte
rymdfysik att spara ihop pengar innan man konsumerar dem istället
för att göra tvärtom. Alla vet att det blir jul, jullov och
nyårsafton i december. Ändå verkar få förstå att man kan dra
ihop pengarna till firandet i november istället för att göra det i
efterhand i januari.
Tipsen från bankernas sparekonomer är inte dåliga, bara sena. Istället för att tidningarna skriver i januari om hur man ska överleva fram till januarilönen betalas ut borde de under sommarens semesterstiltje skriva att ”Nu är det dags att spara ihop julpengarna!”. Fast det ger väl dåligt med klick, antar jag. Sånt vill inte folk höra. Ibland känns det som att de vill ha det dåligt.
Jag är så tråkig att jag tänker att mat ska ändå ätas i december, så då vigs matbudgeten åt julmatsliknande råvaror, vilket inte blir dyrare (färs, ägg, rödbetor och sill köps på kampanj). Julklappar... kläder som ändå behövs under året (strumpor, underkläder), ett spel/pussel köps på loppis och fyrverkerier köps aldrig. I min måhända trista värld ökar inte utgifterna i december nämnvärt. Jo, drivmedel för att hälsa på familjen, men det kommer inte som en överraskning.
SvaraRaderaJag tror att de som har det knapert i januari även har det övriga månader. Har man en vettig budget ska varken påsk, semester eller födelsedagar kullkasta ekonomin. Men sen är jag inte känd för häftiga klappar eller lyxig nyårsmat i och för sig.
Så kan man ju också göra. Om man inte ska frossa i mat borde kostnaden bli densamma om inte julmat är dyrare än annan mat, och det har jag en känsla av att den inte är. I alla fall inte om man gör sin egen Jansson osv.
RaderaTråkig eller trist är upp till betraktaren, men i min värld skulle det vara trist att svälta i januari.
Jag har alltid levt med god marginal under vad jag har råd med oavsett om jag har varit fattig, medelinkomsttagare eller som nu när jag är ekonomiskt fri.Jag har alltid haft pengar kvar när nästa lön kommer och jag har privat varit skuldfri i större delen av mitt liv. Lånar gör man till investeringar i ett företag som genererar inkomster eller privat till en bostad eller möjligtvis till en bil, men i så fall skall man se till att värdet på bilen alltid är högre än vad skulden är så man inte har kvar en skuld på bilen när bilen behöver bytas eller skrotas. Det är underbart att spara pengar innan man köper något kontant.Mvh Peter Jansson
SvaraRaderaHär tänker jag precis som du.
RaderaSpot on!
Radera/Christoffer.
Samma här, har mitt på det torra för att jag är sparsam. Bo-lån och CNS-lån har betalats av i snabb takt, har inte haft lån på över tjugo år, inga skulder alls. Däremot är jag inte rik, långa perioder har jag levt under existensminimum. Pengar har än så länge inte varit några problem för mig, mycket eller lite. Oförutsedda utgifter finns det alltid en summa till./ M
RaderaBegreppet rik blir väldigt konstigt när man bara fokuserar på tillgångar. Det intressanta är ju det du tar upp, tillgångar i förhållande till utgifter. Jag är nog inte heller rik, det är många som skulle lyckas bränna mitt kapital på nolltid. Men om jag har pengar att leva för med bra marginaler är det rikedom enligt mig.
RaderaMånga av personerna som figurerar i artiklarna om fattigjanuari firar ju inte ens jul. Som vanligt gäller att nyhetsvärdet och allmänintresset i svenska medier är underordnat propagandavärdet.
SvaraRaderaDå kanske de hade fattigdecember strax innan. Och så småningom kommer artiklar om fattigdomen under Ramadan.
RaderaHåller helt med vad anonym skrev överst, har man problem nu är nog ekonomin alltid ett problem.
SvaraRaderaJag vet inte om vi firar jul på fel sätt men jag förstår inte hur två dagars mat (julafton o nyår) kan göra att det blir svårt månaden efter.
Då återstår julklapparna, köper man verkligen så i helskotta mycket? JAg förstår inte varför vuxna människor köper julklappar till varandra om det är mer än symboliska summor.
De som har barn förstår jag mer, att de vill ge något extra till jul. Och har man inte ens något jobb så är det inte kul att få rådet att ta med matlåda för att spara pengar.
Men för de som har fast jobb eller annan medelinkomst så förstår jag inte alls. Är problemet verkligen så stort eller är det nyhetstorka.
För en del kan det nog bli flera middagar. Så blir man bortbjuden på annandagen och då tar man med sig en flaska vin för flera hundra kronor, men jag håller med om att den marginalen bör finnas.
RaderaJa, jag tror tyvärr att folk köper helskotta mycket. En del barn får från tidig ålder en hel hög med julklappar och vuxna ger varandra, vilket jag också tycker är helt onödigt. Har man inte råd så har man inte. Det är ingen skam, vilket jag däremot tycker att det är att handla för pengar man inte har.
Jag tror tyvärr att det ÄR ett stort problem, men det är väl också tacksamt att skriva om. Folk har relation till julhandel och vill läsa om att andra har det sämre eller gör dåliga val. Det är därför Lyxfällan sänts i hundra år.
När mina föräldrar levde (gick bort alldeles för tidigt) köpte vi manga julklappar till varandra i familjen, men förutom ett paket som var lite mer värdefullt var det ofta en tandborste, ett par sockar eller nagot annat billigt i paketen. Vi tyckte det var roligt, och var julklappsutdelning tog manga timmar. Vi öppnade en i taget och gick laget runt. Mamma och jag brukade ocksa rimma.
SvaraRaderaNuförtiden köper jag nästan inga julklappar. Det kan bli nagot hembakat eller en flaska av nagot gott till de jag firar med. När man blir äldre behöver man inga fler grejer.
/Annika
Ja, tandborsten rimmar ju på skorsten ;-)
RaderaBra med nyttogrejer! Jag får hellre en toabal än en krukväxt.