Eskil och Marina är två unga svenskar
utbildade i samhällsplanering respektive statsvetenskap, men de får inga jobb.
Eskil har sökt 500 jobb och fått komma på totalt tolv intervjuer.
De undrar vad de kunde gjort
annorlunda. Jag vet inte hur arbetsmarknaden såg ut när de sökte
in och började plugga, men i bägge fallen är det utbildningar som
väl främst ska leda till skattefinansierade jobb inom stat och
kommun, och det är kanske ingen framtidsbransch? Förhoppningsvis
inte, tänker jag som vill ha en mindre stat.
Det är åtminstone riktiga
utbildningar, inte genusvetenskap eller Harry Potter-lära,
men uppenbarligen är de ändå inte attraktiva på arbetsmarknaden.
Jag vet inte vad de ska göra, men är tveksam till deras egen
lösning, att studera ännu mer och skaffa ännu mer studielån.
Hade de varit mina barn skulle jag nog
snarare föreslå att de med ljus och lykta letar upp ett jobb under
eller vid sidan av deras kompetensnivå. Marina söker jobb som
myndighetshandläggare. Om inte det funkar – bli diskare! Eller vad
tusan som helst, men dels ger det pengar istället för att kosta
ännu mer, och dels visar det potentiella arbetsgivare att hon är
flexibel och villig att tänka i nya banor.
Arbetslösheten bland akademiker tycks bara öka och när Eskil och Marina är färdiga med nästa utbildning kanske den arbetsstyrkan har ersatts av AI. Kanske borde de börja i andra änden och fundera över vad de vill med sina liv. Jag känner dem inte, men jag får lite grann känslan av att de pluggat för att de vill vara akademiker och nu funderar de mest på hur de ska kunna få ett prestigefyllt jobb som matchar, inte på vad de faktiskt vill göra.
Dessa två borde se om klassikern Dagissnuten med Schwarzenegger och ta åt sig när han säger: Stop whining!
SvaraRadera500 ansökningar – det är ju nästan en utbildning i sig...
SvaraRaderaTolv intervjuer utan att lyckas övertyga någon om att man ska anställas? Då är antingen marknaden väldigt mättad, eller så gör man något underligt.
SvaraRaderaFör egen del började jag arbeta direkt efter att jag slutande grundskolan och jag njuter nu när akademiker får känna på verkligheten när de blir ersatta av AI. Nu och i framtiden gäller det att skaffa sig ett "riktigt arbete" som inte AI eller en robot/automatisering kan ersätta. Jag är väldigt glad att jag arbetade väldigt mycket, ofta 60-70 tim/vecka under större delen av mitt arbetsliv och jag skördar fruktar av allt detta arbete i mitt arbetsliv sedan 2018 när jag pensionerade mig när jag var 52 år.
SvaraRaderaMvh Peter Jansson
....och där kom dagens sats av herr J:s självgodhetsonani😐
SvaraRaderaDet där var trist sagt.
RaderaGör som jag hoppa bara över när man ser att PJ skrivit något , så slipper man irritera sig. 🤗/ C
SvaraRaderalätt att identifiera på många mils avstånd, texten ser ut som en kompakt koblaffa, och innehållet är det nog bara stackars Sparo som läser
RaderaNej, det här var inte någon kompakt koblaffa. Däremot luktar din kommentar inte direkt solvarma smultron.
RaderaÄndå känner du ett behov av att kommentera hans inlägg. Trist inställning till andra.
SvaraRaderaDet är brist på lärare men många färdigutbildade lärare söker med ljus och lykta efter jobb på hemmaplan. Vill inte flytta från sitt sammanhang. Det är svårt med resten av familjen om man måste jobba långt bort, ingen vill pendla för långt osv. I små kommuner söker man lärare men ingen vill dit. När man läser sånt blir man lite fundersam. En kort tid kanske det går bra att jobba i exempelvis Dorotea och ändå få lite arbetslivserfarenhet? I stället söker man vidare och undrar varför det inte går att få jobb hemma? Gäller säkert fler yrken.
SvaraRaderaInte vet jag men kan ju vara att de blir rätt dyrt att ha boende på två ställen om man har familj. De brukar ju heta att de ska löna sig att jobba (oftast är de skatten som folk klagar på), men om du inte jobbar men rekommenderas att jobba i Kiruna med familjen i Malmö så är man helt plötsligt lat men kanske de ekonomiska incitamentet inte är så stort då heller. Och löper ungarna amok för att du är borta så klagar (samhället andra vuxna) att du borde varit närvarande...
RaderaSom vanligt kommer inte några vettiga frågor från den så kallade journalisten som skrev artikeln, men det kan man väl inte förvänta sig av socialister.
SvaraRaderaDäremot är det här bara början. Mängder av ungdomar utbildar sig till någonting som det inte kommer finnas något behov av. De här två i artikeln har utbildat sig till någonting som bara konstgjorda organisationer kan ha nytta av, så det är inte förvånande att det inte finns några jobb. Det intressanta är att lösningen för de här två är att fortsätta utbilda sig och gå på CSN, istället för att göra något helt annat.
Problemet är att i slimmade organisationer har man inte möjlighet att ta in nyexade ungdomar längre. Det är personer som har erfarenhet och som kan lagar/regelverk man vill anställa. Gärna med brett kontaktnät, dessutom.
SvaraRadera