Eskil och Marina är två unga svenskar
utbildade i samhällsplanering respektive statsvetenskap, men de får inga jobb.
Eskil har sökt 500 jobb och fått komma på totalt tolv intervjuer.
De undrar vad de kunde gjort
annorlunda. Jag vet inte hur arbetsmarknaden såg ut när de sökte
in och började plugga, men i bägge fallen är det utbildningar som
väl främst ska leda till skattefinansierade jobb inom stat och
kommun, och det är kanske ingen framtidsbransch? Förhoppningsvis
inte, tänker jag som vill ha en mindre stat.
Det är åtminstone riktiga
utbildningar, inte genusvetenskap eller Harry Potter-lära,
men uppenbarligen är de ändå inte attraktiva på arbetsmarknaden.
Jag vet inte vad de ska göra, men är tveksam till deras egen
lösning, att studera ännu mer och skaffa ännu mer studielån.
Hade de varit mina barn skulle jag nog
snarare föreslå att de med ljus och lykta letar upp ett jobb under
eller vid sidan av deras kompetensnivå. Marina söker jobb som
myndighetshandläggare. Om inte det funkar – bli diskare! Eller vad
tusan som helst, men dels ger det pengar istället för att kosta
ännu mer, och dels visar det potentiella arbetsgivare att hon är
flexibel och villig att tänka i nya banor.
Arbetslösheten bland akademiker tycks bara öka och när Eskil och Marina är färdiga med nästa utbildning kanske den arbetsstyrkan har ersatts av AI. Kanske borde de börja i andra änden och fundera över vad de vill med sina liv. Jag känner dem inte, men jag får lite grann känslan av att de pluggat för att de vill vara akademiker och nu funderar de mest på hur de ska kunna få ett prestigefyllt jobb som matchar, inte på vad de faktiskt vill göra.
Dessa två borde se om klassikern Dagissnuten med Schwarzenegger och ta åt sig när han säger: Stop whining!
SvaraRaderaLika tydligt som filmens klassiska anatomireplik: "Boys have a penis, girls have a vagina." (Det stämde på den tiden, gammal film.)
RaderaDär kom en referens till HBTQI igen. I en blog om ekonomi mest, eller hur? Gör jag rätt om jag tolkar det som att du har ett problem med människor som hör till denna grupp?
RaderaNej, det gör du inte, men du får tolka vad du vill av vad du vill. Gör jag rätt som tolkar dig som att du också gör det ;-)?
RaderaNej, det gör du inte, men du får helst inte tolka vad du vill av vad du vill. Och det tycker jag inte att jag heller ska göra. Det var därför jag ställde frågan.
RaderaSka jag läsa ut det som att du bara ville stödda dig och skapa dålig stämning? Jag hoppas att det var så du menade för det var så det blev.
RaderaSom svar på den högst irrelevanta off-topic-frågan har jag vänner i både H- och B-lägret. Riktigt vad alla de andra bokstäverna betyder vet jag inte, så det får jag väl läsa om i ett sammanhang där DET är ämnet, inte eftergymnasiala studier.
Den repliken hade jag glömt! Får ta och se om den.
RaderaDet var länge sedan jag också såg den, men utan spänningsmomentet vilken unge det är vars pappa är en skithög tror jag inte att den är värd att se om, även om jag tyckte att den var kul första gången.
RaderaStödda mig? Nej, verkligen inte. Snarare värna flera synsätt och undvika raljanta kommentarer. Det är din blogg och just nu tycket jag inte du bidrar med god ton. ”Riktigt vad de andra bokstäverna betyder vet jag inte…” Det är precis pudelns kärna. Det saknar respekt. Och det var du själv som förde ämnet på tal i din kommentar på ett ämne som handlar om eftergymnasiala studier
Radera"I en blog om ekonomi mest, eller hur? Gör jag rätt om jag tolkar det som att ..." lät ganska raljant.
RaderaJag svarade på en kommentar om filmen Dagissnuten, det var inte ett politiskt debattinlägg utan ett anatomiskt korrekt konstaterande. Den som inte håller med om det hävdar jag lever i en låtsasvärld, och sådana är svåra att respektera. Men ja, jag har ingen aning vad I:et står, eller om det är just de bokstäver du nämner som är den politiskt korrekta kombinationen just nu. Ett tag fanns A för asexuell med och så var det ett X eller + också, som jag inte heller vet vad det står för. Är det respektlöst att inte veta det? Jag saknar fullständiga kunskaper om en himla massa saker, det gör vi alla. Det beror inte på respektlöshet utan på grad av intresse.
500 ansökningar – det är ju nästan en utbildning i sig...
SvaraRaderaFör mig låter det groteskt mycket, men någon kommenterade det på Twitter med att han sökte för få jobb per vecka i snitt.
RaderaTolv intervjuer utan att lyckas övertyga någon om att man ska anställas? Då är antingen marknaden väldigt mättad, eller så gör man något underligt.
SvaraRaderaDålig CV eller dåliga personliga brev tror jag är förklaringen.
Radera/Christoffer.
Nej, då borde man ju inte ens bli kallad till intervju.
RaderaKanske dålig på muntlig presentation. Vet inte hur man blir bättre på det, annat än att fortsätta att nöta intervjusituationer.
RaderaFör egen del började jag arbeta direkt efter att jag slutande grundskolan och jag njuter nu när akademiker får känna på verkligheten när de blir ersatta av AI. Nu och i framtiden gäller det att skaffa sig ett "riktigt arbete" som inte AI eller en robot/automatisering kan ersätta. Jag är väldigt glad att jag arbetade väldigt mycket, ofta 60-70 tim/vecka under större delen av mitt arbetsliv och jag skördar fruktar av allt detta arbete i mitt arbetsliv sedan 2018 när jag pensionerade mig när jag var 52 år.
SvaraRaderaMvh Peter Jansson
Jag har svårt att njuta av att andra blir arbetslösa, men jag avundas dem inte heller.
Radera....och där kom dagens sats av herr J:s självgodhetsonani😐
SvaraRaderaDet där var trist sagt.
RaderaPeter Janssons kommentarer behövs.
RaderaOm jag får vara lite gnällig får ni nästa gång gärna kommentera en kommentar i tråden för den kommentaren ;-)
RaderaGör som jag hoppa bara över när man ser att PJ skrivit något , så slipper man irritera sig. 🤗/ C
SvaraRaderalätt att identifiera på många mils avstånd, texten ser ut som en kompakt koblaffa, och innehållet är det nog bara stackars Sparo som läser
RaderaNej, det här var inte någon kompakt koblaffa. Däremot luktar din kommentar inte direkt solvarma smultron.
RaderaSom sagt, klicka på "Svara" under en kommentar ni vill kommentera så blir det enklare att följa trådarna.
RaderaPJ har åtminstone bemästrat versal och gemen till skillnad från en viss belackare.
RaderaÄndå känner du ett behov av att kommentera hans inlägg. Trist inställning till andra.
SvaraRaderaSom sagt igen, klicka på "Svara" under en kommentar ni vill kommentera så blir det enklare att följa trådarna.
RaderaDet är brist på lärare men många färdigutbildade lärare söker med ljus och lykta efter jobb på hemmaplan. Vill inte flytta från sitt sammanhang. Det är svårt med resten av familjen om man måste jobba långt bort, ingen vill pendla för långt osv. I små kommuner söker man lärare men ingen vill dit. När man läser sånt blir man lite fundersam. En kort tid kanske det går bra att jobba i exempelvis Dorotea och ändå få lite arbetslivserfarenhet? I stället söker man vidare och undrar varför det inte går att få jobb hemma? Gäller säkert fler yrken.
SvaraRaderaInte vet jag men kan ju vara att de blir rätt dyrt att ha boende på två ställen om man har familj. De brukar ju heta att de ska löna sig att jobba (oftast är de skatten som folk klagar på), men om du inte jobbar men rekommenderas att jobba i Kiruna med familjen i Malmö så är man helt plötsligt lat men kanske de ekonomiska incitamentet inte är så stort då heller. Och löper ungarna amok för att du är borta så klagar (samhället andra vuxna) att du borde varit närvarande...
RaderaLegitimerade lärare är för dyra, man anställer hellre icke behöriga, tyvärr.
Radera/Christoffer.
Jag kan tänka mig att om jag hade varit lärare skulle det finnas många lärarjobb jag inte skulle vilja ha, och då är det inte främst Dorotea jag tänker på¨.
RaderaSom vanligt kommer inte några vettiga frågor från den så kallade journalisten som skrev artikeln, men det kan man väl inte förvänta sig av socialister.
SvaraRaderaDäremot är det här bara början. Mängder av ungdomar utbildar sig till någonting som det inte kommer finnas något behov av. De här två i artikeln har utbildat sig till någonting som bara konstgjorda organisationer kan ha nytta av, så det är inte förvånande att det inte finns några jobb. Det intressanta är att lösningen för de här två är att fortsätta utbilda sig och gå på CSN, istället för att göra något helt annat.
Ja, det är mycket jag hade velat veta om de arbetssökande, kanske framförallt tjejen där ingenting framgår av artikeln mer än att hon är arbetslös.
RaderaDet är inte utan att man hade velat att antalet utbildningsplatser hade anpassats mer efter arbetsmarknad än efter ungdomarnas önskemål. Och ja, att studera vidare blir lite att göra mer av samma som inte funkat.
Problemet är att i slimmade organisationer har man inte möjlighet att ta in nyexade ungdomar längre. Det är personer som har erfarenhet och som kan lagar/regelverk man vill anställa. Gärna med brett kontaktnät, dessutom.
SvaraRaderaKanske skulle det finnas större möjligheter att betala personalen olika mycket.
RaderaFri utbildning är en lyxig sak vi har i Sverige. Men kanske det borde ändras? Sverige har inte behov av 10.000 (siffran är inte verklighetsbaserad) arbetslösa genusvetare varje år. Och behovet av Harry-Potter-vetare är exakt noll.
SvaraRaderaOch till de med stora lån hos csn kan jag berätta att det är ett subventionerat lån för ditt uppehälle under studierna, inte betalning för själva utbildningen.
RaderaJa, jag vill inte betala skatt för att ett gäng ska förkovra sig i Harry Potter.
RaderaMamma betalar.
SvaraRaderahttps://www.svt.se/nyheter/lokalt/jonkoping/12-aring-kopte-spel-for-23-000-anvande-mammans-kontokort
Men högst motvilligt :-(. Är det jag som är trög eller är det höljt i dunkel om tolvåringen 1. handlat i eget namn och använt mammans kort eller 2. utgett sig för att vara sin mamma? Är det alternativ 1 tycker jag att familjens begäran är fullt rimlig. Vid alternativ 2 får de nog dra ihop pengarna från sonens veckopeng fram till att han fyller 18 och möjligen en stund efter det också.
RaderaDet bör ju vara 1, i eget eller anonymt namn och stulet kort. För #2 så måste sonen ha identifierat sig som sin mamma och isåfall fått/stulit mammans e-id också.
RaderaE-id är väl inte säkert? Jag har en känsla av att man komma ganska långt med namn och kortnummer. Långt ifrån alltid som man måste bekräfta med bank-ID (som jag gissar finns i mycket få länder).
RaderaEnligt min erfarenhet är det mindre meningsfullt att söka jobb som på pappret är okvalificerade, eftersom att det är mycket högre konkurrens om dem.
SvaraRaderaÄr inte jobbsökning lite av ett "numbers game"? Ju fler man söker desto större chans att få ett.
RaderaJa förvisso, men om man vill lägga tid på varje ansökning är det antagligen en sämre investering. Är antagligen svårare att låtsas att det faktiskt är ens drömjobb också.
RaderaVäldigt många jobb är nog ingens drömjobb, men de kan vara på en arbetsplats med bra atmosfär och/eller kunna leda vidare. Men jag har inte sagt att det är lätt.
RaderaJag menar alltså att man måste låtsas om det för att få jobbet när det är hög konkurrens.
RaderaMan bör väl inte skylta med att det är språngbräda för något annat, men chefer/rekryterare inser väl också om de erbjuder en guldgruva eller ganska långt därifrån.
RaderaMina barn har aldrig varit arbetslösa men jobbat som lottförsäljare, läxhjälpare, butiksanställda, köksassistent mm innan de hittade jobb som de verkligen trivs med och som stämmer bättre med deras utbildning.
SvaraRaderaOch kanske har de haft en del nytta av de där jobben. Jag har i alla fall haft det av mina "skitjobb". Det tror jag att Eskil och Marina också skulle få. Antagligen mer nytta än av ännu en utbildning.
Radera