Jante jobbar 40-timmarsvecka – och hör sen!

Ett tv-inslag där min bloggkollega Oskar ”Farbror Fri” Lindberg och hans fru berättade om hur och varför de valt att sluta jobba följdes av en Facebookdiskussion som var något av det dummaste jag läst. Vad är det för fel på folk?!

Men den där solglasögonbrännan får unge herr Fri att se ut som en inverterad panda.

En 68-årig man skrev: ”De kommer inte att få mkt från staten i form av pension.” Han måste känna farbror och fru Fri ganska bra. Själv vet jag ingenting om hur mycket pension de har att vänta. Jag vet förresten inte vad jag själv ska få i pension heller. Pensionsmyndigheten har ju prognoser, men de är just prognoser. En tiondel av oss kommer inte ens uppleva 65-årsdagen.

Apropå pension fanns också en äldre tant som skrev: ”Låter urtrist för mig - unga människor att leva och verka utan arbetskamrater - och tydligen inga barn??” Har hon ens sett inslaget? De är ju nedlusade med barn, för böveln! Men utan arbetskamrater måste livet tydligen vara ”urtrist”. Eftersom hon som skrev det själv är pensionär är väl hennes liv också urtrist då?

För inte kan väl människor ha olika mål och intressen och vad den ene tycker är ett ovärdigt liv är en annans drömtillvaro? Hela samhället bygger på att vi är olika och gör olika saker, men så fort någon inte vill jobba åtta timmar om dagen blir det Syntax Error i huvudet på den övriga flocken!

Men herregud, svenskar går gärna i pridetåg, säger sig fördomsfria och öppna för andra livsstilar, men ve den som avviker beträffande jobb eller pengar! Det är okej att ha högtflygande och för all del avvikande planer, men den som börjar realisera drömmar om att inte jobba till 65, helst tyngd av både studie- och bolån, stöter på patrull.

Jag vill så gärna tro att detta beteende inte är typiskt svenskt i dess allra mest negativa kontext, men ibland känns missunnsamhet som en svensk paradgren. Varför inte glädjas åt andra som hittar rätt i livet, oavsett om de slutar jobba eller säljer allt de har och blir buddhistmunkar?! Den största motståndaren mot framgång och lycka är inte en hårdbeskattande stat utan andras avund.

Börstwitter

Häromdagen hörde jag en poddare säga att Twitter inspirerat honom till en massa bra aktieaffärer. Eller rättare sagt ”bra trading” för det här var en podd där de tycks få en bonus varje gång de använder ett engelskspråkigt fackuttryck. Men nu glider jag ifrån ämnet.

Saken är den att jag följer en massa ekonomiintresserade och så kallade börsprofiler på Twitter. Proffs, börsmiljardärer, förståsigpåare, poddare och bloggare, och mycket sällan har Twitter gett mig inspiration till ”bra trading”. Jag kan faktiskt inte dra mig till minnes att det ens hänt.

Betyder det att den ovannämnda poddaren får en massa direktmeddelanden från insiders eller är det jag som letar på fel ställen? Kanske borde jag följa företagsledare och internationella storpolitiker istället för att hänga efter svenskar med börsintresse.

Och en annan sak när jag ändå vädrar ämnet. Varför finns det ingen bra och välanvänd hashtag (ett slags sökord om någon som inte använder Twitter undrar) för svensk börshandel? #börs eller #börsen vore logiska, men de används knappt alls, kanske för att de innehåller ett ö. #omx används, men inte särskilt frekvent. Själv tycker jag att den borde vara förbehållen terminshandel. #aktier ser ut att vara populärast, men finns ändå bara på ett tiotal inlägg om dagen, varav hälften knappt ens handlar om börshandel utan är reklam för diverse böcker och mjukvara.

Det känns som att jag skulle behöva gå kursen ”Twitter för gamla stofiler”. Finns det någon som har koll och kan berätta vad jag missar, så skriv en kommentar eller tagga mig (heter det så?) på Twitter.

Vardag hela veckan

I mitt inlägg om utlandsboende för en dryg vecka sedan påtalades i kommentarerna att många affärer i såväl Norge som Österrike (och fler länder som inte nämndes) är stängda på söndagar. Det där har jag tänkt mycket på, även tidigare.

När jag var liten stängde matbutikerna vid 18-19 på vardagar. På helgerna hade de bara öppet några timmar. Systembolaget och andra specialiserade butiker hade stängt från fredag eftermiddag till måndag morgon och inte bara Hasse & Tage undrade: ”Vad i helvete har de för sig inne i banken efter tre?”

Alla har inte samma möjligheter som jag att göra bankärenden mitt på dagen och många småbarnsföräldrar är glada att kunna gå på apoteket direkt även när ungarna insjuknar efter kontorstid, men hur kommer det sig att allt måste ha öppet jämt nuförtiden? Trots att de flesta handlar det mesta på nätet ska butikerna finnas standby dygnet runt.

Det är marknaden som styr, men jag har ett förslag för att få en större del av marknaden nöjd. Handelsanställda har 50-100 procent ob-tillägg kvällar och helger. För att det ska löna sig att ha öppet dessa tider måste någon betala. Varför inte differentiera priserna, så kan den som vill ha denna service betala för den och jag slipper?

Säg att den ökade personalkostnaden skulle göra priserna 2 procent dyrare på kvällar och 3 procent på helger. På prislapparnas tid hade det inte varit genomförbart, men med digitala prisskyltar vid hyllkanten är det ju bara att skjuta till ett ”ob-pristillägg” i datasystemet på slaget 18.00. Tycker kunderna att det är värt det för lyxen att slippa stressa till affären borde allt vara frid och fröjd. Om färre gör det kommer personalbehovet viktas om till dagtid.

Det där går aldrig att genomföra, säger säkert någon (och jag kan slå mig i backen på att denne ”någon” jobbar 9-18), men varför inte? Det funkar ju på trängselskatten t ex. Jag menar inte att man som i Norge skulle förbjuda söndagsöppet, men någon kedja kan ju testa frivilligt. Skulle den handlaren tappa kunder? Nja, de kan lika gärna vinna på det.

Med tanke på att det finns gott om människor som storhandlar på Ica Supermarket eller köper mjölk på 7-Eleven gissar jag att många inte skulle bry sig. Men jag skulle glädjas åt att slippa betala för personalens ob-tillägg när jag veckohandlar på tisdag förmiddag.

Tobii ki-yay, motherfucker!

Jag skrev om min frustration över kursutvecklingen i Tobii i april och aktien har inte precis rosat marknaden sedan dess heller. Men plötsligt händer det! Så här såg det ut efter gårdagens handel:

Anledningen är att Microsoft ska göra Eye Control till standardverktyg i Windows 10. Samarbetet med Microsoft tros påverka två av Tobiis tre divisioner, Tech och Dynavox. Men exakt vad som finns i pipeline är ytterst sparsamt beskrivet. Klart är endast att Microsoft tänker satsa på ögonstyrning och att Tobii är ledande på det området.

Det öppnar onekligen upp för några intressanta scenarion för oss tålmodiga Tobii-ägare som orkat vänta. En strålkastare på eyetracking tycks given, vilket rimligen bör leda till ökade försäljningsvolymer för Tobii. Man skulle också kunna tänka sig att Microsoft köper hela eller delar av företaget. Jag vet inte vad de skulle behöva hosta upp med, men gissningsvis en bra slant.

För om eyetracking är glödhett är Tobii också det. Om eyetracking blir en självklar komponent i datorer, paddor, telefoner och dataspel sitter vi på trumf nu. Oavsett vad man tycker om det finns Microsoft och Windows i nästan alla hem och företag i I-världen.

Senaste månadens kursgraf.

Jag är verkligen inte den som försöker prata upp en aktie 100 procent på en eftermiddag, men de som tyckte att Tobii-aktien var värd 80 kr i höstas (och det var ju där den stod i början av oktober) borde rimligen inte tycka att den är värd mindre nu, med Microsoft i ryggen. Det här kan bli kul!

Unna

Ett problem när man diskuterar ekonomiska val, snålande och slösande är oförmåga att inse att våra ideal inte är andras. ”Du borde unna dig” betyder ofta ”Du borde göra mina val”. Men om jag tycker att dina val är ren skit då?

Om jag fick unna mig vad jag ville just nu skulle det vara en ledig dag utan måsten eller dåligt samvete. Jag trodde jag skulle hinna ikapp i sommar. Istället har det blivit tvärtom med en att-göra-lista som tycks bli längre hur många punkter jag än betar av.

Med på önskelistan finns också ett och annat inköp som jag av någon anledning väntar med att unna mig. Priset kanske är för högt, jag är inte klar över bästa alternativet eller så skaver något i största allmänhet.

Andra vill unna sig en ”lyxweekend” med krogshow, spa och dyr restaurangmat, eller en sportbil eller racerbåt. Inget fel i det, men jag skulle inte vilja ha de där grejerna om de så vore gratis. Kan man då inte bara översätta andras begär med eget? Jag tror inte det.

Person A säger att B kunde gå på fotbollsderby och B ska tänka om det till att betyda inköp av en Webergrill. Funkar inte. Istället kommer B tycka att A förordar slöseri (eftersom fotboll i B:s tycke är skittrist), medan A tycker att B är en asket som inte unnar sig fotbollsbiljetter för att han sparar till något så meningslöst som en grill.

Hur löser vi det här då? Det gör vi inte. Vi kan försöka ge våra vänner verktyg att göra bra val och uppmana dem att tänka smart. Så fort vi ska ”konkretisera” genom att exemplifiera hamnar vi i pajkastningsläge. Varje gång. Eller har jag fel?

Securitas?

Trots att stolpskottet Ygeman lämnat regeringen är det rätt lite som tyder på att polisen är på väg att få ordning på säkerheten i Sverige. Erfarna poliser slutar i parti och minut. Om de ledsnat på inkompetenta chefer, de ständiga omorganisationerna, lönen eller själva jobbet är svårt att veta, men varje gång jag ringt polisen för att anmäla brott har en trött handläggare lagt ner ärendet inom en kvart och många verkar dela den bilden. Om man ens kommer fram alltså! 11414 kan ha en telefonkö på över en halvtimme, vilket känns i mesta laget ifall de inte ens försöka lösa brottet om man orkar vänta.

Jag är ändå rätt förskonad. Värre är det för affärsidkare som regelbundet får skyltfönster krossade eller behöver hjälp att freda sin personal. Deras alternativ är att ta lagen i egna händer eller hyra in väktare. Idag berättar Sveriges Radio om akutmottagningar som ringer väktare istället för polis eftersom de inte har tid att vänta. Borde inte Securitas därför vara en kanoninvestering?

Därom råder delade meningar. Deras fyra senaste kvartalsrapporter har gjort marknaden besviken. Dåliga marginaler, för låg tillväxt, lägre vinst än väntat. Samtidigt håller bolaget fast vid sina prognoser och menar att ett ökat inslag av tekniska lösningar ska öka marginalerna.

Jag tror aldrig att jag ägt Securitas, inte mer än någon vecka i alla fall. Har ofta tyckt att den är för dyr. Och visst har de en del att bevisa. Förvärv och nya marknader de inte riktigt fått snurr på, och så dessa ständiga rapportmissar. Men de tjänar ju faktiskt pengar, mer nu än tidigare, och aktien har varit dyrare.

Kanske gör den här dippen att det är läge att köpa in sig nu. Eller ska man satsa på konkurrenten G4S istället? Eller finns det andra sätt att investera i handgriplig säkerhet? Branschen borde gå att tjäna pengar på med ökad terrorism och vandalism samtidigt som rikspolischefen funkade bättre som punkmusiker. Och i ärlighetens namn var han ju inte klockren där heller:

Dan "Punkar-Danne" Eliasson på bas (nu har han slutat basa).

Eget arbete lönar sig

Så här på sommaren är vi många som drar igång projekt. Renovering, byggnation, storstädning, odling... Lönar det sig egentligen? Ibland är det inget snack, som när jag kom fram till att man måste tjäna hundratusen i månaden för att med gott samvete kunna lämna in bilen för däckbyte. När det gäller byggprojekt eller heminredning är det mer tveksamt. Särskilt om man räknar in att yrkesfolk antagligen gör det på en bråkdel av tiden.

Men allt är relativt. Det finns en gammal historia om att Warren Buffett tack vare sin höga inkomst förlorar pengar på att böja sig ner efter en hundradollarsedel. Jag får inte ihop den matten, men en sak är säker, om åttiosexårige Buffett vore för lat för att böja sig hade han fått betala med sämre hälsa – i bästa fall. Inte minst eftersom han enligt egen utsago "äter som en sexåring", alltså läsk och skräp.

När jag sålt saker på Tradera har folk tyckt att jag måste räkna med inlämningen i ekvationen. Nej, för jag tar ändå dagliga promenader. Jag kan lika gärna gå till brevlådan/inlämningsstället som någon annanstans, transportlöpning spar tid, bärplockning är bra motion osv.

Att göra saker själv är även nyttigt för det psykiska välbefinnandet. Att betala för att låta någon annan tvätta min bil eller mina kläder skulle få mig att känna mig som en sämre människa. Jag är frisk, vuxen och vill ta hand om min egen skit.

Det ger dessutom utlopp för min kreativitet att jobba med händerna. När jag kör fast i skrivandet bryter jag ofta spärren genom att diska eller dammtorka. En svår skrivuppgift kan ge en skinande lägenhet som bieffekt (”Och vem tusan har skurat badkaret nu då?!”).

Mer bestående arbetsinsatser skänker mig glädje i flera år. Visst hade jag kunnat tjäna pengar och betala en hantverkare för att lägga ett golv eller sätta upp en list, men då hade jag aldrig gått förbi rummet och myst över hur bra det blev, igen och igen. Sätt en prislapp på den känslan, den som kan!