onsdag 9 augusti 2017

Jante jobbar 40-timmarsvecka – och hör sen!

Ett tv-inslag där min bloggkollega Oskar ”Farbror Fri” Lindberg och hans fru berättade om hur och varför de valt att sluta jobba följdes av en Facebookdiskussion som var något av det dummaste jag läst. Vad är det för fel på folk?!

Men den där solglasögonbrännan får unge herr Fri att se ut som en inverterad panda.

En 68-årig man skrev: ”De kommer inte att få mkt från staten i form av pension.” Han måste känner farbror och fru Fri ganska bra. Själv vet jag ingenting om hur mycket pension de har att vänta. Jag vet förresten inte vad jag själv ska få i pension heller. Pensionsmyndigheten har ju prognoser, men de är just prognoser. En tiondel av oss kommer inte ens uppleva 65-årsdagen.

Apropå pension fanns också en äldre tant som skrev: ”Låter urtrist för mig - unga människor att leva och verka utan arbetskamrater - och tydligen inga barn??” Har hon ens sett inslaget? De är ju nedlusade med barn, för böveln! Men utan arbetskamrater måste livet tydligen vara ”urtrist”. Eftersom hon som skrev det själv är pensionär är väl hennes liv också urtrist då?

För inte kan väl människor ha olika mål och intressen och vad den ene tycker är ett ovärdigt liv är en annans drömtillvaro? Hela samhället bygger på att vi är olika och gör olika saker, men så fort någon inte vill jobba åtta timmar om dagen blir det Syntax Error i huvudet på den övriga flocken!


Men herregud, svenskar går gärna i pridetåg, säger sig fördomsfria och öppna för andra livsstilar, men ve den som avviker beträffande jobb eller pengar! Det är okej att ha högtflygande och för all del avvikande planer, men den som börjar realisera drömmar om att inte jobba till 65, helst tyngd av både studie- och bolån, stöter på patrull.

Jag vill så gärna tro att detta beteende inte är typiskt svenskt i dess allra mest negativa kontext, men ibland känns missunnsamhet som en svensk paradgren. Varför inte glädjas åt andra som hittar rätt i livet, oavsett om de slutar jobba eller säljer allt de har och blir buddhistmunkar?! Den största motståndaren mot framgång och lycka är inte en hårdbeskattande stat utan andras avund.

51 kommentarer:

  1. Grymt inlägg som vanligt Micke! Ett plus för att du Twittrat det med så man får en heads-up om att det finns nytt inlägg att läsa på bloggen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Ja, jag tog till mig den "kritiken" även om jag inte bestämt mig för att göra det varje gång. Den som vill veta när nya inlägg görs kan ju lägga en egen bevakning. På detta sätt "tvingar" jag mig på lite grann.

      Radera
  2. Jag orkar inte mer än ett par-tre kommentarer i den där FB diskussionen. Jisses vad trångsynta människor är.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är verkligen "alla som inte gör som jag gör fel".

      Radera
  3. Hjälp vilka människor det finns. Hur kan så många tycka meningen med livet är att arbeta för att ha arbetskamrater och 5 veckors semester som de längtar till hela året?

    Tångsynta var bara förnamnet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kan förstå att man kan vilja ha arbetskamrater, men det kan väl inte vara enda sättet att få umgänge - för någon. Men det verkar skrämmande vanligt att man utgår ifrån sig själv och är helt oförmögen att ta in att andra val kan passa andra. Jag har diskuterat frivillig barnlöshet ibland och mött samma syn - "så här har jag det och ni som inte har det så går miste om något och har det sämre".

      Radera
    2. Frihet kan också vara att välja om och när och hur mycket man vill jobba.
      Det är nu min prio. Vill jobba med att trada till viss del. Går att göra från kontoret, hemifrån eller från stugan i spanien.
      Just nu tror jag att det är för tidigt för mig att försvinna ut ur sammanhanget, därför passar det bra med nedtrappning.

      Radera
    3. Ja, frihet kan vara vad som helst. En del blir fria av rikedom, andra av att inte äga mer än kläderna på kroppen.

      Just arbetskamrater har jag inte saknat en enda gång sedan jag bröt mig ur ekorrhjulet. Känslan att behöva träffa en eller flera idioter (vilken arbetsplats är fri från dem?) fem dagar i veckan ger mig ingenting. Men det är jag det.

      Radera
  4. Jag tycker det är skönt att veta att de flesta inte tänker sluta jobba. Samhället skulle ju inte fungera då. Var tacksam istället för alla som väljer "ekorrhjulet" framför personlig frihet!

    Mvh Mattias

    SvaraRadera
    Svar
    1. Absolut! Det är ju det som skiljer mig från många av kommentatorerna i den länkade tråden - JAG ser en styrka i att folk gör olika val i livet istället för att sträva mot samma mål.

      Radera
  5. Jag har lyckats missa denna fb-diskussion totalt men det låter helt galet om folk klagar på att de inte får pension eller arbetskamrater. Det finns många egenföretagare som inte heller vet om de får pension. Eller har arbetskamrater. Eller kanske inte ens VILL gå i pension (tex konstnärer, författare, musiker mfl).
    Det största problemet för familjen Fri kommer nog vara omgivningens tyckande om hur de ska sköta sitt liv (som om de bryr sig).
    Vad onödigt lätt det är att projicera sina egna preferenser på andra "hur kan du tycka om saltlakrits, vilja bli lärare, gilla Djurgårdens fotbollslag?". Och vad tråkigt det skulle vara om alla tycker/klär sig/gör likadant.

    Spargrisen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag är precis en sådan företagare som du beskriver.

      I inledningsscenen till Elling (alla ni som missat: se den!) säger Elling (fritt från mitt minne):

      "Plötsligt kom det en massa människor som ville snacka om mitt liv. Herregud, hade de inte egna liv att ta hand om."

      Det tänker jag ofta på.

      Radera
  6. Det är därför jag gillar ekonomibloggar oftast ett peppande klimat.
    Jag är med i en fb grupp för kvinnor som oftast har bra klimat. Men en kvinna skrev att 1000000 sek inte är mycket pengar. Oj vad arga en del blev. De tog det som ett personligt påhopp.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mina fördomar om kvinnoforum är att det är fullt krig jämt :-). Antagligen bottnar det i ett fåtal besök på Familjeliv.

      Vad som är mycket pengar tycker jag beror helt på sammanhang. Ska man leta paradvåning i Stockholm är en miljon hitan eller ditan inte mycket att hänga upp sig på, men har man fått en miljon över på lönekontot tycker jag nog att det är väldigt mycket.

      Radera
  7. Min erfarenhet av "arbetskamrater" är ungefär som du skriver ovan. Merparten är oftast rätt så tröttsamma att hänga med 40 timmar i veckan och är för min del verkligen inget att sträva efter. Jag väljer hellre själv vilka jag ska umgås med.

    MvH Pengaregn

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är knappt att jag pallar att hänga med mig själv 40 timmar i veckan :-).

      Radera
  8. Ja folk är får instängda i sitt sinnes hage.

    Förvånad? Nej tror inte du är det Micke ;)

    Det farliga för oss som siktar på tidig pension är om det blir lite för mycket fokus på sådana som Farbror Fri och MiljonärInnan30. Fria människor är farliga och tacksamma att klämma åt för överheten.

    Vad gör vi då? Vart tar en person med lagom kapital vägen i världen? De flesta destinationer är ju för de med mycket pengar. Har funderat och googlat lite själv. Än så länge utan större framgång.


    Jnana

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, jag blir faktiskt förvånad över att så många - trots att motsatsen hävdas - har så oerhört svårt att ta till sig att alla inte tänker som dem.

      Radera
  9. Vet inte om SVT plockat bort en massa negativt, men jag ser sisådär 150 kommentarer och typ 130 är positiva eller har bara skrivit ett namn för att tipsa nån. Jag hade förväntat mig en betydligt högre andel kritiker. Tycker det var en ganska snäll fb-diskussion ändå (som sagt, SVT kanske rensat det värsta). Välj valfri fb-diskussion om religion och/eller politik så tror jag nästan vilken som helst är dummare. (jag inser att det är som att jämföra två högar med hundbajs för att se vilken som är störst, det spelar ingen större roll för båda är skit i slutändan)

    Och den "kritiken" (invändningen) som består I att samhället skulle få problem om fler valde att inte jobba (och skatteintäkterna därmed minskade) är väl till viss del befogad.

    Personligen gör det mig varken till eller från hur familjen Lindberg i Leksand får ekonomin och livet att gå runt. All lycka till dem. Men.. visst är det väl magstarkt att kalla sig FARBROR Fri när man knappt fyllt 40? Det skulle ju innebära att vi som är äldre än så också skulle vara farbröder (gubbar?). Att man gillar alliterationer räcker tyvärr inte som förklaring.


    Cheers,

    /P

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har inte räknat, men 130 postiva av 150 låter märkligt eftersom jag uppfattade att ungefär en tredjedel av kommentarerna var pingningar till vänner. Om dessa kommentatorer är positiva, negativa eller neutrala kan vi omöjligt veta.

      Att det finns dummare FB-diskussioner håller jag inte för otroligt. Det finns en anledning till att jag undviker dem (det du illustrerar med restprodukter från hundar). Jag tycker ändå att det var förvånansvärt många som tycks ta det som en personlig förolämpning att Oskar gjort andra val i livet än dem, och som vanligt väljer man då att ifrågasätta dennes val, inte sina egna. Som du skriver: "Personligen gör det mig varken till eller från hur familjen Lindberg i Leksand får ekonomin och livet att gå runt. All lycka till dem." Oavsett vad man själv vill få ut av livet borde alla kunna skriva under på detta.

      Invändningen mot "farbror" kan jag hålla med om lite. Samtidigt kan man ju se det som att han försöker ta tillbaka ordet från gråhåriga gamlingar :-).

      Radera
  10. Det är ju typiskt den svenska avundsjukan. Ungefär som när snusare sitter och blåser snuslukt på den som just lyckats sluta för att göra den sugen. Eller när man säger till någon som börjat träna och gått ned i vikt "akta nu så du inte tränar för mycket" haha det är nästan komiskt vad folk har svårt att dölja hur avundsjuka de egentligen är.

    Go farbror fri!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är märkligt! Jag är på intet sätt befriad från avundsjuka, men jag blir snarare inspirerad när andra tar tag i sina liv. Och gör de det på ett sätt jag inte skulle göra betyder inte det per automatik att någon av oss gör fel.

      Radera
  11. Ett i raden av klockrena inlägg. Suveränt.

    Med vänlig hälsning

    Lars

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj! Det tycker jag var i snällaste laget, men tack!

      Radera
  12. " ja mer än så. Varför skall man spara när man aldrig vet när man kommer att dö?"


    Well well. Vet vart man hittar den killen en fredag- och lördag kväll.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Med den logiken är det meningslöst att planera för någonting. DET tycker jag låter tråkigt.

      I någon serietidning (Dilbert?) lanserade man ostbågologi, en filosofi som går ut på att eftersom världen med stor sannolikhet kommer att gå åt helvete kan man lika gärna sitta kvar i soffan och skyffla i sig ostbågar.

      Radera
  13. En teori jag har är att man kanske måste vara lite "mot strömmen" för att lyckas med just det som FFF gjort? Därför blir det rätt få av oss, och därför kanske bitterheten framträder så tydligt kring detta? Kan inte jag, så ska ingen annan jäkel över bron :)

    I övrigt så ligger det i det mänskliga psyket att försvara sitt sätt att leva, fatta beslut etc. Om man inte är medveten om de fällorna, så kan man förlora hemskt mycket pengar på börsen via felaktiga beslut.
    Mvh https://investera-pengar.blogspot.se/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det ligger nog något i det. Andra är så "mot strömmen" att vi instinktivt springer åt andra hållet än "fårskocken".

      Att man försvarar sig är mänskligt, men det förutsätter ju att någon (FFF i detta fall) genom sina handlingar ifrågasatt andras och så är det ju inte. Men som vegetarian stöter jag på det hela tiden. Det räcker med att beställa vegetariskt så kommer någon annan i sällskapet dra ett långt försvarstal för varför han/hon inte är vegetarian. Som om jag genom mitt val ifrågasatt deras.

      Radera
    2. Ja eller så drabbas man av något sånt här när man sitter där med sin köttbit.

      https://www.youtube.com/watch?v=z0O_VYcsIk8

      Radera
    3. Småkul! Gillar särskilt gurksubstitutskorven. Men drabbas verkligen köttätare av vegetarianer som fördömer andras val att äta kött? För det är ju trots allt det som sketchen bygger på och jag kan inte erinra mig att jag någonsin träffat en vegetarian som pekat finger åt köttätare, ens på skämt. Jämför jag det med hur många gånger jag har fått höra "Höhö, du kan ju gå ut och beta av gräsmattan"...

      Radera
    4. Tror det är rätt jämnt skägg däremellan. man upplever ju bara hur det är för sina egna val. men visst händer det att man vägrar steka i samma stekpanna, efter att den diskats, eller att folk menande säger att de tappat matlusten. men det är nog ungefär lika vanligt som att vegetarianer får utstå lite skämt om sina livsval.

      Men nu kanske man inte ska jämföra vegetarianer med allätare utan snarare med andra varianter av att man avstår vissa typer av föda. Föreställ dig den skiten en person skulle behöva utstå om man valde att bara äta produkter som innehöll animaliska produkter. Där har du nog den mest utsatta gruppen.

      Vegetarianer är väl i stort sett accepterade för sina val av födoämnen.

      Radera
    5. Jag skulle snarare säga att vi ständigt blir ifrågasatta, hånade och förlöjligade. Inte för att jag bryr mig, jag är säker i min val. Jag är snarast fascinerad över fenomenet, att min kost kan provocera så mycket trots att jag inte gör något för att övertala andra.

      Fast det finns knappast människor som bara äter animalier, så det känns lite konstruerat. Men kanske LCHF eller andra relativt extrema dieter. Träffar jag någon som äter t ex 5-2 frågar jag gärna om hur och varför, men inte för att fördöma utan för att andras val intresserar mig. Men jag tror inte att de i samma utsträckning som vegetarianer utsätts för konflikter för att andra förutsätter att de tittar snett på andra. Fast det kan jag ju inte veta.

      Som vegetarian och allergiker är jag ytterst noga med vad jag äter, men det är mitt ansvar. Ska jag äta tillsammans med andra tar jag ofta med egen mat för att slippa krångla. På restaurang tvingas jag förhöra mig noga om ingredienser, men jag har inget annat val eftersom jag riskerar att dö annars, vilket skulle kännas lite snopet :-).

      Radera
  14. Att gå mot strömmen känns otäckt och kan tydligen uppröra många.

    Kan tipsa om en bok "Att veta men inte göra" av Pfeffer&Sutton. Där beskrivs glappet mellan att ha kunskap för att bli framgångsrik och hur man verkligen blir det. Det produceras otaliga hyllmeter ledarskapslitteratur varje år och de flesta chefer kan utan problem rangordna vikten av olika framgångsfaktorer men lyckas ändå inte själva utnyttja dessa. I många topp-företag är ledningen ofta öppen med orsakerna till framgång men trots detta lyckas få konkurrenter kopiera deras koncept.
    På individnivå: de flesta vet att genom att placera sina besparingar på börsen kan de bli ekonomiskt oberoende men merparten väljer ändå det räntelösa kontot.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för det, boktips är alltid intressant.

      Jag skulle säga att de flesta väljer att bränna sina besparingar istället för att placera dem. Nästan som att man misslyckats om inte 95 procent av lönen är borta den 25:e.

      Radera
  15. Alla dessa personer som tror sig veta hur man ska leva livet, varför låter dessa alltid så bittra, när andra inte gör som de tycker...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det om något visar väl att de är fel ute. Den som är nöjd med egna val har inga skäl att peka finger åt andras.

      Radera
  16. Har mött så många människor som inte vet vad de skulle göra om de inte hade "sitt jobb"
    Att vara fri som här menas skrämmer många.
    Det är skrämmande anser jag

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, ser man så på sitt jobb är det lite som att bära runt på en tegelsten för att man inte orkar slänga den ifrån sig.

      Radera
  17. Men SKATTERNA?! Så här kan ni inte välja att leva. För då blir det ju inga skatter över för dem att missbruka :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. I någon grad stämmer det (om man bortser ifrån missbruket), men man fortsätter ju att skatta på allt man köper. Så länge man inte lever på bidrag tycker jag att man har ryggen fri, det är ju faktiskt ingen skyldighet att bidra med inkomstskatt.

      Radera
  18. Tyvärr är folk ofta som fåren i bilden, säger bää och går i flock, och med ett intellekt därefter. De får nog skylla sig själva att de gjorde deras liv öppet för en diskussion på fb, då kan vad som helst hända, och har uppenbarligen gjort också med tanke på alla korkade kommentarer de verkar ha fått.

    All heder åt Farbror Fri, men deras val är inte kompatibla med Svennes sätt att leva och tänka. Och för bövelen, tänk på all skatt som de missunnar Maggan... ojojoj

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sticker man ut hakan och bestämmer sig för att "lämna flocken" kommer man garanterat bli ifrågasatt, men för att ifrågasätta tycker jag att man ska ha kunskaper om det man ifrågasätter. Att t ex säga efter ett 40 sekunder inslag med ett par som 20 av de sekunderna leker med tre barn att de verkar ha ett tråkigt liv för att de inte har några barn, då har man liksom diskvalificerat sig.

      Radera
  19. Allt nytt är skrämmande för många och då går man till sig själv och utgår från sin egen världsbild. Ibland kan jag förstå att folk blir "rädda" för personer som har drivkraften att nå sina högt uppsatta mål om ekonomisk frihet. Det är så pass främmande att det bevisligen blir något som folk måste försöka trycka ner. Farbror fri, miljonär innan 30, onkel tom etc får skiten för de är först ut riktigt offentligt. Dock tror jag vi som grupp är jäkligt starka och jag hoppas det blir mer allmänt accepterat framöver!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kan gå åt vilket håll som helst med acceptansen, men troligen blir fördömanden framöver.

      Radera
  20. Jag är fri och lever på lite, klagar aldrig över det - men folk har oombedda ordnat jobb åt mig och sedan blivit skitsura när jag avböjt! Är nöjd med min dumtelefon, det får jag inte vara verkar det som. " Man måste hänga med" - nä, det måste man inte, jag gör som jag vill. Ätit vegetariskt i 25 år, oj vad jag blivit i ifrågasatt, det är så jobbigt, för en del. Medans vissa människor reflekterar över sina egna val i livet, verkar en del mest störa sig på andras. ME

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Man måste hänga med". Haha, för annars kommer Trendguden att skicka en blixt genom kroppen på en?

      Jag känner igen din bild som dumtelefonanvändare och vegetarian. Och så ett "Men vad gör du hela dagarna?" på det.

      Radera
  21. Favoritkommentaren från Mina Ghajar-Dadjou: Hur kan man lita på fonder o aksier som man bruka bara förlora pengar långsiktig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahaha! Den var inte dum!

      Eller vänta nu... Jo, det var den.

      Radera
  22. Jag hör och läser ofta just det negativa med att sluta arbeta tidigt i livet, även från min egna släkt. Det gäller även mig som tänkt dra mig tillbaka den dagen jag fyller 40år.

    - Frågar jag till exempel personen i fråga om denne hade slutat att arbeta om han eller hon hade vunnit 50miljoner kronor så får jag 99.9% av svaren "Nej, men jag hade dragit ner arbetstiden till deltid, det är viktigt med det sociala", detta gäller även personer som inte gillar sina arbeten.

    Jag själv anser att får man in pengar på andra håll, så man inte behöver att arbeta så får man automatiskt det sociala på andra håll. Gillar du att laga mat? Ta matlagningskurser, Gillar du människor från alla världens länder? Starta ett hostel. Gillar du att resa, res. Älskar du hästar? Köp hästar och starta en ridskola. Det jag vill ha sagt är, har man friheten och pengarna så kan man göra precis vad som helst utan att det sociala blir lidande. Det viktiga är att göra något, och hade det varit mig med den chansen så hade jag gjort det jag tycker om och mina drömmar. När man är gammal så har man kanske inte den energin och den orken så det slutar med att den sitter där i soffan och ser bingolotto och tvshop om vardagarna. Dar ut och år in.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, ett socialt liv behöver ju inte nödvändigtvis ske just på en arbetsplats även om det såklart inte är fel om man vill. Min egen erfarenhet säger mig att ju mindre beroende jag är av ett jobb desto bättre trivs jag.

      Radera