fredag 25 augusti 2017

Hur skulle det se ut om alla...?

Det märkligaste, men förvånansvärt ofta återkommande argumentet mot oss snåljåpar och vårt sätt att leva är att våra liv är ohållbara eftersom samhället inte skulle fungera om alla levde som oss. Här kommer lite information från verkligheten: Alla varken kan eller vill leva som vi.

Det gäller lyckligtvis alla andra grupper också. Samhället skulle inte funka om alla vore läkare. Vårdköerna skulle försvinna, men det skulle inte finnas någon mat. Om alla vore bönder skulle det finnas mat, men ingen vård. Om alla vore genusvetare fanns... ingenting av värde.


Det här är självklart. Ändå ska snåljåpar behöva ansvara inte bara för oss själva utan för hela samhället. Jag köper inte det (som snåljåp köper man väldigt lite)! Jag betalar skatt både när jag jobbar och när jag handlar, försörjer mig själv, följer alla lagar, håller upp dörren för gamla tanter och försöker att vara en god medmänniska.

Där slutar mitt ansvar. Om jag kan bidra med något till samhället är det fint. Det vore förmätet att tro att jag skulle ge världen utanför bekantskapskretsen några bestående bidrag, men jag hoppas att jag kan föregå med gott exempel genom mitt sätt att bete mig. Genom bloggen, i diskussioner och samtal med människor och på alla andra tillgängliga sätt. Hur jag lyckas får andra bedöma, om det roar dem, men be mig inte ta ansvar för Sverige eller omvärlden. Är detta enda sättet att peta hål på mitt sätt att leva verkar det som att jag klarar mig rätt bra.

Den som är fri från skuld kastar första stenen

Man får avsky aktiehandel, hävda att jag som aktieägare utnyttjar andras arbete medan de anställda får slita för sin lön. Kanske kunde företaget ha ombildats till ett kooperativ där personalen får en del av sin lön i ägarandelar, men det var inte mitt beslut. Den som vill får väl starta ett eget företag och göra så. Aktierna jag köpte var till salu, jag tvingade mig inte till dem.

Vidare står det var och en fritt att inte köpa den senaste telefonen och den fräckaste bilen för att sedan tvingas belåna sin bostad upp till taknocken. ”Men hur skulle det se ut om alla...?” Jag vet inte! Och det skiter jag i.

22 kommentarer:

  1. Träffsäkert inlägg Sparo. Jag känner igen mig i mycket av det du skriver.

    Planerade ett nytt blogginlägg och gjorde en uträkning av den totala skatteinbetalningen jag och mina egenägda företag gjort 2016 och jag känner inte igen mig i den delen om att "inte ansvara för hela samhället". Givet summan jag kom fram till känns det som om jag ansvarar för uppemot halva iaf... :/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahaha! Det är inte lätt att vara framgångsrik :-).

      Radera
    2. Så kan man ju också se det. Jag var mest bitter jag. ;)

      Radera
    3. Jag har ett par kompisar som varje gång de träffas jämför hur mycket skatt de betalar. De tycks inte se några andra rader på sina lönebesked.

      Radera
  2. Kan bara hålla med. Vi klarar oss utmärkt utan genusvetare, personliga tränare och folk som sysslar med nagelterapi. Det behövs inte mer av en livsstil som går ut på att konsumera en massa prylar som man inte behöver för pengar som man inte har bara för att imponera på andra.

    Tycker alla kan följa upp Sparos inlägg med att läsa bloggaren Petruskos inlägg Ett år som fri.

    Med vänlig hälsning

    Lars

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nagelterapi - är det sådana som piggar upp naglar som har existentiella problem? Jag brukar klippa av mina istället.

      Tack för lästipset!

      Radera
    2. Larsson,

      Uppsöker man en nagelterapeut, eller för den delen en kirurg som skall fixa plasttuttar är det sällan det är naglarna eller brösten som behöver tas om hand. Ett stort inslag av terapi finns i botten

      Med vänlig hälsning

      Lars

      Radera
    3. Jag har varken provat nagelterapi eller plastikkirurgi, men så är det nog.

      Radera
  3. Riktigt bra inlägg!
    Men jag kan inte låta bli att undra, drabbas inte läkare också av sjukdomar? Är man alltid frisk om man är utbildad till läkare? ;)
    Ett samhälle med bara genusvetare undviker jag gärna!
    Trevlig helg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, läkare blir också sjuka. Min egen subjektiva bedömning är att de blir sjuka oftare än genomsnittet, men vårdköerna skulle ändå försvinna om 100 procent av befolkningen jobbade med dessa köer.

      Tack och tack detsamma!

      Radera
    2. Med tanke på hur stor del av läkarnas tid som går till pappersarbete är jag rädd för att vårdkön fortfarande skulle existera. Ingen skulle ha tid för att träffa den andre, bara sitta med pappersarbetet.

      Radera
    3. Fast om alla vore läkare borde det gå ihop ifall två av tio läkare är sjuka (det måste ändå vara högt räknat), fyra behandlar dem, tre delar på pappersarbetet och den tionden utför longitudinella studier :-).

      Radera
  4. Huvudet på spiken!
    Genusvetarna och vänsteranhängarna bör förstå att aktieägare inte gör något olagligt och om det var så att om Telia/Nordea eller vilket bolag som helst inte skulle ha aktieutdelning - så hade det inte per automatik varit så att de anställda fått dela på den summan. Det är där de tänker fel. De tror med en dåres envishet att aktieutdelning tas från de anställda Funkar inte riktigt så.

    Som sagt kooperativ i så fall. Men inte så många som vill driva sånt va? Nej anställd vill man vara, garanterad lön oavsett var i konjunkturen man är, garanterad semesterdagar, garanterad sjuklön osv osv Halverad lön för det går dåligt nu? Knappast va.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sant, företag behöver både arbetare och ägare. Ibland är det samma person, men de som pekar finger åt aktiehandel brukar inte bli gladare för det utan tvärtom döma ut egenföretagare som skattesmitande utsugare.

      Jag har inget emot kooperativ. T ex i barnomsorgsbranschen är det väl utmärkt om man kan gå ihop och passa varandras barn (det som förr skedde helt naturligt och kallades by eller samhälle). Men visst, helst ska man ha dubbla skyddsnät som någon annan betalar.

      Radera
  5. Jag upplever det som standard i Sverige att alla ser problemen i stället för möjligheterna, dels när det kommer till sig själv, jag vet inte hur många gånger jag hört personer som tjänar mer än mig säga att med deras lön är det minsann helt omöjligt att spara något.

    Men minst lika mycket när det handlar om andra, så fort någon lyckats med något som de ser som omöjligt i deras värld måste de genast börja leta fel med det hela. Titta bara på en del kommentarer som dök upp på internet i samband med SVTs inslag med farbror fri...

    Personligen känner jag att dessa människor måste leva extremt tråkiga liv om allt bara är negativt och hemskt runt dig och du försöker motivera allt detta genom att hitta fel i andra. Den svenska avundsjukan? Varför kan så många i stället inte vända på kakan och bli inspirerade och motiverande av att andra lyckas?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, när någon med lägre lön visar att de minsann kan spara borde ju det vara inspirerande, men istället blir de sura och tvingar sig själva att hitta på nya argument för att dennes situation inte går att kopiera (klart att du kan spara som inte har blablabla...).

      Radera
  6. Gammal artikel som håller än i dag:

    http://www.dn.se/arkiv/ledare/nar-alla-ska-ha-minst-genomsnittslon/

    "… det enda som skapar utrymme för löneökningar är ökad produktivitet."

    Wien-Lars

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den fick mig att minnas Vänsterpartiets ekonomiska talesperson Ulla Anderssons klassiker: "Det enda arbetarna erbjöds var att de fick högre lön om de producerade mer genom ökad produktion, de fick alltså arbeta ihop sin egen ersättning."

      Chocken när man som politisk företrädare vid femtio års ålder får reda på hur ekonomi fungerar :-).

      Radera
  7. Klockrent inlägg. Relaterbart. Tack.

    SvaraRadera
  8. Jag har inte haft ett "ordentligt arbete" på sisådär en 15 år. Hittills har det gått utmärkt bra, däremot brukar andra få problem med vem jag är och vad jag gör. När man inte har en tydlig plats i tillvaron så blir somliga förvirrade, en del retar upp sig så till den milda grad, - tänk om alla skulle vara som du?!! Får du bidrag?-Nej, -vad gör du då? -Lite av varje, - va fan, något måste du väl göra!!! ME

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis det där känner jag igen :-). "Du som är... gör... Vad fan gör du egentligen?!" Man måste ha en anställning för att andra ska känna sig bekväma.

      Radera