Den här tiden på
året skriver många tidningar om hur man kan undkomma den
”jobbångest” som drabbar människor när semestern tar
slut. I morgon är det många som ska tillbaka till jobbet efter några veckors andrum.
Först och främst vill jag vända mig mot det frikostiga användandet av ord som ångest, panik och liknande. Att likställa den som kaskadkräks enbart på grund av egna tankar av bottenlöst mörker med den som blir på lite dåligt humör på söndag eftermiddag är ett hån.
Men okej, vi sväljer retoriken för
enkelhetens skull. Vad beror då ångesten på? Om vi bortser ifrån
tankar som ”jag hade hoppats hinna mer i sommar” handlar det om
att man vantrivs med sitt jobb och vardagsliv.
Förutsatt att man kan göra något åt
situationen är det en nyttig känsla. Själv känner jag igen den
ifrån barndomens sommarlov och då var allt jag kunde göra att
fokusera på nästa lov. Tankar som ”om sju år har jag gått ut
grundskolan” kändes inte kreativa, men som vuxen kan man ju agera.
Kanske är man lågutbildad och bor på en plats där det är ont om
arbetsgivare samtidigt som man sitter fast med barn och partner, men
nog finns det möjligheter. Pendla, starta eget, börja plugga...
Och spara! Pengar löser inte alla
problem, men de ökar handlingsfriheten. Jobbångesten går över
efter någon vecka, men livet ska inte bara vara uthärdligt, så se
varningstecknen som ett gyllene tillfälle till en positiv
förändring. Ta tag i det nu! Inte "när det lugnat ner sig" eller "senare i höst" - NU!
Ja, det är nog allt för få som tar tag i saker, så att drömmarna förblir bara drömmar. Mvh investera-pengar.blogspot.se
SvaraRaderaTrist i så fall. Vi har ju bara ett liv (får man hoppas, tanken på reinkarnation har ofta plågat mig...).
RaderaOm man inte trivs på jobbet så byt för i helvete jobb o sluta klaga.
SvaraRaderaOm man ej vill arbeta spara/sänk kostnaden.
Men det klart många räknar med x mille i arv utan att veta om de får max eller obelånade fastigheter nån gång.
Sen känns det som gemene girig har dålig koll på hur förbannat få år x mille räcker om ej annat sparande/inkomst då de ej vill ta bort "standarden/guldkanten" de anser sig behöva.
Ja, värdet på den där guldkanten skulle jag vilja diskutera med folk. Särskilt de som tror att den bara uppstår när de i själva verket betalar ganska dyrt för den.
RaderaAllt verkar vara guldkant så jag har ingen aning vad de egentligen menar med ordet exakt.
RaderaMen om man aldrig gör avkall på något utan alltid köper vad de vill, är det guldkant?
Inte i min bok, men många verkar ha en annan utgåva :-).
RaderaJa jobbångest måste vara dagens vanligaste ångest. Trots att jag bara jobbar 15-20h i veckan så får jag "jobbångest" när det är dags att köra igång efter 6v semester nu. Inte för att jag vantrivs med jobbet utan för att jag gillar friheten att inte jobba.
SvaraRaderaAtt jobba heltid eller övertid skulke korta ner min väg till total frihet rejält men jag tycker i dagsläget inte att det skulle vara värt det av flera orsaker. Att jobba halvtid i 6 år sen fri eller övertid i 3 år sen fri? Jobbar jag halvtid så har jag iaf tiden på min sida.
Det viktigaste dock som du säger, vill man ändra sin situation så börja idag. Har då dålig lön, hatar att jobba och vill ta dig vidare så börja med att spara. Resten kommer att lösa sig eftersom.
Jag lönejobbade ett tag varannan vecka. Även om jag ledsnade rejält framåt onsdag visste jag att det då bara var ett par dagar kvar till nio dagars sammanhängande ledighet och på så vis stod jag ut. Ett tag.
RaderaIngen aning hur långt bort jag själv är då jag inte ens vet var o vilken standard jag vill ha. Krävs inte så mycket att bo som infödd i skogen i Burma men där vill inte jag vara...
RaderaFörmodligen bättre för eventuell pension att arbeta halvtid i 6 år än heltid 3 år, sen avgör ju även skatten...
Sett på de jag känner som gått från 100% till full ålderspension direkt så har det varit sämre än de som trappat ner. Då många inte vet vad de ska göra med tiden så är det nog bättre med stegvis rastlöshet så de kan hitta vad de vill fylla sina dagar med. Värst är det för de som bor med en som forfarande arbetar.
Ja, är det något som är tragiskt så är det nyblivna pensionärer som hälsar på tre gånger i veckan på sin gamla arbetsplats eftersom de inte har något annat att göra.
RaderaJag håller med dig, gäller göra något åt situationen.
SvaraRaderaJag är nu på det 7:e företaget och lite mer olika jobb.
Det jobb jag har nu är det bästa jag haft, så nu kommer det förmodligen inte blir fler bolag.
Så håller helt med dig att göra ngt åt situationen, liksom för de som kan, att spara så man kan sluta tidigare eller dra ner arbetstiden!
Kul, grattis!
RaderaÄven om man inte vill sluta jobba eller sänka arbetstiden är det ingen dum känsla att veta att man kan.
Vore det inte vettigt att gå i pension mellan 35-55 årsåldern då det bästa "krutet" finns.
SvaraRaderaOm ångesten finns när det åter är dags att gå till jobbet så kanske man kommit närmare en lösning av situationen
Jo, vid 65 återstår det ju faktiskt i värsta fall bara sjukdom och elände. Fast meningen med livet behöver inte nödvändigtvis vara att gå i pension, men det kan omöjligt vara det där jobbet som ger en klump i magen när det är dags att gå tillbaka dit efter sommaren.
RaderaJobbångesten måste vara den värsta ångesten jag upplevt hittills i mitt liv (och jag är bara 24 år gammal, haha). Tog mig ur den förra året och satsade på det jag älskar mest, att skriva. Sedan dess har livet varit fantastiskt. Det handlar bara om att bryta sig loss och våga ta tag i livet innan för stor del av det hinner rinna iväg.
SvaraRaderaMen jag har även en liten fråga. Jag önskar nu komma igång med mitt sparande på riktigt och självklart är jag ute efter en så hög sparränta som möjligt. Läste här https://financer.com/sv/spara-pengar/fa-hogre-sparranta/ att de allra högsta sparräntorna finns i P2P-bolag. Vet du något om detta och vad tycker du om denna typ av sparande i så fall?
Inte så "bara" att bryta sig loss för alla, men visst är det så det måste göras, mer eller mindre (beroende på utgångsläge och mål).
RaderaDet korta svaret är nej, jag vet för lite för att ha en åsikt och de som pratar sig varma för P2P är antingen företagen själva och privata eller professionella förmedlare som får betalt för att leda trafik och kunder dit. Kort sagt - alla har egen vinning på det. Jag skulle gärna se en oberoende utredning.
Kanske är det en bra idé. Jag tror absolut att Lendify är seriösare än vad Trustbuddy var och kan man få 5-6 procent ränta i nuläget är det bra. Men jag undrar vad som händer när det kommer en riktig kris, för det har vi inte haft sedan den typen av verksamheter slog igenom. Slutar pengarna ticka in då? I så fall kan det tänkas att inkassobolag och kronofogdar har större fiskar att snärja och man står där med papper på utlånade pengar man aldrig kommer att se igen.
Men jag vet inte. Än så länge har jag lösa pengar på bankkonto med 0,6 procent ränta och insättningsgaranti. Kanske blir jag modigare i framtiden.
Hör här då!. Jag går i pension om exakt 32 dagar och funderar på hur livet kommer att bli. Pengarna räcker det är jag inte orolig för ... oron kommer när jag tänker: Herre min gud .. vad ska jag göra med alla lediga timmar?
SvaraRaderaJag har bostadsrätt, sommarstuga, papegoja och mängder med saker att göra, att ta hand om, men ändå känns det tomt och orkeslöst, lusten att göra något har liksom tagit slut.
Kan det jag drabbats av vara motsatsen till jobbångest? Pensionsångest?
Den som har sommarstuga har alltid något att göra. Papegoja har jag mindre koll på :-). Men jag tänker mig att det är en stor omställning, så det är väl inte konstigt att du känner en viss oro inför det nya läget.
RaderaSjälv löser jag alltid nya situationer genom att skriva listor. Låt det ta tid, hur som helst. Det måste få sätta sig, sedan kommer säkert orken.
Tre veckors semester tröttade ut mig fullkomligt så nu är det skönt att vara tillbaka på jobbet. Jag älskar rutiner och det är något jag inte får ordning på när jag har semester :)
SvaraRaderaSjälv är jag något av en rutinallergiker. I alla fall vill jag tro det själv, men förmodligen är jag lika inrutad som alla andra.
RaderaJag tror du har en massa rutiner, men de är så invanda att du troligen inte ens tänker på det. Men du får gärna fortsätta tro att du är rutinallergiker ;)
RaderaJa, det är viss reservation för att det kan vara så. Dock tror jag att jag är mer flexibel än de flesta med mina rutiner. T ex går jag upp mellan 7 och 10 och går och lägger mig mellan 23 och 3.
RaderaHaha, det var flexibelt! Kliver du inte upp senare än 10? Inte ens på helgen? Jag är sällan ur sängen innan 12, trots att jag bara satt uppe till 01 natten innan. Sova, det är jag bra på! ;)
RaderaNej, tyvärr. Även om jag suttit och jobbat halva natten och därför borde kunna sova ut med gott samvete är jag uppe med tuppen (eller strax efter).
RaderaÅlderstecken...
RaderaAbsolut! Både att jag vaknar tidigt och att min första tanke för sena kvällar inte var "supit hårt" utan "jobbat halva natten".
RaderaSjälv jobbade jag hela sommaren så slipper ångest nu haha.
SvaraRaderaHar dock fattat beslut att jag nu ska ta tjänstledigt från min tjänst och börja studera en treårig utbildning inom ett helt nytt område.
Skulle bli "fri" om ca 10 år med nuvarande jobb men detta kommer skjuta upp detta ytterligare tio år. Men då kommer jag i 20 år jobba med något jag tycker är intressant snarare än 10 år med något jag inte gillar.
Någon annan här som gjort samma sak?
Om det verkligen blir så, att du får ett intressant jobb i 20 år, är det helt klart rätt beslut. Pengar är inte allt.
RaderaJag håller helt med dig och jag tror att väldigt många människor skulle behöva sparkas ur sitt trygghetsknarkande. Om man har "ångest" över att gå tillbaka till sitt arbete gör man (antagligen) fel sak.
SvaraRaderaJa, det är åtminstone en signal att det är dags att fundera över sitt liv.
RaderaEtt förslag jag läste någonstans var att ta pension nu i en 10-15 år medan barnen var små och sedan börja jobba igen ett par år innan man går i pension på riktigt. Alla kanske inte har tålamod nog att spara i hop till miljonerna som ska göra en ekonomiskt oberoende men många fler skulle kunna vara "lediga" ett gäng år någonstans mitt i.
SvaraRaderahttps://smygsparandeaktiemamman.blogspot.se/
Ingen dum idé (som jag också läst någonstans utan att komma ihåg var). Överhuvudtaget borde vi tänka utanför boxen och leva livet som det passar oss, inte för att det ska se bra ut utåt.
RaderaDet är nog lätt få "jobbångest" om du sitter på ett arbete du inte trivs med och nu inser att nästa ledighet är två klämdagar i jul och sen dröjer det ända tills nästa sommar.
SvaraRaderaMen få verkar ta tag i det, steg ett är att börja spara, steg två att minimera sina kostnader. Men det är det få som är intresserade av, de behöver ju "unna sig" restaurangbesök och nya ljuslyktor och lakan hem eftersom de jobbar och sliter så himla mycket. Obs ironi...
Ett annat alternativ är att söka nytt arbete, men lite väl långt från komfortzonen för vissa verkar det som.
mvh Ekonomitankar
Men om komfortzonen är så okomfortabel att man måste dränka sig i slöseri för att stå ut där känns det som ett lätt beslut att söka sig utanför. Men jag vet, har själv varit i det läget.
Radera