Systembolaget kan lära oss planera

Systembolaget får skit med jämna mellanrum. Inte för att de är dåliga utan för att det påstås vara så mycket bättre om man får köpa vin på Ica. Fast det har ju inte blivit så himla bra med apoteksprodukter i matbutikerna... För att inte tala om postombuden. Igår stod jag i kö för att hämta ut ett paket och killen före mig skulle posta ett brev. Det tog ungefär fem minuter eftersom butiksbiträdena fortfarande efter nio år inte ens har portotabellerna i huvudet.

Men Systemet är visst en helt annan sak. GP:s Aleksandra Boscanin skrev nyligen: ”Att en vuxen människa inte kan gå och köpa en flaska vin efter klockan 15 på en lördag skapar en del absurda situationer.” Man kan ju vända på det också och säga att det är absurt att en vuxen människa prompt måste handla en kvart innan han/hon blir törstig eller ska ha en middagsbjudning.

Jag vet inte om alkoholismen eller alkoholskadorna skulle öka med tillgängligheten, men vad är det som vore så fantastiskt med att kunna handla sprit på söndagarna, eller senare på kvällarna? Systemet har mycket mer öppettid än bibliotek och vårdcentraler, där spontanbesöken borde vara betydligt fler och mer angelägna. Vill du ha sprit hemma – köp ett lager!

Ifall statens monopol inte lär oss att dricka med måtta borde det i alla fall lära oss framförhållning. Eller är vi som folk så pass handlingsförlamade och oförmögna till planering att vi måste kunna köpa öl, vin och sprit dygnet runt?

Tänk om vartannat jobb försvinner

Jag såg en intressant artikel om arbetsmarknad som i huvudsak går ut på att hälften av jobben kan försvinna inom tjugo år.

Vad händer då? Kommer vi att dela solidariskt på de arbetstillfällen som blir kvar? Troligen inte, men även om så skulle bli fallet säger det sig självt att om tillgången på arbetskraft dubbleras kommer efterfrågan halveras och inget fackförbund i världen kan förhindra att det påverkar priset, särskilt inte på en global arbetsmarknad.

"Men min lön blir väl oförändrad?!"

Forskaren i artikeln är noga med att betona att det kommer lösningar, men han är inte lika duktig på att presentera några. Det som brukar nämnas är medborgarlön, att ge en grundlön till alla som inte lyckas hitta egen försörjning. Men varifrån ska dessa pengar komma? Det är inte så att staten på något mirakulöst sätt får mer pengar för att företagen automatiseras. Snarare tvärtom eftersom arbetskraft är det som beskattas allra hårdast.

Byter staten taktik och börjar beskatta vinster ännu hårdare än idag kommer företagen flytta verksamheten till länder med lägre skatter och grundtrygghet ända tills Sverige kommer ner på eller under snittet både ifråga om löner och välfärd.

Jag saknar verkligen George Carlin!

Min lösning: Se till att vara så lite beroende det går av arbetsinkomst. Detta görs bäst genom att minimera sina utgifter och öka sin förmögenhet genom att investera det ökande gapet mellan inkomst och utgift så klokt det går (och ja, dessa strävanden har ett samband). Den som är mest oberoende den dag robotar och maskiner tar över våra jobb vinner.

Ännu en dödtext

Ett tips i kommentarsfältet var att jag skulle grotta ner mig i döden igen. Det var efter det där med pengar i böcker. Ingen av oss vet ju när vi ska dö. Det kan ske om en sekund eller om hundra år, men att det händer vet vi.

Om du dör i morgon, är det något praktiskt som skulle behöva ordnas? Något som dina anhöriga skulle behöva veta? Har du skrivit testamente? Kanske onödigt om det bara är en tavla du tänkt inte ska hamna hos den rättmätige arvingen, men skriv då för tusan upp det.

Har du pengar på något konstigt ställe? Bankkonton lär väl komma fram, men spelkonton hos utländska bettingbolag skulle jag inte vara så säker på ifall ingen gör dem uppmärksamma på att ägaren avlidit. Några obskyra kryptovalutor kanske?

Ta ett vanligt vitt A4-papper där du skriver upp sådant du vill ska komma fram. Lägg det i ett kuvert, skriv något lagom effektfullt på det av typen ”Öppnas i händelse av min död” (när man dör får man vara lite dramatisk), se till att någon anhörig känner till det och att det kommer att hittas.

Tänk på att det kan blir lite kaos när du har vikt in kepsen och att du inte vet i vilket sammanhang det händer. Det kan ju tänkas att ni är fler som kolar vippen unisont, en bilolycka eller så. Döden har en förmåga att komma oväntat i alla lägen. Även om anhöriga borde vara beredda sitter de där som fågelholkar. Åtminstone har jag gjort det.

Var därför övertydlig. Skriv en lista på dina banker och bankkonton, bank-id, pin-koder, lösenord ... Och allt som inte har med pengar att göra. Det finns ”digitala begravningsentreprenörer” som hjälper till att stänga ner dina konton i sociala medier och kanske publicera en sista hälsning, men det där kan ju släkten göra gratis.

”Och till Nils, du som alltid velat bli omnämnd i mitt testamente, vill jag säga: Tjena Nisse!”

Vi vet som sagt var inte när livet ska ta slut. Enklast är att planera för att det ska ske i morgon, så kan vi gå all-in på livet sedan. För som författaren P.O. Enquist sagt: En dag ska vi dö, alla andra dagar ska vi leva.

Open Office

Microsoft Office verkar kosta 649 kr/år eller mer, men många datoranvändare (”Ja, vänner till mig förresten...”) kostar inte på sig att köpa utan använder någon hembränd skitversion som inte går att uppdatera och är full av buggar. Det slutar ofta (har jag hört) med att man får en fil från en vän eller kollega med en nyare utgåva, som när den öppnas på den egna datorn ser helt galen ut i formateringen eller där Excelformlerna inte fungerar.

Jag skulle vilja slå ett slag för OpenOffice som är en gratiskonkurrent med öppen källkod. Jag har främst erfarenhet av OpenOffice Writer och Calc, som motsvarar Word och Excel, men här finns även Powerpoint-kopian Impress och lite annat smått och gott.

Det är en aning enerverande att programmen föreslår att man ska spara filer i formaten .odt (Open Document Text) och .ods (Open Document Spreadsheet), men det kan jag leva med. Det ser lite annorlunda ut och det tar några timmars användning innan man har hittat alla funktioner, men väl där saknar man inte Office ett dugg.

Nu kan man invända att Microsoft skapade och utvecklade originalen som andra åker snålskjuts på, men jag tror nog att Bill Gates har tjänat nog med pengar på mig genom åren. Till eventuella Microsoft-aktieägare i flödet kan jag bara säga:

Lägg ner Arbetsförmedlingen

För några år sedan försökte jag och en manuskollega få igenom en tv-serie som utspelade sig på en arbetsförmedling. Där fanns t ex karaktären Nummer-Nisse som hade som arbetsuppgift att överlämna nummerlappar till de arbetssökande. För skruvat, tyckte tv-cheferna. Jag önskar att de hade rätt, men detta var hämtat från verkligheten och bekräftat av den arbetsförmedlare vi intervjuade under researcharbetet.

När jag skulle ut på arbetsmarknaden på 90-talet kunde man med fördel vända sig till Arbetsförmedlingen som på den tiden ägnade sig åt att förmedla arbeten. Namnet antyder ju att det skulle vara så fortfarande - glöm det. 2014 förmedlade AF 10,3 jobb per förmedlare och år. Alltså mindre än ett förmedlat jobb per månad. Och då räknar man inte in Nummer-Nisse...

Denna lekstuga är givetvis inte gratis. 2015 hade organisationen en budget på 74 miljarder. Nu misstänker jag att det inte skulle rädda 74 miljarder till statskassan att lägga ner AF. Många kostnader skulle inte försvinna för det. Och kortsiktigt skulle det innebära en ökad arbetslöshet med 14000 personer eftersom det är så många människor som uppbär lön från denna institution.

Det fanns en tid, före internet, då Arbetsförmedlingen behövdes, inte bara som kontrollinstans. Papperstidningen Platsjournalen innehöll alla lediga jobb. Men vilken arbetsgivare går idag dit för att rekrytera personal? De kommunala måste antagligen, liksom alla som vill få hela eller delar av lönen skattefinansierad. Någon annan? Knappast.

Förutom att man som arbetsgivare (been there, done that) känner att de mest vill försöka lura på en de arbetssökande ingen annan vill ha är det fler än jag som dragit slutsatsen att det inte är de vassaste pommes fritesen i kanoten som jobbar på Arbetsförmedlingen. Behåll Platsbanken eller lägg ut den på privata aktörer. Oavsett vilket krävs det inte 14000 personer för att driva den, snarare 14.

NN (möjligen en signatur) tipsade mig i kommentarsfältet om Roland Paulsens bok Vi bara lyder som främst handlar om Arbetsförmedlingens många omorganisationer. Nu har jag läst den, vilket alla som har det minsta hopp om Arbetsförmedlingen borde göra för att få sina fördomar omkullkastade. Själv hade jag inga illusioner.

Gymma gratis

Jag är ingen gymkille. Har aldrig varit, kommer aldrig att bli. Min huvudsakliga träning består av löpning, och för mig är löpning en utomhusverksamhet. Men ibland får jag för mig att jag behöver muskler, och snart är vi inne i en tid på året när det kan vara -10 grader och snöstorm ute och då är det bra att inomhusalternativet finns.

Jag skulle kunna tänka mig att hyra in mig på ett gym om det gick att göra någon månad när vädret är som kallast, men alla gym verkar ha minst sex månaders abonnemang, och det har jag ingen lust med.

Då återstår hemmaalternativet. Få har lust, plats eller råd att ha ett fullt utrustat hemmagym, men vi som inte tänkt bli bodybuilders behöver ju inte heller det. Den egna kroppen funkar som träningsredskap och vikt. Som löpare gör jag gärna tåhävningar och plankan. Andra enkla övningar är armhävningar och situps.

Vill man ha verktyg och hjälpmedel är även det gratis eller nära på. Troligen har vi alla saker som går att använda, stolar och andra möbler, byggmateriel... Eller bygg en egen hantel.

Jag har en motionscykel som jag fått gratis. Troligen finns det ingen i västvärlden som inte känner någon som har en motionscykel hemma i källaren som bara samlar damm och som de helst vill bli av med.

Detsamma gäller andra motionsredskap, exempelvis alla grejer som gick att köpa på tv-shop med främsta säljargument att de gick att skjuta in under sängen. Och där blev de kvar. Jag skulle faktiskt vilja slå ett slag för ab-slidern.

Man känner sig inte jättetuff när man rullar runt på golvet med denna, men den funkar faktiskt! Och ja, självklart var även den gratis. Fattas bara annat!

Lyxigt kontor, lyxig investering?

Det finns många argument för eller emot en aktie. I aktieforumtrådar ser man både bra och dåliga. Det här läste jag häromdagen och det kan vara det sämsta argumentet mot en aktie jag någonsin läst:

”Nått känns riktigt oseriöst med detta bolag, dom sitter i halvdassiga lokaler som inte är speciellt påkostade med varken tavlor, mattor eller skrivbord från företagsgrossister.”

Sedan föreslog skribenten att den berörda aktien ska sjunka med 60-70 procent på två veckor och ”inredningsargumentet” är allt som förs till protokollet av denna figur vars vanligaste fras annars är: ”Läs på för fan!”

Men stämmer det att vi blir skeptiska mot en sliten fasad och imponerade av en flashig? Troligen finns det lägen där det funkar för annars skulle företag inte lägga pengar på att putsa den. Minns Trustor! Företaget som med en mycket välputsad yta och en engelsk lord som målvakt blåste hela världen. Uttrycket ”tomma tunnor skramlar mest” är inte heller taget ur luften, det går att fejka framgång.

Någon som snarare gjort tvärtom är Warren Buffett. Så här ser hans kontor ut:

Inga större fel, men alla bord och stolar är av olika typ, som att han hittat rubbet på loppis. Skrivbordet lär ska vara från 50-talet och jag gissar att det stått på hans kontor ända sedan dess – if it ain't broken, don't fix it!

Notera avsaknaden av teknik. Inga datorer, högtalare eller någonting. Inte ens en skrivbordslampa! Mest high tech är telefonen, men den ser inte heller särskilt påkostad ut. Ingen tv? Kanske en 75 tums widescreen på andra sidan kameran? Nej, men väl en tjock-tv på 28” med tilhörande dvd-spelare.

Ligger det inte en trådlös fjärrkontroll där på bordet? De skyr inga medel, överklassen...

Betyder detta scoop att Berkshire Hathaway-aktien ska ner 70 procent? Troligen inte. Detsamma gäller antagligen Ikea där Ingvar Kamprad sägs uppmana personalen att skriva på baksidan av pappren innan de slängs.

Vi tar ett annat exempel. Ett enmansföretag som första bokslutsåret (1997) hade en omsättning på 1,5 miljoner, men som hade 334000 kr i externa kostnader och tog ut 1,16 miljoner i lön. Nästan hela vinsten alltså, vilket gjorde att det gick åt skogen året därpå när inkomsterna dök medan utgifterna låg kvar. Företagets enda anställda satt inte i ”halvdassiga lokaler” med kala väggar, men jag hade ändå inte velat köpa aktier och skulle definitivt inte kalla företaget seriöst. Namnet?

Mona Sahlin AB