Politiker låtsas ibland att deras
beslut är helt oberoende av verkligheten och aldrig har en del i att något går snett, men ibland blir det nästan fånigt. Tillsammans
med sin samarbetspartner Vänsterpartiet har regeringen höjt skatten
för sparande i investeringssparkonto (ISK) och kapitalförsäkring
(KF) samtidigt som man hotar bankerna med en ny skatt och redan har
fått en storbank att flytta.
Parallellt med denna utveckling har vi
hög arbetslöshet. Skulle det möjligen kunna finnas ett samband
mellan att företagen inte får fram kapital och att de inte får
fram fler arbetstillfällen?
När Riksrevisionen granskar ISK:n säger de att sparformen ”infördes
för att förenkla och uppmuntra hushållens långsiktiga sparande
och beskattas därför på ett förmånligt sätt”. Alltså inser
de att det finns ett samband mellan skattesatser och folkets
incitament. Blir vi tillräckligt hårt beskattade för att vi sparar
i aktier kommer vi inte att göra det.
Men där slutar logiken och sista
spiken i kistan för statens logiska tankeförmåga slås in när de
längre ner i artikeln pratar om de ”statsfinansiella kostnader
som införandet av investeringssparkonto har lett till”. Jag kan
inte tolka det på annat sätt än att de menar att varje sänkning
av skatten är en kostnad för staten, vilket i förlängningen måste
betyda att de ser allt privat ägande som en stöld från
staten.
Om jag trodde att jag skulle kunna få
tillbaka tron på den svenska staten skulle jag be er att föra fram
någon alternativ förklaring till citatet. Men ändå, vad kan de
annars mena? Jag tycker visserligen att det går för långt när det
påstås att all skatt är stöld, men aldrig kunde jag tro att en
statlig myndighet skulle hävda motsatsen, att alla pengar som inte lämnas till staten i form av skatt är stöld.