Jag har lyssnat på en dokumentär om två systrar som lider av endometrios, och jag känner igen historien. Bl a från mitt eget liv, även om det hade varit märkligt om jag haft en sjukdom som förutsätter livmoder, men jag har fått vård utomlands när Sverige inte ville.
”Men du behåller din plats i kön...”
Hör gärna det halvtimmeslånga
programmet, särskilt om du tillhör den grupp som tror att svensk
vård är bra. Jag var själv där en gång i tiden, men det har gått
över. Systrarna Stine och Thea berättar om fruktansvärda smärtor
och en nära-döden-upplevelse. Allt de möttes av i svensk vård var
fokus på smärtlindring, samtidigt som de fick allt svårare att
leva sina liv.
Då hittade de en möjlig utväg, att
operera sig i Rumänien där läkare, till skillnad mot de svenska de
mötte, sa att de kunde angripa sjukdomen, inte bara symptomen. Det
fanns risker, men som jag tolkar systrarna var de i det läget
villiga att spela rysk roulette om så krävdes. Så de åkte, först
den ena, sedan den andra. Och blev bättre – fick tillbaka sina
liv!
De svenska vårdgivarna i
programmet verkar helt likgiltiga inför detta faktum. De fortsätter
att fokusera på riskerna och prata om hur bra svensk vård är. En
klinikchef i programmet visar ändå känslor en gång. Det är när
man kommer in på att Försäkringskassan ibland väljer att betala
för vården utomlands. Det tycker hon är för jävligt, att svenska
patienter som vanvårdats av den svenska vårdapparaten inte ens ska
behöva bli ruinerade av att de vänder svensk vård ryggen!
Till saken hör att det inte handlar om
så himla mycket pengar. I reportaget nämns 52000 kr för en
operation med massor av kirurger och specialister. Svenska löner är
visserligen generellt mer än dubbelt så höga som rumänska, men även om
operationen hade kostat det tredubbla borde det vara en no-brainer
för alla – inklusive chefer i svensk vård – ifall resultatet
blir skillnaden mellan ett långt och värdigt liv kontra ett skitliv
i misär.
Dock sägs i reportaget att Försäkringskassan bara betalar hälften av alla ansökningar om vård i utlandet och vanligtvis får patienten lägga ut pengarna oavsett, så detta är bara en av många anledningar till att ha en buffert. Du vet aldrig när du kommer att behöva vård, men vi är ganska många som kan vittna om att du heller aldrig kan vara säker på att få den i Sverige.
Jag har heller inte mycket till övers för svensk sjukvard. T.ex. fick min mamma besked i januari (för länge sedan) av en läkare pa vardcentralen att det i alla fall inte var cancer. Tre manader senare var hon död.
SvaraRaderaJag ringde upp läkaren och gav honom en ordentlig utskällning, typ "du kan fan inte säga att det inte är cancer när du inte vet". Han hade nagon lam ursäkt om att han ville lugna patienten. Skithög!
Senare berättade jag det för överläkaren pa sjukhuset, och han blev förvanad och sa "det är ända en av de bättre läkarna där".
Tur att det funkar bättre med sjukvard där jag bor.
/Annika
Ja, det var verkligen en lam ursäkt! I mitt fall gjorde precis tvärtom genom att ge mig en KOL-diagnos som var helt felaktig:
Raderahttps://sparosverige.blogspot.com/2016/10/varldens-dummaste-utgift.html
Jag bytte husläkare väldigt omgående, men precis som ditt citat visar är man ju inte säker för det när det inte rör sig om enstaka plantor.
Just Rumänien är lite lustigt. Rumänska kollegor säger att om man vill ha offentlig vård i Rumänien gäller det att ha med sig gott om kontanter till mutor om man vill att något ska hända, annars kommer man alltid vara sist i kön till allt.
SvaraRaderaDäremot verkar de gilla den privata vården. Jag gissar på att en riktig privat vård (som får ta betalt) skulle lösa en del problem även i Sverige.
Ja, idén om skattefinansierad vård är säkert fin och det är möjligt att det skulle kunna funka, men när man själv sitter i skiten tror jag de flesta skulle vilja köpa sig förbi idioterna och in på operationsbordet.
RaderaDet är skillnad på vård och vård i Sverige. Jag har fått prova på akutvård. Den där akut akuta vården där det är så jävla bråttom att det fan brinner. Och jag måste säga att den funkar. Eller ja, det är anekdotiskt. Jag har nämligen bara provat en gång, ganska nyligen. 100% återställd. Men är inte lika imponerad av den där vardagliga vården, den ger jag inte mycket för.
SvaraRaderaHar gått över till privat sjukförsäkring för att få någon form av vård över huvudtaget inom rimlig tid. Å jag skäms inte ett skit för det
Jag har suttit med en hjärtpatient i akutmottagningens kö i fyra timmar, så det finns olika lottsedlar där. Bra att det löste sig för dig, och självklart är inte all svensk vård dålig i alla lägen.
RaderaOch jag skulle säga att det hänger ihop. När man bokar tid hos sin husläkare och upptäcker att den där vårdgarantin är rena skämtet slutat det nog ofta med att folk går till akuten ändå, eftersom de vet att den vanliga kön inte har styrfart. Och då får akuten för mycket att göra och så funkar den sämre.
Nej, det ska du inte skämmas för. Som jag såg det innan jag flyttade hade privat sjukförsäkring varit enda lösningen på plats.
Det är inte sjukvården det är fel på, ni generaliserar. Däremot finns det inom läkarkåren såväl som inom alla yrken stolpskott som inte arbetar efter riktlinjer eller med patienten bästa i fokus. Låt sedan vara om det är pga stress, försummelse eller ren illvilja. Att man får viss vård utomlands betyder inte per automatik att den är bättre där, utan kan bero på att man har lägre trösklar för en viss typ av vård, som det kanske inte finns dokumenterat bärighet för att det gör bättre nytta än en alternativ behandling (OBS, jag syftar inte på inslaget ovan, utan menar rent generellt). Att någon som i kommentar ovan avlider av cancer när man fått besked att det inte är det - ja, det är tyvärr sådant som sker ibland rent krasst, eftersom man inte kan hitta alla cancerformer i tid med mindre än att man screenar alla människor för alla cancerformer, och det går inte att motivera. Som patient och lekman har man rätt att vara kritisk så klart, men man saknar förstås ingående kunskap om hur sjukvård fungerar, vilket gör kritiken många gånger felriktad och skev.
SvaraRadera/Christoffer.
/Christoffer.
Klart vi generaliserar. Som jag skrev här uppe, "självklart är inte all svensk vård dålig i alla lägen". Men tyvärr är det nog det bästa betyg jag kan ge utifrån MINA erfarenheter. Skulle jag bli sjuk/skadad i Sverige skulle jag göra allt för att komma ut ur landet för vård, åt vilket håll som helst.
Radera"Att man får viss vård utomlands betyder inte per automatik att den är bättre där".
Visst, men du måste ju också ha hört massor av berättelser av den här typen. Man börjar i Sverige, försöker få komma till en specialist (inte ens det är det lättaste) och när man upplever att man inte får den vård man hoppats på och tycker sig ha betalat för går man vidare och får en betydligt bättre upplevelse i ett annat land. Jag hade önskat att ni som jobbar i svensk vård då skulle dra slutsatsen att ni - som kollektiv - måste steppa upp, istället för att reagera med försvarsmekanismer. Ni blir åtminstone inte bättre av att inte försöka se och förbättra era brister. Jag skulle vilja vända på ditt "Som patient och lekman har man rätt att vara kritisk så klart" till "Som vårdgivare har du möjlighet att vara självkritisk". Tyvärr upplever jag att det är få läkare som testar det. Jag har själv en läkare i släkten som aldrig någonsin sett en enda brist i svensk sjukvård trots att hennes egen mamma hamnade i rullstol pga en vårdmiss. Om någon antyder brister i svensk vård blir hon galen. En gång reste hon sig och började skrika på en familjemiddag när ett par av gästerna jämförde erfarenheter av telefonköer i vården. Inte ens det kunde hon erkänna och acceptera.
I mitt fall fanns vården i Sverige, det var bara det att svensk vårdapparat tyckte att det var rimligare att sätta mig på medicin tills jag skulle tillhöra en riskgrupp (17 år senare pga ålder, om inte mitt allmäntillstånd dessförinnan saboterats av den diagnosticerade åkomman eller något annat).
Fast när nagon (min mamma) har cancer i tre olika vitala delar i kroppen borde man kanske reagera pa att nagot är fel, även om man "bara" är läkare pa en vardcentral. Eller vad tycker du Christoffer?
Radera/Annika
Jag håller med om 100% att det behövs "steppas upp", men tyvärr är läkarkåren fastbunden med riktlinjer, tungrodd byråkrati, politisk och tjänstemannastyrning, helt enkelt en "koloss" på lerfötter. Att som individuellt anställd i sjukvården göra det som alltid är bäst är svårt. Av just denna anledning har jag i princip lämnat sjukvården, eftersom jag känner att dess organisation är för stor, direkt felaktigt, och bisarr.
RaderaAtt komma till specialist för att man som patient kräver det är inte att hushålla med resurser, men skall förstås ske när det är indikation för detta. Det mesta kan skötas inom primärvård (som också är specialister), men tyvärr är det 3 ggr så mycket patientflöde som man egentligen klarar av, vilket i sin tur beror på organisation, för mycket administration och att patienter söker i onödan. I detta brus är det svårt att alltid navigera rätt och hitta det som är allvarligt etc. Den som inte arbetat på en vårdcentral kan inte föreställa sig den arbetsbelastning som råder, och det gäller även läkare från andra specialiteter.
Gott så. Vi skall inte fastna i detta ;-). Sjukvården är oerhört komplex och det fungerar tyvärr inte på det viset att man är fri att göra som man vill. Man är tyvärr en lakej i ett stort maskineri...
/Christoffer.
"Att komma till specialist för att man som patient kräver det är inte att hushålla med resurser".
RaderaNej, det är klart, men när jag behövde vård (som jag senare fick utomlands) fick jag ett långt telefonsamtal med en läkare på en svensk privatklinik som gav mig massor av tips trots att han visste att han inte skulle tjäna en spänn på mig. Min husläkare blev istället förbannad när jag ville ha en second opinion eller få träffa den kardiolog jag redan träffat i två minuter, nu när jag själv läst in mig på ämnet.
Jag fattar att det är mycket som enskilda regionläkare inte kan göra något åt, men jag upplever att de tycker att kårandan är viktigare än att tillgodose patienterna, och DET kan varje enskild läkare ta tag i.
Annika: först får jag beklaga! Sedan håller jag med om att det låter som det borde ha upptäckts. Men det är svårt, för att inte säga omöjligt, att uttala mig om något som jag inte har kännedom om, varken när det gäller symtom, vilken undersökning/utredning som gjordes, hur det tolkades, vad som sedan skedde och vilken/vilka typer av malignitet det rörde sig om. En del är ju tyvärr snåriga och diffusa och upptäcks inte förrän det är för sent.
Radera/Christoffer.
Sparo: i ditt fall kan jag inte se annat än att du fick ett riktigt dåligt bemötande. Second opinion har man så att säga alltid rätt till (även om man ibland kan lyckas övertyga patienten om att det inte behövs). Jag förstår att du söka dig till grannlandet.
Radera/Christoffer.
Vårdgarantin med garanterat vård inom 90dagar innebär att jag fick operationstid på dag 90! Detta trots halvakut läge och att husläkaren kontaktat flertal kliniker. Slutade med att fantastiska husläkaren skickade mig till akuten och jag blev opererad 14 dagar senare.
SvaraRadera90 dagars kliniken kunde skicka sms närsomhelst på dygnet, med först till kvarn (avbokningar).Värdigt ett föregångsland.
/patienten som är både nöjd, chockad och totalt missnöjd
Många andra har inte fått vård inom tiden för vårdgarantin och vad händer då? Kompensation, någon som får sparken, ändrade rutiner? Knappast, svensk vård är ju världsbäst i sina egna ögon.
RaderaNär jag behövde röntgen letade jag själv upp en webbsida där köer för respektive vårdinrättning listades, så att jag kunde be om att ställas i kö på den plats i regionen där kön var kortast. Husläkaren hade ingen aning om att en sådan sida fanns, och om hon - vilket Gud förbjude! - fortfarande jobbar som läkare använder hon den säkert inte nu heller.
Det där med vårdgaranti är märkligt. Privata sjukhus (St Göran) och andra privata specialistmottagningar, kan erbjuda tid inom en vecka i vanliga fall. Och det är just detta som är ett av de centrala problemen med den offentliga sjukvården, att den är så stor och dåligt organiserad att det inte finns något utrymme för effektivisering (jämför ett rum som är fyllt till bredden med saker: det spelar ingen roll om du flyttar om, det blir inte mer plats för det). Den privata vården arbetar mer effektivt och därtill till en mindre kostnad! Man kan förstå att folk vallfärdar till de privata sjukförsäkringarna!
Radera/Christoffer.