Det här är en lustig kommentar som
trots orimligheten återkommer lite då och då från människor som
hela tiden slänger in så mycket av sina pengar de kan på börsen.
På köpsidan, ska tilläggas. Annars förstår jag hur man skulle
kunna växla upp vid en börsnedgång. Eller möjligen med hjälp av
kredit, men det är sällan eller aldrig det som avses.
Jag kommer att tänka på
Nilecity-sketchen om kiwi-enduro där Robert Gustafsson förklarar att “de här
killarna går ju ut i hundra procent och sen ökar de” och blir
svarslös på frågan hur man ökar från max. Men på börsen är
visst allt möjligt.
Jag fattar att man kan få in mer
kapital att investera, exempelvis vid löning eller utdelning, men
det är inte detsamma som att kunna köpa mer vid varje givet
tillfälle. För att fritt kunna välja köptillfälle måste man ha
tillgängliga pengar. Det har man inte om man är fullinvesterad, det
är inte svårare än så. Eller ännu kortare: Man kan inte både
äta kakan och ha den kvar.
Jag är själv en varm
anhängare av att ha torrt krut vid sidlinjen. Kanske för att jag
inte har en fast inkomst eller för att jag inte prioriterar
utdelningsaktier och därför inte har en strid ström av utdelningar
som ramlar in på kontot. Eller kanske bara för att jag tror på att
försöka tajma marknaden. Andra får tycka annorlunda, men låt oss
enas om att man antingen är fullinvesterad eller har en sedelbunt över, aldrig både och.