Jag håller med om att citatet från Handelsbankens pressavdelning inte blev särskilt lyckat.
Exemplen barnporr och heroin var inte helt relevanta eftersom dessa
verksamheter är olagliga och tvingar banken att rapportera om sina
misstankar. Eftersom de inte var relevanta behöver vi inte heller
bry oss om dem, men den allmänna uppfattningen är alltså att
banken borde hindrat Lukas från att använda sina pengar till för
honom olämpliga ändamål.
Kommer ni ihåg när man utan att bli
förhörd av bankpersonalen kunde ta ut eller sätta in stora mängder
kontanter på sitt bankkonto, t ex vid en bilaffär eller för helt
laglig skatteplanering? I nutid har jag varit med om att just
Handelsbanken frågat en kund varför hon ville sätta in 8000 kr av
sina egna pengar till sitt eget konto. Vad tusan har de med det att
göra?
Att staten vill ha full kontroll över
medborgarnas pengar (Göran Greider skulle nog kalla det ”ännu ej
debiterad skatt”) är en sak, men det gör mig beklämd att
tillsynes normalbegåvade privatpersoner kräver att spelmissbruk ska
regleras genom att banker agerar moralpoliser.
Spelmissbrukaren ”Lukas” hade
kanske blivit hjälpt av det, men var drar vi gränsen? Ska jag få
köpa sprit om jag redan har sprit hemma? Får jag investera i ett
bolag vars verksamhet ses som oetisk av vissa? Får jag ägna mig åt
välgörenhet ifall organisationen inte faller makten i smaken? Låt
oss dra gränsen precis här: Mina pengar är mina, dina pengar är
dina och så länge vi inte bryter mot lagen ska vi få använda dem
till vad vi vill!