Det kan säkert vara vettigt för
människor som vill äga sitt boende i ett område där de inte
riktigt har råd, men för mig låter det lite som det sämsta av två
världar. Villans kostnader och problem, men ändå bostadsrättens
ofrihet där man är beroende av sina grannars välvilja för minsta
förändring.
Enda fördelen jag ser är att
grannarna nog bryr sig mer om varandra på gemensamma ägor,
förutsatt att man inte är allt för många. Inget jag har behov av
nu, men kanske när jag blir gammal. Fast jag är osäker på om man
behöver en byggemenskap för detta.
”Grannfrun tittade över, så
trevligt!”
Kanske räcker det med att bo på en
mindre ort. När jag jobbade med att åka runt och dra vitsar
uppträdde jag ibland på lokala kulturföreningar. Det kunde heta
promenadförening eller byalag, där byn gått samman om en gemensam
lokal där man bjöd in artister, dansade, umgicks och stärkte den
lokala sammanhållningen. Sedan gick var och en hem till sin egen
villa eller lägenhet som inte ägdes av ett kollektiv. Jag föredrar
den lösningen, men det är ju bra om det finns valfrihet.