Det kan ju bli flera kronor i månaden
om jag har tur ;-). Jag hade inte jättelåg lön på det där
jobbet, det var bara det att arbetsgivaren inte pytsar in ITPK-pengar
förrän arbetstagaren är 28 år och det var det året jag slutade
på min sista fasta anställning, så det hann inte bli så mycket.
Premiepension har jag såklart, men inte
särskilt mycket. Jag började med att fyra av en hel massa i Robur
Contura (om någon till äventyrs skulle minnas denna gamla
skräpfond) och den har knappt hämtat sig sedan dess. Inte har jag
startat något privat pensionssparande heller.
Garantipensionen är idag drygt 7000 kr
efter skatt. Det skulle jag klara mig alldeles utmärkt på, men jag
räknar inte med att få det heller. Garantin gäller ju nu och inte
på 2040-talet. Jag räknar med att leva på avkastning av kapital
då. Skulle det av någon anledning inte räcka får jag väl skriva
någon skit.
Jag har träffat tjugoåringar som är
stressade över sin pension. Så vad säger ni, är jag idiot som
inte har pensionsångest?
Någon idiot är du definitivt inte och någon ångest behöver du inte heller ha.
SvaraRaderaHoppas och tror att du har rätt.
RaderaVi får väl anta att du har en slant sparad privat. Får se om du har någon tjänstepension alls att plocka ut. "Slattarna" har en tendens att ätas upp av avgifter. Jag tycker det är förjäkligt att man inte kan samla ihop allt och själv placera som man vill. Som arbetare är jag fast i SAF-LO med ytterst få möjligheter till placeringar. Jag ser själv pensionen som en del i mitt totala sparande och allokerar den lika friskt som mitt övriga kapital. Räknar inte med att få mycket i allmän pension men har inte ångest utan försöker istället göra något åt problemet och få samma standard som nu även när jag slutar jobba. Förhoppningsvis gradvis börja trappa ner om några år men fortsätta jobba lite grand även som pensionär.
SvaraRaderaJa, en sparad slant har jag, och får jag in nya pengar på kontot är min ryggmärgsreflex att spara dem. Jag har bara inte förstått varför jag ska öronmärka pengar till pensionen, men har genom åren hört många säga att vi som inte har tjänstepension absolut borde göra det.
RaderaAtt jobba som pensionär skrämmer inte mig heller. Däremot tanken på att kanske inte kunna.
ja det är helt vrickat så som TP allokeras och ägs av arbetsgivaren via diverse kollektivavtal.
RaderaVarför blir jag bunden till ett visst institut och sen kan jag i många fall inte ens flytta dessa utan att arbetsgivaren skriver under en massa papper. Det enda fokuset i debatten är på avgifter för flyttar men avgift eller inte så är det praktiskt mycket svårt för att inte säga omöjligt att flytta TP.
Tänk om lönen hanterades på samma sätt som TP, du byter jobb och arbetsgivaren förkunnar att de betalar ut din lön till ett konto i bank X och så är det bara. Du får själv ringa banken och försöka fixa kort, kostar det 3 600 kr om året att ha kort plus ytterligare 2 400 kr att ha internetbank i den banken, ja men det var ju tråkigt vi orkar inte byta utbetalningsbank för det är så jobbigt så du får leva med det eller byta arbetsgivare så kanske du har tur och de har en annan, billigare bank som utbetalningsbank.
Ska de vara så himla svårt att tillåta oss att ange ett konto när börjar jobba, precis som vi gör med vår vanliga lön. Bankerna får öppna vanliga konton, kanske med särskilt clearingnummer, som vi själva äger. Kontoformen behöver inte tillåta uttag före 65 års ålder eller dylikt. Kapitalet går att investera och flytta precis som du vill mellan likadana konton i olika banker.
Dagens system är helt sinnessjukt och förmånstagarfientligt så det förslår.
Jag valde att byta yrke för några år sedan till ett mindre stressigt och lägre betalt just för att inte bränna ljuset i båda änder. Tycker det är märkligt att vi "ska" jobba heltid fram tills pensionen och sedan inte alls. Jag tror det är dåligt för oss på så många plan. Bättre att successivt trappa ner från 60 och pensionera sig vid 70. Många verkar känna en stor tomhet när de inte längre "behövs". Har man inte förmågan att sysselsätta sig själv på ett meningsfullt sätt och upprätthålla ett socialt liv tror jag det är nyttigt att "tvingas" in någon dag i veckan till ett arbete, även som pensionär.
RaderaDL, det är rätt galet när man tänker på det.
RaderaMikael, jag tror också att det är vettigt att fasa ut på något sätt. Många klarar inte att gå från 100 till 0 på en dag.
Tror inte heller det är bra att sluta jobba pang bom. Känner en del högpresterande som mår dåligt för de "har ingenting att göra". Känner igen mig i dem trots att jag då inte är lika högpresterande. De är vana vid att tel ringer konstant, samtidigt som de hinner med allt annat. Att då gå till noll från elitlopp varje dag fungerar inget vidare. En del dör rätt snabbt då kroppen är så vana vid det tempot.
RaderaFast det behöver ju inte vara jobb man fyller sin tid med, bara något. Och det är nog lättare när man är 50 än när man är 75 när man går ner från heltidsjobb.
RaderaJo, fast de har sällan några ordentliga intressen då de bara jobbat. Har inte heller några direkta intressen, så fattar det.
RaderaDet är alltså människor som går upp 0500 och somnar 2300-2400 och sen kör de non stop Varje dag.
Som senaste jobbresan, var helt slut flera dagar efter, men de är inte slut, de är på kontoret tidigast ändå.
Har man inte träffat såna människor vet man inte hur de fungerar, men min chef är sån och han är mycket äldre och jag ska bara vara glad att han inte är yngre för han måste vart hemsk i 40-års åldern. Hemsk.
Brukar faktiskt säga att pensionera dig inte för du kommer dö då. Känner några andra också och de är så uttråkade, börjar dricka alkohol i brist på annat. Tror det är jättelätt trilla dit för får de inte jobbkickarna varje dag går de under. Kommer inte fungera mata duvorna, läsa böcker, spela piano, åka på resor, lära sig laga mat, ta hand om barnbarnen för det är inga kickar i det. Ingen stress. De är adrealin&endorfin beroende, är det också - på gott och ont, men bättre nu som äldre..
Men då är det nog bra om man kan dra ner på arbetstiden innan pensionering och fylla "dödtiden" med något annat meningsfullt. Jag säger inte att det är lätt. Lite är svårt - sen dör man.
RaderaJa, eller så jobbar man på tills man stupar. Leif Silbersky är väl 80 och jobbar än. Träffat en bekant ikväll som jobbar som en galning med, 45 mille per år ska dras in på säljarjobbet. Han säger också han kommer ha supersvårt pensionera sig för vad sjutton ska han då få kickarna ifrån och han älskar sitt jobb. Fast han har lite hobbies faktiskt utöver så kanske går lättare där. Det jag gillar ändå med dessa människor är de har mål. Det rör på sig. Blivit mer inspirerad av dem än många andra slönickar. Så får man ju göra sin egen grej av det utefter hur mycket man orkar med..
RaderaTrivs man med att jobba jämt är det såklart inte fel, men min fundering är hur man kan veta att det är det bästa valet om man inte testar att inte jobba dygnet runt.
RaderaJag skulle påstå att dina pensionsbesparingar ser ut ungefär som den genomsnittlige svenskens i en framtid. Skillnaden är att du är medveten om att landet går mot bankrutt, och du har valt att göra något åt saken till skillnad från de flesta som enbart tittar på.
SvaraRaderaMvh investera-pengar.blogspot.se
Ja, jag vill vara beroende av landets ekonomi lika lite som av grannens, om möjligt.
RaderaDet är som vanligt hela balansräkningen som är det viktiga, inte enskilda konton.
SvaraRaderaMickes totala ekonomi ser avsevärt bättre ut än random-svenne-banan.
Så, på a/ svarar jag nej och på b/ är inte riktigt ångest sådan man måste medicinera mot med föreskrivna läkemedel, inte sån där "känner att jag borde ta tag i det, eller så skjuter jag upp det ännu en dag för då försvinner det nog för jag har en sån hög iq..."
Ångest har ju blivit något man slänger ur sig i alla möjliga sammanhang och jag menade det nog mest så.
RaderaNej, varför skulle du ha ångest, allt kan hända, inget kan vi undvika om det händer. Däremot är det väl för sorgligt med dagens ungdom om de har pensionsångest redan i tjugoårsåldern och ovan på det all annan ångest som de förväntas att ha,könstillhörighetsångest,kroppsångest klimatångest,bostadsångest,gå på toaångest(det kan höras)prestationsångest, jämförelseångest, viktångest ... o s v. Inte undra på att de mår dåligt och blir deprimerade/FU
SvaraRaderaJust hela begreppet ångest vänder jag mig emot. Antingen är det en utmaning eller så blir det ångest på en gång. Varför inte bara se det som ett problem som ska lösas?
RaderaJa, det är rätt sjukt att tjugoåringar oroar sig för sin pension. På andra sidan har vi de som är 63 och inte tänkt en tanke på hur ekonomin ska funka när de slutar jobba, vilket inte heller är friskt.
RaderaOrdet ångest tycker jag är lite lustigt (om man kan uttrycka det så), eftersom 99 procent av de som slänger sig med det inte har en aning om vad de pratar om. Ordet utmaning stör mig ännu mer eftersom det blivit ett sätt att bagatellisera ibland riktigt stora problem. T ex att åldringar inte får adekvat vård utan ligger och väntar på döden i sjukhuskorridorer. Det är inte en utmaning, det är för jävligt!
Exakt, FU! :)
RaderaMicke, ditt sista stycke i kommentaren ovan...också exakt! Avskyr hur just dessa ord används. Sade till en chef en gång att jag absolut inte söker "utmaningar". Vem vill ha problem? Jag löser eller upplöser dem hellre. Chefen såg helt förbluffad ut, haha!
/Eva
Ja, "utmaning" är ju bara ett desperat försök att få problem till något positivt laddat.
RaderaHa, har allt det där utom könstillhörighetsångest kanske:) Vem har sagt det växer bort :)? Sen beror det ju på HUR dåligt man mår av det, är det så man slutar göra saker är det inget bra, men ångesten är konstant :) Fast man blir kaxigare som äldre, det är bra. I övrigt har jag ångest för att andra går på toa med, förstår inte varför de inte kan spola vatten och sätta på torktumlaren eller åtminstone OSA så jag kan sätta på musik. Hatar att sitta utanför och behöva höra. Själv skulle jag sätta på musik av ren artighet.
RaderaHar några år kvar tills jag fyller 30 och har över 700 000 i sparkapital. Har även tjänstepension på 4,5% av lönen samt allmän pension+ppm så jag tror jag klarar mig utmärkt faktiskt! Sparhorisont på 30-40 år, börsen och tiden är min vän mot rikedom :-).
SvaraRaderaJag tror aldrig jag träffat någon som ser PPM-pengar som "riktiga". Inte heller de med riktigt höga siffror. Ända fram till utbetalning känns det som att politikerna kan rycka dem ifrån oss.
RaderaÄr också tveksam till att staten hanterar min framtida ekonomi, det är därför jag sparar själv. Förväntar mig inte att jag kommer få någon hjälp alls när jag blir gammal. Finns tjänstepensionen och allmänna pensionen kvar vid det laget så är det bara en bonus för mig känns det som.
RaderaHela pensionssystemet är katastrofalt dåligt uppbyggt tycker jag, borde finnas någon bättre lösning.
Ja, det var ju det man trodde de skulle fixa när de slaktade ATP och införde PPM, men det tog inte många år innan samma politiker skakade på huvudet och konstaterade att det här kommer inte att funka långsiktigt.
RaderaIngen aning om du är en idiot som inte har pensionsångest :) Är väl skönt att slippa oroa sig för saker om du är en sån person som kan koppla ned. Man vet ju inte ens om man lever då..
SvaraRaderaHar haft ångest för pensionen från jag var 20 också kanske då min största skräck var att få det som min mor, men min pension är inget vidare som det är nu heller då mycket kommit emellan som gjort jag inte kunnat jobba så mycket. T ex endometriosen är ju en sån sak, men även taskiga relationer och kompisar. Annars har jag ångest för det mesta, så det är väl bra slippa sånt, men jag inbillar mig och tror viss ångest eller prestationsångest är bra att ha, annars gör man ingenting och det är ju inget bra heller.
Minns jag hade nåt ex som tyckte att varför ska man göra nåt, typ byta jobb, planera en resa, för gud kommer ju ändå snart så det är ingen ide att planera eller kämpa för nånting i sitt liv. Halleluja, Not. Sen jag tog kontroll så mycket det går över mitt eget liv med en bra relation med egen inkomst har det gått lysande, så fortsätter vi i den här takten nu kommer jag nog slippa äta gröt i alla fall även om det är rätt gott också.
Ångest tror jag aldrig är bra, men en viss överlevnadsinstinkt skadar säkert inte. Normalt är jag en människa som ser tillräckligt långt in i framtiden för att kunna hitta problem jag inte har full kontroll över, men just pensionen får inga av mina varningslampor att lysa.
RaderaTror jag mer lider av prestationsångest blandat med "vanlig ångest" vid närmare eftertanke. Fast jag tror vi kommer fixa det (måste tro)och räknar inte heller precis som många andra här med nån pension. Kul om det kommer ungefär...Sen skulle jag gärna vara en sån där lugn "det fixar sig människa" som verkar jättenöjd med att gå o dona i sin trädgård och inte bryr sig om nåt. Träffat så många, medan jag brottas med alla möjliga tankar, men tror det är kört. Det är ju på gott och ont. Så nej, ingen ro i själen här inte, fast uppskattar de som har för de brukar vara lugna o stabila vilket blir en bra motsats till mig.
RaderaÄr prestation alltid kopplat till ångest. Måste man ha ångest för att kunna prestera?
SvaraRaderaNej på bägge från mig. Prestera kan man göra på ren glädje (eller ilska). Jag använder också begreppet "pensionsångest" väl frikostigt eftersom jag egentligen tycker att ångest ska kräva att man mår riktigt, riktigt dåligt. Inte bara att det tar emot lite.
RaderaTror det. Är det enda som driver mig. Fast det får ju inte slå bakut så man blir handlingsförlamad, så där förstår jag hur Micke tänker. Ångest så man får ligga och knapra ångestdämpande (ätit Atarax i krissituationer btw, fungerar mycket bra, milt dämpande mot ångest), inte klarar av att jobba, inte klarar av att träffa människor för man får psykbryt på bacillskräck, inte klarar av att dejta för man tycker man är fulast i världen eller sånt är mer negativ ångest. Däremot scenskräck eller ångest för att INTE få den höga lön man önskar för man oroar sig som fan för pensionen/sitt liv och därför är extra duktig/jobbar hårdare än alla andra, så kunderna och chefen älskar en och ger en högre lön är mer positiv ångest..
RaderaÄdre omsorg är 7400 kr för människor som har kommit till Sverige sent i livet och de har inte jobbat alls i Sverige och har majoritet av dom har bostadstilläg. De har mer pension än flesta som har jobbat.
RaderaFast 7400 kr låter inte som mer än de flesta som har jobbat.
RaderaEnligt SPF en pensionär som varit arbetslös eller hemafru under sitt vuxen liv kommer att få en disponibel inkomst på 14000 kr efter reform. Snitt pensionären som har jobbat 40 år får mellan 13500 och 14000 kr i månad har pensionär organisation SPF räknat ut.
RaderaSPF vad fn är det för hittepåare? Försök inse att Sverige står på randen av oerhörda problem. Vad har de gjort för antaganden för att komma fram till detta? Antaganden om Sveriges väldigt goda ekonomi alltså? Min mor har 6,000 kr i pension, det är allt. Många befinner sig där idag. Och tro inte Löfven bara kan vifta med trollspöt för att fixa allt.
RaderaMvh http://investera-pengar.blogspot.se
Fast nu pratar ni om olika saker. Unknown om snittpensionären, Investeraren om sin mor. Och allt detta gäller ju nu. När jag pratar om eventuell pension för mig menar jag om 20-25 år (eller mer).
RaderaJag har aldrig riktigt förstått det där med människor som har ångest över allt. Enda jag kan tänka mig är att majoriteten av dom har så goda liv att de inte riktigt vet vad riktiga problem och hemskheter är så slänger sig med ordet så fort de har minsta lilla problem.
SvaraRaderaSjälv räknar jag inte med någon pension när jag blir gammal, det är inget jag har ångest för, jag ser det som ett problem jag får lösa själv eftersom jag inte räknar med att någon annan ska lösa det åt mig.
Efter att vi granskade pensionssystemet närmare när jag pluggade nationalekonomi och såg hur ohållbart det verkade redan nu och sedan lägger i åtanke en åldrande befolkning där andelen pensionärer bara växer i förhållande till de som arbetar så måste pensionssystemet antingen drastiskt göras om eller på annat sätt förändras för att det skall finnas någon pension om en 30-40 år. Personligen tror jag att det kommer byta namn till pensionsbidrag för att visa att man får ett bidrag till sin pension, man får inte hela pensionen resten är upp till en att fixa själv genom sparande eller att jobba vidare på deltid.
Jag tror att många överdriver/missförstår ordet ångest. Lite som att folk säger att de har panik när de får ett litet, litet stresspåslag.
RaderaJa, någon slags behovsprövning låter rimligt att det blir. Eller kanske inte rimligt, men troligt.
Vad är "riktig ångest" då? Komma in på mentalsjukhus? Tror alla har ångest? Tänk bara dödsångest, ligga där kanske i månader med en sjukdom som gör svinont, de proppar en full med morfin men det hjälper inte och ingen dödshjälp får man i form av tabletter eller spruta. Känner inte alla lite ångest över det eller är jag helt ute o cyklar?
RaderaSjälvklart behöver man inte hamna på mentalsjukhus (finns sådana ens?), men det måste ju vara ett värre tillstånd än lite obehag över något jobbigt.
Raderahttps://www.1177.se/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Angest/
- ett tryck över bröstet,
- att hjärtat slår snabbt eller hårt,
- att du blir torr i munnen
- att du får en klump i magen eller känner dig yr eller svag i musklerna.
Mrs Doubtfire:
RaderaDet finns massor av anledningar till att ha ångest, tänk barnsoldaten som går upp på morgonen och inte vet om denne kommer få uppleva nästa dag, tänk den lågavlönade ensamstående föräldern som inte vet om det kommer bli någon jul för barnen i år eller som du beskrev det någon som ligger där med en sjukdom, har svinont och bara väntar på döden.
Det jag menade här är alla som säger sig ha "ångest" för allting trots att de lever ett gott och rikt liv. De som ha ångest över A ena veckan, B den andra veckan och C den tredje veckan. Något som jag upplever blivit allt vanligare på senare år. För en 15-20 år sedan var det extremt ovanligt att jag hörde att någon hade ångest för nått och de gånger någon hade det så var det ofta över allvarliga saker, i dag hör jag varje dag människor som har ångest över olika saker.
Slutligen din sista kommentar: "Känner inte alla lite ångest över det eller är jag helt ute o cyklar?"
Ja och nej. Jag tror att många skulle känna någon form av ångest om de var i den situationen. Men varför skulle man i dag gå runt och känna ångest för att det finns en liken risk att detta drabbar mig om 50 år?
Ungefär som att jag kanske skulle känna ångest för att klara dagen om jag levde i en krigszon men att det inte finns någon anledning för mig att känna ångest för det om jag lever här i Sverige under dagens förhållanden.
Namnet trillade visst bort där, men var jag som svarade.
Radera/Jakob
Det sägs att Sverige har låg inflation, men det kan inte gälla språket.
RaderaDet gäller att göra sig till herre över ångesten. Då mister den sin kraft. Om man räds den ökar den. Man kan duka under eller bara förbli passiv hela sitt liv och inte förverkliga några som helst livsdrömmar.
SvaraRaderaOm man istället agerar i enlighet med sin övertygelse om att det man tänkt göra är det rätta även om det kan vara riskfyllt (eller oftast kanske inte alls farligt) mister ångesten sin kraft över viljan. Man har först då tagit verkligt ansvar för sig själv, sina val och sitt liv. Varje gång man väljer att inte backa för ångesten utan gå på i alla fall kommer man igenom den samtidigt som ens kraft bara ökar.
På så sätt kan man se ångest som en drivkraft istället för hot. Den driver en att anta större utmaningar (riktiga utmaningar...) och vinna större segrar. Verklig framgång byggs inifrån. Vem rår på någon som slutat vara rädd för ångest?
/Eva
Det ligger nog mycket i det.
RaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaFast jag blir antagligen lika förbannad på hur lite jag får för mitt kapital sparat utanför pensionssystemet. Fortsätter kronans utveckling kommer jag ha råd att köpa en pinnglass i mitt hem under en bro ;-).
RaderaSkrev fel % i förra å kom på att under mina två sabbatsår i triathlon lyfte jag ju lönn ur min ef så tekniskt sett jobbade jag ju. Även om jag själv tyckte jag var lat.
RaderaMånga skulle använda andra ord än lättja om att simma 3-4 km, cykla 18 mil och springa en mara :-).
Radera
SvaraRaderaRätt avis på att du har så lite sparat i pensionspengar, då slipper du bli förbannad på hur lite du får för insatta pengar i framtiden. Jag måste erkänna att jag är insatt och gjort aktiva val ppm och tjänstepension, men först idag reagerade jag på inkomstpensionen blir så jäkla liten i förhållande till vad man sätter in. Jag har jobbat hela mitt liv sedan 19, så jag har 1.8miljoner i inkomstpension. Till den sätter jag av 6440 varje månad via lön, med en avkastning på 5%, räknat på att jag inte kommer höja lönen någonsin (ej troligt då det finns en maxgräns som sätts av...) så får jag det till nästan exakt 10miljoner, 4% på det ger mig 33+ i månaden, å då kommer pengarna vara kvar när jag dör för andra att sätta sprätt på. Men enligt minpension så får jag bara 19700kr. Så snacka om trippelbeskattning, man får alltså inte ens det man betalar in i prognosen. Nu kanske jag räknat högt med 5% men då räknade prognosen med stigande lön oxo.
Fast jag blir antagligen lika förbannad på hur lite jag får för mitt kapital sparat utanför pensionssystemet. Fortsätter kronans utveckling kommer jag ha råd att köpa en pinnglass i mitt hem under en bro ;-).
RaderaInnehar ingen som helst pensionsstress. Kommer ju inte bli liggandes på gatan precis.
SvaraRaderaJag räknar också iskallt med att pengar ska finnas, trots att det är naturligt att undra om man är på väg åt fel håll när nästan alla människor tycks springa i motsatt riktning.
Radera