Det kan säkert vara vettigt för
människor som vill äga sitt boende i ett område där de inte
riktigt har råd, men för mig låter det lite som det sämsta av två
världar. Villans kostnader och problem, men ändå bostadsrättens
ofrihet där man är beroende av sina grannars välvilja för minsta
förändring.
Enda fördelen jag ser är att
grannarna nog bryr sig mer om varandra på gemensamma ägor,
förutsatt att man inte är allt för många. Inget jag har behov av
nu, men kanske när jag blir gammal. Fast jag är osäker på om man
behöver en byggemenskap för detta.
”Grannfrun tittade över, så
trevligt!”
Kanske räcker det med att bo på en
mindre ort. När jag jobbade med att åka runt och dra vitsar
uppträdde jag ibland på lokala kulturföreningar. Det kunde heta
promenadförening eller byalag, där byn gått samman om en gemensam
lokal där man bjöd in artister, dansade, umgicks och stärkte den
lokala sammanhållningen. Sedan gick var och en hem till sin egen
villa eller lägenhet som inte ägdes av ett kollektiv. Jag föredrar
den lösningen, men det är ju bra om det finns valfrihet.
Intressant. Vad kostar det? Vore perfekt för mig/oss så man får loss en del pengar från lägenheten och kan stoppa i aktier.
SvaraRaderaBättre än att vi tränger in oss i en liten kanske 40 kvm lgh i förorten om vi ska bo kvar i Stockholm, alt fortsätter låsa pengarna i nuvarande boende, eller vi köper hus /större lgh och är hyresvärdar för kollektivet. Space är bra men ändå i närhet av vänner. Gillar den enkla sortens umgänge där man kan komma över till varann en stund men sen hem till sig. Blir alltid man ska stanna länge när man hälsar på vänner eller de kommer till sig för det ska vara värt det. Sen perfekt om man har djur som kan bo hos varann vid resa. Finns så många som inte har familj, partners och fyller livet med tex karriären men ändå inte vill vara helt ensamma vid pensionen.
Det är nog som boenden i allmänhet, de kostar olika.
RaderaProblemet med "den enkla sortens umgänge" kanske blir att lägga det på rätt nivå. Tänker att någon vill bo i byggemenskap för att umgås hela tiden medan någon annan tycker att det räcker med att hälsa när man möts på gatan. Okej, det problemet kan alla ha med sina grannar, men då äger man inte tillsammans.
Ja, jo men man får förklara från början hur man fungerar och vad man vill ha. Bor ju med folk för jämnan och alltid gjort och är inte så trevlig alla gånger. Orkar inte snacka jämnt jämnt jämnt. Kan lätt säga att nu får du gå till ditt/sätta dig framför datorn/se en film vad som för nu är jag trött/ska göra annat och orkar inte snacka mer, bye bye.
RaderaMin partner är jättesur innan frukost och kaffe, det vet vi alla om, men kan bita ihop men ska helst inte tilltalas 1-2 timmar efter sömn tills kaffet gjort sitt.
Bevisligen funkar det för en del och är då värt riskerna. Jag skulle nog inte våga.
RaderaJa, det finns risker med allt, men förhoppningsvis är det inte totala främlingar man flyttar ihop med utan några man känner lite sen innan. Då kan man pelja läget. Viktigaste är folk har intressen och kan roa sig själva för annars blir hela dagarna ett kafferep. Är för gammal numera för att ligga och snacka till 05.00 på natten, orkar inte sånt. Sen kanske man har mindre behov av egentid när man inte jobbar längre och alltid är trött. Skulle gärna ha gemensam grillning, picknick med badutflykter, djur, morgonträning, kanske lite odling och sånt mys :)Samt veckans filmkväll, supermys :) Sen kan man ha matlag och sånt. Kan bli hur bra som helst.
RaderaEller hur dåligt som helst ;-). Hur bra man än tycker sig känna folk finns det alltid utrymme för negativa överraskningar. När sånt händer kan man tänka att jag kan ju alltid gå härifrån - förutsatt att det inte är där man bor.
RaderaHär lär vi inte enas.
Ja, jag vet inte, kanske inte är bästa idén men vill inte leva själv med bara min partner som enda sällskap om vi t ex flyttar från Stockholm, man jobbar mindre och därmed inte träffar kunder och kollegor på samma vis. Tror annars man kan träffa folk genom hobbies när man flyttat, är det jag tänker satsa på den dagen man jobbar mindre oavsett var man bor.
RaderaLåter sunt. Hobbyvänner slipper man bli beroende av på samma sätt som om de är delägare i marken där ens hus står.
RaderaFast ekonomiskt. Tänk om det kostar 1-2 mille per person beroende på var det nu ligger så får man trädgård, odlingsland, stort utrymme med förhoppningsvis flera gemensamma rum, flera badrum, garage, delad bil (?).
RaderaBetalar man allt själv kanske 6 mille..
Är mest så jag tänker. Fast de som är jätterika kan ju tänka annat. Ändå mer förtjust i den idén än att vi tränger in oss i en minitvåa för 2 mille för att få loss pengar. Inga problem bo med andra så länge de sköter sin del av kollektivet. En del kanske sett kalle och Britas sex liv när de bla besöker ett kollektiv. Gillade verkligen sammanhållningen där. Alltid nån att prata med, gemensamma måltider, massa vardagsbestyr ihop. Känns bara så rätt och naturligt att vi inte ska vara ensamma utan dela våra liv med andra. Även om det kan bli både bråk och tjafs, men är positiv, tror man slipas mot varann och kan komma överens om allt så länge man pratar och diskuterar. Vill tro det iaf :)Fortsätter behålla drömmen ett tag. Berikande också att alla har olika kunskaper. https://www.svtplay.se/video/19171439/kalles-och-britas-sex-liv/kalles-och-britas-sex-liv-sasong-1-leva-i-kollektiv?start=auto&tab=2018
Jag skulle under inga omständigheter skaffa ett hus som i dagsläget kan gå på sex miljoner, och jag skulle hellre sänka standarden än att vara beroende av att goda grannar fortsätter att vara goda.
RaderaTraditionellt kollektivboende ser jag som helvetet på jorden. Har alldeles för stort behov av ensamhet för det.
De gånger jag sett Brita Zackari på tv har jag mest funderat över hur hon andas med tanke på att hon pratar exakt hela tiden (utan att ha något att säga mer än i undantagsfall). Maken till självupptagen människa har jag aldrig sett.
Oki.
RaderaHar bara sett henne i programmet ovan men tycker hon verkar gullig tjej. Hon är öppensinnad iaf, men han verkar lite trist.
Honom har jag inga starka åsikter om, men fascineras av att han i likhet med sin halvbror Erik Haag har ett tonläge som att han jobbat väldigt många år på dagis och sällan umgås med någon över 5 år, men det kan de nog inte hjälpa. Henne står jag inte ut med.
RaderaAha, har nog mest kikat på henne då hon är söt:)
RaderaInte i min smak, men hon skulle säkert ändå vinna på att ljudet stängs av.
RaderaDin smak är höljd i dunkel. Är månne Kirsten Dunst snyggare? (Nu blir du kanske sur för denna OT-kommentar. Men du behöver ju inte svara.)
Radera/Eva
Killen med kollen var tvungen att bildsöka Kirsten Dunst :-). Nej, inte heller min typ, men helt klart ett steg i rätt riktning från tant Zackari.
RaderaDu var då kräsen!
Radera/Eva
Man kan undra varför den relativt unga kvinnan på bilden sitter i famnen på den gamla gubben. Det är knappast en nära släkting i alla fall med tanke på slipsgreppet. Men hon kanske får betalt. Det är det enda jag kan tänka mig skulle göra att hon satte sig där.
SvaraRaderaKänner en 38-årig kvinna som bor med man och barn i villa på landet. Närmsta granne är en gammal gubbe i 80-årsåldern som mer än gärna kommer på besök när han vet att mannen i huset är borta. Han kan dyka upp när som helst bakom dörren. På somrarna är den inte heller alltid stängd utan det är lätt att bara kliva på. Det underliga här är att hon verkar gilla uppmärksamheten så länge den inte blir alltför "handgriplig". Hon fortsätter att vara trevlig och öppna dörren nästan varje gång. Mycket märkligt. Så bilden i inlägget kanske trots allt kan tolkas på annat sätt än jag skrev ovan.
Att leva så där som beskrivs i inlägget skulle jag inte vilja. Det är som upplagt för onödiga bekymmer. Gemenskap kan man söka på annat sätt. Främst skulle jag se att släkter kunde bo närmare varandra eller åtminstone umgås oftare och reda ut eventuellt gammalt groll.
/Eva
Jag misstänker att just den här bilden är arrangerad. 80-åriga gubbar ses kanske sällan som ett hot, men jag vill minnas en kvinna som anmälde en 80-åring för ofredande. Orsak: Han hade hälsat på henne på gatan (eller om det var i ett motionsspår). Folk sätter sina gränser olika :-).
RaderaJag håller med, att äga marken där man har sitt hus ihop med vänner känns som att be om problem. Kul om det funkar, men jag har svårt att se mig själv ta risken.
Märker du inte alla äldre mäns blickar speciellt när våren kommer? :) Ligger i mannens natur att vilja känna sig potent när testosteronet börjar sjunka.
RaderaDe kvinnor som inte märker av mäns blickar måste vara blinda.
Radera/Eva
Jag har bott i bostadsrättsradhus - aldrig mer. BRF-tanken är gjord för tanken på en gemensam byggnad, inte att var å en har sitt eget lilla hus. Sämsta av två världar. Folk trodde det var deras hus när de ville bygga om, men att det var föreningens hus när något gick sönder.
SvaraRaderaDet som jag tycker är spännande är ägarlägenheter, där inga lån "göms" i en BRF, och där juridisk person får äga och hyra ut hur mycket den vill. Generellt behövs fler olika typer av ägarformer, så alla kan hitta något som passar dem själva.
Så har jag också uppfattat det. Och beträffande bostadsrättsförening skulle jag tänka en och två gånger innan jag går in i en allt för liten förening, där grannens ekonomiska beteende slår direkt mot min ekonomi.
RaderaHåller med om att det finns plats för fler ägarformer. Sverige är genomreglerat (här med). Tanken kanske var god, men det kvittar.