Det visade sig vara en gammal
rotfyllning som havererat. Jag ska inte trötta ut er med detaljer,
men varje gång kostnaden kommer på tal räknar de ut att det ska
bli ungefär dubbelt så dyrt som förra gången de räknade, så jag
har slutat fråga.
Men det här har fått mig att fundera.
Jag går normalt till tandläkare eller tandhygienist en gång om året
för att skrapa bort tandsten och kolla så att jag inte fått några
hål. Det är inte konstigare än att man lämnar in bilen på
service för att få nytt tändsystem, ett oljefilter och en
genomgång.
Varför gör jag inte så när det
gäller kroppen förutom just tänderna? Jag har ingen
företagshälsovård som gör regelbundna kontroller, men de vänner
som har det brukar gå max vart femte år. Säga vad man vill, men
hjärta och andra inre organ känns aningen viktigare än tänderna,
för att inte tala om bilen. Säckar bensinpumpen blir man i värsta
fall stående, får betala bärgare och byta ut den. Säckar
blodpumpen gör man inget mer.
En gång tjatade jag till mig att få
kolla kolesterol och lite annat jox, men det krävdes mycket
övertalning för att få landstinget att gå med på det. Borde det
inte spara pengar om sjukdomar och hälsovådligt beteende upptäcktes
så tidigt som möjligt? Jag har tidigare ondgjort mig över att
kommunerna sparar in på pensionärsgympa. Samma
sak där, varje krona man stoppar in lär spara pengar längre fram.
Men uppenbarligen får man ingen hjälp
av samhället här, så frågan är vad man bör/kan göra själv.
Jag springer flera gånger i veckan med pulsband, så om hjärtat
börjar bete sig konstigt eller om orken plötsligt tryter tror jag
att jag skulle märka det snabbt, men borde man skicka in ett
blodprov till ett sånt där hälsolab? Och i så fall, hur ofta och
till vilket? Eller något annat, jag är öppen för förslag här
och vill ha ränta-på-ränta-effekt på pengarna tills jag blir
minst 100.
Kort kommentar nu. Skall försöka svara mer utförligt senare idag.
SvaraRaderaAtt ta betalat för hälsokontroll är närmast att räkna som bedrägeri.
Men....det finns ju alltid ett men. Återkommer som sagt.
Mvh
Thz
Jag visste inte att det fanns någon annan sort. Antingen betalar man när man utnyttjar tjänsten eller också på skatten. Eller, som i fallet med landstinget, både med skattepengar och på plats.
RaderaLite off topic men du är lite påläst om global gaming som blivit stämda. Vad tror du om det? Dippklipp eller krasch
SvaraRaderaSnarare krasch än dippklipp. Stämningen är jag inte orolig för, men vad ska hända med vinsten? Trenden är negativ och inga positiva signaler i sikte. Staten tycks hata spel (förutom Svenska Spel och sossarnas eget lotteri såklart) och reklamen för det, och beträffande det sistnämnda har jag förstått att de har nästan alla tv-tittare med sig. Ninja Casino börjar bli ett hatobjekt. Den enda "lockvaran" är en galet hög utdelning, men för att få den måste man sitta med aktien efter nästa kvartalsrapport.
RaderaSparo, här får du fri kontroll av några av de saker du kanske funderar över,
SvaraRadera"För att vara säkra på att blodet som ges till patient är fritt från smitta tar blodcentralen också prover varje gång du ger blod. Det vi testar för är bland annat gulsot, syfilis och hiv."
Dessutom får du (väl?) en kopp kaffe med en kakbit till, och kanske även ett par strumpor om du har tur. Men några stålars är det som bekant inte tal om, det sägs dra till sig "fel sorts människor".
Fast om man tänker på efterfrågesidan och där det går åt mest blod i enskilda fall så kanske man funderar en gång till. Eller inte beroende på slutsats.
observera ordalydelsen "är bland annat" - här kanske man kan gräva lite mer, måhända ditt exempel på kolesterol ingår eller iallafall markörer därpå. Det borde inte vara någon hemlighet vad "bland annat" innebär
RaderaNu är det inte precis HIV och gulsot jag funderar över och jag är tveksam till om "bland annat" innefattar något av högre intresse för mig som person. Rent logiskt borde den del av vården som samlar in blod strunta i om jag har höga eller låga värden av något spårämne.
RaderaMed det sagt gillar jag blodgivningsidén. Det som hindrat mig är att flera personer i min omgivning försökt få bli blodgivare och det har alltid slutat med att vårdapparaten slarvat bort dem. Dåligt argument för mig, jag vet.
Men att säkerställa att man inte har syfilis iallafall, det måste kännas väldigt bra ;-)
RaderaJag firar varje dag jag klarar mig utan :-).
RaderaBra tips men tyvärr inte för en 88-åring
RaderaÄsch, du kan ha femton goda år kvar.
RaderaHej Sparo!
SvaraRaderaDu som vältränad man, ickerökare och med kloka kostvanor kan lita på kroppens signaler. Hälsoscreening med provtagning ger sällan tidig upptäckt av sjukdom. Om man däremot får oroväckande symtom bör man söka på sin VC för us och prover. Kontroll av sitt blodtryck borde alla däremot göra regelbundet.
/Distriktsläkaren
Gäller det även t ex PSA? Just det har jag i och för sig testat hyfsat nyligen (fick en prostatainflammation), men jag tänker att vården omöjligt kan veta om jag hade mått bättre med högre eller lägre koncentrationer av tungmetaller och spårämnen.
RaderaÄr inte en av anledningarna att det inte screenas mer att vården helt enkelt inte skulle ha tid att ta hand om människor som bryr sig om sin hälsa utan har fullt upp med dem som redan insjuknat?
Gäller det även kvinnor? Frågar eftersom jag uppfattat att man som kvinna förväntas vara mindre kompetent på att förstå sin egen kropps signaler. Jag agerar väldigt medvetet "manlig" i massor (de flesta?) av vardagliga situationer eftersom man förlorar stort på att agera traditionellt kvinnligt, dvs att påstå att man känner något eller uppfattat något gällande upplevelser i kroppen.
RaderaMen när jag kommit till läkare måste jag ju förklara hur jag verkligen upplever det. Då är det kört. Då uppfattas man som lite hypokondrisk, fastän jag är allt annat än just det. Brukar starta samtalet med att jag inte tror på allvarlig sjukdom, inte cancer, inte hemska saker och inte har råd och tid och springa till läkare utan vettig orsak. Det verkar som att det ändå inte spelar roll, för bandet slås på med de vanliga frågorna om social situation, om man klarat av skolgången, om man har arbete och uppmaningar om att gå till Arbetsförmedlingen. ;) Har många gånger tänkt att det är märkligt att läkare är ett statusyrke och har en lång utbildning när rollen verkar axlas av så fördomsfulla och intellektuellt sett klena personer. Går ju inte att resonera med dem! Eller så har jag haft otur bara.
/Eva
"Frågar eftersom jag uppfattat att man som kvinna förväntas vara mindre kompetent på att förstå sin egen kropps signaler."
RaderaIntressant! På vilket sätt har du uppfattat det och med vilka argument? Det här var helt nytt för mig.
Syftar på den allmänna synen på kvinnor som gnälliga, hispiga, fulla av fantasier och inbillade besvär. Det är ju inte ovanligt att kvinnor avfärdas som gnälliga och att de tycker synd om sig själva när de bara uttrycker sina känslor inför en svår situation.
RaderaSkulle aldrig någonsin beklaga mig gällande något, varken fysiskt, psykiskt eller annat när vissa människor är i närheten. Vet för förhand att det skulle leda till problem. Kör medvetet med en tuff stil i de flesta lägen eftersom jag vinner på det. Få skulle visa empati eller kan bara acceptera någon som visar prov på mänskliga svagheter allt för mycket. Uppfattar omgivningen som mestadels självupptagen och stressad och man ska inte ta plats vad gäller behov. Istället ska man vara självförsörjande på alla tänkbara sätt, inte minst psykologiskt och känslomässigt. Man ska inte behöva någon eller något från någon. Annat stressar folk något enormt.
Det är ju inte hela verkligheten, men det är så jag tolkar den och lever efter denna syn. Alltså passar jag mig noga för att framstå som behövande, även om jag behöver något. Jag vinner på detta. Om jag vore mer ärlig skulle jag bli avskydd av många, det är jag helt säker på. /Eva
Jag kan av biologiska skäl inte uttala mig om hur man mottas som kvinna i vården, men jag tror (magkänsla, inte vetenskap) att kvinnor som avfärdas lättare tänker att det är för att de är kvinnor medan män tänker att det är för att de är patienter. Det är nämligen inte en promenad i parken att vara manlig vårdsökande heller.
RaderaTack Eva att du satte ord på det som jag upplever, speciellt hos läkaren.
RaderaNu vet du antagligen att jag inte upplever mig särskilt särbehandlad som kvinna på andra områden. Men just inom vården har jag upplevt en respektlöshet av ett slag som jag inte behövt erfara annars. Om det även är män som drabbas av nonchalans eller annat negativt så blir det lättare att bli trodd också att något är galet med attityderna gentemot patieneter. Varför då? För att män lättare tas på allvar...
RaderaOj oj nu blir Micke kanske sur för att jag skrev så. Det är ju att tycka synd om sig själv som kvinna, att tro att man är särbehandlad på ett negativt sätt. Nå, nog uppfattar jag det som att jag måste bevisa att jag har huvudet på skaft för att få samma respekt som män kan få utan att ha något i huvudet ens. Oj oj, får jag säga så på denna blogg? ;)
Nu har jag stuckit ut hakan allt för mycket. Farligt att göra som kvinna. Jag ska framöver bara hålla sig vän och snäll och bara beundra alla män och var foglig, söt och lagom korkad.
/Eva
"Om det även är män som drabbas av nonchalans eller annat negativt så blir det lättare att bli trodd också att något är galet med attityderna gentemot patieneter. Varför då? För att män lättare tas på allvar..."
RaderaJag har läst det här stycket tre gånger nu och förstår fortfarande inte. Kvinnor drabbas, och om även män drabbas är det ett tecken på att män lättare tas på allvar?
Lugn, du (och andra, män och kvinnor) får säga mycket i kommentarsfältet. Ni kan inte alltid begära att jag ska hålla med, men så länge ni håller er till ämnet och inom lagens ramar är det helt okej.
Men du fortsätter att utgå ifrån att allt som eventuellt drabbar dig handlar om ditt kön. Bara i denna kommentar:
"Det är ju att tycka synd om sig själv som kvinna, att tro att man är särbehandlad på ett negativt sätt."
"Farligt att göra som kvinna."
På vilket sätt hade ditt kön med detta att göra? Är det farligare att sticka ut hakan som kvinna än som man? Den som hävdar motsatsen skulle kunna hänvisa till statistik om att fler män än kvinnor blir misshandlade och mördade, men vad baserar du ditt ställningstagande på?
Det är förstås din fulla rätt att efter varje negativ grej som drabbat dig under hela ditt liv lägga till "som kvinna", men jag köper det inte lättvindigt.
Det mesta som drabbat mig har inget att göra med mitt kön. Trodde du utgick ifrån att jag hade denna inställning.
RaderaDet där med att män lättare tas på allvar är något jag upplever. Om jag säger något till någon som har lågt förtroende för kvinnor allmänt, t ex min far som är ett bra exempel, tror han inte på det förrän en man bekräftar att det är så. Möjligen kan han lita på en kvinna som är gift med en man han har förtroende för. Har upplevt detta ofta i många sammanhang. Främst äldre män lyssnar inte på en förrän en man bekräftar det man sagt. Det är lustigt, men kan ju vara så enkelt som att de är av annan generation och uppfostrade att inte ta kvinnors ord på allvar.
Att folk allmänt skulle vara så fördomsfria att de lyssnar mer till vad som sägs, än noterar vem det är som säger något, är ju inte direkt sant. Många färgas av personen som säger något, snarare än vad som sägs. Man kan ju dra fördel av detta också. Hur många gånger har jag inte sagt något märkvärdigt alls men fått lovord bara för att det var jag som sade det? Många gånger har det hänt när folk fått uppfattningen att allt som kommer ur min mun är värt att lyssna på!
Att sticka ut hakan uppfattar jag som farligare att göra som kvinna ja. En man uppfattas inte lika lätt som en person som ens tar plats eller sticker ut hakan eftersom det är naturligt för män och ofta förväntas. När jag på en arbetsplats gör det män gör får jag kritik, medan männen inte får kritik. De får dra sig undan och läsa en tidning på lunchrasten. Jag som kvinna får inte göra det utan bör sitta och snacka med andra kvinnor fastän jag inte vill det. Har påtalat sådana orättvisor och andra har varit tvungna att erkänna att de gör skillnad på kön och vilka förväntningar som finns på män respektive kvinnor. Du behöver inte hålla med och alla har inte samma erfarenheter som jag naturligtvis. Försöker inte bevisa något heller.
Drog upp allt detta jag skrev tidigare för att jag märkt att du irriterar dig på tal om skillnader i bemötande för kvinnor och män. Varje person som antyder sådant på bloggen verkar du bli irriterad på. Antar att du tycker synsättet är väldigt orättvist och oseriöst. Till viss del kan jag ju hålla med, ofta går det ju för långt. Jag tänker ändå att män som själva känner sig nedtryckta av samhället är särskilt känsliga för uttalanden där kvinnor som känner sig felaktigt behandlade och skyller på att det handlar om deras könstillhörighet. Men det kan ju vara en felaktigt slutsats. Men den stämmer på män jag mött personligen som blir arga för minsta antydan att kvinnor är utsatta i samhället. De män som är mest arga över sådant är de som själva känner sig utsatta i likhet med kvinnor. Jag känner särskilt väl en sådan man. Han är så känslig för tal om utsatthet att man bara måste undvika det. Antar att det påminner honom om hans egen otrygghet. Och tal om kvinnor som utsatta när han själv blivit utsatt för en kränkande kvinna som styvmor och har en mjäkig pappa blir väl bara för mycket.
Ska inte rota i detta mer nu, det blir att jag hamnar för långt utanför ämnet också, men egentligen har jag mer tankar kring just detta kopplat till ett visst riksdagsparti.
/Eva
Tyvärr finns det hårda data på att vi behandlar män och kvinnor olika i vården.
RaderaDock finns det mycket tyckande om skillnader som kanske inte finns.
Som exempel på skillnader är att det är vanligare att nya preparat skrivs ut till män.
Exempel på skillnader som inte är lika uppenbara när man tittar närmare är skillnader i hjärtsjukvård. (Problemet här är kvinnor generellt är friskare/ tåligare och lever längre. Detta gör att om du jämför en 75 årig kvinna med en 75 årig man så är det inte alls sjukdomspanorama.....tyvärr brukar det komma in en massa tyckande/ absoluta sanningar som inte får ifrågasättas...
Tyvärr kvarstår det att vi behandlar folk olika utifrån kön...
Ibland ska vi göra det! Men inte utan anledning!
Mvh
Thz
Eva: "Att folk allmänt skulle vara så fördomsfria att de lyssnar mer till vad som sägs, än noterar vem det är som säger något, är ju inte direkt sant."
RaderaKlart att vi färgas av vem som pratar, på gott och ont, särskilt om det är en person där vi har en historik. Det behöver inte betyda att vi färgas av vilket kön personen har.
"Att sticka ut hakan uppfattar jag som farligare att göra som kvinna ja."
Och sedan berättar du om händelser i ditt liv och lägger till "som kvinna" lite då och då. Bara som ett test, vad skulle hända om du ändrade det till "som östgöte" (eller var du kommer ifrån), blir det mindre sant? Att du bemöts på ett särskilt sätt t ex på en arbetsplats behöver ju faktiskt inte ha ett dugg att göra med att du är kvinna.
"Drog upp allt detta jag skrev tidigare för att jag märkt att du irriterar dig på tal om skillnader i bemötande för kvinnor och män. Varje person som antyder sådant på bloggen verkar du bli irriterad på."
Bara om de helt saknar faktaunderlag. Kanske uppfattar du irritation bara för att jag är man;-)?
Kvinnor är minst lika ofta irriterade som män. Det märks dock att du är av en viss sort. Du håller dig inte cool till saker, utan engagerar dig och blir arg eller irriterad. Tror du är en mycket jobbig människa att resonera med. Eller tror, jag vet. Jag har i alla fall rätt och du får tycka vad du vill. ;)
Radera/Eva
Ja, jag är en sån där jobbig människa som vill att påståenden ska kunna backas upp och jag märker på ditt sätt att svara att du är ganska ovan vid det.
RaderaKunna backas upp? Jag talar mest om mina egna uppfattningar och upplevelser och jag försöker inte bevisa något. Jag debatterar inte, tycker det är ganska ointressant eftersom det då gäller att vinna över någon. Är inte intresserad av det.
RaderaDessutom läser du in kön i det jag skriver som inte (nödvändigtvis) har med kön att göra. Det visade jag dessutom i det jag skrev ovan om att folk tenderar att lyssna mer på vem som säger något än vad som sägs. Men du verkade inte lägga märke till det. Det behöver ju inte ha med kön att göra, utan snarare att man tillskriver en viss person en status som den inte förtjänar i alla lägen men som påverkar hur man uppfattar orden från den personens mun. Något i den stilen skrev du också, men det hade jag ju också redan gjort med exemplet från när jag själv uppfattas som extra trovärdig när jag faktiskt bara talat strunt. Det har hänt många gånger att du misstolkat vad jag skrivit (eller jag som varit otydlig) men jag har sällan ens orka kommentera det.
Åter igen, jag debatterar inte och därför argumenterar jag inte heller för något särskilt ofta. Om det liknar argument så är det mesta att betrakta som anekdotisk bevisföring. Som du märkt är jag ju mästare på långa kommentarer som är subjektiva berättelser ur min erfarenhet. Om någon inte gillar det jag skriver så är det helt okej. Mina påståenden är mest åsikter och har man inte samma åsikt så får det vara så. Däremot är jag van vid att de flesta antingen håller med eller inte orkar säga emot. Eller så är folk bara ointresserade. Då behöver jag inte förklara mer. Du däremot ifrågasätter och då blir det lite knepigt eftersom jag inte ändrar mig oavsett vad du tycker. Men kan inte komma med några "argument", utan möjligen med förklaringar till mina åsikter. Men har inget naturligt driv att påverka dig eller någon annan att hålla med heller. Folk får tycka vad som helst, bara jag får säga mitt.
Och frågor kring kön är verkligen rätt så ointressanta. Så mycket är redan självklart i denna fråga. Men det råder det ju olika uppfattningar om. Då får det vara så.
/Eva
När du exempelvis skriver "Det är ju att tycka synd om sig själv som kvinna, att tro att man är särbehandlad på ett negativt sätt" och "Farligt att göra som kvinna" är det omöjligt att se att det skulle vara dina subjektiva upplevelser du skriver. Det låter snarare som att du slår fast det som "sanningar".
RaderaNär du då får frågan vad du grundar det på, t ex att det generellt är farligt för kvinnor att sticka ut hakan, som du skrev, svarar du:
"Det märks dock att du är av en viss sort. Du håller dig inte cool till saker, utan engagerar dig och blir arg eller irriterad. Tror du är en mycket jobbig människa att resonera med. Eller tror, jag vet."
Ja, alla kan inte vara överens om allt, men du borde förstå att den typen av svepande påståenden knappast främjar möjligheten till ett trevligt samtal.
Sparo, att logiskt motsäga sig själv alt vara ostringent tror jag i Evas fall kommer från att om man till vardags under många år jobbat så gott som alla har varit intelligent underlägsna (hjärnan fullt utvecklad först efter 25års ålder) och även haft ställningsmakt (betygsättande) så har man upplevt i princip inget mothugg alls. Om man fått några argument att tala om är det en enkel femma att styra undan en gymnasielev intellektuellt.
RaderaFör egen del hade jag om jag proffesionellt framfört samma saker som Eva, omedelbaet blivit nedsablad, inte pga åsikterna utan pga bristen på stringens som sagt.
Inte orkat ta in allt här, men tror nog man har svårare att bli betrodd som kvinna, iaf med sjukdomar som endometrios, fibromyalgi, etc. Har läst så mycket historier nu i endo-grupperna på FB om tjejer som inte blir betrodda, skickade till psykolog för ingen kan ju ha sådär ont, de skickas hem från akuten trots extrema smärtor med bara alvedon, vill inte ens åka in till akuten vända 45 för de vet de ingen hjälp får, etc etc.
RaderaAtt det tar 8 år i normalfallet att få diagnos säger väl också nåt. Kanske att mens är så tabubelagt.
Har ju själv suttit och storgråtit framför en manlig doktor och bönat och bett om starkare värktabletter så jag kan jobba då jag är livrädd att bli av med jobbet, då jag haft ont i 2 veckor non stop mellan byten av preparat.
Han var medlidsam, men sa också, så ont ska du inte ha, det är ju inget bra. Lilla vän. Fick inget starkare utskrivet. Tog en vecka till innan jag fick tag i min läkare som inte svarat telefon eller ringt tillbaka på tre veckor. Nästa besök tog jag med min partner för att bli "betrodd". Det där är bara en del av allt man gått igenom för försökt förtränga allt i alla år då jag mår så dåligt av det, men många tjejer har rejält mycket jobbigare än mig och så mycket ondare. Blir väldigt ledsen när jag läser alla tjejers historier. Kanske finns motsvarighet iform av sjukdomar som drabbar mest män, men känns som de bekanta med prostatacancer jag känt fått hjälp rätt snabbt.
Sen är jag bisexuell, och kan bekräfta att man bli annorlunda behandlad om man rör sig med en man eller kvinna. En man ger mer status. Fast det börjar luckras upp lite nu tror jag då många företag är rädda för diskrimineringslagen. Ute bland folket, restauranger, butiker är det dock gamla vanliga som gäller. Haglar så mycket fördomar så man bara kan skratta åt det (så länge man lever i den privilegierade världen), fast inte lika kul att få tillsägelser när man pussar sin flickvän, men inte med sin pojkvän.
Lite lustigt va? :)
"Inte orkat ta in allt här, men tror nog man har svårare att bli betrodd som kvinna, iaf med sjukdomar som endometrios, fibromyalgi, etc. Har läst så mycket historier nu i endo-grupperna på FB om tjejer som inte blir betrodda".
RaderaSå män som drabbas av fibromyalgi får ett annat bemötande? För annars är det ju inte könet det handlar om utan åkommorna.
"Kanske att mens är så tabubelagt."
Var då utanför SVT?! Det finns väl inget ämne det pratas så ohyggligt mycket om i precis alla sammanhang. Minst två Sommarpratare har ägnat hela (!) sina program åt att prata mens, böcker har skrivits tv-program har gjort och "menskonst" smyckar tunnelbanorna.
"Kanske finns motsvarighet iform av sjukdomar som drabbar mest män, men känns som de bekanta med prostatacancer jag känt fått hjälp rätt snabbt."
Som sagt, bröstcancer screenas med obligatorisk kallelse. Prostatakontroll får man själv söka för, ingen inför överhuvudtaget.
"Sen är jag bisexuell, och kan bekräfta att man bli annorlunda behandlad om man rör sig med en man eller kvinna."
Jag har såklart inte varit hos gynekolog, så den biten har jag ingen koll på, men jag kan inte erinra mig att någon läkare någonsin frågat mig vad jag har för sexuell läggning. Ingen restaurangägare heller.
Tar bara ett exempel Micke. Om du som kvinna går och testar dig för STI (könssjukdomar) så får du en hel del frågor. De manliga bekanta jag känt verkar inte få några frågor, och finns nåt ställe på Söder man bara kan slinka in som homosexuell man (även om säkert heteros kan gå där med) och slippa både frågor och vara anonym.
RaderaVad beror det på då? Att kvinnor som knullar runt är en fara för sig själva för de kan omöjligt må bra av det och därför måste man ställa massa frågor? Fast en man som knullar runt är väl inga problem?!
Av läkare generellt har jag fått jätteskumma frågor när jag sökt för nåt helt annat. Som alkoholvanor, uppläxning att människan minsann ska äta kött då vi har rovtänder, då han sett i mina journaler jag var vegetarian. Träffat bra läkare med, han som sätter kortison i min tå verkar hyvens på alla sätt. Snygg sportig man, gift med driven kvinna, ålder runt 40. Kanske de man ska söka sig till..
Just fibro har jag inte så stor koll på, men vill minnas det är en sjukdom som drabbar mest kvinnor? Min närmsta referens där är väl vad jag läst i tidningen om kvinnor som inte blir betrodda.
Följer inte menssnacket på Tv, men det är bra det pratas om. Kanske börjar luckras upp där. Sen blir jag glad när jag läser oftare nu om vanliga och offentliga kvinnor som går ut i media med att de har endo. Ju tidigare det upptäcks (vilket väl inlägget handlade om), desto större chans för hjälp. Att stoppa mensen är nummer 1. Varje mens ger mer endo och inflammationer. Hade jag fått den hjälpen vid 25-års ålderns kanske jag aldrig nått hit..
Är ju trist män inte kallas för prostataundersökning, det håller jag med om.
Alkoholvanor känns inte som en skum fråga oavsett vad man söker för, även om det kanske inte borde vara fråga 1 om man har brutit fotleden.
Radera"Just fibro har jag inte så stor koll på, men vill minnas det är en sjukdom som drabbar mest kvinnor? Min närmsta referens där är väl vad jag läst i tidningen om kvinnor som inte blir betrodda."
Det är just det. Minns att Flashback för många år sedan hade en tråd där de samlade klipp och artiklar som gick ut på att det alltid är värst för kvinnor, precis oavsett hur många i respektive kön som drabbas av något. Det går nog att läsa varje dag i tidningen att kvinnor är diskriminerade på alla tänkbara sätt, men det gör det inte sant.
"Följer inte menssnacket på Tv, men det är bra det pratas om. Kanske börjar luckras upp där."
Jag har inte ens en tv, men ärligt! Du kan väl inte mena att du missat att mens är på god väg att bli en statsreligion?! Här https://sparosverige.blogspot.com/2018/10/for-lite-mens-i-statsbudgeten.html är några exempel på statsfinansierade projekt för att "bryta menstabun". Hur mycket tabu kan det vara kring ett fenomen som fått egna tv-program, radioprogram, böcker, tv-serier, kurser, föreningar och mängder av skattebetalade aktionsgrupper, projekt och förbund? Jag överdrev inte när jag frågade om det finns något enda ämne som belyses mer än just mens, jag kan i alla fall inte komma på något.
Tror jag läst någonstans att män tas lättare på allvar av vården då de drar sig i det längsta för att söka. Kanske kan vara så. Även att det forskas och läggs mer pengar på manliga sjukdomar. Endo verkar läggas lite pengar på.
RaderaHar missat till viss del mens-kampanjen. Fast sett det är mer om mens överallt. Så det är bra.
Bra synpunkter. Jag rekommenderar symtomfria män>50 år att kontrollera sitt PSA värde vartannat år. Kontroll av tungmetaller el spårämnen är inget jag rekommenderar...tillför inget enligt min bedömning.
SvaraRaderaHelt rätt att jag har fullt upp med mina sjuka patienter. Kontroll av blodtryck, blodsocker och PSA kan göra skillnad för framtida hälsa men behöver ju inte nödvändigtvis utföras av en läkare.
/Distriktsläkaren
Det är en klokmänniska/or som har kommit fram att vissa saker är samhällsekonomiskt fördelaktigt att aktivt leta efter. Det finns en anledning till att yngre kvinnor erbjuds att göra cellprovs tagning av cervix. Och att vi erbjuder kvinnor att göra mammografi efter en viss ålder.
RaderaMen som Läkis här ovan säger så ger de flesta blodprover bara en ögonblicksbild om hur du mår just ju, ibland inte ens det då det risken för felvärden ligger runt 10% om jag inte minns fel.
Mår man inte bra så är det rimligt i min mening att söka vc för att påbörja en utredning. och då pratar vi om plötsligt isättande andfåddhet, blod i avföring etc.
INTE för att man har nageltrång, mässlingen, funderar på meningen med livet, är född på 90-talet etc.
/90talist-IVAsjuksköterska
Men hur ska jag veta om jag har brister ifall jag inte kollar det? Det ligger ingen värdering i mina frågor här, jag är genuint nyfiken.
RaderaDet där med att kloka människor kommit fram till vad som är samhällsekonomiskt fördelaktigt skrämmer mig av två skäl. Dels för att jag inte är säker på att inte deras bevekelsegrunder färgas av samhällsklimatet. Jag är t ex fundersam över varför kvinnor skickas på mammografi medan män aktivt får kolla upp prostatan trots att antalet dödsfall är likvärdigt. Och dels för att jag inte vill drabbas av död och lidande även om det skulle visa sig vara statistiskt korrekta risker att ta ur ett samhällsekonomiskt perspektiv.
Bra att du tydliggjorde att du själv är 90-talist, så slipper jag göra misstaget att antyda att det väl närmast är att betrakta som en diagnos att vara född på 90-talet ;-).
Försökte själv att köpa en privat screening med massa blodtest och någon typ av scanning ingick också om jag inte minns fel. Man betalade ur egen ficka och det kostade ca 5000kr. När jag ringde för att försöka boka in det var de helt frågande inför att jag inte redan hade någon sjukdom, då behövdes tydligen inget test. Man kunde inte göra det i förebyggande syfte sa dem. Nu har jag anställning med företagshälsa som tar några prover vart tredje år i alla fall. Tyckte det var konstigt att det inte gick att köpa på egen hand men jag letade inte något mer efter att jag inte fick boka in nåt hos de första jag kontaktade.
SvaraRaderaVet inte om det kan ha att göra med risk för feldiagnoser och annat som man måste ta hänsyn till? Brukar ju diskuteras i samband med olika typer av screening som gynekologisk cellprovtagning, mammografi m.m. att andra screenings inte görs generella pga. risker överväger fördelar.
Ja, betalar man själv tycker jag att man borde få kolla upp vad man vill. Svenskar på Thailandssemester kan ju alltid passa på att göra testen där, betala självkostnadspriset på en femhundring för att kolla upp i stort sett allt som mätas går. Jag fattar att de har en annan lönebild, men Sverige är också det enda vårdland jag upplevt som har flera receptioner att slussa sig igenom innan man ens kommer fram till vårdpersonalen. Lägg till landstingspolitiker på det så tickar pengarna iväg.
RaderaSka definitivt passa på om jag åker till Thailand någon gång då! Några få landsting har börjat med hälsokontroller på vårdcentraler för alla vid en viss ålder typ 40 eller 50, i förebyggande syfte. Men vet inte om det kanske bara är "hälsosamtal" eller om man tar prover osv. med.
RaderaIntressant! Hoppas att de följer upp om det lönar sig. Kan tyckas som en självklarhet...
RaderaFörsta delen av svaret....tråkig statistik
SvaraRaderaPå de prover och undersökningar vi har så har vi:
1. chans att hitta fynd som finns = Sensitivitet
2. chans att se att fynd INTE finns = Specificitet
På många undersökningar ligger dessa på 95-99% men allt för ofta sjunker den ner mot 70-80% och ibland faktiskt skamligt nog ner mot 60%.
När har detta betydelse? Jo det har betydelse hur sannolikt det vi letar efter finns hos patienten.
3. Antalet sjuka individer i en population = prevalens
Om vi ex tar en grupp om hundra män som är 75år, överviktiga, rökare sedan 60år tillbaka, diabetes..osv. Letar jag efter kärlsjukdom på denna population så har gissningsvis 9/10 hjärtkärlsjukdom.
(Jag bestämmer här att 90st är sjuka och 10% friska)
Tar jag en undersökning med 99% sensitivitet och 95% specificitet, så kommer jag att hitta 89-90st sjuka individer med min undersökning och det är ca 0,5% chans att jag kommer att få svar på att en frisk individ är sjuk. (vilket leder till att han får behandling i onödan och riskerar biverkningar/ skador...)
Det låter ju inte så farligt.....jag får ju chansen att behandla ~90st till "priset" av en felbehandling....det är ju 90 till 1....
Det är ju jättebra.....
......
Men säg att jag i stället har en population med 25åriga kvinnor, som äter hälsosamt, ingen stress, normalviktiga och tränar lagom mycket.
Sannolikheten att jag har en sjuk individ i denna population är sannolikt <1%. Sannolikt mindre än 0,01%......
Samma undersökning kommer sannolikt hitta den sjuka individen om den finns med i populationen (dvs i detta fall 0,01% sjuka hittas)
MEN jag kommer att hitta 5 individer som förklaras sjuka trots att de är friska.
Då kommer kvoten sjuka som hittas mot friska som felbehandlas bli 0,01/5. Dvs jag riskerar 500 personer får biverkningar för att behandla en individ......och det är inte bra.
Så för att screena/ undersöka individer som inte har symptom. Dvs det man gör vid hälsoundersökning. Det är då viktigt att ha koll på
Sensitivitet, specificitet och prevalens.
Om statistiken är ofördelaktig så riskerar man fler personer än man kan hjälpa. Dvs det finns ingen anledning att betala för det oavsett privat eller via skattesedeln eftersom resultatet är att populationen skadas.
Slut del 1. Återkommer med resten. (säg till om det inte gick att förstå...har en tendens att ibland förvirra när jag förklarar ;) )
Mvh
THZ
Jag tror att jag förstår det mesta. Problemet är att du pratar utifrån ett samhällsperspektiv medan jag bara bryr mig om en enda människas (min) hälsa och det är inte alltid dessa perspektiv vill samma sak.
RaderaFast det kvittar om man tar prov på en eller flera det är samma risk att man hittar ngt som inte finns, som leder till risker. I ditt fall misstänker jag att prevalensen för sjukdomar är hyffsat låg. Detta innebär att du kanske inte har nytta av screening utan kanske har större risk för skada.
RaderaMen jag sade förut att det finns ett MEN....(har tyvärr fullt upp idag...men återkommer med lite mer kroppsfunktioner...inte tråkig statistik ;) )
Mvh
Thz
Jag fattar att det är samma risk rent procentuellt, men för ett samhälle handlar det om en decimal. För medborgaren handlar det om liv och död.
Radera"Detta innebär att du kanske inte har nytta av screening utan kanske har större risk för skada."
Vad finns det för risker med att analysera blodet?
Säg att jag hittar något i blodet som tyder på sjukdom fast du är frisk. Då kommer både du och jag agera ut efter detta och gå vidare med behandling eller undersökningar. Biverkningarna kan vara farliga.
RaderaHar ex träffat en kvinna som ätit blodförtunnande i 2,5 år pga att undersökningen visade en propp i lungan som inte fanns där egentligen....hon riskerade ca 0,5 risk per år att få en hjärnblödning....
Jag har träffat patienter som opererat bort en kroppsdel ex bröst . Och sedan visar det sig att det inte alls var cancer.....så om man utan symptom tar prov....så kan det bli farligt. Detta pga att det matematisky blir större risk för felbehandling ju friskare patient.
Mvh
Thz
Okej, jag fattar. Fortfarande inte säker på att det räcker som argument mot att analysera mitt blod, men jag förstår argumenten.
RaderaAtt byta tändstift och olja på bilen är väl mer att se som nödvändigt underhåll, ungefär som att röra på kroppen för att må bra.
SvaraRaderaFinns väl de som lämnar in bilen för kontroll utan några symptom men det är ju mer eller mindre alltid pengar i sjön där verkstaden på sin höjd påpekar att bromsklossarna börjar bli slitna.
Sånt kan man hålla koll på själv och det är väl ungefär samma sak med kroppen känner jag. Finns såklart undantag men generellt klarar man nog sig långt med sunt förnuft och lite koll.
Ja, men jag tyckte min liknelse mellan bensinpump och hjärta var bättre. En bil går att laga hur lång tid den än varit trasig medan en människokropps pump bara kan vara ur spel ett par minuter.
Radera"Generellt klarar man nog sig långt med sunt förnuft och lite koll".
Och då är frågan vad som krävs för att få lite koll. Känna efter, blodanalys eller något annat?
En bra sak på vårcentralen i Funäsdalen är att de har ett rum( "GDS-hall" ) där du kan slinka in och själv kolla blodtrycket. Har man legat på gränsen mot högt blodtryck, är det smidigt att själv kunna hålla koll på om de åtgärder man gör hjälper
SvaraRaderaFiffigt! För det är ju det också, att när man känner sig som en belastning så fort man kommer in genom dörren känns det inte så himla kul att besöka vården. Jag vill inte dra alla vårdanställda över en kam där, men en och annan har för länge sedan glömt att de jobbar i ett serviceyrke och att patienterna är de som betalar deras lön.
RaderaHej igen!
RaderaOm du har symtom eller upplevelse av sjukdom ska du söka vården.
Symtomen kan bero på den livsstil som du valt. Symtomen kan också vara en normal reaktion på påfrestande händelser du går igenom. Symtomen kan bero på sjukdom. Oavsett orsak har du rätt till en professionell bedömning och utredning samt gott bemötande. Vill också tillägga att eftersom vårdresurserna ej är oändliga behöver vi alltid göra en medicinsk prioritering vilket ibland innebär en missnöjd kund/patient.
/Distriktsläkaren
Jag har haft både bra och dåliga vårderfarenheter. När jag blev feldiagnosticerad med KOL (https://sparosverige.blogspot.com/2016/10/varldens-dummaste-utgift.html) gjorde jag inte precis vågen för den svenska vårdapparaten medan andra erfarenheter varit bättre.
RaderaDet känns bara konstigt att vården nästan inte alls verkar hålla på med förebyggande åtgärder och snarast blir irriterad när en patient vill kolla hur det står till med hans/hennes hälsa.
Du har helt rätt i att vi borde göra mer förebyggande....det skulle ju vara mkt bättre/ billigare att förhindra att sjukdomen uppstod än att behandla den.
RaderaTyvärr gör folk som de vill i alla fall. Vi har ju ganska bra kunskap om rökning.....och jag tvivlar på att de flesta rökare inte intellektuellt vet om riskerna....men gör inget åt det i alla fall...
Det går med information och samtal få folk att ändra sig. Långtidsparkering av dessa resultat är dock sorgliga. Effekten sitter i något år....sedan faller man i gamla vanor igen.
Man borde kanske därför försöka hitta sätt att påverka barn så att de lever hälsosamt...
Men hur skulle det se ut?
Välja ut speciella barn med önskade drag, sätta på dem bruna skjortor och träna dem i läger . ..... Nja....den korta versionen är att för tillfället vet vi inte hur vi skall få ettefolk att göra som "makten" vill.....och det är nog bra?
Mvh
Thz
Jag är rätt säker på att någon läkare med rätt formuleringar hade skrämt upp mig tillräckligt för att sluta röka långt tidigare, men det var aldrig någon som gjorde. För jag var inte sjuk och därför gjorde man inget.
Radera"Man borde kanske därför försöka hitta sätt att påverka barn så att de lever hälsosamt."
Jag skulle gärna se att samhället anlitade sådana här människor att prata om rökning i skolor:
https://www.youtube.com/watch?v=n-lJ8rED40c
För mig hade det tagit bra mycket bättre än skolläkarens suddiga bilder på en lunga och något mummel om ökad risk för lungcancer.
Ledsen att jag bombarderar ditt kommentarsfältet....kanske dags för max antal inlägg per dag?
RaderaMen till svar om den döende mannen....när jag läste till läkare på Sahlgrenska....på lungkursen....så gick de döende patienterna ut för att röka på balkongen....TILLSAMMANS med delar av personalen som också rökte...
Men skulle vi bli av med rökning och högt blodtryck....då skulle vi tjäna på det både hälsomässigt och ekonomiskt!
Mvh
Thz
Bombardera på du bara. Tyvärr gör typsnittet och layouten på kommentarerna att riktigt långa kommentarer blir lite svårlästa, men svårt att korta ner komplexa ämnen.
RaderaJag var nyligen (som anhörig) på en avdelning för lungsjuka och såg personal gå ut och röka när de hela dagarna utsätts för KOL- och lungcancerpatienter. Jag försöker verkligen förstå alla människor, men jag har begränsningar.
Nu till del 2.
SvaraRaderaPrecis som i del 1 där många uppfattar ett provsvar/ undersökningssvar som absolut fast så inte är fallet, så är det samma med våra kunskaper hur saker och ting fungerar i kroppen.
Dvs det är långt från alltid som vi kan förklara varför fynd A hör ihop med sjukdom B, vi vet bara att det finns en korrelation men kanske inte alltid ett orsak-verkan-samband.
Jag brukar beskriva detta faktum med en liknelse. Man kan se att det finns en tydlig korrelation mellan glassförsäljningen och försäljningen av solglasögon. Dock finns det inget orsak-verkan-samband mellan de två....
Vid hälsokontroll kan jag ta prover, men hur skall jag tolka om ett av dessa prover ligger utanför det normala om du inte har symptom som överensstämmer med fyndet. Är det fel på provet?, fel på dig? eller finns det något som påverkar kroppen på ett sådant sätt att du skall ha det provsvaret för att må bra.
Dvs det finns nog en övertro på vad vi kan förklara och beskriva. Kroppen är komplex maskin som vi tyvärr inte förstår oss på alla gånger ;)
(delar upp i delar...strax del 3)
Mvh
THZ
Del 3
SvaraRaderaSjukdomsutvecklingen kan ofta inte vara synlig.
Ta exempelvis hjärtkärlsjukdom, hjärtinfarkt, stroke mm.
Du kan ha perfekta värden, inget konstigt på undersökningarna, sprungit maraton dagen innan med personbästa, gjort en hälsokontroll där läkaren med ett leende ger dig besked att allt är ok.....och nästa dag dör du i en hjärtinfarkt....
Det var delvis detta jag menade med att det är lurendrejeri att sälja "certificate of health" utan att förklara vad det är man egentligen har tittat på.
Åter till kärlsjukan. För att pånytt beskriva det med en liknelse. I detta fall är blodkärlet i hjärtat en väg med till synes fin asfalt. Där trafiken flödar på utan problem. Detta är dagen du gör hälsokontrollen, tar proverna och springer ditt maraton.
Problemet är att det jag kan kolla är att trafiken flyter på som den skall (ex med att ta ekg samtidigt som du anstränger dig, gör ultraljudsundersökning på hjärtats funktion mm). Men det säger ju inget om hur vägen egentligen ser ut, den kanske är på väg att kollapsa helt????
Jag skulle kunna skicka dig på en kranskärlröntgen med tryckmätning (men detta är inte en riskfri undersökning.....du riskerar bland annat stroke för att man kan peta loss lite asfalt som åker iväg som ett stenskott, dvs jag vill vara säker på att jag statistiskt gör nytta innan jag skickar iväg dig...se del 1)
Men det jag gör med kranskärlsröntgen är att jag tittar på vägbanan ungefär som du kan göra genom att titta ut genom fönstret samtidigt som du kör bilen. Dvs du ser stora hål och korsningar och om vägen är blockerad......
Men du ser inte direkt hur asfalten ser ut, hur sprucken är den egentligen, och du ser inget om hur det ser ut UNDER asfalten.
Och tyvärr är det här UNDER asfalten som hjärtkärlsjukdom egentligen finns och utvecklas. Dvs de undersökningar jag har att använda visar inte så mycket innan det hänt något.
Mvh
THZ
Men nu till det du kan och kanske skall göra.
SvaraRaderaBlodtrycket. Detta är en stor riskfaktor för många sjukdomar som är ganska lätt att behandla utan allt för stora risker och som patienten tyvärr inte känner av på något sätt. Dvs man kan gå runt med för högt blodtryck i decennier utan att känna av det.
Problemet ligger mer i HUR man skall mäta det. Det finns något som heter vit-rocks-hypertoni (hypertoni= högt blodtryck) vilket gör att om du mäter fel så riskerar du att ge patienten fel diagnos och behandling för något de inte behöver.
Men numera har vi lite olika sätt att mäta det bättre genom att ta bort den otäcka läkaren ;)
En maskin i ett rum på vårdcentralen
Egna små maskiner köpta på nätet (i början var de kassa, men min känsla är att de är helt ok numera...såvida man inte har förmaksflimmer....men då är det inte apparatens fel)
24h Blodtrycksmätning via vårdcentralen/ mott. Detta är egentligen steget efter man funnit ett misstänkt högt tryck.
Skulle rekommendera att alla under 40 år mäter sitt blodtryck var 5e år.
Mellan 40-55 kanske var 2-3 år
Efter 55 årligen
efter 75 halvårsvis.
Självklart om det visar att man har högt blodtryck så skall man följa upp det efter behov, vilket kan och bör vara betydligt oftare än ovan beskrivet.
Ytterligare en faktor som kan vara värt att följa upp är blodsockret. Här är risken för provfel inte särskilt högt och det är enkelt/ billigt att testa. Även här kan patienten går runt i flera år innan de märker av det. Ju tidigare man sätter in behandling desto mindre följdsjukdomar.
Vi har screening för förstorad kroppspulsåder, livmodertappsprover, mammografier. Det diskuteras fram och tillbaka prostatatester...
(alla är inte överens vilken nytta som görs)
Men nu är min tid ute för tillfället, återkommer med svar på frågor eller fler inlägg om jag kommer på något. Tror jag tänker diskutera gentester och liknande...vi får se.
(är inte tillräckligt påläst angående prostata-provs-debatten för att vara säker på min sak där)
Mvh
Thz
Jag vill inte ställa dig och andra vårdproffs i tråden till svars för alla brister i vården genom tiderna, och jag fattar att ni inte kan kolla allt i alla lägen och att det finns negativa aspekter på själva testandet. Exempelvis är ju röntgen inte helt nyttigt att utsätta sig för och det blir såklart dyrt.
RaderaMen om nu exempelvis blodtryck och blodsocker är bra tester att göra, varför görs det inte? Jag har vid 47 år testat mitt blodsocker professionellt en gång i vuxen ålder (minns/vet inte om det testades av skolsköterska) hela mitt liv och då bad jag själv om det. Blodtrycket har testats några gånger, men definitivt inte vartannat år.
Jag är inte alls påläst angående prostataprov kontra mammografi, men jag kan ana hur debatten hade låtit om förhållandet varit det omvända, att männen testats regelbundet och kvinnorna inte alls.
I övrigt vill jag likt Putte nedan passa på att tacka för de omfattande och pedagogiska förklaringarna av svensk vård.
Det har införts på ?vissa? Vårdcentraler att man har ett hälsosamt alternativ med en sjuksköterska.
RaderaDvs man pratar om livet och kroppen. En öppen diskussion med ett par minnespunkter.
Om det samtalet mynnar ut i att du är hälsosam.....då blir det inget mer. Du ligger redan så bra till som du kan.
Om det dock framkommer "varningsflaggor" så pratar sköterskan med distriktsläkaren som gör en bedömning om det skall dras vidare.
Sedan till mitt tyckande om svensk vård.
(Nedan är bara mina åsikter och jag har ingen vetenskap bakom påståendena nedan)
Ett stort svek mot befolkningen är att vi monterat ner primärvården. Vi har dessutom låtit patienter utveckla en tro att primärvården inte kan något. En duktig primärvården läkare är värd flera specialister.....
Bekymret är att vi på sjukhuset har för lite koll på det enorma flöde av brus som passerar vårdcentralen....och i detta brus finns det några som är allvarligt sjuka.
Vi som land behöver en stark primärvård....som folk litar på....nu vill de bara prata med specialisten.....fast det inte behövs...
Sedan finns det stolpskott överallt.....men det som tyvärr mest saknas är erfarenhet......
Nästa punkt. Inom vården så får man om inte dagligen så åtminstone en gång i veckan en proppå ovaninfrån om något som måste göras.....utan en minsta tanke på att allt som beordras tar tid .....med resultat att man fyller i rapporter så att "produktionsenheterna" kan visa på bra resultat.....men patienter får vänta. ....suck!
På detta all ekonomisk styrning som straffar den som träffar patienter....det kostar nämligen pengar....bäst är att göra annat....det är billigare.....grrr!
Mäktigare och mer ansedd primärvård
Bort med politiska och byråkratiska fingrar
Incitament till att träffa patienter
Mvh
Thz (inte distriktsläkare....)
Mycket lärorikt, jag hade stor behållning av din förklaring THZ, tack så mycket!
SvaraRaderaTänderna sägs det ju ha en stor påverkan på övriga kroppen. Risken för Alzheimers, hjärtinfarkt och högt blodtryck blir högre vid dåligt tandhygien, bakterierna vandrar ut i blodet.
SvaraRaderaVem vet Micke bra kost och tandborstning kanske inte bara håller tandtrollen borta utan även en rad andra åkommor./FU
Sant, och jag vänder mig inte emot förebyggande arbete i tandvården. Också.
RaderaOch trots mina för tillfället skenande tandvårdskostnader kan jag försäkra att jag borstar mina tänder två gånger per dag samt regelbundet använder tandtråd, mellanrumsborstar och fluorsköljning.
Hej! Jag brukar läsa din utmärkta blogg och tycker ofta att du är väldigt träffsäker i dina resonemang. Den här gången hemfaller du tyvärr till enkla (men felaktiga) förklaringar på högst komplexa problem, som jag känner mig tvungen att bemöta.
SvaraRaderaDet finns ett antal kriterier som bör vara uppfyllda för att det ska anses motiverat med "screening", det vill säga undersökning av personer utan symptom (vilka dessa kriterier är utgör för övrigt en återkommande tentamensfråga på läkarutbildningen): Eftersökt sjukdom måste vara behandlingsbar, någorlunda vanligt förekommande och allvarlig. Undersökningen ska vara tillförlitlig (sensitivitet och specificitet är ju utmärkt förklarat ovan) och inte alltför smärtsam eller riskabel. Slutligen måste hela screeningprogramet vara kostnadseffektivt. Det sistnämnda kriteriet skapar förstås en marknad för hälsoundersökningar där patienten själv betalar. Detta går att diskutera ur rättviseperspektiv, men det är inte poängen i mitt resonemang. Poängen är att så länge resurserna är begränsade, är det för vårdapparaten mest rationellt att prioritera utredning av de patienter vars symptom talar för allvarlig sjukdom – inte de patienter som önskar utredning. Något serviceyrke rör det sig ingalunda om – åtminstone inte med nuvarande finansieringsmodell.
Det finns många skäl att ge sina patienter ett vänligt bemötande (främst kanske professionalism och allmänt hyfs), men det faktum att lönen finansieras via skattesedeln har ingen särskild bäring på den frågan. Ganska ofta hör man någon säga att vården borde se patienten som en ”kund” – underförstått någon vars godkännande är nödvändigt för firmans fortlevnad och som bör behandlas därefter, enligt devisen om att kunden alltid har rätt. För annars går firman under, och man förlorar jobbet. Så fungerar inte riktigt den underbemannade svenska öppenvården. En och annan relation mellan patient och läkare skär sig säkert och får till följd att patienten byter vårdgivare, men brist på patienter är inte ett stort problem för svenska vårdcentraler idag. Ett betydligt vanligare problem är att få fram tillräckligt med besökstider för de patienter som faktiskt efterfrågar sådana.
Dina resonemang skulle kunna vara rätt träffsäkra i ett samhälle som inte finansierade sjukvård offentligt utan lät var och en söka vård efter önskemål och betalningsförmåga. Men som det svenska systemet ser ut idag är inte vårdens prioriteringar så märkliga som du tycks anse, utan högst rationella.
Detta blev långt och låter möjligen lite mer mästrande än vad jag tänkt mig. Som jag skrev i ingressen läser jag din blogg med stort intresse, och kommer att fortsätta göra så!
/Läkare, (men inte i öppenvården)
Jag vet inte om jag hemfallit till så många förklaringar alls. Det här inlägget handlar mest om frågor jag har där jag saknar svar. Grundfrågorna var huruvida vården borde lägga mer energi på förebyggande vård och ifall jag borde testa blodanalys eller något annat. Den första frågan har jag fått en del svar på, inte minst från vårdpersonal, och har då ställt följdfrågor. Den andra frågan fick jag i bästa fall ett lite indirekt svar från Thz som tycker att jag borde låta bli.
RaderaSvaren att det kanske inte skulle vara samhällsekonomiskt vettigt att ge mig förebyggande vård spelar inte så stor roll för mig eftersom jag lyckligtvis inte har någon samhällsekonomi jag behöver förhålla mig till. Samma sak med rättviseaspekten, att alla inte har råd att göra privata tester. När det kommer till min hälsa är jag ren egoist och skäms inte ens för det.
Jag håller med om att vårdpersonal inte har en särskild anledning att ge patienterna ett vänligt bemötande för att verksamheten är skattefinansierad. Har jag eller någon annan här påstått något som ens antyder det?
Och nej, jag bytte inte vårdcentral för att straffa den läkare jag hade och som feldiagnosticerat mig. Jag bytte för att jag inte ville att det skulle hända igen, och är jättenöjd med min nya vc. Sen tycker jag i och för sig att det är tråkigt att Doktorsguiden försvann, där man kunde betygsätta och läsa betyg för enskilda läkare. Det hade jag nog inte tyckt om jag varit läkare, men det är jag ju inte.
Jag upplever att du kanske tolkar in lite mycket i mina frågor och funderingar.
Jag tror för övrigt inte att ett blodtest skulle visa att jag har en massa symptom på någon sjukdom, men kanske brist på några näringsämnen. Vad skulle skada med att jag fick reda på det och skulle kunna försöka rätta till det genom att äta bättre eller möjligen ta något kosttillskott? Det faktum att så många läkare och sköterskor här i tråden inte vill/kan svara på det gör mig förvirrad. Jag tänker att om jag vore läkare skulle jag vilja ha patienter som strävar efter att vara nyttiga. Lite som om en elev kommer till läraren och säger sig vilja läsa mer och möts av svaret att det ska du inte göra, det skulle bara ge dig en massa följdfrågor.
Då har vi missförstått.....det vanligaste felet tyvärr...
RaderaDu är alltså ute efter hur exempelvis ditt kalkvärde är?
Hade du kommit till mig och sagt. Jag har den här kosten. Jag har läst på och tror mig äta korrekt men undrar kring brister.
Ja då kan jag mycket väl tänka mig att ta prover.....speciellt om du har ett BMI i det lägre spannet.
Dock med brasklappen att det ofta råder en viss osäkerhet vad som är normalt.
Mvh
Thz
Ja, som jag skrivit: "Vad finns det för risker med att analysera blodet?" och "Jag tänker att vården omöjligt kan veta om jag hade mått bättre med högre eller lägre koncentrationer av tungmetaller och spårämnen". Bland annat.
RaderaJag har BMI 21-22, så det borde inte vara i det undre spannet, men det börjar väl bli det.
Jag fattar att det är individuella skillnader, men kanske skulle man få en hint om att ett eller annat värde sticker ut åt något håll.
Tror tyvärr att det var "hälsoundersökning" som fick in mig på fel spår.
RaderaAvseende ämnen vi skall ha i kroppen för att den skall fungera, kalcium, vitaminer osv, så skulle jag prata med min vårdcentral och säga att du äter den diet som du gör, att du tror att du äter det du skall men funderar på om det finns några brister så att du kan korrigera dessa. Du borde då tas på allvar ;)
När det gäller ämnen som inte skall vara i kroppen, dvs div tungmetaller så tror jag det är betydligt svårare ..
(jag är inte kemist och dåligt insatt)
Jag TROR utifrån tidigare problem att inom sjukvården få tungmetallsförgiftningar utredda att det inte rent fysiskt/ kemiskt är så lätt att utreda dessa förgiftningar. Jag har behövt kontakta rättsmedicinalverket för en utredning.
Jag tror att det är mycket dyrt/ krångligt. SKulle misstänka att man kör "spektro...någonting...kommer inte ihåg vad det heter"
Där man kan se om det finns toppar inom vissa spektrum. Dessa toppar är specifika ämnen.
DOCK, jag tror (gissar mkt som du märker) att det inte finns några hårda data på vilka mängder som är farliga.
Skulle du privat (för jag tvivlar på att VC kommer att ens kunna skicka dessa prover) få ett svar på bly, kadmium osv så tror jag att du får en siffra utan att den egentligen går att tolka överhuvudtaget då det inte finns något normalvärde för den undersökningsmetoden.
(sedan...om det är för billigt.....då skulle jag vara tveksam till vad de egentligen gör....men som sagt inte kemist så det kanske är lättare än jag tror)
Med vänlig hälsning
THZ
Att gå till vårdcentralen och säga "Hej, jag har inga symptom, men tycker att det skulle vara en bra idé att kolla upp ett och annat" känns snudd på hopplöst trots att jag har en bra vårdcentral. Så då blir det nog till att runda den skattebetalade vården och testa privat. Skulle det visa märkliga värden kan jag i så fall gå till vårdcentralen.
RaderaTungmetaller var inget genomtänkt problem. Bara något jag hört drabbat folk. Brister eller dåliga blodvärden känns rimligare.
Jag är ingen läkare men eftersom du visar intresse utöver det "distriktsläkare" uppmanar dig att visa skulle rekommendera dig att ta typ Werlabs bastest (rnt 500kr) en gång per år (du köper på nätet och tar på närmsta anslutna provtagningsställe, skulle tro att de har i Sollentuna) och köpa till ett PSA för runt 200kr. Jag tror precis som läkaren säger att det kanske inte är 100% bang for the buck men för MIG varandes hypokondriker har det drastiskt förbättrat nattsömnen. Du ser ju om inflammatoriska värden skjuter i höjden vilket skulle kunna vara en indikator på att saker inte står rätt till.
SvaraRaderaMitt senaste PSA-värde var kanon så just nu är jag inte så orolig för det, men längre fram vore det väl inte fel.
RaderaVad skiljer Werlabs bastest (som jag för övrigt inte hittar på deras hemsida) från XL-testet för 1195 kr?
Skulle vara jättekul om man fick vård när man blev sjuk.
SvaraRaderaMår just nu så sjukt dåligt av den här helvetessjukdomen endometrios. Får försöka bita ihop några dagar till utomlands på jobb, sen är det hem och börja kämpa för vård igen. Är väldigt glad för Google där jag kunde söka mig fram till vad jag hade trots klippkort på VC. Även alla Endometrios-grupper på FB med mestadels tjejer där många har ett ännu värre helvete. Kanske blir utomlands för vård, för det har jag förstått många som testat allt vilket jag snart också gjort ser som sista utväg.
Låter ju trist att du ska behöva googla (särskilt när Duckduckgo är en SÅ mycket trevligare sökmotor) om du ändå har "klippkort på VC".
RaderaAtt bli sjuk i Sverige är tyvärr lite som att spela på Lotto. Du kan ha tur och få en sjukdom där specialistvården i Sverige är förstklassig men du kan också dra en nitlott och drabbas av komplex svårare sjukdom där offentliga vården i Sverige är fullständigt usel. Under all kritik. Jag har helt ändrat syn på vården efter trista erfarenheter i familjen.
SvaraRaderaJag har tyvärr en del sådana också. Och det verkar vara stor skillnad i landet, landsting för landsting, sjukhus för sjukhus.
RaderaTill Sign och Mrs D
RaderaJust komplexa sjukdomar är nog värst att få. Det är ofta områden som av olika anledningar är svåra att förstå samband i eller där det finns försvårande omständigheter.
Nu är jag inte alls inläst på endometrios, men jag kan förstå att det är svårt att diagnostisera och behandla.
Några korta punkter.
1.I magen har man en annan soets smärtkänsel. Inte som i handen där man får en skarp smärta i fingertoppen när man skär sig. I magen är det mer en "obehaglig" smärta som inte går att hantera/beskriva/flrstå på samma sätt.
2. Ont i magen är otroligt vanligt, vilket gör att det är mkt "brus" vid detta symptom
3 smärta är väldigt spännande symptom utifrån hur det fungerar (jävligt att ha naturligtvis).
I hjärnan är det skillnad på "smärta lokalisation" och "smärta obehag". Detta vet man efter hjärnskador när patienten kan stoppa in handen i elden och säga: ja det gör ont....än sen?
Just buksmärtor är mkt mer av "smärta obehag" än smärta lokal...
4 vid långvarig smärta så händer saker med systemet så att det kan bli värre. Dvs du kan få ont av att ha ont. Dålig jämförelse....men du mår dåligt efter tortyr....även om den inte pågår just nu.
Detta gör det svårt att hitta en tråd att nysta i. Dock tror jag vi kommer på hur vi skall göra i framtiden. Frågan är biverkningarna. Vi vill ju behandla en viss form av vävnad i buken men lämna samma vävnad opåverkad i livmodern.
Kort sagt utan att vara påläst så förstår jag varför det inte är lika lätt att forska på.
Att det är en "kvinnlig sjukdom" kan ha bidragit. Men jag tror andra faktorer har haft större betydelse.
Jämför med irritabel kolon, IBS....som är när man får smärta från magen av andra orsaker .....samma svårigheter och samma frånvaro av bra behandling...
Antagligen visar det sig i slutändan inte vara en sjukdom utan flera med liknande symptom....vilket förvirrar.
Mvh
Thz
Hej Thx, förstår som du är läkare. Jo jag förstår det är knepigt. Tyvärr är det var 10:de kvinna som får endometrios och tar många år att diagnostisera, upp till 8 kanske. För mig tog det halva livet då jag trodde det var normalt att ha helvetessmärtor under mens. Sen fick jag ont hela tiden. 25 dagar av 30 i månaden. Skulle tro jag ligger på en 4-7:a till vardags utan smärtpiller och under mens 7:a-10:a men aldrig vågat sluta ta smärtpiller, så osäker. Tyvärr hjälper inte alvedon, ipreen, naproxen, samt nu gabapentin, men testat en del annat med.
RaderaStarkare än så är de inte så sugna på att skriva ut, men jag överdoserar mellan varven för att orka med jobb/liv. Inte nyttigt. På gott och ont hör jag inte till de tjejer som har värst som åker non stop till akuten så ingen morfin, utan jag fungerar, men mellan varven knappt.
Gjort titthålsoperation, gav tyvärr ingen bättring.
På egen hand har jag lagt om kosten, men tyvärr i jobbet måste jag äta lite onyttigare vanlig mat, samt dricka alkohol. Det påverkar med. Bäst mår jag av grönsakssoppa typ. Antar det inte triggar inflammationen.
Har testat spiral, en del p-piller, ismaya (bästa jag haft, är för att kryma cystor, men hade noll biverkningar, så det har jag sprungit runt till olika läkare för att få, tyvärr lite farligt att äta) nu senast två andra preparat som fungerade halvbra, men smärtorna kom tillbaka på andra. Just nu smärtdoserar jag själv, var tvungen för att klara av denna resa, så kör alla piller nu. Hade lite kvar.
Min nuvarande läkare är snäll, men svår att få tag på.
De andra på avdelningen vill inte skriva ut starkare. Funderar på om jag ska försöka få remiss till annat ställe, eller försöka jobba med de jag har.
Även gått på Huddinge endometris-avd, men där hade jag tre olika läkare som alla sa olika sak, så sökte mig vidare.
Vill gärna äta ismaya jämnt, men det är egentligen lite farligt, man måste ha uppehåll var tredje månad, ta regelbundna blodtester. Ska försöka övertyga min läkare nu, vill bara fungera så jag kan jobba. Är det enda som kan få mig glömma smärtorna, men rädd jag inte kommer fundera hela livet. Har iaf bara smärtor, så det är positivt. Många har problem med toalettbesök, sex, men där har jag klarat mig.
Tycker det är synd vården inte prioriterar kvinnosjukdomar , men det är ju inte läkarnas fel. Haft förhållanden med läkare, sjuksköterska, har läkare i släkten, så kan lite om hur allt fungerar även från insidan.
Just nu har jag jättebra jobb, så hoppas jag kan behålla det. Är i min bästa ålder jobbmässigt, vill kunna jobba, spara pengar, leva som alla andra, men det är svårt. Är såndär jätteduktig tjej som lyckas med allt jobbmässigt och är fantastiskt på att dra in pengar, men kroppen är kass. Betalar gärna all skatt och hoppas bara klara av att jobba.
Esmaya heter preparatet som haft bäst effekt. Lite rörigt komma ihåg alla namn. Är för att krympa cystor, myom, men fungerar bra vid endo med. Risk för leverskador så är det man får testa regelbundet. Förstår som man inte ska äta för lång tid, men enda som fungerat bra på mig. Skulle gärna ta bort livmodern och jag visste det fungerade.
RaderaJaja, det är bara kämpa på, idag bra dag än så länge, men synd vården inte prioriterar. Så många kvinnor som är heltidssjukskriva pga detta, relationer tar slut, de blir inte betrodda.
Hade också kunnat jobba bättre&effektivare om jag sluppit dras med detta. Mer pengar till staten..
vi behövde göra en hälsoundersökning för att få intyg på att vi var friska och ringde vårdcentralen. det var av typen längd, vikt, hörsel, syn och lite blodprover. fick reda på att det skulle kosta 1250:-/timme. det var nog den sämsta kontrollen jag varit med om. synen kollar optikern bättre så den skulle de kunna skippa. hörselprovet bestod av att man stod vänd mot väggen och doktorn viskade lite siffror i andra änden av rummet. han ryckte lite i axlarna och konstaterade att lederna var bra osv. blodproverna var det enda som vi egentligen behövde sjukvården till.
SvaraRaderavi bokade två tider efter varandra. min fru var inne ca 25 min och jag kanske en kvart. hennes tog längre tid pga att hon fick förklara hur intyget skulle skrivas. kostnad för kalaset? 2500:-!!!
inte ens priset de hade angett kunde de hålla. men eftersom jag inte hade skriftligt på vad de sagt så var det bara att lägga upp kortet.
Antar att det var 1250 kr per påbörjad timme. Trist hur som helst.
RaderaAtt vara egenföretagare har nackdelen att inte ha någon företagshälsovård antar jag.
SvaraRaderaTror att min vårdcentral har ett "blodtrycksrum" där man kan gå in och själv ta sitt blodtryck.
Vill för övrig som vanligt tända en fackla för att bli blodgivare eller plasmagivare. Vet inte om det är generellt men på min blodgivarcentral tas blodtrycket hos alla som fyllt 40 en gång om året.
Det sägs (har inte kollat upp fakta) att antalet nya blodgivare har sjunkit de senaste åren. Om det är för att den siffran skulle/borde ha fyllts på av de omtalade 90-talisterna låter jag därmed bara antydas.
En sak man kanske kan ha lite hjälp av ibland är att ha lite koll på släkten. Är hjärt- och kärlsjukdomar vanligt. Finns det diabetiker. Eller finns det någon med konstig sjukdom med udda symptom.
Tar mig själv som exempel nu. Jag besökte en läkare för vissa symptom jag fått och förklarade för denne förekomsten av hjärntumörer i min släkt. Har senare sett att detta noga dokumenterades i journalen. Tyvärr fick jag ju rätt i min misstanke. Men det visar ju att det kan vara lite bra att ha koll. Kommer senare även att be om att bli screenad för förstorad kroppspulsåder då jag vet att även detta finns i släkten.
Jag har alltid haft bra blodtrycksvärden, så jag är inte så oroad för det, men det är ju jättebra om man kan ta det själv.
RaderaDet där med minskat antal blodgivare (nu får jag väl alla vårdanställda i tråden emot mig om jag inte redan hade det) skulle också kunna bero på att de inte tagit så väl hand om de som anmält sig som frivilliga.
Ja, mycket är ju ärftligt. Den enda gång jag lyckats få landstinget att kolla mitt blod var just med hänvisning till många hjärtpatienter i släkten.
Anar man ett litet horn i sidan till blodgivningscentraler. Och visst, hanteringen varierar säkert mellan olika län.
RaderaPersonligen har jag har aldrig blivit ens det minsta avigt bemött. Eller ens hört talas om att någon blev borttappad i systemet. Har varit blodgivare i 30+ år.
Du får gå dit och göra en praktisk kontroll för att få konkreta fakta. ;-)
Inte horn, men 2-3 personer i min närhet har velat lämna blod och dels har det varit himla struligt och slutat med att blodgivningscentralerna inte hört av sig. Sedan läser man att de har ont om blodgivare och då tänker jag att som man ropar får man svar.
RaderaHm,hm får en känsla av att det kan vara lite hyokondri här samt renlighetsiver och kanske en gnutta bacillskräck. Börjar tro att du och fru EB är lite samma sort, intelligenta hypokondriker. Det finns en del man kan förebygga, det kanske hjälper,men det finns ingen garanti mot sjukdom, krig, skröplighet och eländes elände för någon. Strunta i alltihopa och forsätt med löpningen, något sånär vettig kost, håll vikten,drick inte för mycket alkohol och fortsätt borsta tänderna, det är tillräckligt.
SvaraRaderaJag är definitivt hypokondriker, men renlighetsiver vet jag inte var du har fått ifrån. Är det för att jag skrev att jag är noga med att borsta tänderna? Känns som ett lite vekt case ;-).
RaderaDu är ju en linssköljare av rang, hur många gånger var det?Åtta eller något åt det hållet - renaste linserna på den här sidan Sahara.;-)
SvaraRaderaJag sköljer dem tills vattnet inte längre ser ut som gammalt diskvatten. Det känns lika självklart som att inte koka upp dem i diskvatten, men jag tycker inte att det ger mig rätten att titulera mig renlighetsivrare.
RaderaJag gjorde något test från werlabs, betalade på nätet och fick massa papper jag tog med mig till närmaste vårdcentral och de tog väldigt många rör med blod och några dagar senare fick jag provsvar. Sent om något visar avvikande får man själv boka tid hos sin läkare.
SvaraRaderaDet låter onekligen enkelt, men tyckte du att det gav något? Fick du klarhet i om du var frisk eller blev det bara massa siffror på ett papper?
Radera