Jag vet inte vad jag ska tycka om
detta. Å ena sidan har jag sålt begagnade grejer till rätt friska
priser, och tänkt att om någon vill betala snudd på nypris för
mina begagnade sopor är det deras ensak. Å andra sidan skulle det
inte kännas helt bra att veta att den jag säljer till betalar ett
överpris.
Kanske börjar jag utveckla något
slags samvete på gamla dagar.
Jag har sålt mycket på second hand
och tror aldrig att jag mörkat fel och brister. Det skulle inte löna
sig eftersom det tar tid att behöva diskutera med någon som känner
sig lurad. Dessutom skulle det ge mig en klump i magen att låtsas
som att jag inte sett den där skadan, rostfläcken eller bristande
funktionen.
Men pris är något annat. Det är ju
inte för högt om marknaden är villig att betala. Jag säljer i
stort sett aldrig en aktie som jag inte tycker är överprissatt, men
inte ligger jag vaken över att köparen ska tappa sina surt
förvärvade pengar när aktien vänder ner, på samma sätt som jag
inte känner dåligt samvete gentemot säljaren när den aktie jag
köpt går upp mer än börsen.
Fast en markis som kostar 4000 kr ny
skulle jag nog inte kunna sälja begagnad för 5000 kr. En eventuell
köpare borde ha gjort sin hemläxa och sett det orimliga i
prissättningen och det är måhända rätt åt den som inte gjort
det, men det rättfärdigar knappast mig som säljare. Eller?