En osthyvel är bra, tre osthyvlar är
mer än jag kommer behöva under hela livet. En ostexpert kanske har
behov av tio olika medan en osthatare inte behöver någon. Jag kan
försöka motivera fem osthyvlar med att peka på ostfanatiker som
har det dubbla. Ingen har rätt att kritisera mina fem hyvlar
förutsatt att jag inte snott dem, men jag vet att det är för
många. Ni fattar, för allt går ju att förklara med ost.
För mig började det med att jag fick
ett mindre källarförråd när jag flyttade. Det blev proppfullt och
det är meningslöst att ha en massa saker som det tar så lång tid
att få fram eller ens hitta att det är enklare att köpa nytt. Det
är motsatsen till ”bra att ha”-saker. Så jag började sälja
och kasta bort. Plötsligt förstod jag uttrycket ”less is more”.
Senare hörde jag talas om
Minimalisterna ovan, The 100 Things Challenge och andra som tänkt i de här banorna. Många har bra saker att
säga, men ingen av dem lever liv jag vill ha. Kanske är det ett
viktig tillägg till min förklaring om onödiga saker, att göra
aktiva val. Det handlar inte om att minst prylar vinner, det handlar
om att utforma sitt liv så att det passar en själv. För någon
innebär det hundra ägodelar, för någon annan hundratusen.
Trots att minimalism inte behöver
betyda pyttelite grejer är det ironiskt att ämnet inte ens ska gå att
slutföra i ett blogginlägg. Jag tror att det här får bli en serie
på minst tre inlägg. Troligen inte på raken, men inom kort, så
häng med!