Lyckad spritinvestering

Vet inte om det här är tillåtet, men dels är det preskriberat och dels var det inte jag som gjorde det. Men här är berättelsen om när det (och det är ytterst sällsynt) var en ekonomiskt bra affär att köpa sprit. ”Based on a true story”, som de säger i Staterna:

En kompis skulle flytta inom sitt bostadsområde. Han skulle åtminstone på lägenhetsvisning och då vill man ju ha oddsen på sin sida. Skadar inte om man även kan skruva lite på oddsen. Han bodde som sagt i området och visste att killen på nedre botten i det aktuella huset var av den typ som dricker vid högtidliga stunder, och högtidliga stunder är när det finns något att dricka.

Så min kompis sa till den potentielle grannen att bara han och hans kompisar kunde garantera att drickandet skedde ute på gården skulle han hålla dem med sprit. Sagt och gjort, de bjöds på öl, vin och sprit av olika styrka och kulörer. Alkoholen inmundigandes nedanför balkongen på den utannonserade lägenheten, först på söndagsvisningen, sedan på andravisningen på måndag kväll.

”Balkongen är i söderläge och ...”

Övriga bostadsintressenter tappade liksom sugen när de kände att denna gård var det lokala dryckeslagets hemmaarena med match sju dagar i veckan, så budgivningen kom av sig och efter det var det lugnt på gården. Det fanns inte längre någon anledning att sitta ute och dricka. Dessutom var spriten slut.

Plötsligt kommer jag att tänka på Angne & Svullos sketch om VM i alkoholism.

Hemester i år?

Det är tio år sedan ordet hemester fanns med i Språkrådets nyordlista (på den tiden behövde inte nyord vara politiskt statstrogna och helt oanvändbara), men det har väl aldrig riktigt etablerats. Jag har själv svårt för sådana hopskrivningsord, de får mig bara att tänka på kändispar som Brangelina.

Men hemester, hemmasemester, borde väl vara i ropet nu med all flygskam och när den svenskan pesetans köpkraft är sämre än någonsin? Ändå känner jag nästan ingen som tänker fira semester på hemmaplan. Jag tycker att det är lite synd och vill slå ett slag för de lokala besöksmålen. Alla har vi väl en kvarn eller ett hembygdsmuseum i närmiljön? Eller ett naturreservat eller åtminstone en skog som vi tänkt tillbringa tid i, i framtiden, aldrig i nutiden.

När man bara har några ynka veckors ledighet fattar jag att man så långt det är möjligt vill garantera sig ett bra väder, men det finns inget dåligt väder, det finns bara dåliga människor. Att dricka kaffe i snålblåst under en uppspänd presenning kan vara nog så trevligt som att hänga på barer i Ayia Napa och visst vore det väl bedrövligt om man på ålderns höst konstaterar att man inte ens utforskat sitt närområde för att man haft fullt sjå att flänga jorden runt?

”Sture, ser du någon ledig solstol?”

Så var ska jag fira sommarens semester? Ingenstans, det blir ingen semester i år. Eller rättare sagt, när tiden tillåter ska jag slänga mig i havet, när blåbären är färdiga ska jag hänga i skogen och så blir det en och annan löprunda. Övrig tid spenderas inomhus, med hemarbete. Harbete... Nej, nyord får andra hålla på med, jag använder gamla.

Ny poddfavorit

”Hej, jag heter Micke och jag är poddnarkoman.”

Trots att jag lyssnar på poddar flera timmar varje dag har jag svårt att hinna med alla poddar jag vill, så det börjar bli ganska tufft att komma in på min spellista, men nyligen hittade jag (kanske från läsartips, jag minns inte) en ny börspodd, Kvalitetsaktiepodden. Eller ny och ny, 1,5 år gammal, men ny för mig.

Poddarna Ola och Claes verkar vara något så ovanligt som aktienördar utan att vara skittråkiga, men heller inte aspirerande komiker. De är bara börsintresserade, gillar att snacka aktier och dela med sig av sin investeringsfilosofi.

Det märks dessutom att de befinner sig på befriande behörigt avstånd från Stureplan. Jag förstår engelska och har dessutom följt börsen så pass länge att jag oftast fattar språket i aktiepoddar, men jag stör mig ändå på poddar som tävlar i att använda så många branschspecifika uttryck som möjligt när de ”provajdar kåntänt”. Visst pratar Kvalitetsaktiepodden ”aktiecase” men inte sådana som ”andörpörfåårmar”, om ni förstår vad jag menar. De tycks sträva efter att presentera investeringsidéer på svenska för vanligt folk.

Nu ska de (i likhet med onödigt många andra poddar) ta semester, men den som är nyfiken kan absolut hugga ett äldre avsnitt. Det är en annan bra grej här. En del börspoddar riskerar att damma redan dagen efter publicering, medan ett Kvalitetsaktiepodden-avsnitt kan funka i månader. Har inte lyssnat på alla, så jag kan när som helst ta tillbaka allt och påstå motsatsen. Men än så länge ger jag tummen upp.

Gör det själv! Försök åtminstone!

Å ena sidan har vi preppers som försöker tillverka sitt eget vatten. Å andra sidan har vi personer som är helt opraktiska. Och tydligen är det inte bara i Sverige vi blir mer och mer handfallna. En amerikansk undersökning har jämfört 40-talistpappors ”DIY-skills” med millenniepappors. Inte helt oväntat visar det sig att millennials varken kan eller vill göra enkla renoverings- och reparationsjobb själva.

De kan inte byta däck eller rensa ett avlopp, och även om de skulle vilja har de inte verktygen. Var tredje pappa i millenniegenerationen äger inte ens en hammare! Hur tusan är det möjligt att ha ett eget boende (för de har väl flyttat från pojkrummet när de börjat sätta barn till världen?) utan att äga en hammare, en fogsvans och några skruvmejslar?!

Det är helt okej att inte vara händig, att inte gilla att snickra, måla och reparera, men att kunna slå i en spik (och för det behövs en hammare) är banne mig grundläggande vuxenkunskap för både kvinnor och män. Jag pratade nyligen med en kompis (en gammal gubbe i min ålder) som berättade att han aldrig i hela sitt liv tapetserat ett rum, trots att han bott i villa i femton år, så då anar jag att han heller aldrig spacklat, satt upp en trälist eller lagt ett klickgolv. Jag tycker att det är ett svaghetsbevis.

Millenniepapporna menar att de prioriterar att umgås med familjen framför att göra lättare hantverksjobb själv, men har man barn är det ännu större skäl att visa omvärlden, och de egna barnen, att man kan ta hand om sig själv. Vad blir man för förebild om man inte ens kan sätta upp en tavla?

Jag är definitivt ingen Byggare Bob själv, men det får finnas gränser för hur slö man kan vara. Farbror Melker, den svenska rikstönten, slog sig på tummen, ramlade och klantade sig, men han försökte åtminstone. Visa lite värdighet, millenniefjollor!

Det är skillnad på avdrag och bidrag

Högstadieelever kan blanda ihop avdrag och bidrag, men när ekonomiskpolitiska talespersoner gör tabben blir inte resultatet ett dåligt betyg på provet utan i värsta fall snurriga lagar.

Jag utgick ifrån att Ulla Andersson förstår att RUT är ett avdrag, men hon gör vad hon kan för att blanda bort korten genom att uttryckligen skriva ”RUT-bidrag”, och på en direkt fråga om hon inte förstår skillnaden mellan bidrag och avdrag skriver hon:

”Jag skriver så eftersom borgarna/ högern kallar ers från socförsäkringar för bidrag”.

Okej, så för att socialbidrag kallas socialbidrag (eftersom det är det och inte ett socialAVdrag) väljer Ulla att kalla RUT-avdraget för bidrag. Fattar ni? Det gör inte jag. Kan det vara så att hon ser allt privat ägande som en stöld från staten och därför tycker att det är att jämställa med bidrag när människor får behålla en del av sina egna pengar?

Till sakfrågan då. ”De med högst inkomst” har alltid haft råd med städerska, läxhjälp, fönsterputsning osv, även innan RUT. Vad RUT-avdraget främst gör är att underlätta för gamla och sjuka att ha råd att ta hjälp (och för dem som jobbar med hushållsnära tjänster att kunna försörja sig).

Mina föräldrar hade hemtjänst på 80-talet eftersom min pappa satt i rullstol och behövde mycket hjälp. Hemtjänst var i princip mammas möjlighet att lämna hemmet ensam, kunna göra inköp utan att göra det till en rullstolsutflykt, men också att kunna strosa på stan helt själv några timmar. Sånt där som de flesta av oss ser som helt självklart.

Idag hade de inte fått tillnärmelsevis så mycket hjälp som då, utan att köpa på den fria marknaden. Och vem tusan har råd att betala full lön inklusive sociala avgifter för att få privat hjälp? Svaret är givetvis inte mina föräldrar utan de riktigt rika. Den grupp Ulla Andersson säger sig vilja bekämpa med sin politiska gärning, men hon missar målet rejält. Som så många gånger förr.

När går Uber under?

Sorry, jag var tvungen att göra en göteborgsk rubrik idag. Här har vi ett exempel på det jag pratade om när jag skrev att vinstdrivande företag måste kunna gå med vinst.

Uber är en intressant affärsidé. Själv åker jag nästan aldrig taxi och knappt ens kollektivtrafik, men ska man bedöma affärsmöjligheter med mig som potentiell kund är det inte mycket som kan gå ihop. Att förenkla taxiåkandet så att det blir enklare och billigare för kunden låter jättebra.

Men tydligen är det inte det. En miljard dollar i kvartalsförlust var visserligen bättre än väntat, men det är svårt att leva på skuldsedlar. Fast sen ska det bli vinst. ”En bit framåt i tiden”. Tydligen har 20 analytiker köprek, 5 behåll och ingen sälj. Själv hör jag tre tydliga varningsklockor.

1. Vad händer med Uber när bilar blir självkörande? Okej, det kanske är två steg framåt i tiden, men ändå. Kanske finns Uber med i det racet, men hur blir marginalerna när personalen plockas ur ekvationen? Risken är att dagens Uber är 2030 års raketost.

2. Idag är Uber marknadsledande. Det betyder i praktiken att man inte har några andra konkurrenter än traditionell taxi. Vad händer med bolaget när det finns en An-, Auf-, Hinter-, In-, Neben-, Unter-, Vor- och Zwischen-app? Så himla unik affärsidé är det väl ändå inte att sammankoppla resenärer och chaufförer i en mobilapp?

3. Som sagt, idag är Uber marknadsledande. Det resulterade i en miljardförlust i dollar! Med en sådan marknad behöver man inga fiender.

Som traditionen bjuder när vi nu kommit en dryg vecka in i juni, skolorna slutar och slösurfandet går ner har det blivit dags för mig att gå ner på halv bloggtakt. Om inget extraordinärt inträffar kommer jag de närmaste veckorna att blogga varannan dag. Med start idag, så nästa inlägg kommer på onsdag.

Världens starkaste valuta

Vilken är egentligen världens starkaste valuta? Det är inte guld. Ej heller schweizerfranc och definitivt inte US-dollar. Nej, den mest stabila valutan är fika, helst hembakt.

Låt mig utveckla. Alla har vi drabbats av hantverkaren eller myndighetspersonen vars händer på något konstigt sätt alltid är bakbundna. Ingenting går att ordna. Inte på så kort varsel, kanske om du varit ute tidigare. Men troligen inte. För då hade det stupat på något annat.

Backa bandet. Inled kontakten med att bjuda på kaffe (och backa upp med te och en kall dryck, av outgrundlig anledning finns det människor som inte dricker kaffe) och schysst fikabröd. Helst hemgjort, som sagt. Inte för att det nödvändigtvis blir bättre utan för att det visar att du tänkt till.

”Jag tänkte att du kanske skulle vara hungrig när du suttit en timme i rusningstrafik. Ta hem till frugan också vetja!”

Det kostar bara några kronor, men den där kanelkransen eller hembakta limpan visar sig inte sällan bli skillnaden mellan att istället för den minsta service man kan begära, eller ännu mindre, få det där lilla extra som gör att ditt liv flyter på. Målaren lämnar kvar en halv burk som du kan ha i reserv, så slipper han släpa ner den till bilen, och snickaren slänger soporna i säcken du plockat fram istället för att sprida dem runt i hela bostaden. Försök få den servicen för kronor eller euro – går inte!