Gamlingar med cab

I Sverige är det trevligt att åka cab när det är riktigt varmt ute, alltså ungefär tre dagar om året. Men det är aldrig nödvändigt. Jag har inte ens AC, men kan lika gärna veva ner rutan (japp, jag vevar).

I sommar har jag slagits av mängden cabbar på gatorna. Vi får väl se om statistiken backar upp bilden, men det känns som att framförallt mängden gråhåriga cabförare har ökat dramatiskt. Har varenda pensionärsgubbe köpt cab? Är de inte rädda för lågkonjunktur? Har de verkligen sparat ihop kapital till dessa leksaker? Jag menar inte att leksakerna inte är fullt funktionsdugliga, men eftersom jag nästan aldrig ser cabbar i snöslasket tror jag att de flesta cabköpare köpt dessa bilar vid sidan av ordinarie bruksbil – som en leksak, alltså.

Och utbudet finns där. Vartenda struntmärke gör en taklös variant av sina bilmodeller. Vem tusan köper en Peugeot cab?! Det är ju lika logiskt som att köpa en Ferrari med dragkrok och takräcke. Om jag fick för mig att köpa cab skulle jag åtminstone satsa på något vräkigt.

Nej, jag är verkligen inte bitter. Om någon efter ett långt arbetsliv har skaffat sig möjligheten att köpa en bil för några hundratusen bara för att åka på sightseeing några gånger på sommaren för att därefter ställa in den i garaget i nio månader är jag den förste att applådera beslutet att realisera drömmen.

Om de verkligen vill och om de verkligen har råd, alltså. Själv ser jag inte alls tjusningen, men det är ju fint att folk är olika.

Panta sparkistan...

Nordea är förvånade över hushållens låga sparande:

(Klicka på artikeln, så blir den större.)

Själv är jag mest förvånad över att Nordea är förvånade. Eller ja, det beror kanske i sin tur på att SCB:s siffror varit uppåt väggarna, men att folk inte har någon buffert är ju ingen nyhet. För flera år sedan uppmärksammade jag att var fjärde svensk inte skulle fixa en oförutsedd utgift på 15000 kr, vilket i mina ögon betyder att man saknar buffert, och saknar man buffert kan man ju knappast ha ett sparande.

”Enligt SCB:s nuvarande siffror har hushållens egna finansiella sparande – alltså sparande på sparkonto, aktier och fonder – legat på runt 5 procent av hushållens inkomster de senaste åren. Men den siffran tror alltså Nordea är missvisande. Banken tror i stället att sparandet i dag är runt hälften så högt och att det tidigare varit nära noll.”

Så runt 2,5 procents sparande alltså. Och det är snittet! Många av oss med koll har betydligt högre sparande. Det innebär att väldigt många hushåll ligger lägre än så. Om de ens finns med i tabellen. Vi känner väl alla till (alla utom SCB och Nordea?) människor som har tomt på kontot strax innan den 25:e varenda månad.

Det personliga ansvaret för detta är stort, men samtidigt basunerar politikerna ut att staten kommer att ta hand om oss vid behov, att beredskapen är god, och för att ytterligare påverka oss i fel riktning beskattar de sparande och subventionerar lån. Fler än Nordea kommer att bli förvånade inom kort.

Har du bästa bredbandet? – sponsrat av Bredbandsval.se

Förutom det ökade utbudet är det bästa med internet att det ger oss konsumenter chansen att enkelt jämföra varor och tjänster. Nu ännu enklare, när det finns särskilda jämförelsesajter för elabonnemang, försäkringar och annat.

En sån tjänst jag nyligen blev uppmärksammad på är Bredbandsval.se. Jag tror att ni anar vad den gör – jämför bredband. Allt man behöver göra är att mata in en adress, så får man reda på vad som finns att välja på, både mobilt och fast bredband. Filtrera på den lägsta tänkbara hastighet du kan tänka dig och sortera på pris, bindningstid eller något annat.

Jag ser främst två användningsområden. Det uppenbara är att vi snåljåpar (och andra sparsamma) med jämna mellanrum kan kolla om det finns något klart bättre eller mer prisvärt alternativ än det vi har. Men kanske ännu viktigare är funktionen när man flyttar. Fastighetsmäklare redovisar sällan på ett bra sätt hur det ligger till med bredband, trots att det för många är ett av de viktigaste kriterierna vid val av bostad.

Nu kan man slå in adressen innan man slösar tid på att gå på visning, så vet man vilka leverantörer som finns, vilka hastigheter som erbjuds och till vilket pris. Är det en bostad du verkligen vill ha kan du såklart kontakta bostadsrättsföreningen och/eller de stora internetleverantörerna för att höra om utbyggnad är på gång, men det vore ju ett heltidsjobb för den som går på flera visningar i veckan, och då kan Bredbandsval.se ge dig en bra hjälp på vägen.

Har du ett stort intresse av teknik och internet (eller i likhet med mig har kunskapsluckor som riskerar att framställa dig som en idiot i sociala sammanhang) kan du dessutom kolla in företagets blogg och hålla koll på nyheter inom bredband, fiber, wifi, kabel-tv mm.

Den som följt min blogg vet att jag inte är någon tekniknörd, men jag är väldigt beroende av ett stabilt internet och här hittade jag snabbt flera intressanta artiklar. Och gör jag det finns det nog något för alla.

OBS! Inlägget är ett reklamsamarbete med Bredbandsval i Sverige AB, men åsikterna är mina.

”Lägg ut!”

Kvällstidningarna älskar topplistor av den här typen:

Det här är bara en variant. Nästa gång är det ”Rikast i din kommun!” eller ”Kvinnorna som tjänar mest”. Det krävs bara några slagningar och bilder. Sedan har artikeln skrivit sig själv. Särskilt populärt när det är nyhetstorka.

Det är skitjournalistik och jag tycker inte ens att den här information ska gå att få fram. Det finns bra grejer med offentlighetsprincipen, men varför ska man få fram all info om en människa bara man har personnumret? Vad tillför det samhället eller oss som individer att veta vilken tonåring som ärvt mest pengar?

Men det säger också något om hur journalister – och i förlängningen läsarna – ser på detta. Människor med hög lön eller stor förmögenhet – häng ut dem bara! Det finns säkert människor i dessa grupper som utnyttjat sina medmänniskor eller trampat över lik, men knappast alla så vad är deras brott? Och nej, i konsekvensens namn vill jag inte se det här löpet heller.

En låda med pengar

Ibland när jag pratar med kompisar kan jag uttrycka att ”om man lägger alla pengar i en liten låda” som en beskrivning av en realiserad privatekonomi, utan lån och utan ägodelar, alltså det som skulle bli kvar om man sålde allt, löste eventuella lån och och la resten i en låda.

Men jag skulle aldrig göra det! Trots att jag gillar kontanter tycker jag inte att pengar ska vara i en låda. Definitivt inte i en skokartong i hemmet, men just så valde en man i Oregon att förvara sitt livs besparingar. Och dårskapen slutar inte där, för sedan råkade han slänga sin skokartong med pengar i återvinningen.

Jag är inte så hjärtlös att jag inte kan glädjas åt att pengarna hittades och att han fick tillbaka dem, men det väcker ändå den eviga frågan ”Hur in i helvete jävla korkad får en människa bli?!”

Jag gillar annars skokartonger. De är hållbara, tåliga och praktiska. När jag säljer secondhand-grejer packar jag gärna i skokartonger. Därför håller jag hårt i mina egna skokartonger och varje gång jag ser en skokartong i soprummet eller i tidningsåtervinningen (ja, en del tycks tro att skokartonger är gjorda av tidningspapper, apropå frågan ovan) får den följa med hem till mig. Tyvärr har jag inte hittat några pengar i dem än, men skam den som ger sig.

Nu då...?

Betalar vi inte nog med fordonsskatt?

Såg en nyhet som fick mig att fundera. Lulebon Kjell Eriksson har ledsnat på att en väg i hans närområde, hastighetsbegränsad till 70 km/h, knappt går att köra 20-30 på. Trafikverket svarar att det ser likadant ut i hela landet, medel saknas och vissa vägar kommer bli ännu sämre.

Lite tjälskott...

Fordonsskatt har tagits ut sedan 1922. Sveriges bilägare betalar totalt 19,8 miljarder per år i fordonsskatt, vägavgift, trängselskatt och skatt på trafikförsäkringspremier. Men det ska täcka allt mer. Inte bara bilvägar utan också gång- och cykelvägar, men också järnvägar. 90 procent av Sveriges persontransporter sker med vägtrafik, men trots det går nästan lika mycket av Trafikverkets underhållsbudget till järnvägen.

”Ser ni pengarna?”

Jag motsätter mig inte underhåll av järnvägar. Nästan varje gång jag åker tåg (eller öppnar en tidning) märks att även det underhållet är eftersatt. Så vart tar pengarna vägen? Är det byggbolagens asfaltsoligopol som sväljer våra skattepengar? Eller för många administratörer och myndighetschefer? Jämställdhetsintegrering i vägprojekt gissar jag också gör väldigt lite för att Kjell ska kunna köra 70 på sin 70-väg.

Entreprenörstips

Eftersom var och varannan podd haft sommaruppehåll eller högst sporadisk utgivning har jag lyssnat lite bredare än vanligt. Bl a har jag betat av några avsnitt av Framgångspodden. Jag tror att det lite fåniga namnet har skrämt mig tidigare.

Programledaren Alexander Pärleros intervjuar människor som på ett eller annat sätt haft framgångar. Många av dessa titulerar sig entreprenörer, vilket ju i princip kan betyda vad som helst så länge man haft någon slags rörelse i egen regi, så här samsas kändisar som Bert Karlsson och Thomas Ravelli till för mig helt okända youtubers.

Det intressanta med entreprenörer är att de ofta tänker utanför boxen eftersom de ställts inför udda problem. Därför kan de ha dragit en och annan lärdom man kan dra nytta av. De flesta entreprenörer i programmet fick frågan vad deras bästa råd skulle vara till människor som vill gå i deras fotspår. Utan att ha gjort någon vetenskaplig studie känns det som att de flesta landade i någon variant av följande tre svar.

1. Starta! Den som väntar på att den perfekta affärsidén ska ramla ner från himlen kommer aldrig igång. Kör på och se vart det bär.

2. Omge dig med rätt folk. Ingen kan allt, så det gäller att ta hjälp av pålitliga människor med andra kompetenser än du själv.

3. Se till att ha roligt! Att starta eget innebär i regel långa dagar, osäkra inkomster och i största allmänhet en otrygghet det är svårt att hitta någon annanstans på arbetsmarknaden. Det enda man vet säkert är att det blir jobbigt så se för Guds skull till att ha kul! Inte varje dag och hela tiden, såklart, men det måste finnas en annan drivkraft än bara pengar.

Det här låter väl gott och väl, men jag tänker att råden knappast gäller enbart egenföretagande utan nästan för allting, såväl i jobb som fritid. Livet ska vara hårt och roligt, annars kan det kvitta.

”Sätt dig ner på en stol och håll käft istället och få nå' gjort!”